Godmorgon –
Jag vaknar alltid av mig själv mellan fem och sex varje dag. Då går jag upp med en gång för att dricka ett stort glas citronvatten medan jag tittar på kaffet som rinner ner i bryggaren och köket fylls av ljuvlig morgondoft. Därefter sätter jag mig i soffan och arbetar med innehåll – bilder och texter för sociala medier. Ibland har jag förberett och vet vad jag ska posta och ibland går jag på känsla. Som nu – när jag skriver det här till er.
När det kommer till Instagram försöker jag att publicera i feed innan klockan slår 06.45… Blir jag sen och klockan slår över 07.00 så är det nästan bättre jag väntar med att lägga upp mitt inlägg till kvällen eller nästa morgon. Detta för att jag märker att innehållet har svårt att nå ut till mina följare om lägger det senare. Antar att det har något med algoritmerna och vilka tider på dygnet flest av mina följare scrollar… Känner att mycket ändrar sig hela tiden i forumet så. jag vet egentligen inte om det gör något alls med tiderna nu längre men den här rutinen funkar bra för jag hinner ofta bli helt klar innan resten av huset ska väckas och morgonbestyr med frukost, gympapåsar och dylikt drar igång.
Efter barn och man lämnat huset så tar jag ut min hund. Ibland på en längre promenad men ofta går vi runt kvarteret med en podd eller ett telefonsamtal i öronen.
Eftersom jag redan arbetat ett par timmar så känner jag sällan stress över att komma igång med jobb. Har jag ett uppdrag som ska göras eller en deadline tar jag givetvis tag i det men annars brukar jag känna in vad kroppen vill ha. En av fördelarna med att vara egen antar jag.
Vill jag basta? Träna? Bada i havet? Kolla serie? Ta fram kameran? Ta tag i mailen?
Inser att det var länge sedan jag hade möjlighet att känna in vad kroppen behöver – jag har varit fullt upptagen med utställningen och alla andra stunder har jag släckt bränder. Försökt räcka till som mamma och fru. Försökt sköta mitt bolag. Räcka till. Har känts som en omöjlig uppgift.
Jag visste att det skulle kosta på men nu när jag är ur torktumlaren så känner jag mig tilltufsad minst sagt. Tänker på människor som arbetar så här hela tiden utan möjlighet att slicka sår och landa.
Häromdagen skrev en kvinna till mig – hon arbetar som polis i Stockholm Syd där allt mörker händer just nu. Kan inte föreställa mig vilken tung verklighet och arbetsbelastning det kan vara – är full av beundran och tacksamhet över att människor som hon fortsätter gå upp varje morgon och går till jobbet. Hon laddar med sömn, träning och bra mat, försöker att inte ta med jobbet hem..
Hur svårt!?
Satan vad priviligerad jag är. Snacka om att få perspektiv på saker och ting.
Jag tänker att vi alla måste försöka göra det bästa med det lilla livet vi har. Nu når januari sitt slut och ingen är mer redo än jag. Jag ska komma tillbaks till min träning igen, göra den där klimakterieutredningen, hålla familjen nära och vara i naturen så mycket jag kan.
I oktober förra året tog jag dessa bilder på mig själv. De skulle symbolisera min träningsresa.
Nu när jag tränat regelbundet i över två år så ångrar jag att jag inte tagit bättre och mer tydliga bilder på musklernas utvecklingen. Jag antar att jag ville fokusera på den inre utvecklingen – hur hjärnan mådde av att lyfta tungt. Och jag tyckte nog också det var lite ytligt att dokumentera hur kroppen förändrades. Jag fotar mig själv så mycket i mitt arbete ändå så…
Jag kanske ska börja fota mer? Det kanske sporrar mig (och er) till ännu mer rörelse och hälsa. Jag skadade handen vid årsskiftet och har haft hög arbetsbelastning så jag har inte kunnat träna under slutet av 2024 och hela januari. Något pass här och där bara.
