Varje dag tar jag några längder här ute för att vakna till efter jag slagit upp ögonen. Medan kaffet puttrar i bryggaren slänger jag av mig morgonrocken och simmar naken. Ingen är vaken vid sju, varken grannar eller barn så det är helt ok. Jag får vara pinsam morsa som nakenbadar på lämplig tid av dygnet.
Min man har semester och går upp strax efter mig. Vi äter frukost ihop och sedan åker jag till jobbet. Det är speciellt att arbeta när andra är lediga. Jag känner mig som i en parallell värld för jag förväntas dessutom delta i alla semesterhärligheter. Middagar, fester, restaurangbesök och annat skoj som andra helt plötsligt har oceaner av tid för. Ni kan torka upp mig från golvet där jag ligger som en blöt liten fläck i mitten av augusti… Äsch, jag skojar bara. Jag är bra på att säga nej. Men man vill ju inte vara en tråkmåns.
Så därför åkte jag med till Åkulla och körde eFoil en morgon innan jag skulle till arbetet. Så kul!
Ångrar inte en sekund.
Samma morgon drack jag kaffet till två nysläppta avsnitt av Threesome. Ser ni serien på Svt?
Min man vill inte se för han får sådan ångest av relationsserier där allt går åt helvete – speciellt om de är på svenska. Haha!
Jag tycker den är bra, bra skådespelare, sårbart och tänkvärt. På riktigt liksom. Väldigt många nära sexscener, vet inte om den hade varit bättre utan eller om de tillför en känsla av närhet. Känns inte tillgjort och amerikanskt – utan mer som vanliga människor. Berätta gärna vad ni tycker om ni sett säsongerna.
På jobbet. Jag är här så mycket nu.
Det är bra. Det är annars min närmsta kollega som tar hand om driften här men på sommaren behövs vi allihop och har extra personal inne. Idag var en fantastisk dag – så många fina möten.
Jag träffar så mycket folk digitalt varje dag men här ses vi i verkligheten. Det är så fint med alla peppiga samtal och allt beröm för mitt arbete. Det känns på något sätt mer på riktigt när man står öga mot öga och man får bekräftelse på att man skapar något bra. Att kläderna och mina digitala avtryck räknas och ger avtryck. Så himla fint!*
Tusen tack! Tar inget för givet – det vet ni. Stor kram från mig.
Förresten – vad tycker i om årets sommarpratare?
Jag gilla de Sigge Eklund, Andrev Walden, Kenza Zouiten, Josefin Jinder, Sanna Sundqvist, Malena Ivarsson, Hamous Nessvold och Ellen Krauss. Ni?
Vilka gillar ni bäst?
Nu ska jag krypa til sängs även fast klockan inte ens är tio.
Boris och jag smet ut tidigt i trädgården för att lyssna på sommarprat, dricka kaffe och städa iordning i växthuset. Tomater och gurka har tagit sig egna friheter här ute och behövde både bindas upp och gå lite näring.
Min man steg upp strax efter mig, fyllde på en kaffekopp och la sig med de sista sdorna i Ken Follets bok. 1200 sidor och han läste ut… Det var verkligen imponerande. Då har man en riktigt fin semester tänker jag. Heja honom.
Det är något otroligt tillfredställande i att utan störningsmoment plocka iordning och pilla här ute. Plocka buketter, jaga sniglar och klippa bort överblommade växter.
Det är ganska vilt och brokigt – precis som jag vill ha det. Kål, basilika och krasse växer ur en äppellåda bredvid dragon och vinbär.
Stora klasar vindruvor mognar och hänger tungt från taket och långa stjälkar tagetes stoppas i vaser.
Det är knappt så. man får plats att umgås här inne längre – det är så mycket tomater.
Men det är lugnt – det är mest Boris och jag som hänger i växthuset nu förtiden. De andra hänger på poolkanten och lapar sol.
En stor del av mig själv vill bara utplåna hela trädgården och allt jag byggt upp. För när jag inte hinner med så ger den mig förskräckligt dåligt samvete och en känsla av otillräcklighet. Men så får jag en sådan hjär morgon och allt är förlåtet igen. Den är fin och det är helt ok att inte hinna med allt man vill göra. Vem ska döma och varför? Låt det växa liksom …
Nu har jag gett min trädgård både hönsgödsel, tångnäring och guldvatten. Entrén till växthuset ser extra frodigt ut och då ska ni se blomsterbädden bakom glashuset – vojne vojne. Den behöver helt klart lite uppbindning.
