Vardag



Våldet mot kvinnor är det kanske mest utbredda 
brottet mot de mänskliga rättigheterna vi 
känner till idag. 
Våldtäkt och våld i hemmet är större riskfaktor
 än cancer, trafikolyckor, krig och malaria.

Jag tror det är få som kan föreställa sig 
hur det känns av att vakna upp av en spark i 
ryggen och ramla ner i golvet.

Jag känner till en mamma som flydde 
från ett sådant liv en juninatt för många år sen. 
Det skulle kunna vara du, jag eller vem som helst. 
Med sig hade hon sin ettåring och en 
väska med sommarkläder. 



Och det är det här med myndigheterna. 

Mamman har suttit i hundratals möten 
med tanter på olika kontor. 
Du anar inte vad en trasig mamma måste gå igenom. 
För det här med vårdnaden är bannemej 
krångliga saker här i Sverige. 
Pappan har ju rättigheter. 
Barnet likaså. 
Spelar ingen roll att mamman nästan blivit ihjälslagen.  
Så det här med vårdnaden las på is. 
Vem orkar slåss när man redan ligger ner i en blöt pöl.

Sen dess har åren gått och hoten sakta upphört.

Nu. Flera år senare. 

Nu behöver pojken pass för han ska åka på semester. 
Pappan måste kontaktas och godkänna med sin signatur. 

Och hör och häpna. 
Mammans adress med gata och hela baletten 
skall lämnas över till honom. 
Som om han verkligen behöver veta vart hon bor…!!!

Tanten:  Jo, det måste stå med, det är offentliga uppgifter.

Mamman:  Jag accepterar det inte, 
ni måste hitta ett sätt att kringgå detta. 
Det är inte relevant vart jag i nuläget 
bor med min familj.

Tanten: Jag har slagit i alla mina böcker 
och pappan måste godkänna  uppgifterna innan han signerar. 
Och förresten, 
det kan ju han ta reda på ändå om han vill.

Mamman: Suck… ja, fast man kanske inte behöver ge den i handen på honom…

Jag säger.

Ge mamman vårdnaden bara.
Inget snack om saken. 
Ge pojken ett pass. 
Låt pappan fortsätta trampa runt i 
sitt trasiga liv på andra sidan Sverige.


Publicerat av Krickelins

Kommentarer till “”

  3. När jag var i tonåren fick jag reda på att min pappa inte var min biologiska pappa, jag skulle på semester & behövde pass & min biologiska pappa behövde inte kontaktas då, jag själv fick säga/övertala polisen om att jag inte ens har kontakt med honom. Det var bestämmeler redan då att bio pappan ska signera men det går att kringgå.. polisen måste ju fatta!! Idioti annars.. Pappa David är ju min pappa vad det än står på pappret fast han inte är min biologiska!! Hoppas det löser sig!! Styrkekramar fr din storasyster fd Bästis Hanna

  5. Kämpa på! Detta ”rättvisa” samhälle går till överdrift, gång på gång!! Du berör mig djupt varje gång du skriver om detta och jag är så djävla stolt över dig! Kram på dig min kära kollega!!

  6. jag säger det samma. håller fullständing med. jag känner med den mamman. jag har själv också lämnat en kvinnomisshandlare med en väska i ena handen och i den andra min väns hand som hjälpte mig ”packa dina saker och följ med mig” och med lillan i magen. misshandeln fortsatte efteråt. för misshandel är inte bara slag. och när man var som mest skör höggravid sedan nysnittad och väl kommit hem, själv, ja då skulle man sitta och prata med div folk från olika instanser, poliser advokater vårdnadstvist familjerätt och fan och hans moster. hemskt att veta men det är ju det som gjorde elaka mannen nöjd. tyvärr. hans vetskap om att man fick ett helvete. min lilla dotter är min stora styrka. vi är urstarka båda två och mår hur bra som helst.

  8. Härligt med er respons!! Ja, blir man inte väldigt trött på byråkratiSverige när man hör sådant här? Fint att ha så fina bloggvänner som er 🙂 tack,,

  9. Det låter inte klokt! Såå typiskt för byråkratiSverige…. Stelbent och grått. Pappor som slår skall inte ha någon rätt över huvud taget tycker jag… från första slaget. Stå på dig. starka kvinna!

  11. Nää… Jag blir så trött på stelbenta Sverige ibland. Varför kan det inte finnas manöverutrymme och personligt engagemang bland myndigheterna? Hoppas verkligen att det löser sig på bästa sätt!

  13. Galet att det fortsätter att vara på det här viset. Att man inte kan ha mer respekt för offren än att bara gå på i gamla pappersarbetesvanor, som är så orelevanta att man blir galen.
    LYCKA till med allt o tack för berörande text. KRAM

  15. Dt är ju för f-n helt sjukt. Stelbenta myndigheter utan förmåga till vanligt mänskligt tänkande och sunt förnuft. Så lätt att bli förbannad.

    Så himla bra att du orkar skriva om detta. Så att även vi som själva är förskonade från våldet får inblick i hur det är – idag, igår och imorgon för så många helt vanliga kvinnor omkring oss. antagligen såna vi känner utan att vi vet om det. svårt bara att riktigt veta hur man kan hjälpa om man inte vet.

    /trogen läsare

Kommentarer stängda