
Kära bloggläsare – ibland så prokrastinerar jag så mycket att det blir för sent …
För er som inte är bekant med begreppet så betyder det att skjuta upp saker på framtiden och det är precis vad jag råkat göra med månadens bok Stöld.
Jag kom inte in i boken och ledsnade, sköt upp till morgondagen hela tiden.
Sedan försökte jag lyssna på den om kvällarna och somnade. Den var så lång, jag kom av mig i lyssnandet, fick inte ro att sitta ner och läsa för jag ligger efter så mycket i mitt jobb och nu är det för sent.
Det var synd – boken hade ett behagligt språk och jag ville också lära mig mer om samerna.
Jag ska ärligt erkänna att jag skäms lite, eller ganska mycket faktiskt – men måste ju vara ärlig liksom.
Jag är inte ens i närheten av att vara klar, jag har lyssnat i nästan 4 timmar men har över 6 kvar…
Jag tog därför en lunch med en god vän till mig som är med i bokcirkeln och lät henne berätta för mig om upplevelsen.
Karin tyckte också att boken var lång men hade dock stor behållning av den – hon tyckte det var intressant att lära sig mer om samernas situation i vårt samhälle. Hon berättade om renskötseln, tjuvjakten, mobbing, polisens och medias bemötande.
Karin tyckte att det var en vacker berättelse som beskriver samernas renskötarliv i norra Sverige och Elsas modiga kamp för rättvisa. Det är skrämmande hur hat och aggression kan gå i arv och eskalera från generation till generation och göra livet svårare än vad det egentligen hade behövt vara.
Det är en otäck , spännande, frustrerande och hoppingivande bok på samma gång.
Karin sa att hon egentligen tycker det är lite pinsamt att säga att hon behövde läsa den här boken för att få inblick och lära sig om samerna, deras kultur och liv. Det är ju en del av vårt samhälle och värt att värna om.
Ett perspektiv som hon saknade och hade önskat att veta mer om är motsättningarna och varför illviljan mot samerna är så stor.
Vi pratade vidare om hur viktigt det är att inte låta mörka tankar få fäste hos oss, det skadar ju i slutändan framför allt oss själva och gör oss till osköna människor.
Hur upplevde ni boken? Jag vill gärna höra era tankar kring den.

Nu måste jag ha något som fängslar mig med lite rappt tempo. Vad tror ni om någon av dessa?
Skuggjägaren
En februarinatt 1944 hittas en död kvinna fastspikad i golvet i Klarakvarteren i Stockholm. Trettio år senare hittas ytterligare en kvinna mördad i en sömnig Stockholmsförort. Det bisarra tillvägagångssättet är detsamma.
Jakten på mördaren får ödesdigra konsekvenser för de poliser som arbetar med fallet – Britt-Marie på 1970-talet, Hanne på 1980-talet och Malin, som är verksam idag.
”Skuggjägaren” är en originell och skickligt iscensatt spänningsroman om den okuvliga driften att förstå sig själv, men också ett stycke samtidshistoria som sträcker sig från andra världskriget till nutid.
Grottdykaren
Juni 2018, Chiang rai, norra Thailand:
Juniorfotbollslagets 12 spelare och deras unge tränare fångas inne i ett grottsystem som översvämmas. Snart inser man att det bara nns ett sätt att rädda dem – en riskfylld dykoperation där ännu er liv står på spel.
Vad hände egentligen under evakueringen och vad utspelade sig bakom kulisserna under de 17 dagar som arbetet pågick? Mikko Paasi var drivande i en heroisk insats som såg ut att vara dömd att misslyckas, men som följdes med spänning av miljontals människor världen över.
Grottdykaren är också berättelsen om hur Mikko under sin uppväxt i Helsingfors sköt en vän till döds av misstag, och hur han sedan dess brottats med ånger och skuld. Operationen i Thailand ställer hans egen historia på sin spets – hur många räddade liv krävs för att sona det liv han tog? För första gången berättar en av de medverkande dykarna om räddningsoperationen i den thailändska grottan Tham Luang.
MIKKO PAASI är professionell dykare, en av dem som räddade ett fotbollslag ur den översvämmade grottan Tham Luang i norra Thailand. Den thailändske kungen belönade honom med en medalj för räddningsinsatsen.
Vilken önskar ni?
Önskar er en riktigt fin långfredag!
