Just nu ser det ut så här i vårt blivande kök, i vårt kommande hem. Imorgon är det första september och då drar renoveringen igång på riktigt när hantverkarna kliver in.
Under sommaren har min man rivit, med stor hjälp av våra barn, och nu är det dags för nästa steg. Det ska gjutas en ny platta, läggas golvvärme och därefter kalkstensskivor. Min förhoppning är att vi samtidigt ska kunna sänka golvet en aning så att rummen upplevs luftigare och får lite mer takhöjd, men vi får se vad som faktiskt är möjligt när arbetet väl börjar. En annan stor fördel med att få ner golvnivån är att köksfönstret då förhoppningsvis hamnar ovanför bänkskivan istället för att försvinna ner bakom den.
När gipsskivorna revs uppdagades en gammal dörröppning ut mot trädgården och det glädjer mig verkligen. På flera platser i huset visar det sig faktiskt att vi snarare återställer den ursprungliga planlösningen än förändrar den. Det känns väldigt bra, som att huset sakta får tillbaka något av det som en gång var.
Jag har den senaste tiden känt mig lite uppgiven över hela den här satsningen och omfattningen av projektet. Det har liksom glidit mig ur händerna en aning, samtidigt som min man varit väldigt engagerad i rivningen, samtalen med hantverkarna och hela arbetet kring bygglovet. Inte för att jag har känt mig utanför eller exkluderad – snarare har jag blivit oinsatt och därmed tappat intresset lite på vägen.
Livsfarligt om man är en person som jag, som absolut inte får något vettigt ur händerna utan fokus, driv och ett brinnande intresse. Otaliga turer med planritningar för köket, materialval och märkliga lösningar har känts övermäktiga och insikten om att huset dessutom har alldeles för få väggar att hänga konst på har gjort mig orimligt deppig.
Men igår satte vi oss i bilen och styrde mot Malmö för att kika på kökslösningar och plötsligt klarnade det lite. Nu känns det som att bitarna börjar falla på plats och att vi nog ska lyckas ro det här i hamn. Förhoppningsvis både flytta in och fortfarande vara gifta när huset står klart…
Vi hade bokat möte med Johanna på Kulladals Kök. Våra vägar korsades faktiskt för många år sedan, när Johanna drev bloggen Aprill Aprill. Kan det ha varit 2010? Kors, vad tiden går, det är ju sexton år sedan…
I alla fall. Numera arbetar denna stjärna med dessa otroligt vackra kök och det var en fröjd att kliva in i deras showroom och komma lite närmare känslan av det kök vi själva ska leva med under många år framöver.
Otaliga ritningar, idéer och lösningar har skickats fram och tillbaka mellan min man och Johanna under de senaste månaderna. Det har vridits och vänts på det mesta, men efter gårdagens möte tror jag faktiskt att vi har landat i en riktigt bra kompromiss, både när det gäller planlösning, kulörer och materialval.
Nu börjar jag äntligen kunna se det framför mig.
Min man har under många år beundrat Artilleriet Kitchen och deras val av röd natursten på både bänkskiva och fläktkåpa. Jag med såklart, de gör ju allt så otroligt bra.
Samtidigt har jag haft svårt att se hur en sådan lösning skulle kunna passa vårt hus och dess karaktär. Jag har istället sneglat åt mer klassiska kakelplattor, en målad och inbyggd fläktkåpa, grafitgrå kalksten som plockar upp golvet och så vidare…
Men så kom vi över några inspirationsbilder som öppnade en helt ny dörr i mitt huvud. Plötsligt kan jag faktiskt se hur en mer uttrycksfull sten skulle kunna passa väldigt fint ihop med det shakerkök vi ska bygga.
För mig handlar det så mycket om att kunna visualisera helheten. Lamporna, växterna, konsten, materialen och framför allt livet som ska levas där. Jag tuppslattar inte när kök blir för vräkiga, perfekta, stilrena och opersonliga. Bilden längst ner till höger är ett sådant exempel för mig. Hur ska man kunna stöka runt, laga mat och trivas där, tänker jag?
Men stenen… den har jag börjat tänka om kring. Nu kan jag faktiskt se hur vi skulle kunna väva in den på vårt sätt och låta den bli en del av ett varmt, levande och personligt kök.
Jag kollar vidare på kulörer till köksluckor och köksö. Min man är stor motståndare till den gula, så den får tydligen gå bort… Ghaaa! Så. Många. Kompromisser. Jag har aldrig varit med om detta tidigare. Det gör mig både ödmjuk och förbannad.
Vi kom till exempel överens om att jag får välja blandare om han får sin ångugn. Fattar inte ens varför han ska ha en ångugn, han lagar ju knappt någon mat… Men då hävdar han bestämt att han gärna skulle laga mer mat om jag bara slutade ta kommandot över hela köket och putta ut honom därifrån.
Hahahaha. Tur att stackarn åtminstone får vara chef över tvättstugan så att han slipper känna sig helt oduglig. Skämt åsido. Jonas är faktiskt bra på att laga mat. Det tar bara en sådan himla tid och blir så mycket mer omständligt när han gör det. Herregud, kan jag inte bara få vara bäst på NÅGOT någon gång förresten? Han kan ju typ allt, människan.
Nåväl. Gul köksö bort. Ångugn in. Blandaren är min. Äktenskap och renovering verkar vara lika med otrolig övning i kompromisser.
Från det ena till det andra. Jag har gjort ett moodboard med mina drömköp inför flytten. Kommer såklart inte ha råd med allt, men let a girl dream a little, please.
Servisen är från Gustavsberg, besticken Bernadotte från Georg Jensen, lampan från Örsjö Belysning, vitrinskåpet från IKEA, kaffebryggaren från Aarke och hållaren för rökelse från Astier de Villatte. Den tänker jag ska få stå på kakelugnen…
Just det, glasen kommer från Bobo och dem kommer vi faktiskt att beställa. Där är vi överens. Likaså om kaffebryggaren. Framsteg! Fåtöljen Aluminium av Mats Theselius har vi tittat på ända sedan vi flyttade in på Handelsgatan 2007. Så man tänker ju att någon gång i livet kanske man faktiskt ska ta sig råd? Sälja en aktie eller två och köpa en fåtölj? Rimligt ändå.
Har dessutom lagt en bevakning på ett bord på Auctionet…
Jag tror faktiskt att jag har fått tillbaka min glöd och riktning inför renoveringen, inredningen och flytten nu. Det känns kul igen och det var nog precis vad jag behövde.
Nä, nu ska jag sätta mig och gå igenom en presentation jag ska hålla senare i veckan. Hoppas ni får en fin dag.
