Maria skrev:
Det vore intressant som önskeinlägg att höra mer om hur du tänker om drömmar och mål. De förändras genom tiden vartefter man blir äldre och vissa växer man ur och andra kommer tillbaka i ett senare skede. Lite flummigt kanske men jag upplever att du jobbar mycket med detta privat och i entreprenörskapet så det vore kul att höra hur det utvecklats för dig.
Svar:
Detta är en aktuell fråga då jag gått igenom en stor förändring både i mitt privatliv och som företagare de senaste åren.
Jag har funderat mycket på mitt varför och ändrat riktning i mina prioriteringar. Jag ångrar absolut ingenting. Alla med och motgångar, utmaningar och segrar har varit lika viktiga i resan hit så det är inte så att jag helt plötsligt står här och ändrar mig. Jag har bara utvecklats åt det håll jag behöver vara – ömsat lite skinn liksom.
Dröm:
Jag har ett ganska tydligt mål och det kan man också kalla dröm om man så vill. Jag vill kunna vara såpass fri både ekonomiskt och i driften i mitt företagande så jag kan arbeta mer från Frankrike då barnen blir äldre och inte är beroende av mig på samma sätt längre.
Jag tror jag kan ha ett närvarande föräldraskap och vara en bra chef även fast mina stunder blir längre i mitt franska hem. Jag kommer arbeta digitalt och samtidigt ha min egen studio i källaren med måleri, keramik eller skrivande. Får se när den dagen kommer vad hjärtat vill sysselsätta mig med.
Om tio år kanske kan jag ta emot ett och annat gäng tjejer ner till mig och ha en kreativ vecka tillsammans, utbyta erfarenheter och klokskaper, vandra i bergen samt dela god mat och dryck tillsammans. Jag hoppas verkligen att min hälsa och att allt runt omkring kan rulla mig i den här riktningen och mot min dröm.
Just nu:
Inom snar framtid – ja, eller just nu faktiskt och från ett tag tillbaka, så har jag saktat ner tempot avsevärt.
Det känns som att jag varit mitt i en tornado de senaste åren sedan jag fick mina första klimakteriasymptom utan att fatta var det var. Jag stretade emot och kämpade som en galning för att hålla skeppet flytande och kraschade totalt stundtals.
Men tusan vad jag kämpat för att finna lösningar. Kosten, träningen & alla hälsosatsningar har verkligen hjälpt mig. Och att ha en så närvarande och stöttande man och kollega har också varit guld. Att barnen gått igenom tonårstiden, att anhöriga har varit sjuka och att världsläget verkligen satt oss företagare på prov samtidigt som jag kämpat med att få tag på östrogenplåster har såklart varit en mardröm och jag känner mig alldeles mjuk i kanterna efter dessa år. Jag tar inget för givet och är enormt ödmjuk.
Alla kämpar verkligen med sitt oavsett materiella tillgångar.
Jag satte som mål att omsätta tio miljoner i mitt bolag inför 2024 och i slutet av året insåg jag att den sortens mål aldrig skulle vara för mig.
Min kropp började säga ifrån mer och mer, energin och livskraften fanns inte där och jag mådde piss – tidigare hade jag nog bara kämpat vidare, och jag tror att det här är något många kvinnor gör. Vi fortsätter och jobbar hårt för att förstå vad som händer, fortsätter prestera, lägger till ännu mer av “alla de rätta sakerna”, protein, träning, yoga, relationer och gud vet allt.
Men vår kropp ber egentligen om mindre input, mindre stress och press.
Så nu, när jag känner mig trött, irriterad, rastlös, inflammerad, alldeles vätskefylld och svullen eller när min hud börjar reagera och jag får ont i nacken så försöker jag inte fixa allt genom att prestera mera.
Jag går bara tillbaka till mina mest trogna verktyg – promenad, bastu, kalla bad, mycket citronvatten och sömn. Det funkar varje gång.
Det är nu helt irrelevant vad jag omsätter per år om jag inte har en hållbar affärsmodell som gynnar min hälsa och den livsstil jag behöver för att må bra.
