Jag tänker ofta känsla när jag börjar sätta stilen. En promenad med hunden längs med åkrar av högt gult gräs, blöta höga regnstövlar mot stengolv i hallen, en tänd brasa sprider värme och doft i hemmet, någon har plockat in ägg från hönsgården för att baka, nykokt marmelad med kardemumma ställs på hyllorna i skafferiet och de sprider en ljuvlig doft … pianomusik i högtalarna och en stor soffgrupp med mängder av kuddar. Man får knappt plats i soffan för där ligger tre hundar och vilar… Ett påbörjat schackspel på bordet och en tummad pocket som är uppslagen bredvid en stor mugg avsvalnad Earl Grey med honung. Mängder av tända ljus och ett par bruna mjuka linnebyxor, handledsvärmare som värmer upp kroppen efter stunden ute, halvt uppknäppt vit linneblus och en mörkgrön kabelstickad kofta över axlarna.
Varje morgon vid sju passerar en dam med två små hundar i koppel och en radio hängande runt nacken. Hon lyssnar och det gör hela byn också eftersom det är så tyst tyst tyst här. Jag brukar sitta i sängen och arbeta vid denna tiden men denna morgon vaknade jag av det skrapiga ljudet av musik som närmade sig. Och då hade jag inte ens öppet ett fönster. Det är charmigt tycker jag.
Igår var det så konstigt för när vi var i väg på utflykt över dagen så ramlade en tavla ner från väggen. Den sitter två meter upp och föll rakt ner på de vackra kakelplattorna. Det var ett inramat dopbevis och länge stod jag och funderade på hur glaset kunde klara fallet….
På kvällen lämnade vi för att gå på middag hos en vingård i grannbyn. När vi kom hem runt elva så hade ett metallkors ramlat ner från en vägg och låg på kakelplattorna i samma korridor. Det var ännu konstigare för den hängde stabilt på en krok och hängde där redan när vi flyttade in. Aldrig någonsin har den fallit ner tidigare.
Är det hälsningar från Madame Astruc som levde kvar här i sitt barndomshem ända till 2019? Jag känner inget obehag för om det ”spökar” utan ser det som vänliga tecken och hälsningar från de som inte finns med oss längre. Men visst har jag vaknat både en och två gånger för att lyssna efter steg ute i korridoren.
Min vän Marina har lämnat och min man kom under fredagen. Med sig hade han två av våra gemensamma vänner.
Så nu sitter jag inte i sängen och arbetar om morgonen utan jag har placerat mig här inne med tända ljus och kaffe medan de andra sover. Jag både förbannar mig själv och känner stor tacksamhet över att jag jobbar så mycket här nere. Det var egentligen inte planen när jag bokade in en semestern. Men det är ju fantastiskt att jag kan arbeta och vara här nere samtidigt! Inte sant?
Jag är så otroligt lyckligt lottade och verkligen tacksam. Men – jag skäms lite inför de andra även om de säger att de har noll problem med att jag sitter med näsan i datorn ett tag. Och så hade jag nog helt ärligt behövt mer sömn och lite mer vandring i bergen om morgnarna istället.
I en vintagebutik fann jag den här kvinnan. Jag funderar på att strunta i att sätta henne bakom ram och bara banka upp.
En lite större broderad kökshandduk i lin också. Franskt antikt lin är så vackert! Ska finna en vacker krok och hänga på väggen i köket.
Sex handslipade glas med mönster av råg ocb svalor kom jag även hem med.
De bästa vännerna är de som reder sig själva men samtidigt är grymt sällskap. Någon lägger sig i en soffa, en annan ska ut och gå med en podd i öronen och en tredje kopplar in eluttag i korridoren. Man behöver inte sitta ihop i grupp hela tiden utan alla får sitt space.
En dag skruvade de ner den här fula skivan som hade åkt upp med den gamla AC anordningen. Nu när vi bytt värmesystem behövdes inte den längre och under gömde sig två vackra fönster. Inser dock att dörren behöver målas om i sin originalkulör eller i alla fall en vacker snickerifärg. Människan som målat har slarvigt penslat på en billig kritvit färg över alla snickerier och väggar i huset. Inte klokt faktiskt. Kolla till höger där vi tagit bort elementet. Det är ådermålade vackra väggar som de rollat över med vit färg.
