Jag sitter i passagerarsätet med datorn i knät och skriver till er. Sigges sommarprat har precis landat i mig och jag vill lyssna igen – det är briljant!
Turen går nordost, jag har packat mina vandringskängor och ser fram emot detta uppdrag. Har tagit med min man som ska agera mänskligt stativ, statist och sällskap. Ja, chaufför är han visst också nu.
Men en annan sak. Innan jag satte mig i bilen så förberedde jag dagens lansering. Ni vet ju att jag fotade i vinden nere vid havet tidigare i veckan och nu hann jag få ihop lite bilder på mig själv också.
Det är roligt att skapa kampanjbilder och tänka ut vilken känsla man vill skapa.
Passade på att plocka in en liten bukett på vägen in. Älskar alla mina tagetes i år.
Vi lanserar en svart kollektion och den är fylld av klassiker att leva med länge. Svart var en kulör som jag hade lite svårt för under många år för varje gång jag tog på mig svarta kläder blev jag alldeles nere. Jag har fått öva på att ha det och nu är det min mesta go to i garderoben.
Inför detta släppet har jag redigerat svartvita bilder och det är lite ovant då jag aldrig använder det annars. Men här passar det riktigt bra tycker jag.
Linneplaggen lanseras kl 15.00 idag, söndag hos K LAGERQVIST. Hoppas ni finner något ni gillar.
Vi kom hem från Frankrike under sen eftermiddag denna tisdag och jag kastades rakt in i arbetet. Det har gått sådär faktiskt. Jag känner mig ofokuserad och rätt korkad. Som att jag inte har koll på situationen och det skapar en osäkerhet. Men det kanske tar några dagar innan man får fatt på sig själv efter en ledighet.
Vi åkte ner till Subbe Fyr för att fota kollektionen som släpps denna söndag. Det blåste så in i tusan så vi knäppte lite foton i en skogsglänta då solen strilade ner bland bladverket ovanför.
Det är alltid lite svårt att redigera bilder med mycket grönska i sig tycker jag. Den gröna kulören sticker iväg i redigeringen och det är inte alltid kläderna syns jättebra när det är en så livlig bakgrund.
Då är det här bättre. En himmel, grå klippor och ett hav. Allt i monokroma kulörer som inte sticker ut och tar över.
Men vinden var en utmaning.
Solen kom och gick så det var också knepigt att få till en enhetlig serie med foton då väderförhållandet skiftade hela tiden.
Till slut sa jag bara ”nä, nu ger vi upp” och så packade vi ihop oss och tog oss hem. Min modell Nütie gjorde som vanligt ett strålande arbete och kläderna är ju fina. Det är väl fotografen då som inte var i sin bästa form… Reklam. Men i alla fall. Kläderna har lansering denna söndag 15.00 i vår webbshop och redan nu kan man köpa plaggen i butiken i Varberg. Där vi för övrigt har sommartider just nu och öppet måndag till lördag v27-32.
Vi har gått in i högsäsong och stadens fylls av sommargäster som vill njuta av vår fina kuststad. Överallt är det konserter, food trucks och andra kul saker som händer. Som varbergare får man nu planera sin dag lite bättre för att kunna ta sig fram med bilen, handla och göra ärenden. Det är köer överallt. Det bästa är att bada i havet tidig morgon och utföra ärenden då också och sedan ställa bilen resten av dagen och ta cykeln.
Hahaha. Sommartider hej hej.
Ha nu en fin dag.
Vi kör upp igenom Europa och turas om vid ratten. Jag skulle förbereda fredagens föreläsning men får ingen ordning på uppkopplingen när jag ska ladda upp bilder så det är svårt att arbeta. Jag lyssnar på poddar och dokumentärer istället. Under natten på Auto Bahn lyssnar vi på en dokumentär om en man som svarar på ett Nigeriabrev. Han ska få ärva miljoner och han tänker att ja, det kan ju vara nice och sedan är bollen i rullning. Han blir av med sitt hus, grannens hus och skuldsätter både sig själv och andra, bryter löften till barn och slutligen hamnar i fängelse. Tänk vad man kan dras in i. Varför kallas det Nigeriabrev, måste googla.
Vad är Nigeriabrev?
Den moderna formen av Nigeriabrev är att du får ett mejl (eller i mer sällsynta fall ett brev på posten) från en person som behöver hjälp med att föra ut en stor summa pengar, ofta mångmiljonbelopp, från ett annat land. Om du bara hjälper till kommer du att få en viss procent av beloppet.