Missförstå mig inte, jag är väldigt medveten om företagets ekonomi eftersom den givetvis är avgörande om det går att driva bolag eller ej för mig. Får jag inte det ekonomiska hjulet att snurra så räknas kreativitet och energi föga.
Då är inte egenföretagande en frihet utan mer ett otryggt ångestfyllt fängelse.
Årets värdeord är SINNESRO och jag jobbar aktivt och medvetet i att landa i detta mål varje dag. Imorgon får jag en ny chans.
Nu blev det en lång utläggning om drömmar och mål. Hoppas ni orkade läsa hela vägen hit. Stor kram från mig.
Det är så intressant att höra hur andra tänker runt sin väg framåt i livet. Du är väldigt bjussig och delar med dig på ett otroligt generöst sätt, både av mer privata angelägenheter, yrkeslivet, utmaningar av olika slag och bara allmänna tips. Allas resor från start till mål ser så olika ut beroende på vilka vi är, våra omständigheter, hur livet påverkar oss och hur vi hanterar allt som händer. Det är därför svårt att applicera andras vägar på ens eget liv, men det är alltid mycket hjälpsamt att se hur andra tänker för att hitta nya vägar in till sitt eget hjärnkontor. Så tack!
Väldigt fint och inspirerande inlägg och också bra och intressanta svar du gett på kommentarerna (särskilt svaret på frågan kring resan du och din man gjort). Tack för en superbra blogg och all inspiration du ger!
Så klokt tänkt och jag tror att ett framtida, hållbart företagande handlar just om Sinnesro. Om en holistisk värdegrund där helheten är avgörande. Att ta kliv tillbaks, in i sitt varför är avgörande. Så har i alla fall jag upplevt det.
Håller med!
Hej! Jag vet att detta är personligt, men jag är så fascinerad av din klassresa. Är det något du skulle kunna tänka dig att dela med dig av?
Kanske jag har missat något, började läsa din blogg för ca. ett år sedan. Men jag kan inte rekonstruera hur du gick ifrån ensamstående mamma med hela bagaget till entrepenörskvinna idag? Jag måste erkänna att jag är lite skeptisk mot the american dream som gärna berättas om och om igen i dagens samhälle. Just bland influencers och bloggerskor saknar jag även en viss transparens vad gäller klass och finanser. Framförallt när jag läste bloggar som tonåring förstod jag inte varför våra liv såg så annorlunda ut, idag förstår jag att detta ofta har med t.ex. familj och olika privilegier att göra.
Jag har själv ”arbetat mig upp”, men det gick bara tack vare stöd från olika människor och t.ex. min mans stadiga inkomst.
Hoppas du läser mig rätt, och inte interpreterar dold kritik!
Hej,
Jag är uppvuxen i en familj där pappa var egenföretagare och mamma förskollärare – vi bodde i villa och hade en bra ekonomi. Jag flyttade dock hemifrån då jag var sexton och hade några jobbiga år. Dessa år levde jag under existensminimum och drog också på mig skulder hos kronofogden. Jag hade inte mat för dagen och ibland stängdes elen av då räkningar inte kunde betalas. Deppig start på vuxenlivet minst sagt. Jag fick panta burkar för att handla mat.
Så jag har tyvärr ej någon gymnasieutbildning eller akademiska högskolepoäng. Jag har jobbat inom hotell och restaurang fram till bloggen jag började driva 2008 genererade arbete på marknadsavdelningen på hotellet jag arbetade på och intäkter som fotograf och senare som influenser. Parallellt med arbetet som influenser startade jag ett varumärke med en partner som vi tillsammans drev i sju år. 2019 startade jag mitt egna K LAGERQVIST och driver detta själv vid sidan av uppdrag som influncer. Jag har fått ekonomisk hjälp av min pappa till vårt bröllop 2007 och till lagfarten för vårt första hus.