Jag googlade: Kring 1860 nåddes Sverige av helt nya tekniker för ådringsmålning, introducerad av målare som utbildats i Frankrike. Man arbetade med tunn laserande oljefärg och en rad olika specialpenslar, och för första gången fanns de tekniska möjligheterna att verkligt illusoriskt efterbilda olika träslag. Det gavs ut planschverk med förebilder och instruktioner och en stor grupp hantverksmålare specialiserade sig på ådring och marmorering (stenimitation). Under det sena 1800-talet var imitationsmålning av både trä och sten mycket vanligt i de växande storstädernas hyreshus och offentliga byggnader, och Stockholms skärgårdsflotta byggdes upp och försågs med ådringsmålad inredning.
Det mesta som är ådermålat har renoverats. Vi har en dörr i vårt hus hemma i Varberg som har på insidan – detta hus är från 1926.
Vårt hus i Frankrike är från 1850.
Det är få hus i byn som har kvar all utsmyckning på fasaden. Det här var ett pampigt och påkostat hus på sin tid med väggmålningar, stukaturer, vinterträdgård och vackra dekorationer längs hustak och entré. Grannen har berättat att Madame Astruc gick runt vackra långklänningar och alltid var uppklädd fram till hennes död. Jag är så sugen på att höra mer om henne och veta vem hon var. Kanske kan jag kontakta hennes son Bruno som fortfarande bor kvar i byn och fråga lite…
Idag blir det två inlägg för vi har släpp vid 15.00 så jag tänkte visa lite mer foton från vår kampanjfotografering. Så kika in igen lite senare. Ha en bra dag nu,
Först och främst vill jag tacka för fin feedback när jag delar inlägg kring mitt arbete. Det ger ett fint värde för mig att inspirera med företagande och kreativitet så därför blir jag såklart extra glad då det uppskattas.
Jag har en fysisk butik i Varberg som har öppet på onsdagar och lördagar samt en webbshop som har öppet dygnet runt.
Jag beslutade mig för att nästan bara sälja min egen produktion i webbshoppen för dessa produkter har jag bäst marginal på, är lättast att packa & skicka samt att returhanteringen blir smidigare.
Jag jobbar inte med några återförsäljare med mitt varumärke vilket gör att jag kan ha bra marginaler till oss men ändå inte ha jättehöga priser ut mot kund. Jag har skippat mellanhänder. Det är positivt men samtidigt kommer jag kanske inte upp i så stora kvantiteter som gör att jag kan pressa ner priserna hos leverantören. Men skulle jag skala upp, sälja i andras butiker så krävs det också längre framförhållning, en annan sorts logistik för lager och mer personal. Det tar mycket tid att ha igång relationer, ordrar och service till återförsäljare.
Jag tycker vår affärsmodell funkar fint eftersom vi har egna kanaler att nå ut i men det är ett stort ansvar att bära hela varumärkes byggandet själv ~ de senaste åren har jag haft god hjälp av fina kunder som burit våra plagg på tex Nyhetsmorgon, i inspelningar och också delat oss på sociala medier. Är väldigt tacksam!
Den fysiska butiken ville jag bygga upp med både mina egna grejer men också andra varumärken jag tyckte om. Allt jag själv skulle kunna tänka mig att plocka in i mitt egna hem. Inredning, böcker, konst och keramik. Så jag skapade en livsstilsbutik i min hemstad Varberg – för att våra gäster skulle få ett mervärde till upplevelsen då de besökte oss fysiskt.
Lokalen jag signade var en gammal industri, en fabrik där de skapat ståltråd och spik i början av 1900-talet. Min budget hade mest pumpats in i att köpa ett sortiment att sälja och jag hade begränsat med pengar för att inreda mina 300 kvadratmeter. Jag köpte vintage, sprang på loppisar och ja, jag gick till och med ut i skogen för att se om jag kunde hänga mina linneplagg på grenar hängandes från taket.
Kassan byggde min man av tre stycken plyfaskivor som jag sedan målade och köket byggdes faktiskt av Lilla Brukets gamla kassadisk.
