Lite framsteg. Både med min hälsa men också här hemma.
Häromdagen såg hyllan ut så här och nu har den fått både grundfärg och två strykningar med snickerifärg. Och jag har ställt in böcker och andra finheter i facken så nu kan vi säga att vi är klara. Så skönt!
Det blev oerhört behagligt här inne med den beige kulören på väggen ihop med den mjuka blå. En helt annan värme och känsla i rummet.
Jag satt med de olika färgvalen för både Varberg och Frankrike inför en presentation jag ska hålla i Mariestad ikväll.
Det slog mig att det skiljer inte sig inte mycket åt – hemmet i Frankrike upplevs dock så mycket varmare.
Det är naturligtvis golven och taket som gör helheten i de båda hemmen. I Varberg har vi vita tak och vitsåpade plankgolv. I Frankrike har vi målat in taket i samma kulör som väggarna och alla golv är mönstrade med kakelplattor i varmt bruna och röda kulörer. Dessutom har vi två öppna spisar i röd marmor som ger ett varmt intryck i miljön.
Därför ska man aldrig stirra sig blind på vad det är för färgkod andra har och tro att det ska bli samma känsla hemma hos sig själv – det blir det aldrig. Ljuset kanske faller på annat sätt, både möbler och snickerier påverkar också hur väggfärgen upplevs. Värt att tänka på då man ska välja kulör till hemmet.
Hoppas ni har en fin torsdag.
Innan jag lämnade vårt hem i Frankrike i februari så gick jag en sväng i trädgården med kameran.
Hantverkarna hade påbörjat arbetet med en avgränsande vägg in mot grannen, gjort färdigt muren och öppnat upp ett stort hål in mot källaren för att kunna köra ut grävskopan via den vägen ut i trädgården. Ser ni skottkärran – den är fylld av cement som de penslade in i skarvarna på muren då jag lämnade. Nu tror jag de sågat ner den stora cypressen också.
Här är öppningen i mot källaren som senare ska få stora glasdörrar in mot ett nytt boende här nere.
Men en sak i taget. Först ska här byggas pool och en pergola. Längtar!
Muren mot grannen – de fann ett hjärta i muren då de lagade den. Ser ni?
De sista dagarna här var regniga. Det gjorde inte mig så mycket – jag målade och läste bok.
Satt inne i detta vardagsrum och kikade på serier om kvällarna och gick och la mig tidigt.
När jag åker ner nästa gång ska jag ha med mig nya doftljus och gott kaffe. Har verkligen svårt att finna bra bönor i matbutikerna här nere.
Vid nästa tillfälle följer familjen med och min man fyller år. Vi har beslutat oss för ett äventyr som alla gillar på hans dag – det blir forsränning vid lunch och middag på den lokala restaurangen på kvällen.
På min lilla lista står en önskan om att ta kontakt med en sotare som kan kolla om vi kan elda i våra öppna spisar. Vilken dröm det hade varit på vinterhalvåret. Min lista är förresten inte så liten… Men det finns gott om tid. En sak i taget.
Om ni kisar och kollar noggrant så ser ni vårt nya värmesystem som sitter på väggen bakom skrivbordet här. Vi har en sådan ful vit box i varje rum och på listan står det också att vi ska bygga element skydd som ska målas in i väggens kulör till alla dessa vita värmekällor. Som en hylla tänker jag.
Det här fotot påminde mig och att skicka sms omedelbart till tjejen som vattnar hos mig. Det är minst sagt lite rörigt i trädgården med vattentillgång, slangar och så vidare nu när hantverkare är där men jösses …. mina olivträd får inte dö ~ för guds skull.
Hoppas ni har en fin vecka. Jag är på benen idag och börjar få energin tillbaka efter den här sega influensan jag åkt på. Ser ljuset i tunneln. Phu.
Hoppas ni klarat er. Detta var verkligen en seg jäkel.
Än har vi inte flyttat utan vi ligger kvar på Brukstorget i Varberg. Så passa på att besöka oss nu snarast innan flyttlasset går.
Lokalen vi befinner oss de senaste fem åren är en före detta ståltråd – och spikfabrik och vi har låtit de råa industriytorna vara kvar.
Jag har varit verksam i området sedan 2017 så det är åtta år nu.
Det sägs att det mesta går i cykler om sju år och jag kan verkligen känna att det stämmer. I alla fall i mitt företagande. Jag arbetade med en partner och efter sju år så kände jag att jag ville gå vidare. Har samma känsla nu. Jag behöver en förändring för att ha energi att fortsätta.
Alla teblandningar följer med såklart. Jag ska berätta mer om dessa i mina kanaler då jag tycker att kläderna fått så mycket fokus under många år.
Och självklart ska vår klädkollektion med till det nya. I vår kommande sommarkollektion är det nya material och nya mönster som ska lanseras.
Vi kommer inte ta med oss vårt ätbara sortiment. Inte som det ser ut just nu.
Det mesta inom inredning lämnar vi bakom oss men en del godbitar ska få följa med för att skapa en vacker plats för besökarna.
Funderar på tehyllan – jag tror inte det kommer vara lika högt i tak och det blir svårt att ta med i flyttbilen. Likadant med våra vackra provrum. Det är en del att klura på hur vi praktiskt ska gå tillväga.
Så pepp på förändring nu. Nedan är lite av vårt moodboards till känslan och utseende i vår nya butiksyta.
Är ni också pepp?
Nu är vi i mars. Och om allt blir som det ska så kommer jag kunna berätta för er vart flyttlasset går om ett par veckor.
Även beskära dem kanske? Jag har mina Dr Westerlund framme året runt så de får aldrig någon vintervila. De får en slurk vatten då och då och sedan står de här och kippar efter andan genom vinterhalvåret då elementet under helt torkar ut dem på bara tjugofyra timmar.
