Tio veckor med en trasig rygg.
Den här upplevelsen har gjort mig både ödmjuk och förlåtande mot min kropp.
Stundtals har jag varit förbannad och ledsen, men det är ju som det är.
Jag har försökt göra det bästa av situationen och hålla humöret uppe – men utan fysisk aktivitet blir min hjärna verkligen inte klar i tanken. Jag blir deppig och får ångest. Men. Ja ja…
Vad hände?
Jag tog emot en tung wallball på fel sätt och drog till ländryggen.
Först trodde jag att jag skadat diskarna, men röntgen visade att det var ett ligament som fått sig en rejäl smäll.
När ett ligament sträcks för långt eller delvis brister uppstår små vävnadsskador, ibland med blödning och svullnad. Inflammationen som följer är en del av läkningen, men musklerna runtom går ofta i kramp för att skydda området – kroppens eget sätt att stabilisera ryggen.
Tyvärr tar en större bristning flera månader att läka, och vävnaden blir sällan lika stark som innan.
Mitt planerade halvmarathon i november känns sådär…
Om läkningsprocessen går snett kan det leda till instabilitet i ländryggen, vilket i sin tur kan ge återkommande smärta. Ghaaa…
Hur jag löst det:
Först var jag helt still i nästan två veckor – dumt, visade det sig.
Sedan gick jag till läkare, fick röntgen och tog ett allvarligt snack med min PT om hur jag kunde röra mig utan att förvärra skadan.
Efter det kom jag till en fantastisk fysioterapeut som gav mig övningar för att stärka området, plus akupunktur mot muskelkrampen.
Sedan dess har jag gått 10–15 000 steg om dagen, suttit på air assault bike för att hålla igång konditionen, och försökt hålla kroppen i rörelse utan att provocera ryggen.
Överkroppen och bålen har fått lida – jag känner mig svagare, har sämre hållning och min gamla nacksmärta (och artros!) har smugit sig tillbaka.
Detta har verkligen varit en dyrköpt läxa.
Jag kommer aldrig ta kroppen för given igen.
Jag har fått träna psyket lika mycket som kroppen – att hitta nya vägar i stället för att bara deppa ihop. Det hade varit lätt att tappa rutiner och tycka synd om sig själv, men jag försöker hålla kursen.
Och för att peppa mig själv lite extra så jag beställde nya träningskläder.
Efter två år i samma tröja och byxor kändes det rätt.
Chokladbruna tights, nya strumpor och en tjock hoodie.
Det visade sig dock att tightsen går in mellan skinkorna sådär som jag sett de yngre tjejerna på gymmet eller på sociala medier.
Min man blev ganska förvånad, och vi diskuterade runt om det är ”passande” i min ålder – men alltså, spelar det någon roll?
De sitter skönt och rumpan ser ut så här, punkt.
Hoodien däremot – älskar den. Stor logga på magen och krage med dragkedja. Känns härligt 90-tal.
Det är Aim’n från Halmstad som har dessa fina träningskläder. Brukar köpa ev dem eller Björn Borg som ju också har sina rötter i Varberg
Nu är jag inne på tredje månaden och ryggen gör fortfarande ont när jag legat still eller suttit för länge.
Tänk om det aldrig läker helt? Tänk om jag aldrig kan göra situps eller marklyft igen? Så ledsamt.
Men jag har satt upp små mål fram till november:
-
Träna fyra dagar i veckan på air assault bike
-
Göra sjukgymnastiken
-
Power walks varje dag
Om en vecka ska jag testa korta löppass och se hur ryggen reagerar. Jag har även bokat crossfitpass – med anpassade övningar.
Har ni skadat er någon gång? Hur påverkade det er?
Snygga tights!
Vilken storlek har du och hur lång är du? ☺️
Efter att ha haft ett tungt fysiskt jobb och styrketränat i många år (10+ år) har min kropp det här året helt gett upp, och det gör mig deppigare och deppigare. Återkommande smärtproblematik i axlar och höften/ryggen som tidigare gått över efter lite vila håller i sig i månader, och jag har tränat kanske 10 (!) ggr det här året. Jag är 42 och misstänker att det är premenopaus som spökar. Har varit kluven till HRT men börjar så sakteliga inse att det kanske är lösningen.