Dags för nystart. Min coach säger att det går fort att komma tillbaka i form, greppstyrka och uthållighet när jag har den grundträningen jag redan har. Kanske jag plockar upp kameran och dokumenterar. Skulle ni vilja det?
Reminder: Poliskvinnan jobbar med de invandrade problem som du välkomnat hit.
Att läsa om någon annans träning är såå tråkigt
Ja januari har varit lång och prövande på många sätt, men samtidigt har jag inte riktigt stannat upp och funderat på vad jag vill av året. Vad ska det bidra för positivt för mig och familjen…
Dokumentera gärna! Har funderat själv på att göra det men gillar inte att vara framför kameran samtidigt som jag vet att det är bara för mig. Men hade varit kul att se hur utsidan förändras men att samtidigt att vända sig inåt och koppla ihop!
Ja, januari var extra lång i år. Men nu så är vi snart i februari… hurra! Vi går mot ljuset.
Jo, men dokumentera för din egen skull – jag ångrar verkligen att jag inte gjort det. Så dumt!
Jag har under några år känt mig svajig gällande den mentala hälsan och kroppen har inte känts igen. Jag har hela tiden trott att det har med klimakteriet att göra. Jag har försökt googlat och få mer information.
Sen hade vårt arbetslag en sittning med en samtals pedagog. Jag berättade hur jag mådde och att det förmodligen berodde på klimakterievibbar. Hon sa åt mig att lyssna på Agnes Volds poddavsnitt om klimakteriet. Det gav mig ytterligare ett perspektiv hur man kan se på klimakteriet. Så ett tips – det hjälpte mig lite i tankeverksamheten i varje fall.
tack för tips – det ska jag lyssna på! jag tycker ofta Agnes är väldigt forcerad i sina budskap och hennes retorik har inte alls tilltalat mig tidigare men ska verkligen spana in vad hon säger 🙂
Håller med, fullt ut. Hon klampar på och har lite översittarattityd. Men just det här avsnittet om klimakteriet behövde jag höra för att se det från flera perspektiv.
Vaknade upp efter alldeles för lite sömn pga övertid. Arbetspasset igår började med träning middag sen startades med mental förberedelse med hela turlaget, det kommer skjutas och sprängas idag vad har vi för tankar/mental förberedelse…
Under passet var det två skjutningar två skarpa handgranater bla och fick avsluta med brottning i polisbilen med en psykotisk påtänd kille.
Jag har världens bästa jobb! Jag älskar det men det är mörkt och för att ta hand om allt mörker man dagligen möter är sömn, bra vegetarisk mat, och träning det jag aldrig ruckar på hur trött eller omotiverad jag än är. Jag behöver dock få in mer yoga och mindfulness.
Tack för fina ord och fint att det väcker tankar.
Hur ställer man ens om efter sådant? Lär krävas ett rejält psyke tänker jag (och bra arbetskollegor)? Det känns på något sätt futtigt att skriva att jag tror dom flesta uppskattar det tunga arbete ni utför men ni kanske märker det på olika små sätt i vardagen (hoppas jag). Handlingar brukar ju säga mer än ord.
Tack fina ni som peppar!
Stundtals är det väldigt väldigt mörkt men vi är tighta i vårat team. Vi skrattar skämtar om saker som ibland inte är ”normalt” att skämta om men det blir på nåt vis ett sätt att bearbeta det vi ser.
Såg en kommentar om invandrande problem. Ska jag va ärlig är det mer psykisk ohälsa, alkohol relaterade jobb man åker på än vad du beskriver. Eller hjärtstopp av Greta 87 år.
Och det är lika mycket svenskar som ”invandrare” som misshandlar sina fruar, vill ta livet av sig super och slåss så jag är ledsen den kommentarerna är inte befogad.
Lätt att glömma att alla som använder narkotika bidrar till våldsvågen svensk som invandrare.
