Månad: oktober 2019

Jag körde mot regnbågen och mötte sedan smattret på bilrutan i Borås. Staden där jag växte upp.
Staden jag älskat att hata så starkt.
Det tog mig mer än tio år att få bort klumpen i magen då jag rullar in och Daltorpskolan tronar upp sig framför.

Jag minns första ettan vi bodde i på Hedvigsborg. Katten hette Tuff, lägenheten låg inbäddad i nikotin och elen stängdes av där någon gång i november då inte räkningarna blev betalda.

Vi hade en förlängningssladd från grannen utanför fasaden så vi kunde ha en ensam lampa i fönstret och för att kunna titta på tv. Kvinnofängelset på tv4. Vi rökte fimpar och jag var alltid hungrig. Jag fick gå och panta burkar till honom och hans polare på Statoil om nätterna, köpa ett litet paket Marlboro  & fick aldrig umgås med några egna vänner.
Då och då var vi hos en tjej som hade ett riktigt jobb och jag tog sockerbitar ur hennes skål på köksbordet då hon vände ryggen till – jag hade inte ätit på länge och det sved i magen.
Ibland lagade hon mat till mig. Köttgryta med paprika i. Hennes kille slog henne bara ibland vill jag minnas – hon sa ifrån mer än jag och kunde bli riktigt arg. Jag såg upp till henne.
Jag var mest tyst – gjorde vad alla sa åt mig att göra.
En gång tvingade de mig äta en matsked smör och ställa mig på alla fyra medan de skrattade.  Det var otroligt förnedrande.
Jag fattar i ärlighetens namn inte varför jag inte bara gav dem fingret och gick därifrån . Varför stod jag inte upp för mig själv?
Jag var 16 och redan då livrädd för konsekvenserna. Helt duperad.

Det var ett sjukt liv. Vi var ute på nätterna och gick – i flera timmar. Vinterkylan bet om kinderna, jag var alltid trött men fick aldrig sova. Folk blev paranoida – jag försökte medla lågeffektivt och lyssna. En vän skar halsen av en annan och efter några dagar sköt han sig själv. Han var alltid snäll mot mig och chocken blandades med tårarna.
Det var en ding ding värld.

Jag fick hem Jysks reklamkatalog i brevlådan och drömde om inredning, tapetbårder, små side boards och gardiner. Det var där i dagdrömmarna jag skapade allt fint – i fantasin byggde jag vackra rum att vara trygg i.
I sömnen sprang jag barfota i skogen och gömde mig i ett älgtorn – han jagade alltid i fatt mig och satte pistolen mot min tinning.

De tog många år för mig att sluta planera flyktvägar –  in minsta detalj,  i alla hem jag flyttade in i efter jag fyllde 21 år. Idag är jag 40 år.
Inget är unikt. Den här historian bär många kvinnor runt på.

Hej där.
Jag tittar in så här sent på kvällen och säger hej. Egentligen har jag inte så mycket och säga – eller jag menar att jag inte har något färdigt i hjärnan och med risk för svammel så vill jag bara skriva att jag har satt som mål att posta ett inlägg om dagen – och det är viktigt för mig att följa upp mina mål för att det ska kännas gott i magen.

Idag känner jag mig arg tyvärr. Antar att det hör ihop med att jag har det jobbigare och jobbigare kring pms – måste söka hjälp för det. Är påfrestande att vilja skilja sig en gång i månaden. Min man har bett mig titta på samma grej för en byggrej i trädgården typ hundra gånger nu och jag har helt tröttnat på skiten. Hur mycket kan man grotta ner sig i ett projekt egentligen?
”Men ta någon bara” sa jag och gick med bestämda steg därifrån –  hann bli uttråkad redan tredje gången vi gick igenom alla val.

Fast jag vet ju att det är bra att han är noggrann. Jag har ju uppenbarliga brister på den fronten. Min styrka är att jag är snabb och har lätt för att se visuella helheter.

Imorgon när jag vaknar kommer jag vara så tacksam. Har jobbat med FGL hela dagen och suttit i möten. Allt har rullat på och gått bra – vi fick mycket gjort.
På eftermiddagen släppte vi en föreställning mina vänner och jag satt ihop. Vi har verkligen skapat något helt fantastiskt tillsammans och hyrt hela jäkla Varbergs Teater. Det blir massa klokheter, pepp, skratt, musik, mat och bubbel. Ska berätta mer om det då inte mina ögon grusar sig.
Här sätter jag punkt.

Hoppas ni haft en bra dag. kram K