OTROLIG rumpa!!! 🍑
Jag bröt ringfingret på två ställen, och när gipset kom av var fingret böjt. Handkirurgen sa att handen aldrig skulle bli sig själv igen. Men jag kämpade på med mitt rehabprogram, gjorde allting exakt rätt, inte för mycket och inte för lite. Blev 99% återställd och idag syns eller känns ingenting av skadan. Jag tror att de flesta människor tyvärr slarvar med rehab, men det verkar inte vara ett problem för dig, Kristin. Du är motiverad och kanske är risken då snarare att man gör för mycket. Om du hittar den rätta balansen i din rehab så är chanserna väldigt goda att du kommer nå dit du vill! Stor kram.
Jag har gjort illa ländryggen några gånger då jag slarvat, och lyft fel på gymmet. Men med vila och stretching så har det gått över.
Just nu har jag ont i min ena axeln, då jag sov på mage med armen under kudden. Har haft så tidigare, och det brukar också ge med sig efter ett tag då jag tänker på att inte sova på den sidan, och absolut inte på magen.
Det som bekymrar mig mest just nu är att jag har fått ont i högra tumleden sedan 2-3 veckor tillbaka, och igår började det även göra ont i den vänstra. Orolig över att det är artros. Kan inte greppa ordentligt, vilket är svårt med hantlarna på gymmet. Även att yoga och göra armhävningar gör ont. Eller att växla på cykeln. Har beställt omega-3 tabletter, samt Voltaren salva, så får se om det hjälper. Försöker också tänkta på att inte scrolla så mycket med tummen på telefonen.
Är 48 år, och tycker jag haft krämpor lite här och där sedan jag fyllde 40 ungefär. Höften, hälsenan, knät, ländryggen, axlar osv. Det kommer och går. Ibland går jag till naprapaten. Tror det är förslitningsskador, då jag har ett snett bäcken, och allt drabbar min högra sida av kroppen. Det är nog detta som jag tycker är allra jobbigast med att bli äldre. Krämporna!
Hej Marie –
Har du någon hormonbehandling för klimakteriet? Det låter som klassiska krämpor som jag hade innan jag fick hjälp med östrogen – ont i kroppen på olika ställen. Kolla upp dina nivåer och se om du kan få hjälp med östrogenet och se om det blir bättre annars. 🙂 Kram
Tack för tips! Har inte kollat upp det faktiskt, då jag mår rätt bra i övrigt tycker jag. Men ska fundera på det nu. Tar aldrig tag i saker som gäller mig själv, men det vore väl på sin plats att göra det nu.
Skadade axeln förra året när jag föll i en trappa och tog emot mig med armbågen. Det är nästan på pricken ett år sedan och först nu kan jag ligga ordentligt på axeln. Den är fortfarande något rörelsebegränsad dock, men i jämförelse mot för ett år sedan så är det en enorm skillnad. SÅ tacksam för det!
Omg – så jobbig tid. Skönt att det gått åt rätt håll.
Jobbigt men bra kämpat! Och grymma tights 👌🏻
tack snälla!
Jag blir nyfiken på tajtsen – vad är det, rent sömnadstekniskt, som gör att den typen av modell formar rumpan så där? Är det en hårdare eller kortare mittsöm, eller nån sorts formpressat tyg, eller att midjestycket är skuret djupare i mitten, eller nåt annat? Jag har aldrig provat några såna, de är inte så vanliga i min storlek. Du kanske inte hinner svara eller vet, men i så fall kanske någon annan läsare vet?
Jag vet faktiskt inte hur de sytt den för att de ska forma rumpan på detta sätt – men det finns säkert på deras hemsida under produktbeskrivning – kolla här.
https://www.aimn.se/products/chocolate-shape-seamless-tights
Skisnygga kläder! 👌🏻
Tråkigt med ryggen, hoppas du återfår ditt normaltillstånd igen.
Fick flertalet diskbråck då jag var 25 (år 2018), fick kämpa många år innan jag fick en MR där man såg att diskbråcken inte läkt (alt kommit tillbaka), nervpåverkan på nästan alla rötter i ländryggen samt utvecklat artros 🙃 Jag har ett liv före 2018 och ett liv efter tyvärr. Kör lätta övningar på gymmet, cyklar, promenerar och simmar. Men att gymma i samma frekvens och övningar som tidigare har jag börjat acceptera inte är möjligt. Lever varje dag med mer eller mindre smärta men börjar hitta saker som håller i längden.
Krya på dig!
herrejösses så jobbigt – ja, man ska inte ta något för givet. Fint att du ändå kunnat anpassa livet efter dina skador. Stor kram och heja dig
Skit snygg rumpa !!!! Vill med ha sådana och är i samma ålder som dig .
