En riktigt dålig egenskap jag har är att jag rymmer ifrån jobbiga grejer och startar projekt vid sidan som är mer hanterbara. Faktum är att nu måste jag få ordning på allt innan jag åker till Stockholm och det ger mig sådan ångest så helt plötsligt satt jag i bilen på väg till färgbutiken – tänkte måla om sovrummet lite så där fort.
Och även måla över tyget på sängaveln. För jag tänkte att det går nog fortare än att byta tyg, va?
Så jag började backa ut men kom då på att jag nog måste spackla alla fogar också innan målning och det där är ju för tråkigt… Tur. Detta fick mig att vackert låta bilen stå och valde endast att byta ut kuddar i soffan idag. Ett lagom projekt som gjorde att jag inte satte mig i en idiotisk situation.

Fattar inte varför min hjärna är så här. Som att den blir kidnappad ibland när jag behöver rymma från press och stress. Kallas detta prokrastinering tro?

Men jag har nog mest landat i att lagt kort ligger just nu och att allt löser sig. Jag är i fas. Men det finns då absolut inget utrymme att måla om ett rum och fixa ny sänggavel. Idioti. Städa källaren istället. Eller ännu bättre, glo på en serie eller gå en promenad i så fall.
Chilla Pernilla, herregud vad jobbigt det hade blivit om jag vänt upp och ner på allt i sovrummet och börjat måla.

Visst blev det bra med kuddarna i alla fall. Lite mer lugn ton här inne och fint med fårfällen, inte sant?
Kuddarna hämtade jag hem från mitt jobb igår och även den fina muggen.

Perfekt till en kopp kaffe.

Vinden har piskat på ordentligt detta dygn och inatt höll den oss alla vakna. Jag drömde om barn jag tappat bort och gick sedan upp halv fem.
Så idag ska jag lägga mig redan vid åtta och försöka sova hela natten.

Hoppas er första dag på jobbet gick bra idag och om ni fortfarande har jullov så hoppas jag ni njuter fullt ut. Stor kram till er och tack för era fina ord.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Kidnappad hjärna – kallas det prokrastinering?

  1. Älskar kudden till vänster men alla flyter ihop fint!
    Tror att vi är fler som har denna ”dåliga” vana 🙂
    Jag brukar hitta nya projekt så fort jag får en liten lucka eller har något svårt som ska göras.
    Att sedan rå hamn dessa (ofta lite större) projekt som hastigt påbörjats, brukar innebära att det blir natt och inte mycket sömn då även det svåra ska göras (på natten).
    Väldigt vanligt även när vi varit i Spanien och det har blivit dags att börja packa och avrunda det hela. Då säger min hjärna att det är lika bra att göra lite mera nu så blir det lite mindre jobb när vi kommer ner nästa gång och ska ha semester. Eftersom jag inte hunnit planera och Spanien är just Spanien, innebär det ofta mycket stress, mycket jobb samt några överraskningar på vägen.
    Till slut blir det alltid rätt bra ändå.
    Jag kanske även är en person som måste ha fullt upp, jämt?

  2. Det där låter exakt som min ADHD-hjärna när jag är fast i ett längre projekt eller det plötsligt börjar bli tråkig/för otydligt eller överväldigande – dopaminet sjunker ännu mer och den hungrar efter omedelbar belöning, vilket är lätt att få genom att starta igång en ny grej eller projekt som känns MYCKET roligare. Har jag riktig ”otur” blir det hyperfokus på den nya skimrande grejen istället, så den initiala uppgiften skjuts upp ännu mer.

    Tycker det lät som att du fick till en utmärkt kompromiss med hjärnan, där du till och med hann reflektera över att den nya roliga grejen kom med massa ”biverkningar” OCH gav den en lite mer hanterbar belöning istället. Tycker du förtjänar en klapp på axeln för det! 🙂

    Nu är du i slutskedet av det här stora och då är det som trögast. Men du har ett långt track record av att kunna ro saker i hamn anyway, så lita på det och var snäll mot dig själv <3

    1. Tusen tack för ditt avtryck Rebecca – håller med, nu är det fan trögt alltså…
      Ska försöka hålla ut! tack för pepp och igenkänning. har ingen satt diagnos men vet ju att även jag har ADHD såklart, ett jävla helvete stundtals faktiskt.