Jag hängde upp en tavelvägg innan jag lämnade och korridoren utanför sovrummen blev lite mer klädd. Egentligen hade jag velat måla både golv och tak men vi hade bestämt oss för att inte ”fixa” så mycket denna semester. Mer av läsa, sova, prata, spela och äta. När jag frågar min man vad som var det bästa med resan så svarar han barnen – alla samtal med dem.
Vi befinner oss i mellanlandet. Eller det gör man ju alltid, mitt i olika utvecklingsfaser hos barnen och så gäller det att som förälder försöka att ta lagom plats och knacka på. De yngsta var med och de är arton och fjorton – på väg in i vuxenvärlden. I vår vardag så finns det vänner, skola och intressen som gör att man inte hänger 24/7 – barn i den åldern hänger ju gärna själva på sitt rum och chillar också. Att få umgås så här mycket med dem och ha så fina samtal har varit en ynnest – känner mig väldigt tacksam för det. Bra också att jobba på relationer och förtroenden i början av sommaren då man har ett helt lov framför sig.
Det var mitt i ett sommarlov jag själv gick vilse och sedan hittade jag inte tillbaka till ett normalt liv förrän tio år efter.
Jag tänker på bloggen. På sommaren brukar jag ofta öka lite i min kommunikation och få fler följare. Jag antar att det är många influencers som gör exakt tvärtom och vilar från att skapa innehåll och då finns det ju mer utrymme för mig. Människor har tid att läsa bloggar på semestern och slinker in efter de läst nyheterna på paddan eller lyssnat på en podd.
Hur ser ert digitala beteende ut på sommaren?
Är det något speciellt ni vill att jag skriver om så låt mig gärna veta.
Jag tänker på sättet jag kommunicerar och på tonaliteten. Den varierar. Ibland känner jag mig tom och har egentligen inte något att berätta och då kanske jag skriver om recept, resetips, inredning eller trädgård. Ibland funderar jag över något och vill bolla med er. Väcka olika perspektiv hos varandra. Ibland tycker vi inte lika och det är okej.
En sak jag tänkt på med min kommunikation är att jag vill vara tydlig.
Ibland lyfter jag dm och kommentarer jag får skickade till mig så att vi kan diskutera ämnet. Eller för att visa ”här går en gräns”. Syftet är aldrig att hänga ut någon läsare – och ni är ju alla anonyma ändå så jag tänker att det inte spelar någon roll. Syftet med detta är att på ett neutralt sätt prata om hur man kommunicerar vettigt och respektfullt digitalt. Är det så fel?
Lättkränkt eller tydlig med mina gränser?
Ja, det verkar verkligen vara olika uppfattningar kring kommunikation. Jag skulle vilja hävda att jag inte är kränkt – jag är van vid andras åsikter om mitt liv efter 17 år som bloggare och ser det om en del av jobbet. Men jag är däremot väldigt bra på att sätta gränser.
Ju längre in jag tar mig i den här branschen desto viktigare blir det för mig att vara tydlig med vad jag tycker är okej i mina forum. Det är så otroligt lätt att bara vilja vara en ”people pleaser” då manjobbar med det jag gör för dels är det obehagligt att bli ifrågasatt offentligt och för det andra så är ju ni följare mitt kapital. Klart jag vill vara omtyckt för annars kommer ni ju inte hit och tar del av det jag berättar. Eller hur?
Ja, där är vi överens tror jag. Sist jag skrev om detta så fick jag feedback om att hen inte vill kommentera hos mig för hen är rädd att göra mig arg. Är det så farligt då? Att vi inte är överens?
Om man skriver något som man vet kanske landar på ett jobbigt sätt hos mottagaren? Är det så fel och konstigt att mottagaren reagerar? Är inte det intressant – då kan ju dialogen fortsätta kring perspektiv och så kanske vi båda lär oss något om livet utanför vår egen bubbla?
Jag brukar inte lämna den sortens digitala avtryck på Instagram eller bloggar. Jag vet inte varför – jag är väl inte den sortens läsare helt enkelt. Jag scrollar och när jag tycker någon är för korkad, ointressant, omedveten eller fattar dåliga beslut så går jag bara därifrån och inte tillbaka. Men jag tycker alltid det är väldigt intressant att läsa den sortens bloggar där dialogen fortsätter med olika perspektiv i kommentarsfältet. Hurra för er som engagerar er!
Nu sitter jag bland mina blommiga kuddar i soffan i Varberg. Kamerabatteriet är fulladdat för dagens fotografering och jag har påbörjat arbetet med fredagens presentation i min hemstad. Vardagen ligger i mitt knä fullt av arbete, löss på dahlior och sniglar att kriga mot. Men det finns också ljumma simturer i havet, middagar med vänner, en och annan konsert att uppleva, buketter att plocka och stunder i bastun. Sommar 2024 är fin. Känner det.