Sådär. Nu känner jag mig redo att ta tag i dagen och åka till jobbet. Det är utmanande att arbeta som mest när alla runt om har semester. Jag försöker njuta av kvällarna och tidiga morgnar och det funkar fint. Barnen är stora och reder sig själva, min man tycker det är skönt att ha lite egentid och vi har inga behov av att hänga ihop konstant under semestertider. Det är bara väldigt stressande att se till så att alla i familjen är nöjda och vara värdinna för semesterfirande gäster tycker jag. Tittar runt om mig på hur vissa har det under semestern och är på riktigt sjukt glad över att vara på jobbet istället för att ha kollo för tre familjer hemma under högsommaren. Men vi är ju olika såklart.
Nu ser jag fram emot en mysig lugn kväll – ett bad i havet kanske, kolla över trädgården, går en promenad med Boris, bli bjuden på middag av man och barn, en ny serie med popcorn? Låter som en bra plan.
Dricker ni kallbryggt te nu under sommaren?
Det är ett fantastiskt sätt att få i sig vätska under varma dagar utan att behöva välja läsk, saft eller juice.
Man kan göra kallbryggt te av alla teblandningar – se bara till att välja ett med hög kvalité. Grönt, rött, svart, vitt eller örtte..
Ta två matskedar teblanding i en kanna och sedan tappar du upp med kallt vatten från kranen. Ställ in i kylen med lock under ett dygn och sila sedan av. Nu har du en läskande kall och härlig dryck.
Vi bjuder våra kunder på kallbryggt te under sommartid och för att kunna kyla ner en stor sats så frös vi in te i tetraförpackning.
lite blommor garnerade vi med också innan vi frös in över natten.
Dags att klippa upp.
Så trevligt och smart ~ inte sant?
Man kan givetvis göra mindre isbitar i alla dess former. Eller kanske glass på te? Det ska jag testa…
Testa att kallbrygga te. Det är en varm rekommendation!
Vi är mitt i sommarlovet och jag som lever med tonåringar träffar dem knappt. De sover när jag går till jobbet och kommer hem efter jag lagt mig… I alla fall artonåringen. Den mindre tvingar jag till mig lite umgänge med och propsar på att han ska komma hem i rimlig tid.
Det kan hända så mycket under ett lov. Ett helt liv kan levas och umgänge kan skifta, uppbrott kan äga rum, fester ska festas och benbrott med gips, absolut det också…
Det var mitt i ett sommarlov jag själv gick vilse som sextonåring så jag vakar kanske lite väl mycket över mina egna killar. Snälla ni. Gå inte vilse. Kör inte av vägen.
Jag var sexton och befann mig mellan nionde klass på Daltorpskolan och första klass på gymnasiet inne i stan, Bäckäng, där alla snygga killar gick enligt mig. Mitt i ett sommarlov med ljusblå stretchiga jeans och små toppar som visade mage. Midsommarafton i Smögen – jag tappade bort mitt sällskap och gick vilse, träffade en kille som sa jag hade snygga bröst och sedan hängde vi runt med varandra till det ljusnade. Inga mobiltelefoner då. Inga bilder, filmer eller sms. Kanske lite mer frihet och i stunden. Mina föräldrar hade ingen aning. Sommarlovet låg som ett öppet äventyr framför och jag kände mig vuxen. Någon vecka därefter befann jag mig i Varberg och på en bar mötte en ljusblå blick min. Jag blev kär och det var ju faktiskt inte alls så att jag inte visste vem han var. Jag visste – han var inget bra för en sextonårig tjej.
Han var nog inget bra för någon tjej. Rykten hade passerat men jag tänkte att kanske jag kunde hjälpa honom få rätt styrning på livet. Ville läka sår, både hans och mina. Så väldigt märklig inställning egentligen och kanske var det också spänningen, att veta att det var fel men ändå gå rakt in i mörkret.
