Träningsrutiner – som funkar för mig

Godmorgon –

Det är tidig lördag morgon och jag sitter och diskuterar med min man om jag eventuellt ska dricka en proteindrink eller ta något att äta innan träningen vid nio.
Han hävdar att han tränar bäst på tom mage då det är morgonträning men någon på gymmet sa att det är som att köra en bil utan bensin.
-Helt individuellt, kontrar min man då. Om du ska ta något nu så är det inte protein du ska ha utan då ska få i dig kolhydrater för energi innan pass.

Hmmm… jag googlar och får varierande svar så det är nog bäst jag har koll på min egen kropp och vad som funkar för mig.
Den erfarenhet jag har är att det är kass att träna nära inpå måltid – känner mig ofta illamående då eftersom vi rör oss mycket och hoppar runt. Hade vi bara lyft vikter hade det varit okej men att kasta sig ner på golvet och göra trettio burpees på tid med äggröra i magen är verkligen en mardröm. Tar en halv banan och några skedar yoghurt direkt. Två timmar till passet börjar.

Men nu var det inte maten jag skulle skriva om. Jag tänkte berätta om hur jag gör för att hålla igång träningen regelbundet. Det är inte helt självklart och det är ett arbete som kräver både planering, prioritering, viljestyrka  och uthållighet.

Jag började träna samma år jag fyllde 44. Jag hade noll erfarenhet av träning  – endast två tunga Göteborgsvarv i kroppen och några tappra försök på gymmet. Allt fick mig att tröttna och hitta ursäkter för att slippa. Har burit och fött tre barn, varit storrökare under en lång period och dessutom varit en riktig sucker för socker.

Det sägs att muskelmassan minskar där vid fyrtio hos oss kvinnor. Men vad händer i kroppen då?
Könshormonet östrogen är inblandat i många av kroppens processer, däribland bibehållandet av ett starkt skelett och starka leder och muskler. När mängden östrogen avtar under klimakteriet, kan det påverka muskelmassan (detta kallas sarkopeni). Ni märker kanske att er muskelmassa minskar och att ni har mindre energi?

När min kompis Anna sa att hon hittat ett erbjudande hos Crossfit vid årskiftet så sa jag JA utan att ens kolla upp vad crossfit var. Jag ville bara börja träna något – vad som helst utom paddel tänkte jag.
Vi hade ett par privata pass med en coach och sedan började jag boka upp mig på gymmets gemensamma pass via min app. I början var jag jättenervös, kände mig dålig och tyckte det var jobbigt. jag var så självmedveten och otränad. Jag pressade mig för hårt ett par gånger också minns jag. Fick problem med migrän och muskelgrupper jag stressade i min ivrighet att få resultat och känna mig duktig. Idiotiskt var det. Men samtidigt ligger det lite i min personlighet att pressa på mer än jag egentligen orkar så jag ska inte vara för hård mot mig själv. Jag har en vän som är helt tvärtom och hon säger ofta att hon önskar sig lite mer av mitt driv och mod att lägga på mer, våga lyfta tyngre och hoppa högre. Vi är olika där. Det finns inga fel och rätt – man gör det som är kul och utmanar tänker jag.
Jag har varit på pass där jag varit så sjukt nere och jättesvag och vid dessa tillfällen har min tränare sagt att detta är de viktigaste passen jag någonsin kommer göra – gå dit, gör jobbet och lägg dig på en nivå som kroppen pallar. Men gå dit. Din skalle kommer tacka dig.

För det är det som är kontentan med allt arbete jag lagt ner på kroppen de två senaste åren. Det handlar mest om min mentala hälsa och mindre om magrutor. Det handlar också om att bygga en stark kropp som ger mig bra förutsättningar i livet.

Jag har satt olika mål för att göra mig motiverad. Jag måste se någon form av belöning och få en kickback för att hålla kvar i motivationen har jag märkt. Under både -23 och -24 tränade jag mot att klara av att göra strikta pull ups. Jag hade också som mål att kunna stå på händer och göra strikta armvävningar.
Jag går på minst tre pass i veckan och under vissa perioder har jag bokat fokuspass hos min PT för att träna teknik. Under förra försommaren försökte jag mig på att kombinera träningen  med löpning och det gick riktigt dåligt. Jag hade ständigt dåligt samvete och tyckte att jag var dålig.
Likadant när jag åkte till vårt hem i Frankrike och jag bestämde mig för att träna regelbundet där och sedan inte fick ihop det – kände mig misslyckad. Likadant om jag åker iväg på uppdrag och bor på hotell – kollar genast upp gymmet och packar ner träninsgkläder. Tror ni jag går dit? Nope.

Men. När jag kom på att jag jag ska ta viloperioder vid dessa tillfällen och vara stolt ch glad över all träning jag ger min kropp på hemmaplan i Varberg istället så har jag blivit mycket lugnare. Allt finns kvar när jag är tillbaka.
Vid årskiftet skadade jag handen och var iväg i Stockholm under en längre period så träningen uteblev nästan helt. Vi hängde upp en pull-up bar i en dörrpst hemma och så gjorde jag lite armhävningar och situps för att kroppen ändå skulle få lite muskelutmaningar – det kändes bra och lite skoj också.
Men nu är jag tillbaks på gymmet igen och jag har längtat efter goda rutiner.

Så ser mina träningsrutiner ut. Hoppas det kan inspirera någon av er att kanske komma igång med rörelse och framför allt tyngdlyftning nu om Du är kvinna över 35.
Ha en fin dag.