Jag vaknade med ond rygg och ilska i bröstet idag. Flög upp och fixade källsorteringen och vek tvätt medan kaffet pyste i bryggaren. Det är något galet med prioriteringarna muttrade jag in i skägg och vek arton likadana t-shirts argt. Jag vägrar tro att det är för att jag är ensam kvinna i hemmet. Eller?
Hur kan tre män i samma familj som har samma storlek köpa samma märke på kalsonger förresten – idiotiskt!
Hur kan andra inte se när kylskåp är tomt, toaletter behöver städas, bord behöver torkas av och mårbackor vissnar i fönstren? Blir ofrivilligt bitter. Vad är det frågan om?
Men farten är bra! Jag får sjukt mycket gjort och mellan varven skickar jag sms om mina reflektioner. Meddelanden som avslutas med “du behöver inte gå i försvar, vill bara berätta min upplevelse och hur jag känner…nu åker jag och handlar också, förresten!”
Vad heter det? Jo, just det – passivt aggressiv. Mysig tjej.
Men snälla. Jag har jobbat sex dagar i veckan hela sommaren och håller på att gå av på mitten. Ändå står jag i källaren och kastar ner skräp i olika säckar som ska till tippen. En källare som planerats städas varje sommar under fem års tid. Jag måste liksom bara bevisa att det går att få ihop och att alla andra kan fan dra åt helvete. Det är en sjuk prioritering. Jag vet det.
Jag vill inte påstå att detta är sunt men någon gång per år så infinner sig en melt down utan dess like. Det är inte så snyggt. Men saker blir gjorda.
Kan trösta mig med att 95% av året känner att jag lever in en väldigt jämställd relation och att jag får skylla mig själv som curlat mina ungdomar.
Känner totalt igen mig, är motorn som planerar och drar alla projekt . Hade ett stort meltdown förra veckan och nu “helt plötsligt” fixas en massa surdegar hemma, när jag är på jobbet ;).
Kämpa på!
Att kvinnor drar det tyngsta lasset – undantag kan finnas – är jag helt övertygad om. Människan är av naturen lat, heter det. Skulle mer passande bytas ut mot karlar. Oj, oj, om det är tråkiga saker som ska göras i hemmet. Men tvätta bil och klippa häcken någon gång – då är dom väldigt ”duktiga”.
GRATTIS till alla kvinnor som hittat en jämställd man som (utan att man ”säger till” eller ”ber” dom) tar tag i allt arbete i ett hem! Ja, jag har precis tappat humöret…👿😵suck…tur att jag har en massa choklad hemma…😉
Känns igen. Har själv nån åkomma som gör att jag är totalt oorganiserad i alla skåp och förråd, så nån gång per år får jag ett meltdown och städar igenom förrådet. Sen tänker jag att nu ska jag hålla den ordningen, men efter 46 år på denna planet har jag lärt mig att jag helt enkelt inte är den personen, är inte alltid så lätt att leva med, men tänker att jag ändå är rätt bra som jag är. Väljer kanske kanoten med barnen eller fikan på verandan med mannen eller prioriterar mig själv på naturprommenaden, så lite skit i hörnen må gå ändå.
Hahahah! Tycker det låter sjukt mycket som hemma hos oss. Skönt att veta att man inte är ensam.
Hej! Vi har egna ansvarsområden här hemma, så även barnen när de bodde hemma och var lite större. Var och en hämtar sin egen tvätt i tvättstugan och lägger in själv. En dag i veckan är det städdag och vi har delat upp vem som ansvarar för dammsugning, badrum, damma, återvinning, vattna blommor, tvätta osv. Då kan man göra det när det passar bäst efter arbetstider och träning eller dagsform och humör. Så har vi gjort i många år och fungerar mycket bättre än innan då jag självpåtaget fungerade som projektledare och den som ”såg” vad som behövde göras. Nu vet jag (och min man) att vi ska städa en viss dag och stressen minskar hos mig (han bryr sig nog inte så mycket egentligen) och jag står ut lite lättare med någon dammtuss som hinner bildas. Vi båda ansvarar för att kontinuerligt plocka bort saker efter oss i vardagen, allt har sin plats och det gör städningen enklare på städdagen. Det blir aldrig så himla stökigt. Vi anses säkert lite präktiga, men alla mår mycket bättre än innan i alla fall. Det gäller bara att sätta sig ner och diskutera och liksom bara ta för givet att man ska dela på det. Det tycker jag vi kvinnor ska göra lite oftare. Bara ta för givet. Tror att min man ser fördelarna med en gladare fru i alla fall… våra barn har fått med sig att det är självklart att hjälpas åt. Allt är inte rosenskimrande, vi har vårt som alla andra. Men just det här funkar i alla fall. Tack för en jättebra blogg, som jag läser varje dag. Du ger mig tröst när det känns tungt och inspiration när livet känns lätt.
Apropå kalsongerna – har tre små döttrar (3-8 år) med likadana trosor i snarlika storlekar o jag har faktiskt slutat försöka sortera dem pga blir TOKIG av frustration av det så numera får de en hög o så får de dela upp själva! De har nämligen stenkoll 😅 Tips!
Såg fotot först och hoppades på ett drömmigt inlägg från Frankrike. Har också curlat mina barn och gillar faktiskt att passa upp dem men jag borde vara tuffare med att de kan lära sig att hjälpa till att hålla rent här hemma. De älskar teknik i alla former utom dammsugare och diskmaskin.
Det vettigaste och roligaste raderna idag! Syftar på dammsugaren och diskmaskinen 🏆
Ja, men hejsan från en annan passivt aggressiv 53-åring som jobbar hårt på att kunna lägga detta personlighetsdrag bakom mig innan mitt liv är slut. Ju mindre plats detta svarta pysande tar i mitt liv, desto bättre mår jag! Och de f d rätt curlade, numera vettiga vuxna barnen har precis varit hemma och vi har haft en så fin sommar. De har hjälpt till och delat bördan och två av tre lade sina sängkläder i tvättrummet innan de åkte hem, men hen som inte gjorde det hjälpte till på ett annat sätt. Att säga det man menar och mena det man säger är frigörande. Jag önskar dig en massa härligt frisk luft när du är genom din melt-down!
Hahaha! Väldigt stor igenkänning på både totalt meltdown ibland men att ändå för det mesta känna att allt är jämställt.
Igenkänning.. även med utflugna barn sen länge.
Riktigt passiv aggressiv och slammrar extra när diskmaskinen töms,
Men pelargonerna sköter inte jag och de blomstrar, ca 25 stycken…
Haha Total igenkänning. Hej, ni är asjobbiga och jag älskar er!