Så här byggde jag K. LAGERQVIST – del 1

Ni var många som ville ta del av föreläsningen jag höll på FORMEX förra veckan. Därför tänkte jag att jag kan stycka upp presentationen och dela i blogginlägg här också. Rubriken var “Gräv där du står – inred efter dina egna förutsättningar.”
Jag hade börjat leta efter foton från mina första hem – då jag köpte en moraklocka på loppis och målade den illgul, satte mängder av blåvita tallrikar med kungens motiv på en hel vägg i hallen och hängde upp vita spetsgardiner från IKEA på alla fyra väggar i sovrummet. Jag ville visa hur jag själv utvecklats och vågat testa olika saker i mitt hem genom åren – hur jag handlat på loppisar då jag inte haft råd med möbler från “fina” butiken och så vidare. Men så sa min kompis Hanna:
-Vore det inte bra om du berättar lite om ditt arbete? Hur du skapade K. LAGERQVIST till exempel…? Det är nog många som är nyfikna på den resan.

Och hon hade ju rätt. Det är ett klockrent tema men hur rimmade det med rubriken jag satt för flera månader sedan när jag fick uppdraget från FORMEX?
Gräva där man står handlar dock hela min verksamhet och mitt liv om. Förutsättningar ändras ju hela tiden. Så jag applicerade temat på livet i stort och smått, företagandet och även lite inredning.

När jag öppnar upp och ska berätta om mig själv på scen inför publik på detta sätt så tycker jag alltid det är viktigt att visa sig mänsklig och väcka igenkänning innan man går in på det faktiska ämnet. Inget är väl så tråkigt som när människor rapar framgångssagor och berätta om sitt förträffliga cv i en timme.  Samma med sommarprat. Det får gärna vara lite skav om jag ska bli intresserad och få förtroende. Vilket kanske är lite dumt – de är där i sitt yrke och ska berätta om det och inte om något trauma… Men ni fattar. Att driva lite med sig själv eller öppna upp med något personligt är alltid bra tror jag. Man kan ju lägga sig på en nivå som passar ens egen integritet.

I alla fall – jag öppnade upp med att jag diagnostiserat mig själv med både Imposter Syndrom och Main Charactare Syndrome samt hur gynnsamt det är i mitt arbete. Det förstnämnda kännetecknar människor som ständigt är övertygade om att omgivningen kommer avslöja dem som en bluff och har känslan av att de fejkar sig genom livet. Det andra är människor som tar sig själv på väldigt stort allvar och gör sig själv till huvudrollsinnehavare i alla situationer. En balans kanske ni tänker då eftersom de slår ut varandra – ett brinnande självhat och en bubblande hybris innanför bröstet samtidigt. Min kompis sa dock att det låter mer som att det är Schizofreni  jag har…
Det ena hjälper mig dock att hålla båda fötterna på jorden och ständigt vilja utvecklas. Och det andra hjälper mig ta plats och känna mig viktig. Och det är ju trots allt väldigt bra eftersom jag berättat historien om mitt eget liv nu i sjutton (!) år. Jag är ju bloggare och ger mig själv huvudrollen varje då jag skriver om vad jag äter, hur jag tränar, odlar, inreder och ja… allt som jag tror känns inspirerande och relevant för er som följer med här inne.

Bredvid arbetet kring att skriva om vad jag själv företar mig så driver jag en butik. Både i fysisk form och digital.

Vid slutet av 2019 befann jag mig på Sri Lanka med min familj. Jag hade precis tagit det stora beslutet att skapa ett eget varumärke och jag funderade på vad jag skulle fylla det med. Jag skapade moodboards, sparade ner citat, sög glupskt i mig inspiration till färg och former. I min hjärna började olika miljöer ta form och en historia började vävas. Parallellt med skapandet av känslan så började jag fundera på produkterna jag skulle fylla varumärket med. Linnekläder var något jag aldrig tröttnade på i min egen garderob – lin är dessutom ett av de mest hållbara materialen att skapa kläder av så då det kan odlas i Europa och inte behöver så mycket vatten och besprutningar.
Och jag befann mig ju på ön Sri Lanka, tidigare Ceylon. Jag hade vandrat på teplantagen och fallit för hantverket och all kunskap kring den ädla drycken. Mina barn tyckte också detta var intressant och då väcktes en tanke –  Klart jag ville sälja egna teblandningar!
Om jag sålde te kunde jag få människor att samlas över en testund, oavsett plånbok, ålder eller kultur så kunde jag vända mig mot en bred målgrupp. Och jag hade dessutom ständigt något spännande att skriva om eftersom jag också var fast besluten om att inte vilja tillhöra branschens snabba utveckling genom fast fashion. Jag ville skapa något annat.

