
Det puttrar och doftar morgon i köket. Jag brygger åtta koppar och häller nästan allt på termos. En stor mugg bär jag med mig till soffan. Det är mörkt, klockan är bara sex och den stora fullmånen hänger som ett gyllene klot över trädgården när jag tittar ut. Tänder ljusen på bordet, slår mig ner med datorn och skriver vad som kommer till mig.
Det är tyst i huset, bara hunden som snusar. Barn har messat under natten om att de sover hos vänner och det gör mig alltid så illa tid mods. Även myndiga barn som inte kommer hem får det att vrida sig i magen. Katastroftankar fyller vargtimmen och till slut går jag hålögt upp och undrar om det där med föräldraskap egentligen var menat för dig. Går ju sönder av det.
Jag åker till Stockholm idag och ska bo på hotell över en vecka. Tänker på mina rutiner och om hur det ska gå. Kaffet, citronvattnet, maten, sömnen och träningen. Att vara borta från familjen. Ska göra mitt absolut bästa för att det ska funka fint och familjen klarar sig såklart bra utan mamma där.
Vad ska jag ha på mig?
Har inte ens packat än och vi kör om ett par timmar. Det är svårt med kläder just nu för min kropp har förändrats i och med träningen. Jag trivs inte alls i feminina kläder som kjolar och klänningar. Det blir mest jeans och t-shirts med smycken. Skjortor och blusar får jag såklart packa också. Sedan måste jag ha något jag kan måla muralmålningen i – arbetet ska dokumenteras längs vägen med kameran. Just det, kom på att det sista jag läste innan jag somnade igår var någon som skrev till mig att min redigering av foton kan utvecklas. Jag hade så svårt att komma till ro efter det. Osäker liksom. Påminner mig själv om att aldrig läsa kommentarer innan kudden.
Men träningen då. Hur går det?
Jag har haft uppehåll i nästan tre veckor. En fjällresa och en skada i handen ställde till det för mig. Till slut gjorde det mg så deppig och rotlös så jag bestämde mig för att göra tjugo armhävningar och femtio situps varje dag. Och promenera mycket. Igår var jag på årets första pass och det var fantastiskt. Handen höll och jag påmindes om varför jag tränar. Hjärnan var något helt annat när jag gick därifrån. Kändes som livet kom tillbaka. Ska genast googla och se vad det finns för träningsmöjligheter på hotellet.
Ok. Det var det hela. Nu har jag druckit upp två koppar kaffe och ska börja packa. Jag får skriva ett lite mer inspirerande inlägg senare idag från passagerarsätet i bussen vi hyrt.






























