Krickelins – Sida 67 – Kristin Lagerqvist

Frukost & Galle – repris från 2018

3 februari, 20253 februari, 2025

Här kommer ännu en repris från Sri Lanka. 2018 åkte min äldsta son och jag hit och här har jag slagit ihop två inlägg från den resan.

Jag vaknar så tidigt – 06 varje morgon och jag älskar det!
Att resa med en 18-åring är något jag varmt rekommenderar. Mängder av värdefull kvalitetstid ihop men också sjukt mycket egentid som är väldigt skön.
Reser man med sin partner, mindre barn eller vän så hänger man hela tiden. Men ett vuxet barn behöver sin sömn och viktig tid med telefonen och sådant… Tonåringar behöver sin space liksom.
Denna morgon bestämde jag mig för att göra frukosten hemma i vårt kök och gick iväg för att köpa grejer. Klockan var ju galet tidig men det var redan full aktivitet på gatan utanför. Först en tur ner till stranden för att kolla den magiska gyllenrosa solen som steg bland palmerna.

Här bakom murarna bor vi. Hos Lime & Co Midi, ett boende med bara tolv rum och som är riktigt prisvärt. Ser du solen som går upp där längre bort på gatan?
Så vackert.

Jag promenerade tågspåret bort mot matbutiken för att fixa grejer till frukosten.

Det gör alla – så det är inte så farligt som det låter. Man hinner hoppa åt sidan när tåget kommer då de går så långsamt här.

Jag köpte lankesisk curd (en yoghurt typ) , mandlar och massa frukt.

Papaya, ananas, banan till frukost.

Här bakom poolen ligger ett gemensamt kök som alla gäster kan använda. Det finns gasspis, vattenkokare, och allt annat som ett kök behöver. Vi har lagt beslag på en hylla i kylskåpet och har både ägg, ost och toast på vår meny. Älskar hur de byggt husen runt palmerna. Ser du palmen som växer upp ur taket?

Men idag blev det alltså denna bowl. Rostade mandlarna i torr panna och serverade mig själv med en kopp kaffe.

Eftersom det är så skönt att bara hänga här i skuggan så finns det ingen stress att dra iväg på mornarna. Man får sova ut med gott samvete – utom när det är tidig surf i soluppgång såklart…
Jag hänger här med jobb på datorn eller med en bok.

Tänkte fota rummet vi sover i men där är ta mig tusan kaos. Fuktiga kläder överallt, sladdar, saronger och annat utspritt över golv och bäddar.
Smög in i rummet bredvid och knäppte denna bild istället. Vi bor nästan själva här för stället är precis nytt – de håller fortfarande på och inreder de andra rummen.
Gillar precis allt! Men kanske att jag själv skulle valt vita myggnät om mitt granskande ”inredningsöga” får tycka till…hahaha.
Men vi trivs super här faktiskt.
Midigama, området alltså, ligger bara en kort tuktuk-färd från Weligama där de har de bästa vågorna för nybörjarsurf och många bra restauranger. Och hos oss i Midigama finns det bra vågor för de mer erfarna surfarna. Möjlighet att hyra brädor finns överallt.

Så här ser vårt badrum ut. Riktigt fint.

Jag har köpt den här. Verkar bra mot allt ju!
Ska borsta tänderna med detta och se om de blir mer vita. Kol alltså.

Här är min arbetsplats just nu. Ska dock väcka mitt resesällskap nu och ta tåget till Galle. Vi ska gå till frisören och äta god mat. Kanske att vi stannar förbi hos Linn på Sunshinestories på vägen tillbaka.

Igår åkte vi till Galle Fort för att klippa oss, strosa runt i butiker och äta god mat.
Herrejösses! Jag är hungrig hela tiden och äter som en häst. Har haft jättedålig aprit de senaste månaderna och fått tvinga mig själv att äta ordentligt.

Klippning, hårmassage och rakning för 120kr. Vi hade absolut råd att unna oss en riktigt härlig lunch på Galle Fort Hotel efter detta billiga besök hos barberaren.

Alltså det här stället! Över 400 år på nacken. Hotell med 13 rum och en nyöppnad restaurang.

Sjukt drömmig miljö. Som att stiga in i en gammal film faktiskt.
Galle Fort byggdes urspungligen av portugiser som gick iland på Sri Lanka under 1500-talet. Fortet togs sedan över av tyskar i ett våldsamt slag under 1600-talet.
Britterna kom till ön 1796 och 1815 lade de hela ön under sig. Namnet på ön byttes till Ceylon, därav namnet på många tesorter härifrån. Sri Lanka var alltså en brittisk koloni fram till självständigheten 1948. Det är ju inte så länge sedan alls…

Därför finner man en mängd fantastiska kolonialvillor som rustats upp till tjusiga boenden eller hotell.

