Hur blev  det med den där tavelväggen egentligen?
Inget vidare faktiskt.


I natt har jag sovit två blundar
bredvid tunn darrande mellanbror.

Magsjukan kom.
Stackars. Och så mycket tvätt.

Sen blev pappan dålig.


Idag har jag varit sjuksyster. 
En ganska uttråkad och trött sådan.
Nya tavelväggar har kommit upp.
Och både våfflor och bröd har bakats.

-Ser du att det blev lite snett,
gick en sjukling förbi och sa.
Det var då måttbandet kom fram.
(det blev snett ändå…)

Imorgon ska det visst bli 16°
kom storebror hem och jublade om.
Han planerar BMX-köp och letade 
på blocket. 

Så. Jag packar ihop denna dagen 
och går och lägger mig nu.

25 mars.

Notebook.

” jag vaknar alldeles dyblöt av svett.
får byta nattlinnet och vända täcket.
-jag drömde, viskar jag och tassar 
iväg med bara fötter på kallt 
golv mot toalettdörren.

16 år var jag då jag fick en kniv tryckt 
mot halsen för första gången. precis snett
 under hakan och jag stod upptryckt mot en vägg
på en av Stockholms gator. det var vattenfestivalen
och vem var jag egentligen…
jag visste inte ens att han bar runt på kniv.
jag var så förvirrad. tom och uppfylld på samma gång.
hora. det ekade i huvudet.”


Jag skriver ibland när jag ska gå och lägga mig.
Med lila penna som flyter ut.
Det blir kladdigt och jag tror det är en nödvändighet.

Nu har jag en drömfångare.
Kanske också en nödvändighet.

Jag är den ofrivillige nattvandraren.

 Småbarnsförälder har jag varit sen jag var 20 år.
Då är man ju faktiskt nästan ett barn själv.

Jag var det i alla fall.

Jag fantiserar om all ork jag kommer få.
När den minsta börjar sova
om nätterna.

Nu ska jag springa av mig tröttheten
i löparspåret.

Jag tycker mycket om att äta 
nötter och är allt för ofta rädd 
för att göra fel.

Jag är väldigt pigg 
eller svimfärdigt trött. 
Inget mellanting.

Det bor ett gnäll i mig som
jag anstränger mig för att tysta.

Min man säger att jag är 
hypokondriker fast
totalt orädd för fysisk smärta.

Och så här tänker jag att jag
ska bo en dag.


Jag bakar, springer eller städar
när jag ska hitta mitt fokus.

Just nu gör jag alltså alla tre.
Nästan samtidigt, för maximal effekt.

God kväll.

Jag sprang mig igenom helgen.

Och nu gäller det att fylla på
med vätska och vitaminer.

Vi har syrenknoppar på trädet utanför
fönstret och mitt hår känns matt och torrt.
Jag drar upp axlarna alldeles för högt
och lyssnar på Bo Kaspers Orkester.
Det gör jag alltid när jag vill må lite bättre.

Lugnar mig lite.
För att räcka till.