Månad: augusti 2024

Jag vaknade med ond rygg och ilska i bröstet idag. Flög upp och fixade källsorteringen och vek tvätt medan kaffet pyste i bryggaren. Det är något galet med prioriteringarna muttrade jag in i skägg och vek arton likadana t-shirts argt. Jag vägrar tro att det är för att jag är ensam kvinna i hemmet. Eller?
Hur kan tre män i samma familj som har samma storlek köpa samma märke på kalsonger förresten – idiotiskt!
Hur kan andra inte se när kylskåp är tomt, toaletter behöver städas, bord behöver torkas av och mårbackor vissnar i fönstren? Blir ofrivilligt bitter. Vad är det frågan om?
Men farten är bra! Jag får sjukt mycket gjort och mellan varven skickar jag sms om mina reflektioner. Meddelanden som avslutas med ”du behöver inte gå i försvar, vill bara berätta min upplevelse och hur jag känner…nu åker jag och handlar också, förresten!”

Vad heter det? Jo, just det – passivt aggressiv. Mysig tjej.

Men snälla. Jag har jobbat sex dagar i veckan hela sommaren och håller på att gå av på mitten. Ändå står jag i källaren och kastar ner skräp i olika säckar som ska till tippen. En källare som planerats städas varje sommar under fem års tid. Jag måste liksom bara bevisa att det går att få ihop och att alla andra kan fan dra åt helvete. Det är en sjuk prioritering. Jag vet det.
Jag vill inte påstå att detta är sunt men någon gång per år så infinner sig en melt down utan dess like. Det är inte så snyggt. Men saker blir gjorda.

Kan trösta mig med att 95% av året känner att jag lever in en väldigt jämställd relation och att jag får skylla mig själv som curlat mina ungdomar.

Jag bad om bloggönskningar av mina följare på Instagram och fick en mängd uppslag. Så roligt – ska beta av dessa ämnen.
En återkommande fråga som jag tänkte ta först är:

Vad driver dig? 

Svårt att säga faktiskt. Jag gillar när saker går fort och då saker och ting utvecklas. Jag gillar framåtrörelse helt enkelt.
Blir lätt uttråkad, behöver utmaningar och går igång på att jag kan prestera mer än både jag själv och andra kanske förväntar sig. Men jag tror också att jag har en revanschlust efter uteblivna studier och jobbiga år. Det går inte sticka under stol med.
Ska jag svara med ett ord så tror jag det är UTVECKLIING som driver mig. Jag vill alltid utveckla och testa nytt, vara nyfiken och lyssna in för att optimera upplevelser, mig själv och företagande.

Jag tror att drivkraften PENGAR är en vanlig missuppfattning många har kring människor som jobbar mycket och går igång på företagande. Om man drivs av pengar så tror jag det är svårt att skapa något bra – en god ekonomi är snarare en positiv konsekvens av att du gjort något som funkar bra och ett drivmedel till att kunna göra det du uppskattar i livet och en nödvändighet för att kunna driva ett företag. Pengar är en viktigt del i livet och företagande men inget som driver mig framåt. Jag tror mer på passion när det kommer till att ha en stark drivkraft framåt.

Ibland drivs jag av prestation och bekräftelse – det är varken snyggt eller bra, jag vet. Men jag är i alla fall ärlig med det. Det är inget jag önskar skulle driva mig framåt men ibland kan även det vara bra för att orka den där extra biten när energin egentligen saknas.

Det ska bli spännande att höra Jonas svar på detta. Återkommer med inlägg.

Ju mer jag tänker på att skriva om föräldraskap nu när barnen är stora desto mer skaver det. Barnen har en stor integritet och det är något jag verkligen uppmuntrar dem till – därför känns det inte rätt helt enkelt. Den enda som har valt att ha ett offentligt arbete i denna familj är jag och det känns inte schysst att dra in dem i det. Men som sagt, jag ska fundera mer kring detta och bolla med dem om man kan diskutera ämnet utan att det känns för privat.