Jag åt räkor i curry med ett stekt ägg ovanpå. Kreativt. Min son tog något annat gott som serverades med en potatismos full av rödlök och koriander. Sjukt gott!

Vid nästa besök ska jag unna mig en natt här och svepa runt i stor hatt och långa kaftaner.

Här checkar jag av vart vi ska ta vägen härnäst och blir samtidigt sugen på glass.

Mandelglass. Mums!

Vardag

Just nu – Jag målar om!

1 februari, 2025

Just nu målar jag om detta rum. Det blir sandfärgat och dubbeldörrarna bli ljusblå. Jag har bara en vägg kvar med ytterligare en strykning och halva dubbeldörren kvar. Min man kom hem från IKEA med kompletterande hyllsystem för vår väggbyggda bokhylla och har börjat skruva. Oerhört produktiv dag.

Men jag tittade precis på klockan och insåg att vi nog behöver ha lite härlighet och avslappning denna lördag också. Så när jag rollat klart så ska vi ta oss mot bryggan vid havet för dopp och sedan återvända hem till en varm bastu. Sedan blir det pizza och mello med de barn som vill vara med.

Jag har farit med lögn inför mina följare på Instagram. Jag trodde den här glassen var slut för de butiker jag handlar i har den inte längre och när jag googlade stod den som utgående sortiment. Men då hörde varumärket av sig till mig och sa att det bara en EAN-koden som utgått och att glassen absolut finns kvar. Vilken tur – jag är nämligen besatt!
Enda glassen jag äter. Fann dem på OKQ8 igår och bunkrade upp i frysen.

Förlåt till alla jag skrämde men då fick vi klarhet i detta i alla fall… Nya smaken 2025 är kanelbulle. Vet inte vad jag ska säga om det.
Men ska absolut smaka.
Har ni?

Ska bli så skönt att få till den här förändringen här hemma. Några platsbyggda möbler och lite färg gör mycket.

Och solen. Det känns så himla fint att vi är inne i februari nu tycker jag. Fin kväll till er.

Kvinnokroppen, Träning

Träningsrutiner – som funkar för mig

1 februari, 20251 februari, 2025

Godmorgon –

Det är tidig lördag morgon och jag sitter och diskuterar med min man om jag eventuellt ska dricka en proteindrink eller ta något att äta innan träningen vid nio.
Han hävdar att han tränar bäst på tom mage då det är morgonträning men någon på gymmet sa att det är som att köra en bil utan bensin.
-Helt individuellt, kontrar min man då. Om du ska ta något nu så är det inte protein du ska ha utan då ska få i dig kolhydrater för energi innan pass.

Hmmm… jag googlar och får varierande svar så det är nog bäst jag har koll på min egen kropp och vad som funkar för mig.
Den erfarenhet jag har är att det är kass att träna nära inpå måltid – känner mig ofta illamående då eftersom vi rör oss mycket och hoppar runt. Hade vi bara lyft vikter hade det varit okej men att kasta sig ner på golvet och göra trettio burpees på tid med äggröra i magen är verkligen en mardröm. Tar en halv banan och några skedar yoghurt direkt. Två timmar till passet börjar.

Men nu var det inte maten jag skulle skriva om. Jag tänkte berätta om hur jag gör för att hålla igång träningen regelbundet. Det är inte helt självklart och det är ett arbete som kräver både planering, prioritering, viljestyrka och uthållighet.

Jag började träna samma år jag fyllde 44. Jag hade noll erfarenhet av träning – endast två tunga Göteborgsvarv i kroppen och några tappra försök på gymmet. Allt fick mig att tröttna och hitta ursäkter för att slippa. Har burit och fött tre barn, varit storrökare under en lång period och dessutom varit en riktig sucker för socker.

Det sägs att muskelmassan minskar där vid fyrtio hos oss kvinnor. Men vad händer i kroppen då?
Könshormonet östrogen är inblandat i många av kroppens processer, däribland bibehållandet av ett starkt skelett och starka leder och muskler. När mängden östrogen avtar under klimakteriet, kan det påverka muskelmassan (detta kallas sarkopeni). Ni märker kanske att er muskelmassa minskar och att ni har mindre energi?

