Vårregnet kom och sköljde bort all ångest.
Det doftade precis sådär som det ska
göra och jag tror att själen behövde det.
Idag inser jag att jag ska springa
2,1 mil på lördag.
Och jag vet inte om jag ska skylla på ond tå
eller raspig hals för att slippa.
Eller om jag bara ska göra det.
Springa.