Enkelt att sitta på läktaren att tro att det är på ett sätt. Det är enorma klyftor som bidrar till hur det ser ut och att komma hem till en mamma som bor med sin son som inte ens har mat eller täcken i sängen kanske kan ge lite perspektiv på att man alla kan höja blicken och tänka att alla har sitt bagage och man inte behöver döma så snabbt.
Lyssna och se människan så tror jag att alla kan gå genom livet men en liten skönare känsla i magen.
Kära Anna – tack för att du delar. Det ger mig verkligen perspektiv på saker och ting – kan inte fatta att du behöver går till jobbet och uppleva detta varje dag. Samtidigt förstår jag att det ger mycket att kunna vara där och göra skillnad i allt mörker. Du är min idol! Fyfan vad du och dina kollegor ska ha alla applåder, allt stöd och all kärlek. TACK för dig!
Stor kram
Hej! Personligen blir jag inte sporrad av bilder. Mer av texter om känslan i kroppen, eftersom den är viktigast för mig i min egen träning. Kroppar är (och reagerar så olika) och jag blir nog snarare lite stressad av bilder eftersom det är ett fokus jag själv vill bort ifrån. Men det är ju jag det 🙂
Tack för många inspirerande och underhållande inlägg här på bloggen!
Ja, det är olika det där. Jag följer lite olika träningsprofiler och bilder och filmer från mina favoriter ger mig massor – men de jag själv inte kan relatera till känns bara helt ytliga och meningslösa.
Jag tycker också det är inspirerande. Behöver själv ta nya tag. Relaterar verkligen till den första bilden. Januari är så tungt och tufft. Tårarna bränner bakom ögonen varje dag jag cyklar till jobbet. Känner att jag är så trött, trots att jag varit ledig under jullovet. Det är som att luften bara går ur en efter jul och nyår. Tycker det blir värre för varje år. Vädret och mörkret gör sitt till, och inte så mycket att se fram emot. Har inte umgåtts med någon mer än familjen under januari. Tröstar mig med choklad och andra sötsaker dagligen, som om det vore ett sätt att ge vardagen en gnutta ljus. Vad deppigt detta lät märker jag nu. Jag är absolut inte deprimerad, så det är inte det, utan mer känslan av att man bara vill att januari ska vara över. Men jag har hört av flera i min närhet som kan relatera. Kanske även läget i världen bidrar? För mig är vädret en stor bidragande orsak som man tyvärr inte kan påverka.
Jag tränar dock regelbundet, äter i övrigt bra mat, och sover ordentligt. Men det finns så klart en del man kan skruva på. Som att boka in fler sociala aktiviteter, dricka mer vatten, återgå till min dagliga meditation. fasa ut sötsuget och scrolla mindre på sociala medier.
Skickar varm kram – det är många som kämpar med mörkret och årstiden just nu. Men nu går vi mot ljuset och våren – kämpa! Stor kram
Du får gärna dokumentera träningen, det inspirerar och triggar helt klart!
Jag själv gjorde denna resa , men sedan ett antal år tillbaka skadade jag ett knä på gymmet och har aldrig riktigt kommit tillbaka. Minns att det var sådan glädje, jag hade PT och vi var ett mindre gäng som tränade crossfit med en PT helt fantastiskt kul.
Jag kan sakna detta, och funderar om man kunde komma tillbaka på något sätt, men kanske inte lika tuff träning.
Men med ett jäklar anamma, att vara disciplinerad kommer man långt med!
Helt klart inspirerar du Tack🙏
Och det förra inlägget, underbart👌
Ha en underbar dag♥️
testa att gå tillbaka och be coachen anpassa övingarna efter ditt knä – vi har flera i min box som har problem med olika kroppsdelar och det är lätt för caochen att bara säga att de gör övningen på ett annat sätt. Hoppas du kommer tillbaks, det ger så mycket mer än stark kropp, min hälsa och mitt humör är också avsevärt bättre. stor kram och fin helg