Ta det lugnt med ryggen , men det känns som du har det rätta receptet för det 🤎
tack Grabriella!
Fick diskbråck som 23-åring – man fattar inte hur mycket man använder ryggen i vardagen förrän den inte fungerar längre…
Tror min största utmaning efter skador/olyckor är att rädslan för att det ska hända mig igen nästan paralyserar mig. Baby steps antar jag är grejen 🤷🏼♀️
Precis ! Helt sjukt hur mycket man är beroende av en fungerande rygg! Att bara resa sig blir ett projekt liksom… Mardröm!
Efter en trafikolycka som skadade ryggen genom ett ’trauma’ kunde jag inte längre styrketräna och köra crossfit som jag brukade. Röntgen och undersökning visar inget fysiskt fel med min rygg men det enorma traumat orsakade en stressreaktion i min rygg som gör att så fort jag blir stressad (stel i ryggen) eller tränar lite för tungt får jag enorma smärtor som vara flera dagar/veckor.
De första åren(!) efter olyckan kändes träningen inte kul. Jag fick alltid minska mina vikter vid varje träningspass istället för att öka och träningen kändes meningslös och att jag gick bakåt i utvecklingen. Men nu (flera år senare) ser jag annorlunda på träning. Jag tränar mer funktionellt, med lätta vikter och vet att jag bara kan utmana kroppen till en viss gräns för att undvika smärta. Men jag har förlikat mig med det och älskar träning och upplever att jag fortfarande kan pusha mig själv. Och fåt jag ont? Då är avslappnings- och andningsövningar det som hjälper 🙏☺️
Tack för att du delar dina upplevelser och hur du har gått vidare efter olyckan. så jobbigt för dig. Stor kram
Fick diskbråck i ländryggen som 30-åring. För mig var det crossfit och för många, tunga lyft på kort tid som utlöste det, men tror att det hade kommit förr eller senare ändå. Känner så igen mig i hela identitetskrisen som uppstår när kroppen inte funkar som det ska. Fick också hjälp av en fantastisk fysioterapeut, började träna ”runt” det onda, byggde upp djupa bålmuskulaturen och bestämde mig för att aldrig låta mig hamna där igen. Nu snart 35 och gör precis som du, fokuserar på den rörelse som funkar för dagen. Heja dig! Håller tummarna att du blir bra 🧡
Min inre minisk i knät pajade våren -24!!! Kunde knappt gå!!! Och jag som jobbar stående och går hela dagarna. Det gick att jobba men knappt att promenader än mindre pw! Kunde inte heller simma! Läkte efter någon månad men känner av det då och då. Livrädd att det ska hända igen. Jag reste mig upp fel från skräddare…
Ja, jag har för ca 9 år sedan ramlat i ishalkan och fick en kotförskjutning i ländryggen. Kände inget först. Dagen efter var jag på ett yoga pass och sen fick jag rulla mig ur sängen de kommande månaderna. Benet domnade av om jag satt för länge och jag vaknade nätter igenom så fort jag rörde mig. Fysioterapeuten jag gick till gav bara el och ultraljud och efter ett halvår vände jag mig till en kiropraktor klinik i Luleå istället. Träffade där en ganska nyex:ad engelsk kiropraktor som sakta men säkert fick detta att vända för mig. Kan springa igen, domningarna finns där inte. Är inte lika starkt som tidigare och behöver underhålla, men kan köra på i gymmet utan besvär. Håll i och håll ut! Håller tummarna för att det blir bättre!
Jag har haft diskbråck L5-S1. Ett kraftigt sådant. Det som till slut hjälpte mig var Voltaren stolpiller. Under några dagar fick jag även Stesolid. Jag låg som på moln i sängen. Aldrig tagit starka mediciner tidigare. Men mina krampande ryggmuskler slappnade av och disken kröp in en bit mellan kotorna så att trycket mot nerverna lättade. Värsta smärtan i mitt liv. Tid tog det innan jag fick rätt diagnos. Jag hade inget reflexbortfall nämligen. Krävdes DT för att se svart på vitt. Voltaren är både smärtstillande och antiinflammatoriskt. Men stolpiller ska det vara. Tabletter skadar magsäcken. Voltaren hjälper vid gallstensanfall. Det fick jag senare. Men ryggen – jäklar vad många olika behandlingar av olika slag jag fick innan man såg diskbråcket. Inget hjälpte. Så Voltaren – det är mitt bästa tips!