Det tog inte många veckor förrän jag jag fick en kniv mot halsen och orden väsandes i mitt öra ”din jävla fitta, du är värdelös och borde fan ta livet av dig själv”…. Och då var jag redan hopplöst fast i ett ekorrhjul av destruktivitet och hatade mig själv för att jag gång på gång lyckades driva fram detta raseri. Det var min första pojkvän och det enda jag begrep var att jag var tvungen att vara ännu bättre, fogligare och verkligen tänka på varenda steg jag tog. Inte elda under den maskulina vreden, vara följsam och steg för steg släcka min egna lilla låga. Till slut var jag så gott som utplånad – hade hoppat av skolan, brutit med vänner och familj.
Vi var ute om gick om nätterna istället för att sova. Jag pantade burkar för att kunna köpa cigg och köttsoppa på burk. Spaningspoliser i buskar utanför fönstret och söt doft av cannabis i trappuppgångar. Slagsmål med knivar och snedtändningar. En kille fick halsen avskuren och en annan sköt sig själv i huvudet. Jag gick i polo och långärmat, vågade inte möta blick. Sköljde av blodiga sneakers och var vaken två dygn till. Kvinnofängelset på tv och nerdragna gardiner. Hela tonårstiden passerade i mörkret bland illaluktande fimpar och hungrig mage. Mina jämnåriga reste, utbildade sig och byggde nätverk. Jag såg aldrig någon väg ut.
Det var en svår tid i mitt liv och ganska ofta känns det som att det var någon annan som upplevde alla dessa trauman. Kanske för att kunna skapa distans och acceptens över situationen jag hamnade i som ung tjej.
Misstänker du att du har någon ungdom i din närhet som gått vilse? Snälla fråga hur hen mår och erbjöd ditt stöd. Tipsa om Ungarelationer.se och deras chat våga lägga dig i.
När jag tog mig ur den destruktiva relationen var jag tjugoett år och ensamstående mamma. Jag var trasig och hade en skev syn på hur en relation ska se ut och kännas. Rent praktiskt så satt jag bokstavligen i klistret med stora skulder hos kronofogden, utan bostad, uteblivna studier och ett barn tillsammans med en människa som önskade livet ur mig. Familjerätten, socialtjänsten, kronofogden och polisen – ja, allt var en enda komplicerad röra samtidigt som jag gömde mig och levde under hot. Det var svårt att navigera i livet och åren i relationen och de följande åren har gett olyckliga konsekvenser för både mig och mitt barn.
Jag delar inte för att fiska sympatier. Jag delar för att visa att det går att får ett bra liv efter svåra upplevelser. Att vem som helst faktiskt kan råka illa ut på detta sätt.
Men alla får en ny chans. Visst är det bra?
Första steget är att lämna.
Så igen – misstänker du att någon far illa i en relation så erbjud ditt stöd och en flyktplan. Socialtjänsten, polisen och kvinnojourerna runt om i landet har god erfarenhet i ämnet och kan hjälpa er med både det ena och det andra.
Vi är mitt i sommarlovet. För en tonåringen kan det vara en evighet och livet kan få en vändning man inte räknar med. Vi vuxna däremot. Det är några middagar, någon konsert, lite måsten som ska tas om hand och några pocketböcker. På bara en blinkning står vi där i augusti då skolor och arbete börjar igen. Tycker ni också att åren går fortare och fortare ju äldre ni blir?
Här kommer fyra snabba från min mobil.
Den här knäppte jag på mig själv då jag kissat hunden snabbt och bytt om för träning denna morgon. Tycker det är svårt att hålla träningen igång under juli. Så mycket jobb och sociala grejer som gör det svårt att trycka in. Men så glad jag fick till det denna morgon.
En smoothiebowl. Jag äter nästan varje dag nu. Så gott med olika topping och ett kokt ägg till frukost.
Personalkväll. Vi hade jobbat som tusan denna dag och avslutade med dopp i havet och en fyra rätters på en av stadens bästa restauranger.
En hissbild från dagens besök på Sahlgrenska. Hela detta året har varit så många sjukhusbesök med en nära anhörig och i juli har sjukdomsbilden eskalerat. Varför är det alltid så på sommaren?
Massa kriser under semestertider. Håller ni med?
Dealar ni med något jobbigt just nu?
Just nu sitter vi i alla fall i bilen på väg till Benjamins konsert i Sofiero Slottsträdgård. Ska bli fint!
