runt fästningen på morgonen

 

På morgonen hade jag uppdrag i närheten av hamnen och passade på att slinka in hos Kustbageriet. Den senaste veckan har mardrömmar härjat vilt på nätterna, så nu ska jag se om "sovgott-te" hjälper mig. Jag drack upp mitt kaffe vid Kallbadhuset och cyklade runt fästningen på vägen hem.

Hela staden är täckt av rimfrost och dimma. Otroligt vackert.

Nu sitter jag fast med jobb vid datorn, äter surdegsbröd och dricker min nya clipperfavvo. Inte tokigt alls.

Ha en fin dag.

 

hos oss just nu

Hos oss just i denna stund. Jag står i köket, planerar dagen i trasslig fläta och dricker kaffe ur liten kopp. Lillebror målar bilar i soffan.

 

åtta. om mig

För ett tag sedan blev jag utmanad av Nanna och Queen of kammebornia att berätta åtta saker om mig själv. Och här är de.

Jag har Charlotta som tredje namn och var väldigt fäst vid min farmor. Hon hade lockigt brunt hår, skrynkliga varma händer och älskade blommor precis lika mycket som jag. Förra året grät jag tills det värkte i bröstet när grannen hade sågat ner sin stora schersminbuske som sträckte sig över mitt växthus. Konstigt, jag står liksom pall för det mesta men bryter ihop på grund av en buske. Liksom hård och kall fast så skör på samma gång. Kanske precis så som jag vill vara, nu när jag tänker efter…

Jag flyttade in i en rökig liten etta tillsammans med en man som slog mig och en katt som hette Tuff när jag var sexton år.

Ibland tänker jag att jag vill se på mig själv så som min man gör. Det är något glansigt vackert i hans blick när den möter min och han tror alltid det bästa om mig, verkar det som. Att jag liksom kan klara allt. Jag avskyr tonårsbråk och jag tycker om att dammsuga.

Det var de åtta. Och om min kära vän Kollijox vill anta utmaningen så skulle det vara sjukt kul. Hon är förresten i Hong Kong och trendspanar just nu… ibland kan man ju ha det riktigt tungt på jobbet liksom…

hos barndomsvännen

Förra veckan vaknade jag upp i min barndoms stad hos en av mina äldsta vänner. Hanna och jag har tillbringat många sommarlov tillsammans i Varberg.

Hennes fina tvillingkillar var hemma. Men pappan och storebror sov på annat håll.

Är grymt impad av tvillingföräldrar. Ingen vila där inte…

Innan min buss gick till stationen drog jag en vända med kameran runt i det ljusa huset och tänkte att ett sådant lekrum hade inte varit helt fel att ha. Och sådana där härliga fönster överallt. Fiskbensparketten och den öppna spisen väckte också ett visst begär... Tack för att jag fick hälsa på!

 

 

blue, as always

Jag cyklade fort nerför backen och lyfte ansiktet mot solen. 

-hej. så fint att du kom, för du vet, jag älskar när du värmer mig.

Sen fick jag ett mail som landade i magen och jag vände blicken uppåt med utsträckta händer och sa

– jo, jag greppar ödmjukt livet med mina fingrar kära du, jag håller fast så gott jag kan, hedersord på det.

Sedan kom nästa mail. Kom till Florence i april Kristin! Jo, jag tror jag åker.