“vi leker vuxna. jag gör det åtminstone.
ibland får jag för mig att dom kommer 
fatta vilket skämt jag är. (vilka dom?)
att jag bara är 15 innerst inne inuti 
och med några rynkor och dyr klänning utanpå.
då hämtar de mina barn och säger,
-Du kan ju faktiskt inte det här.
sen säljer de huset och min man kärar ner 
sig i någon smarting som vet hur man
fixar med papper och siffror och sånt…”


Jag har en liten bok vid min säng. 
Jag fick den av DoreDoris.
Jag skriver ner komihåggrejer och texter 
som jag sparar på innan jag somnar.

Igår var det fullmåne när jag skulle somna.
Jag undrar om den har gett mig huvudvärken.
Eller, jag själv står nog bakom den.

Och i helgen gör jag slingor.
Min man brukar hjälpa mig.

Jag kommer naturligtvis länka mina hjärtabloggar
såsom Minna och andra starka kvinnor jag följer.
Men det är tiden.
Som fattas.

Kramar. Och ha en riktigt fin helg.

Kommentarer till “

  1. Ja, herregud, jag hade gått under utan honom… eller det hade jag inte gjort såklart, men han hjälper mig med allt mellan himmel och jord. Världens bästa vän helt enkelt.

  2. Tack! Jag försöker fota när jag har ljuset med mig här hemma. Sen låser jag kameran på en ljuskälla innan jag trycker av.

  3. Jag tycker det är så fint att din man hjälper dig att göra slingor. Trevlig helg! Kram Suss

  4. Åh, vad jag känner igen mig i det där du skriver om “… som vet hur man
    fixar med papper och siffror och sånt…” Men vad tusan, man kan ju inte vara bra på allt. Och förresten, siffror är bara tråkiga siffror. Det finns så mycket annat roligare och mera meningsfullt. Tycker jag.

  5. Önskar dig en underbar helg! Och du, huvudvärken kan nog ändå bero på månfullhet. Det märks tydligt på mitt jobb att månen påverkar människor….

    Kramar Kicki

  6. Så känner jag med. Speciellt när jag ska hålla föredrag i nåt annat land. För en massa superkompetenta forskare som säkert kan min forskning mycket bättre än jag själv. Inbillar jag mig. En enda kritisk fråga från någon viktigpetter om man backar direkt. Damn liksom. Vi måste sluta med det där ursäktande jag-kan-nog-inte-trots-allt.

    För fasen Kristin, upp med hakan och sträck på dig. Du är bra. Asbra till och med.

  7. Jag har känt så, större delen av mitt liv.
    Lite som en förklädd, ständigt rädd för att förklädnaden ska spricka i någon kant.

    Nu försöker jag se att allt det där som jag velat täcka är en förutsättning för alla de där andra egenskaperna som kunnat växa fram, nu, när jag låtit dem.

    Glöm aldrig bort att det är din känslighet, din erfarenheter och alla de stormar som du bär inom dig som gör att du kan se världen så som du gör, allt det som du förmedlar här, i ord och bild. Inget av det hade varit möjligt annars.
    Du har ett så dyrbart och vackert perspektiv.

  8. Att ha en liten anteckningsbok på nattusbordet är helt nödvändigt, så man slipper ha alla brilljanta ideer som poppar upp i huvudet;) Vart kommer de toksnygga byxorna ifrån? Kram

Kommentarer stängda