Vi grävde där vi stod.
I början var jag helt själv och fick hjälp av min mamma och svärmor i butiken men verksamheten växte och jag fick anställa. Numer arbetar jag som kreativ designer, inredare, inköpare, fotograf och kommunikatör för varumärket men är också högst närvarande i driften. Jag försöker vara i butiken så mycket jag kan under våra öppettider.
För att skapa mervärde för alla gäster som besöker oss bjuder vi alltid på kallbryggt eller varmt te – beroende på säsong. Detta för att få en möjlighet att möta blick, få en lite pratstund och för att sprida kunskap kring tekulturen. Som en motvikt till ökningen med självservering i alla restauranger och butiker msn går in i nuförtiden.
Det tycker jag också är att gräva där man står – skapa något extra som överraskar och skänker hög servicenivå utan att det ska behöva kosta skjortan.
Jag vill att alla som besöker mig i mina digitala kanaler ska få samma dos inspiration och härlighet då de besöker oss i Varberg.
Den här sommaren har vi vår femte högsäsong i vår livsstilsbutik i Varberg. Vi har haft besök från Holland, Frankrike, Norge och till och med Japan. Många har berättat att de planerat sin semester till Sverige för att komma och uppleva Halland och besöka min butik – en destination de funnit via digitala kanaler.
Jag lyssnade på ett sommarprat med Fredrik Backman 2017. Ni vet – han som skrev ”En man som heter Ove”
Han pratade om sin kreativa resa genom sitt författarskap. Han lider nog också av Imposter Syndrome tror jag har inte heller en aning om vad han håller på med – men gör det ändå. Och det blir ju bra. Han sa:
Börja där du är. Ta det du har. Gör allt du kan.
Jag tror att allt för många människor tänker väldigt mycket på sina idéer och vad de vill göra men få får det ur sina händer. Min rekommendation är att börja göra så löser det sig längs vägen. Det blir sällan som man tänkt sig ändå.
Börja där du är. Ta det du har. Gör allt du kan.
Hej på er.
Jag åkte ner till vårt franska hem denna måndagen och har kombinerat en helt otrolig semester med en del arbete. Det går bra!
Hellre att jobb får följa med än att inte åka hit i huvudtaget.
Jag lägger morgnarna vid datorn och så drar vi iväg till stranden tidig förmiddag. Sedan ligger vi med varsin bok över näsan och det enda avbrottet vi har är en riktigt lång lunch med färskfångad fisk och några simturer i ljummet hav. Vi kryper ner i våra sängar runt tio varje kväll. Hahaha… Igår kollade vi på Bridget Jones och typ somnade i soffan bägge två.
Jag är här med min kompis Marina. Hon har verkligen gått in i semester moode efter en intensiv sommar med Strömma Famlodge och Sonjas Veranda. Låt er inte luras att hon deckat av för mycket vin. Jag placerade det framför henne på eftermiddagen då jag trodde hon läste bok men hon tog en skön tupplur istället. Så bra!
Vi äter smoothie bowls varje morgon och innan dess drar jag i mig två stora koppar kaffe. Marina dricker inte kaffe och jag tycker det är himla konstigt att man kan gå genom livet utan morgonkaffe…
En dag snodde jag massa vilda blomster i ett dike. Ett helt hav av dessa växte när vi passerade från stranden och jag kunde inte låta bli. Googlade sedan för jag blev lite orolig om man får ta i Frankrike men så länge man inte tar i parker och trädgårdar eller inhägnade platser så får man ta en bukett eller två om de är vilda blomster. Dessa heter Silverrisp och är verkligen bra att torka.
Så jag placerade dem i lite olika vaser här hemma och där får de stå kvar.
Längtar till vi målar vår korridor och hall. Vi har bytt värmsesystem i huset så alla element är bortkopplade och lämnar stora omålade hål i väggarna. Ser inte klokt ut. Men jag har verkligen inte möjlighet att fixa denna gång på grund av att hög arbetsbelastning vid dator i kombination med semester med vän inte lämnar många minuter ledigt för att måla om…Ghaaa! Vill ju så mycket!