Pelargonen är ursprungligen en ökenväxt och när plantan vuxit till sig vill den inte ha så mycket vatten. Jag låter därför den torka ut mellan vattningarna . Plockar man bort stänglar som blommat ut så får man rikare blomning – men dessa Westerlunds blommar sällan faktiskt. De blir dock enorma om jag tar väl hand om dem och jag tycker det är fint i detta fönster.
Nu ska jag ge dem ny jord, ta lite sticklingar och sedan ge dem lite extra tångnäring.
Vi håller på med en rokad här på mellanvåningen. Möbler flyttas och platsbyggs, väggar målas och tavlor flyttas runt. Det har ni redan sett lite av.
Mitt favoritskåp fick pianots plats och jag har passat på att städa ut alla lådor samt fyllt på stearinljusen. Skönt att bocka av detta på listan. Föreställer mig känslan som kommer infinna sig i kroppen då jag städat hela källaren och satt upp min drejskiva i ett hörn. Kommer gråta tror jag.
Vill tacka för fint engagemang i min förra post. Det är inte helt lätt det där med åldern, utseendet och acceptansen. Fint att att vi kan ha en ärlig och ickedömande dialog kring det – de är mänskligt att bli påverkad av samhället vi lever i och jag tror det är bra att vi ventilerar våra tankar och gör varandra lite klokare med våra erfarenheter. Tack!
Jag är på benen igen efter åtta dagars influensa. Jag tar det fortfarande väldigt lugnt och känner mig fortfarande rätt låg och trött. Nästa år ska jag ta sprutan tror jag.
Avslutar med ett boktips:
Tre berättelser ur olika tidsåldrar vävs ihop till samma slutsats: utan bin är mänskligheten förlorad.
I 1800-talets England kämpar familjefadern William med sin status som framträdande biolog men blir hela tiden omsprungen av andra forskare. Ska hans revolutionerande bikupa äntligen säkra försörjningen och äran?
I USA har Georges familj varit biodlare i generationer men år 2007 börjar det hända något som slår ut bisamhällen över hela landet. Bidöden är ett faktum och ingen förstår varför. Kan sonen, som har helt andra framtidsplaner, bli gårdens räddning?
Det är år 2098 och kinesiska Tao lever i en värld där bina helt dött ut, med svältdöd och världskrig som följd. För att överleva tvingas befolkningen handpollinera fruktträd. Tao bär på drömmen att hennes egen son ska bli en av de utvalda som får gå i skolan, men ambitionerna leder till en oförklarlig tragedi. I sitt desperata sökande efter svar hittar Tao en bok om biodling från 1800-talet Nu förstår hon vad som har hänt och vad som måste göras.
Jag har haft en hudförändring i mitt ansikte under ett tag som började klia och efter lite googlande beslutade jag mig för att kolla upp vad det var hos en hudläkare. Eftersom min farmor blev sjuk i hudcancer så var jag lite orolig helt ärligt.
Det visade sig vara en solskada som gick att behandla men det var igen fara för Malignt melanom i detta läge. Phu.
Jag har aldrig gjort något med mitt ansikte och hud mer än att använda bra krämer, sitta i bastu, kallbada, äta bra mat, dricka mycket vatten och tränat. Men jag har också påverkat den negativt med solarie på 90-talet, varit dålig på att använda spf och många års cigarettrökning.
Jag är 46 år nu och det syns absolut att jag åldras. Såklart. Speciellt på dessa osminkade bilder då jag dessutom är rätt sjuk denna vecka. Minst sagt sliten. Men vill ändå visa. Vet att jag själv är en del av den kurerade tillrättalagda värld som påverkar många eftersom jag arbetar som influencer.
Mina påsar under ögonen blir bara större och större. När jag är stressad och sovit dåligt får jag ett blåmärke under höger öga. Mina ögonlock hänger en del. Jättemycket solfläckar. Ytliga röda blodkärl som typ brister då och då. Ett födelsemärke som bara växer sig större vid sidan av näsan. Ja, vanliga saker som händer i en kvinnas ansikte när det åldras.
Och nu när jag ändå var på den där hudkliniken så frågade jag om man kunde göra något åt den växande ”vårtan” på näsan och kanske även något åt blodkärlen. Det visade sig att man kan använda en lasermetod som heter IPL. Några behandlingar och rätt så dyrt. Födelsemärket får man skära bort och det kostar såklart också en peng. Kanske jag tar bort det men har inte bestämt mig än.
Har funderat mycket på ingrepp i ansikte det senaste eftersom jag tillbringat mycket tid scrollande i min telefon. En reel som den här till exempel – den gjorde mig ledsen.
Min önskan är att jag kommer vilja åldras och vara nyfiken på hur min kropp och mitt ansikte utvecklas in i framtiden. Att jag inte ska känna att jag behöver skära eller spruta in grejer. Men jag vet inte hur jag kommer känna om tio år. Det är möjligt att min åsikt ser helt annorlunda ut då.
Men min önskan just nu är att att både män och kvinnor tillåts att åldras och att inte samhället ska vara så åldersfixerat. Att det premieras att vi fokuserar på rörelse, hälsa och den inre resan.
Samtidigt som jag skriver detta vill jag inte på något sätt vara fördömande eller ifrågasätta andra.
Jag tänker mest att jag vill öppna upp en ickedömande och nyfiken dialog kring hur det är att åldras. I allt från klimakteriet till de mer ytligare delarna kring hur vårt utseende påverkar oss.
Hur känner ni? Har ni en önskan om att förändra ert utseende? Har ni gjort ingrepp och fick det er att må bättre?
Tycker ni att det är jobbigt att åldras?
