Fredagen innan julafton. Hur mår ni?
jag mår fint – sitter i tidig morgon och skriver från soffan men kaffet bredvid. Der enda som grämer mig just nu är att havremjölken tagit slut, annars är jag i fas. Spännande kommentarsfält i förra inägget måste jag verkligen säga – så många kloka människor som kikar förbi här varje dag och även en del som stör ihjäl sig, såklart. Det är sådant man gör på influencers så inget nytt under solen.
Jag tänker fortsätta skriva sårbara och mänskliga inlägg ändå för jag tycker det behövs – det är så skevt att följa någon där allt bara är ljuvligt och vackert hela tiden tycker jag. Det blir skavigt till slut och jag uppskattar när influencers skriver lite mer personligt och lyfter något som känns jobbigt eller utmanande. Människan är komplex och innehåller allt – vissa dagar är upp och andra ner, man kan sannerligen vara i zen, ligga i mjuka yogaposer och dricka matcha latte en hel dag för att nästa rusa runt stressad och göra julhandlingen.
Jag har en vän som också är offentlig och hon har verkligen hundra bollar i luften och gör massor – det är sådan hon är och hon är underbar med sin drivkraft. Varenda gång hon visar sig sårbar och blottar något mänskligt så regnar det dömande kommentarer över henna från kvinnor som tycker till på ett inte så vänligt sätt. Fattar inte att hon pallar glänta på den dörren igen när hon får så många ” duktiga förståsigpåare” som ska berätta för henne vad hon borde göra för att få styr på sitt liv. Herregud – hon har ett fantastiskt liv och är otrolig, låt henne köra på i den takt hon vill tänker jag.
Låt oss inte döma varandra för hårt. Vi vet egentligen så lite om helheten.
Med det sagt så vill jag ändå påpeka att jag är varken kränkt, arg eller ledsen. Luften är fri. Jag har gjort detta i hundra år nu. Ibland kan jag dock säga ifrån när jag inte tycker en kommentar är befogad och ofta brukar det leda till att jag och läsaren kan ha en dialog och förstå varandra mer. Ett levande kommentarsfält gör ju boggen så mycket roligare och jag vill inte bara ha ja-sägare runt mig. Så tack för det. tack för er.
Nu till en helt annan sak. Har ni någon klapp som inte är fixad än? Här kommer ett tips lastat.
Min kompis Anna ä fenomenal på att fixa speciella gåvor. Varje år får jag en genomtänkt och kärleksfull låda fullproppad av finheter av henne. Vi kollar på vad det är i år.
En vacker bok av Selma Lagerlöf, en piccolo flaska bubbel, ett badskum, tre kristaller med förklaringar för hur de påverkar energin runt mig och ett kärleksbrev. Så väldigt omtänksamt – har du någon vän eller familjemedlem som skulle uppskatta något liknande så är detta ett varmt tips.
Annars kan du kika in på en second hand butik för häftiga glas och bordstabletter – ge detta ihop med en god olivolja så är du hemma hos alla tänker jag. Jag fyndade dessa på Röda Korset – glasen ska nog få flytta med mig till Frankrike dock.
Juldukningen i år?
Jag vet inte än. Dukarna ska användas i alla fall – det är en investering som jag tänker skapa en tradition med. Jul med blommig julduk på bordet – detta hade alltid min mamma runt juletider.
Det lutar åt att vi blir själva på jul då vi har två sjuklingar i hemmet – vi ska kolla på film i soffan och pussla. De som är friska ska ta en promenad med bastu och kalldopp och sedan öppnar vi klappar runt granen innan middag och Karl Bertils jul. Det blir fint.
Hoppas ni får mysiga juldagar och är rädda om er.