Så vad kom först i varumärket ? Produkten eller känslan, färgen, formen, miljön och värderingarna?

Jag skulle vilja säga att jag skapade känslan först och produkten sedan. Jag tror ofta det kan vara tvärtom, eller nästan alltid faktiskt – man skapar en produkt och sedan försöker man finna ett sätt att paketera den för att attrahera en köpstark målgrupp.

Jag gick lite bakvägen här. Jag hade redan dialogen med min målgrupp och även förtroendet via mina digitala kanaler. Istället för att presentera några produkter i huvudtaget så började jag berätta om varumärket. Och hur gör man det utan att berätta om produkten då?
Jo, jag berättade om när jag skrev hyreskontrakt på lokalen till butiken, berättade om vad som inspirerade mig i byggandet av det nya, visade moodboards och delade med mig av de företagsutmaningar jag stötte på längs vägen. Jag tror jag väntade fem månader med att berätta vad det egentligen var jag skulle sälja – under tiden skapade jag värde och förtroende via mitt nya Instagramkonto där jag också uppmanade alla att gå in och prenumerera på mitt nyhetsbrev. Jag hade inte råd att samarbeta med en mediebyrå som kunde hjälpa mig utan fick gräva där jag stod. Jobba med det jag hade.

Så kläderna då. Jag letade efter produktion och råvara i Europa och fann en bra leverantör i Litauen som arbetade med certifierat lin från Europa. Än idag tackar jag min lyckliga stjärna över detta val för vad hände då i mars 2020? Då jag stod med bara ett par månader kvar till lansering av både webshop och stor butik i min hemstad Varberg….
Jo, pandemin rullade in över världen och satte stora käppar i hjulen för många. Hade jag startat produktion i Kina eller Indien så hade jag nog tyvärr fått kasta in handduken redan då – jag hade investerat allt jag hade in detta och skrivit på ett hyreskontrakt på 3 år.
Men det visade sig att det blev de ännu mer intressant att läsa om hur ett företag tog form och vad som var på gång genom en kris. Då många andra verksamheter bromsade i krisen så var jag fast besluten om att jag var tvungen att gasa för att försöka överleva det här… jag hade ju inte ens lanserat mitt nya varumärke och hela världen stängdes ner.
Men folk hade mycket tid med sina skärmar och alla gillar ju en bra story – inte sant?
En av de största tillgångarna jag hade i byggandet av K. LAGERQVIST var just storytelling – för gudarna ska veta att jag är varken ekonom, designer, tesommielier eller inredare i botten. Men jag vet hur man tar vackra foton, berättar en riktigt bra story och hur man skapar vackra miljöer. Och som ni redan vet – så fejkar jag mig genom livet och låtsas att jag kan.

Men seriöst – att gräva där man står handlar också om att se sig runt och lyfta blicken. Vara generös och också våga be om hjälp. Det du ger får du ofta tillbaka. Sluta se konkurrens och var rädd för att folk ska sno dina idéer eller kopiera – lägg energin på det som skapar mer kreativitet istället.  Samarbeta med andra i branschen och våga också vända dig till människor som arbetar med något helt annat. Min man jobbar inom finansbranschen och jag bollar ständigt strategier och ekonomi med honom. Jag lyssnar också på mycket poddar där andra inspirerande företagare delar med sig av sina erfarenheter.

Nu blev det här ett långt inlägg och jag är inte klar så jag tror jag skapar en del 2 där jag kan skriva mer om skapandet av K. LAGERQVIST. Publicerar också denna vecka så på återseende.