SALUT! Jag lever mitt bästa liv denna vecka och jag är så tacksam över möjligheten.
Förresten – imorgon kickar vi igång podden igen så håll utkik.
Ni var många som ville ta del av föreläsningen jag höll på FORMEX förra veckan. Därför tänkte jag att jag kan stycka upp presentationen och dela i blogginlägg här också. Rubriken var ”Gräv där du står – inred efter dina egna förutsättningar.”
Jag hade börjat leta efter foton från mina första hem – då jag köpte en moraklocka på loppis och målade den illgul, satte mängder av blåvita tallrikar med kungens motiv på en hel vägg i hallen och hängde upp vita spetsgardiner från IKEA på alla fyra väggar i sovrummet. Jag ville visa hur jag själv utvecklats och vågat testa olika saker i mitt hem genom åren – hur jag handlat på loppisar då jag inte haft råd med möbler från ”fina” butiken och så vidare. Men så sa min kompis Hanna:
-Vore det inte bra om du berättar lite om ditt arbete? Hur du skapade K. LAGERQVIST till exempel…? Det är nog många som är nyfikna på den resan.
Och hon hade ju rätt. Det är ett klockrent tema men hur rimmade det med rubriken jag satt för flera månader sedan när jag fick uppdraget från FORMEX?
Gräva där man står handlar dock hela min verksamhet och mitt liv om. Förutsättningar ändras ju hela tiden. Så jag applicerade temat på livet i stort och smått, företagandet och även lite inredning.
När jag öppnar upp och ska berätta om mig själv på scen inför publik på detta sätt så tycker jag alltid det är viktigt att visa sig mänsklig och väcka igenkänning innan man går in på det faktiska ämnet. Inget är väl så tråkigt som när människor rapar framgångssagor och berätta om sitt förträffliga cv i en timme. Samma med sommarprat. Det får gärna vara lite skav om jag ska bli intresserad och få förtroende. Vilket kanske är lite dumt – de är där i sitt yrke och ska berätta om det och inte om något trauma… Men ni fattar. Att driva lite med sig själv eller öppna upp med något personligt är alltid bra tror jag. Man kan ju lägga sig på en nivå som passar ens egen integritet.
I alla fall – jag öppnade upp med att jag diagnostiserat mig själv med både Imposter Syndrom och Main Charactare Syndrome samt hur gynnsamt det är i mitt arbete. Det förstnämnda kännetecknar människor som ständigt är övertygade om att omgivningen kommer avslöja dem som en bluff och har känslan av att de fejkar sig genom livet. Det andra är människor som tar sig själv på väldigt stort allvar och gör sig själv till huvudrollsinnehavare i alla situationer. En balans kanske ni tänker då eftersom de slår ut varandra – ett brinnande självhat och en bubblande hybris innanför bröstet samtidigt. Min kompis sa dock att det låter mer som att det är Schizofreni jag har…
Det ena hjälper mig dock att hålla båda fötterna på jorden och ständigt vilja utvecklas. Och det andra hjälper mig ta plats och känna mig viktig. Och det är ju trots allt väldigt bra eftersom jag berättat historien om mitt eget liv nu i sjutton (!) år. Jag är ju bloggare och ger mig själv huvudrollen varje då jag skriver om vad jag äter, hur jag tränar, odlar, inreder och ja… allt som jag tror känns inspirerande och relevant för er som följer med här inne.
Bredvid arbetet kring att skriva om vad jag själv företar mig så driver jag en butik. Både i fysisk form och digital.
Vid slutet av 2019 befann jag mig på Sri Lanka med min familj. Jag hade precis tagit det stora beslutet att skapa ett eget varumärke och jag funderade på vad jag skulle fylla det med. Jag skapade moodboards, sparade ner citat, sög glupskt i mig inspiration till färg och former. I min hjärna började olika miljöer ta form och en historia började vävas. Parallellt med skapandet av känslan så började jag fundera på produkterna jag skulle fylla varumärket med. Linnekläder var något jag aldrig tröttnade på i min egen garderob – lin är dessutom ett av de mest hållbara materialen att skapa kläder av så då det kan odlas i Europa och inte behöver så mycket vatten och besprutningar.