När jag gick till jobbet denna morgon så fick jag plötsligt en bubblig lycka i bröstet och en tacksamhet svepte över mig. Mitt i sommaren med solkysst hud, lite trött med avbitna naglar och salt i hår. Jag borde ha en tacksamhetsdagbok och lista ner det som är bra tänkte jag men sedan kom jag på att jag kan göra ett blogginlägg av tankarna och be er fylla på i kommentarsfältet.

Jo. Så här kommer några punkter på det som gör att hjärtat sjunger och ett fåtal punkter som drar ner stämningen men gör att livet balanseras – sådär som livet ofta är för de flesta. Det är ju få som hjular fram och inte har några bekymmer. Då tror jag istället att man skapar bekymmer av småsaker för man är nog lite bekväm och bortskämd… hahahahah…

1.I år är första sommaren sedan jag var 15 år då jag inte behöver hantera kriser kring nära anhöriga med beroendesjukdomar.
Låt mig säga det högt för mig själv en gång ”det är första sommaren på 30 år då jag inte varit rädd, förtvivlad, maktlös, orolig, arg och ledsen” – satan, börjar gråta av tacksamhet över att få ta en paus från helvetet.
2. Jag håller i mina goda rutiner kring träning även sommartid och lyfte personbästa på marklyft samt körde på brun nivå på morgonens träning. Det är helt otroligt faktiskt. Så tacksam och stolt.
3. Min mellankille tog körkort denna sommar och idag var han uppe tidigt för att fixa äggröra och åka till Köpenhamn med vänner. Man ska aldrig ta något för givet med de älskade barnen. Att de har bra vänner, kommer hem om nätterna, möter blicken och skrattar. Små saker gör mig stolt och tacksam i mitt föräldraskap. Blir helt mörkrädd när föräldrar sitter och beklagar sig över barn som inte har de betyg de förväntar sig av dem. Jag vet inte – men vi är väl på olika platser i livet kanske? Jag är glad att ungarna lever liksom. Skolan kan man ta igen. Bara de är lyckliga och friska så är jag glad.
4. Jag är tacksam över att bo nära havet – tänk, jag kan cykla ner året om och bada varje dag genom säsongerna. Vilken otrolig förmån.
5. Jag är så oerhört stolt och glad över att få arbeta med så fina tjejer hos K. LAGERQVIST. Får jättemycket beröm över att kunder får ett genuint, vänligt, piggt och positivt bemötande då de kommer till vår butik och mailar oss i kundtjänst. Då har jag skapat en fin och stabil företagskultur tänker jag – bland det viktigaste som finns i ett bolag om du frågar mig.
5. Jag är otroligt tacksam över att ha en stark och jämställd relation med min man. Så många i vår ålder som går in i skilsmässor, svek och kriser just nu. Det är läskigt, blir medveten om hur sårbar en relation kan vara om man inte vårdar den.

Lite smolk finns i bägaren också som sagt. Kan inte lista dem alla här på grund av privat men här är ett par saker.

1. Min pappa har varit sjuk under en längre tid och den här våren har varit full av operationer och sjukhusbesök. För några veckor sedan genomgick han en omfattande operation och veckan efter drabbades han av en stroke. Det är en tung tid för honom och jag försöker vara ett så gott stöd det bara går både praktiskt och känslomässigt. Är på sjukhuset så mycket jag kan under besökstiderna och är tacksam över att allt är så nära i Varberg där han nu ligger – brukar sticka från jobbet någon timme.
2. Hm… jag kan inte komma på något mer som känns värt att skriva. Lössen på mina dahlior? Att jag är helt slut och räknar ner dagarna till semester? Att källaren är ett may ham? Jag är nog mest tacksam över allt just nu och vill sätta punkt för att allt trots allt är bra. Vi lever, har mat, är kära och kan betala våra räkningar.  Allt annat känns värdsligt och inget jag vill lägga energi på.
Rikta blicken mot det ljusa.

Hur känner ni? Vad gör er tacksamma just idag? Och finns det något skav som lever parallellt med detta?