Hej på er. Ovan är bilder från ett tidigare liv då jag levde på ett helt annat sätt än nu när 2025 möter 2026.

Det känns både lite äckligt och obehagligt att livet kan fortsätta som vanligt för andra när något så brutalt inträffar i vårt samhälle. Jag tänker på morden under juldagarna.
Just nu riktas allt ljus mot mäns våld mot kvinnor och då är det viktigt att ta tillfället i akt att bidra med kunskap och engagemang som kan skapa verklig förändring.

Jag länkar därför till ett inlägg jag skrev  2019.

Var tredje vecka mördas en kvinna i Sverige av en man hon har eller har haft en nära relation med. Det är inte olyckor – det är systematiskt våld, ofta med varningssignaler som ignoreras.

Jag skulle vilja se fler män engagerar sig i detta. Prata om det på jobbet. Med sönerna. Med grannen. Tack på förhand.

Jag lämnar 2025 med tacksamhet över det liv jag idag lever. Att jag har förmågan att känna glädje, trygghet och frihet bredvid allt mörker som pågår i livet paralellt är inget jag tar för givet och något jag vårdar ömt. Mörkret får aldrig ta över och vi alla måste göra vårt absolut bästa i att välja godhet och finna ljuset i livet.
Hoppas ni får en promenad i solen idag och njuter av årets sista dag. Stort tack för att ni finns här inne med mig och uppskattar de texter jag delat med er under 2025. Stor kram Kristin.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Skapa förändring nu!

  1. Läste nedanstående kommentarer och vill också poängtera att jo det är vanliga män som utövar våld i nära relation. Att lättvindigt beskriva dem som psykfall eller kriminella är livsfarligt. Den som utsatte mig var inget regelrätt psykfall utan en vanlig kille (vi var 20-22) som alla beskrev som världens snällaste och inte gjorde en fluga förnär. Han hade problem med självförtroende och var enormt osäker på sig själv, därav beteendet. MEN det gör honom inte till psykfall, livstilskriminell eller utövare av hedersvåld. Såna som han går under radarn om man säger att ”vanliga män” inte utövar våld.

    Tack Kristin för dina texter och att du lyfter ämnet. Det är starkt av dig. Själv vet bara min familj och sambo om det och vi har aldrig nånsin pratat om det igen.
    God fortsättning!

    1. tack själv. Jag håller med till 100%
      Det finns så mycket okunskap bland människor som håller sin sanning högt även fast statistiken är talande. Polisen och stödorganisationer uppskattar att tiotusentals kvinnor drabbas av partnerrelaterat våld varje år, med omkring 75 000 kvinnor som påverkas av någon form av partnerrelaterat våld årligen i Sverige enligt vissa bedömningar.

      Viktigt att dessutom veta är att mörkertalet är stort – många brott i nära relationer anmäls inte, så verkligheten kan vara ännu mer omfattande. Precis som din. Och min. Jag fick lägga ner min anmälan pga att det blev för svårt att driva då vi hade gemensam vårdnad av ett litet barn.

  2. Tack för bloggåret och det du delar med oss läsare! Och för detta inlägg- tror många är tagna och berörda av senaste tidens våld mot kvinnor. Måste pratas om, alltid. Kram!

  3. Jag väljer att citera Mustafa Panshiri;
    Mustafa Panshiri:

    ”Jag fattar verkligen inte.
    Vem i Sverige går runt och tänker att det är manligt att slå eller mörda kvinnor?
    På riktigt. Vem?

    Vad har morden i Salem och Rönninge med manlighet att göra?
    Det här är inte en fråga om “fel sorts manlighet”. Det är en fråga om grovt våld, psykopati och ett samhälle som inte klarar sitt mest grundläggande uppdrag.

    Sveket ligger inte hos “män” som kollektiv.
    Sveket ligger hos staten. En stat som inte skyddar sina medborgare från kända riskpersoner.

    När en kvinna mördas är det inte för att män i allmänhet behöver en ny föreläsning om normer. Det är för att farliga individer fått fortsätta vara fria trots tydliga varningssignaler.

    Det är inte manligheten som svikit.
    Det är rättsstaten.”

    1. Kan också fylla på med;
      Vad är mäns våld mot kvinnor? Enl. Brå 1/3 Psykfall 1/3 Livstilskriminella 1/3 Hedervåld 2023. Inte män generellt.

      1. Hej Annika.

        Faktum är att helt vanliga män, med vanliga jobb, engagerade i idrott och till synes trevliga utåt, faktiskt slår sina fruar och flickvänner bakom stängda dörrar. Män som vuxit upp i helt vanliga hem och som saknar brottsregister. Visst kan man avfärda dem som ”psykfall”, men verkligheten är mer obekväm än så, det är helt vanliga snubbar bland oss.

        Kvinnomisshandel förekommer i alla samhällsskikt och i alla kulturer. Det har ingen specifik nationalitet. Det som förenar förövarna är att de är män.

        Helt ärligt blir jag trött på när människor drar ”inte alla män”-kortet så fort den här typen av debatt blossar upp. Självklart vet alla rimligt funtade människor att inte alla män misshandlar eller mördar kvinnor. Men den man som känner sig personligen kränkt av samtalet behöver kanske svälja sitt ego, lyfta blicken och se helheten och istället kavla upp ärmarna och bidra till förändring.

        Och med det sagt, det är avgörande att just män pratar om detta. På kafferasten. Vid middagsbordet. I omklädningsrummet efter träningen. Att de söker kunskap, säger ifrån och sprider information. När män tar tydlig ställning mot våld mot kvinnor skapas engagemang och det är då beteenden, lagar och resurser faktiskt börjar förändras.

        Jag blev nyfiken och läste det Mustafa skrivit och vill lägga till ett perspektiv –
        vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Staten, psykiatrin och rättssystemet måste förändras. Punkt. Det har vi kvinnor kämpat för i decennier, ofta utan att bli hörda. Vi har skrikit oss hesa.

        Men vi kommer inte hela vägen utan männens aktiva stöd. För att bekämpa våldet och för att på riktigt skapa förändring måste vi göra det tillsammans.

        1. Jag känner väl till det du skriver om kvinnomisshandel. Det tror jag väldigt många gör även om jag inte blivit utsatt själv.
          Det finns hur många män som helst som jobbar aktivt och stöttar detta. Som gör just det du efterlyser. Jag har jobbat med jourer på vårt Kvinnohus, på barnpsyk med familjeutredningar och med flyktingar under Bosnienkriget. Jag har sett min beskärda del av eländet i jobbet och är också lite trött på det du så beskäftigt säger om ”inte alla män” hur ofta ska män som grupp skuldbeläggas?
          Dags att se psykopaterna och dårarna och de siffror du så lättvindigt plockar sönder från BRÅ, känns lite märkligt. Jag har läst din tragiska berättelse av det du delat och kan bara säga att jag tror du har fel när du säger helt vanliga män slår. Jag tror det är skadade personer med maktbehov eller vad de nu dras med för problematik. Med det sagt Gott Nytt År och låt oss låsa in och straffa de skyldiga för lång tid. Tack och lov ändras ju många saker nu inom kriminalpolitiken. Du säger att kvinnor skrikit sig hesa i decennier. Då är det ju lite märkligt att hela rödgröna politiken röstat nej för varenda skärpning i lagstiftningen. Just saying. Det räcker inte med ord. Handling krävs.

          1. Den handlingen är att föräldrar ser sina barn. Ger dem respekt och kärlek. Lyssnar på dem och lär dem rätt och fel.

            Tar ansvar.