Och jag befann mig ju på ön Sri Lanka, tidigare Ceylon. Jag hade vandrat på teplantagen och fallit för hantverket och all kunskap kring den ädla drycken. Mina barn tyckte också detta var intressant och då väcktes en tanke – Klart jag ville sälja egna teblandningar!
Om jag sålde te kunde jag få människor att samlas över en testund, oavsett plånbok, ålder eller kultur så kunde jag vända mig mot en bred målgrupp. Och jag hade dessutom ständigt något spännande att skriva om eftersom jag också var fast besluten om att inte vilja tillhöra branschens snabba utveckling genom fast fashion. Jag ville skapa något annat.
Så vad kom först i varumärket ? Produkten eller känslan, färgen, formen, miljön och värderingarna?
Jag skulle vilja säga att jag skapade känslan först och produkten sedan. Jag tror ofta det kan vara tvärtom, eller nästan alltid faktiskt – man skapar en produkt och sedan försöker man finna ett sätt att paketera den för att attrahera en köpstark målgrupp.
Jag gick lite bakvägen här. Jag hade redan dialogen med min målgrupp och även förtroendet via mina digitala kanaler. Istället för att presentera några produkter i huvudtaget så började jag berätta om varumärket. Och hur gör man det utan att berätta om produkten då?
Jo, jag berättade om när jag skrev hyreskontrakt på lokalen till butiken, berättade om vad som inspirerade mig i byggandet av det nya, visade moodboards och delade med mig av de företagsutmaningar jag stötte på längs vägen. Jag tror jag väntade fem månader med att berätta vad det egentligen var jag skulle sälja – under tiden skapade jag värde och förtroende via mitt nya Instagramkonto där jag också uppmanade alla att gå in och prenumerera på mitt nyhetsbrev. Jag hade inte råd att samarbeta med en mediebyrå som kunde hjälpa mig utan fick gräva där jag stod. Jobba med det jag hade.
Så kläderna då. Jag letade efter produktion och råvara i Europa och fann en bra leverantör i Litauen som arbetade med certifierat lin från Europa. Än idag tackar jag min lyckliga stjärna över detta val för vad hände då i mars 2020? Då jag stod med bara ett par månader kvar till lansering av både webshop och stor butik i min hemstad Varberg….
Jo, pandemin rullade in över världen och satte stora käppar i hjulen för många. Hade jag startat produktion i Kina eller Indien så hade jag nog tyvärr fått kasta in handduken redan då – jag hade investerat allt jag hade in detta och skrivit på ett hyreskontrakt på 3 år.
Men det visade sig att det blev de ännu mer intressant att läsa om hur ett företag tog form och vad som var på gång genom en kris. Då många andra verksamheter bromsade i krisen så var jag fast besluten om att jag var tvungen att gasa för att försöka överleva det här… jag hade ju inte ens lanserat mitt nya varumärke och hela världen stängdes ner.
Men folk hade mycket tid med sina skärmar och alla gillar ju en bra story – inte sant?
En av de största tillgångarna jag hade i byggandet av K. LAGERQVIST var just storytelling – för gudarna ska veta att jag är varken ekonom, designer, tesommielier eller inredare i botten. Men jag vet hur man tar vackra foton, berättar en riktigt bra story och hur man skapar vackra miljöer. Och som ni redan vet – så fejkar jag mig genom livet och låtsas att jag kan.
Men seriöst – att gräva där man står handlar också om att se sig runt och lyfta blicken. Vara generös och också våga be om hjälp. Det du ger får du ofta tillbaka. Sluta se konkurrens och var rädd för att folk ska sno dina idéer eller kopiera – lägg energin på det som skapar mer kreativitet istället. Samarbeta med andra i branschen och våga också vända dig till människor som arbetar med något helt annat. Min man jobbar inom finansbranschen och jag bollar ständigt strategier och ekonomi med honom. Jag lyssnar också på mycket poddar där andra inspirerande företagare delar med sig av sina erfarenheter.
Nu blev det här ett långt inlägg och jag är inte klar så jag tror jag skapar en del 2 där jag kan skriva mer om skapandet av K. LAGERQVIST. Publicerar också denna vecka så på återseende.