När min kompis Anna sa att hon hittat ett erbjudande hos Crossfit vid årskiftet så sa jag JA utan att ens kolla upp vad crossfit var. Jag ville bara börja träna något – vad som helst utom paddel tänkte jag.
Vi hade ett par privata pass med en coach och sedan började jag boka upp mig på gymmets gemensamma pass via min app. I början var jag jättenervös, kände mig dålig och tyckte det var jobbigt. jag var så självmedveten och otränad. Jag pressade mig för hårt ett par gånger också minns jag. Fick problem med migrän och muskelgrupper jag stressade i min ivrighet att få resultat och känna mig duktig. Idiotiskt var det. Men samtidigt ligger det lite i min personlighet att pressa på mer än jag egentligen orkar så jag ska inte vara för hård mot mig själv. Jag har en vän som är helt tvärtom och hon säger ofta att hon önskar sig lite mer av mitt driv och mod att lägga på mer, våga lyfta tyngre och hoppa högre. Vi är olika där. Det finns inga fel och rätt – man gör det som är kul och utmanar tänker jag.
Jag har varit på pass där jag varit så sjukt nere och jättesvag och vid dessa tillfällen har min tränare sagt att detta är de viktigaste passen jag någonsin kommer göra – gå dit, gör jobbet och lägg dig på en nivå som kroppen pallar. Men gå dit. Din skalle kommer tacka dig.

För det är det som är kontentan med allt arbete jag lagt ner på kroppen de två senaste åren. Det handlar mest om min mentala hälsa och mindre om magrutor. Det handlar också om att bygga en stark kropp som ger mig bra förutsättningar i livet.

Jag har satt olika mål för att göra mig motiverad. Jag måste se någon form av belöning och få en kickback för att hålla kvar i motivationen har jag märkt. Under både -23 och -24 tränade jag mot att klara av att göra strikta pull ups. Jag hade också som mål att kunna stå på händer och göra strikta armvävningar.
Jag går på minst tre pass i veckan och under vissa perioder har jag bokat fokuspass hos min PT för att träna teknik. Under förra försommaren försökte jag mig på att kombinera träningen med löpning och det gick riktigt dåligt. Jag hade ständigt dåligt samvete och tyckte att jag var dålig.
Likadant när jag åkte till vårt hem i Frankrike och jag bestämde mig för att träna regelbundet där och sedan inte fick ihop det – kände mig misslyckad. Likadant om jag åker iväg på uppdrag och bor på hotell – kollar genast upp gymmet och packar ner träninsgkläder. Tror ni jag går dit? Nope.

Men. När jag kom på att jag jag ska ta viloperioder vid dessa tillfällen och vara stolt ch glad över all träning jag ger min kropp på hemmaplan i Varberg istället så har jag blivit mycket lugnare. Allt finns kvar när jag är tillbaka.
Vid årskiftet skadade jag handen och var iväg i Stockholm under en längre period så träningen uteblev nästan helt. Vi hängde upp en pull-up bar i en dörrpst hemma och så gjorde jag lite armhävningar och situps för att kroppen ändå skulle få lite muskelutmaningar – det kändes bra och lite skoj också.
Men nu är jag tillbaks på gymmet igen och jag har längtat efter goda rutiner.

Så ser mina träningsrutiner ut. Hoppas det kan inspirera någon av er att kanske komma igång med rörelse och framför allt tyngdlyftning nu om Du är kvinna över 35.
Ha en fin dag.

resor

På badäventyr i Djungeln – repris från 2016

31 januari, 2025

Min repris från vår första resa till Sri lanka blev så uppskattad så jag har beslutat mig för att posta några fler. Det är verkligen ett bra tips till er som jobbar med innehåll på sociala medier – var inte rädd för att återanvända bra material. Låt det gå lite tid bara och kolla av om det fortfarande känns relevant och bra.

När vi besökte Banyan Camp och bodde i djungeln några dagar så passade vi på att göra en utflykt med värdinnan på stället.

Vi packade ihop oss i hennes jeep och sedan tog hon med oss till en fors som bildade källor där vi kunde bada.

I forsen höll ”doktorsfiskar” till och stod man still så var de framme och gnagde på fötterna till både vår bestörtning och förtjusning.

Och oj vad vi badade! Det var säkert +40 grader denna dag så det svalkande badet var verkligen välbehövligt.

Efter en stund så kurrade det i våra magar så vi steg upp ur forsen för att möta upp Veejay för lunch.

Vackert som tusan!

Hon hade kokat nyuppdragen tapioca över öppen eld vid sidan av forsen.

Maten serverades i bananblad och man åt med händerna.

Tapioca, även kallad cassava är riktigt god, nyttig och rik på kolhydrater. Vi åt den tillsammans med riven kokos en syltad rödlök. Mums!

Efter det blev det mer bad i någon slag akvedukt bredvid strömmen.
Verkligen spännande!

Jag är så glad över alla fina äventyr och möten under semestern och vi har flera gånger konstaterat att vi inte är en familj som kan ligga på stranden och sola i flera veckor i sträck.

