Jag lyssnar på poddar nästan året runt men varje sommar händer samma sak. Många av mina favoriter spelar in sina avsnitt i förväg och då tappar de lite av energin och närvaron enligt mig. De blir inte lika relevanta.
Missförstå mig inte, jag unnar verkligen alla semester. Jag tycker absolut inte att någon ska behöva jobba hela sommaren. Men jag märker att jag själv hellre söker mig till annat. Sommar i P1 är nästan alltid min räddning.
Fast… vad hände i år? Jag har haft svårt att hitta pr som verkligen fångat mig.
Mina favoriter hittills är Sebastian Ingrosso och Sebastian Siemiatkowski. Kanske beror det på att de båda, på olika sätt, berör psykisk ohälsa, sårbarhet och beroendesjukdomen. Eftersom jag själv levt nära både psykisk ohälsa och missbruk under typ hela mitt liv känner jag igen mig i mycket av det de berättar. Det är skönt att lyssna på andra människor som berättar om sina erfarenheter kring denna sjukdom, det gör att jag känner mig mindre ensam.
Häromdagen lyssnade jag också på Emil Hansius, som pratar om depression och psykiska ohälsa. Det är ett ämne jag önskar att vi fortsätter prata mer om. Då jag själv stått nära psykiatrin under många år vet att vården inte funkar idag, den blir bara sämre och sämre. Att inte få rätt hjälp då man behöver kan få förödande konsekvenser. Både för den som är sjuk och för de anhöriga. Det här är förstås min egen erfarenhet, men jag har många gånger upplevt att den som drabbas av psykisk sjukdom (och de anhöriga) ofta lämnas att kämpa betydligt mer på egen hand än vid många somatiska sjukdomar.
Jag tyckte också mycket om Ebba Kleberg von Sydow. Hon är skarp, relevant och har en härlig energi.
Nu ser jag fram emot att lyssna på Sven Hagströmer och Elaf Ali.
Vilka Sommarprat har ni tyckt bäst om i år? Och har ni någon podd ni verkligen tycker att jag borde lyssna på? Tipsa gärna.
Jag själv kan då inte skryta med att vara någon mästerlig bloggare nu under sommartid. Tidsbrist har gjort att jag använder mobilbilder och har inte möjlighet att skapa så smart och genomtänkt innehåll som jag egentligen önskar. Vissa dagar verkar jag dessutom helt hoppa över. Beklagar verkligen detta. Bloggen är det jag brinner för mest och jag blir alltid lite besviken på mig själv när jag inte får min stund här inne med tangenterna.
Hoppas ni mår fint och har en härlig juli.
Ginna Lindberg, så klok. Bettan Byvald som arbetar som socialarbetare i Göteborg, så viktigt arbete. Carl Skau, en tankeställare och skillnad han gjorde för de unga flickorna i flyktinglägerna och så bra jag har det ändå tänker jag, och Marie Göranzon så intressant liv. Och Emil Hansius som du sa, kände både sorg och hoppfullhet. Men ändå inte tillräckligt stark uppsättning pratade i år, varför så få yngre?