Efter detta bad hade dock storebror 96 myggbett på ryggen… Det var det lätt värt, hävdar han!
I jeepen tillbaka till camp tog vi en omväg och fick en spännande safari på köpet då vi såg apor, påfåglar, örnar, papegojor, vattenbufflar och elefanter. Jag är så glad över att ha klarat mig igenom denna semester utan ett enda möte med en orm. Tack och lov för det!

Träning, Vardag

Tankar under morgonkvisten

30 januari, 2025

Godmorgon –

Jag vaknar alltid av mig själv mellan fem och sex varje dag. Då går jag upp med en gång för att dricka ett stort glas citronvatten medan jag tittar på kaffet som rinner ner i bryggaren och köket fylls av ljuvlig morgondoft. Därefter sätter jag mig i soffan och arbetar med innehåll – bilder och texter för sociala medier. Ibland har jag förberett och vet vad jag ska posta och ibland går jag på känsla. Som nu – när jag skriver det här till er.
När det kommer till Instagram försöker jag att publicera i feed innan klockan slår 06.45… Blir jag sen och klockan slår över 07.00 så är det nästan bättre jag väntar med att lägga upp mitt inlägg till kvällen eller nästa morgon. Detta för att jag märker att innehållet har svårt att nå ut till mina följare om lägger det senare. Antar att det har något med algoritmerna och vilka tider på dygnet flest av mina följare scrollar… Känner att mycket ändrar sig hela tiden i forumet så. jag vet egentligen inte om det gör något alls med tiderna nu längre men den här rutinen funkar bra för jag hinner ofta bli helt klar innan resten av huset ska väckas och morgonbestyr med frukost, gympapåsar och dylikt drar igång.

Efter barn och man lämnat huset så tar jag ut min hund. Ibland på en längre promenad men ofta går vi runt kvarteret med en podd eller ett telefonsamtal i öronen.
Eftersom jag redan arbetat ett par timmar så känner jag sällan stress över att komma igång med jobb. Har jag ett uppdrag som ska göras eller en deadline tar jag givetvis tag i det men annars brukar jag känna in vad kroppen vill ha. En av fördelarna med att vara egen antar jag.
Vill jag basta? Träna? Bada i havet? Kolla serie? Ta fram kameran? Ta tag i mailen?

Inser att det var länge sedan jag hade möjlighet att känna in vad kroppen behöver – jag har varit fullt upptagen med utställningen och alla andra stunder har jag släckt bränder. Försökt räcka till som mamma och fru. Försökt sköta mitt bolag. Räcka till. Har känts som en omöjlig uppgift.
Jag visste att det skulle kosta på men nu när jag är ur torktumlaren så känner jag mig tilltufsad minst sagt. Tänker på människor som arbetar så här hela tiden utan möjlighet att slicka sår och landa.
Häromdagen skrev en kvinna till mig – hon arbetar som polis i Stockholm Syd där allt mörker händer just nu. Kan inte föreställa mig vilken tung verklighet och arbetsbelastning det kan vara – är full av beundran och tacksamhet över att människor som hon fortsätter gå upp varje morgon och går till jobbet. Hon laddar med sömn, träning och bra mat, försöker att inte ta med jobbet hem..
Hur svårt!?
Satan vad priviligerad jag är. Snacka om att få perspektiv på saker och ting.

Jag tänker att vi alla måste försöka göra det bästa med det lilla livet vi har. Nu når januari sitt slut och ingen är mer redo än jag. Jag ska komma tillbaks till min träning igen, göra den där klimakterieutredningen, hålla familjen nära och vara i naturen så mycket jag kan.

I oktober förra året tog jag dessa bilder på mig själv. De skulle symbolisera min träningsresa.
Nu när jag tränat regelbundet i över två år så ångrar jag att jag inte tagit bättre och mer tydliga bilder på musklernas utvecklingen. Jag antar att jag ville fokusera på den inre utvecklingen – hur hjärnan mådde av att lyfta tungt. Och jag tyckte nog också det var lite ytligt att dokumentera hur kroppen förändrades. Jag fotar mig själv så mycket i mitt arbete ändå så…

Jag kanske ska börja fota mer? Det kanske sporrar mig (och er) till ännu mer rörelse och hälsa. Jag skadade handen vid årsskiftet och har haft hög arbetsbelastning så jag har inte kunnat träna under slutet av 2024 och hela januari. Något pass här och där bara.

Dags för nystart. Min coach säger att det går fort att komma tillbaka i form, greppstyrka och uthållighet när jag har den grundträningen jag redan har. Kanske jag plockar upp kameran och dokumenterar. Skulle ni vilja det?