Att pappa var egenföretagare och ej anställd kanske gjorde steget mindre för mig att gå solo – vet ej, vi har haft olika resor i livet och han har också varit väldigt sjuk genom åren. Jag får mycket pepp och stöd från min mamma – hon har alltid hjälpt till med barnen och i mitt företag. Likadant med min mans föräldrar – ett enormt stöd.
Min man är uppvuxen i en vanlig Svensson-familj. Vi träffades 2004 och han arbetade också inom restaurang men hade större drömmar än så – han lyckades sätta högsta poäng i Halland det året på högskoleprovet och pluggade upp sina gymnasiebetyg på campus för att sedan läsa på handelshögskolan fyra av våra första år ihop. Så ja, vi levde på studiebidrag och en restauranglön som småbarnsföräldrar, det funkade fint men man hade ju såklart inte råd med någonting…hahaha! Men det var bättre än hur jag haft det innan. Vi var väldigt lyckliga.
Min man började arbeta på bank, blev chef på banken, bytte kontor och blev någon annan chef. För tio år sedan blev han delägare och finanschef på ett växande bolag i Varberg och efter något år så börsnoterades de och fortsätter växa. Beundrar verkligen hans driv och förmåga att ta sig an arbetssituationen han nu är i. Vi har gemensam ekonomi och sparande.
Jag ogillar att kalla utveckling i yrkesliv och ekonomi för klassresa – vet inte varför men det känns bara fel. Känns som vi fortfarande är två 25-åringar som kämpar på i livet efter de förutsättningar och förmågor vi har. Skulle inte vilja kalla det klassresa utan bara att vi båda arbetat hårt och ändrat förutsättningar för oss under åren. Hoppas det känns som ett någorlunda bra och transparent svar på din fråga. 🙂
Oj, tack för väldigt utförligt svar! Hoppas du inte kände att du behövde försvara dig på något sätt.
Att ha privlegier, som att kunna låna pengar, förringar ju inte på något vis ens arbete. Er situation idag är välförtjänt!
Tack för ärlighet och inspiration!
Nej, jag kände inte att jag behövde försvara. Det är inga problem för mig att vara transparent kring detta.
Så intressant läsning! Inspireras av dina tankar kring att skapa en hållbar business, även utifrån ett hälsoperspektiv. Eller kanske just främst utifrån det!
Fint att höra – stort tack!
Fint inlägg, talade rakt in i mitt hjärta. De här klimakterieåren är ingen lek..
Malin
Nej fy tusan, hade ingen aning om att det skulle bli så här när klimakteriet smög sig på.
Fint inlägg Kristin, glad att du hittat vägen framåt – och allt ditt franska hem ger dig.
tack Sara – inspireras alltid av dig!
Följdfråga på det. Hur ser processen ut för att definiera dina drömmar och mål? Hur hittar man sin dröm? När vet man att man ska släppa en drömnivå jobba vidare mot andra mål? Har så otroligt svårt att förstå vart jag vill i livet?
Det kan också handla om att välja vem man vill vara, mot sig själv och mot andra. Att sätta mål i sin personliga utveckling. Inte i första hand om var man vill bo, sysselsättning osv.
I den sinnesron är det lättare att hitta magkänslan och att drömma, sträva. Hitta det att göra, på fritiden eller på arbetstid, som är just för mig, det jag mår bra av. Inte andras förväntningar eller det jag tolkat när jag jämfört mig med andra.
Och att försöka omge sig med människor som får en att må bra. Det kan ju också vara ett mål.
Tids nog kommer nog det andra – ”göret” vari lusten finns.
Det har du verkligen rätt i Charlotta – bra reflektion och tillägg här till inlägget. Det viktigaste i livet faktiskt.
Hej Karolina.
Jag har en väldigt stark magkänsla/intuition i det mesta och känner i princip alltid när det känns rätt eller fel för mig. Tror jag också haft stor hjälp av att fantisera och drömma mig bort ända sedan jag var barn och då kommer det liksom bara till mig – jag visualiserar det inom mig och ser målet. Svårt att ge råd i hur andra kan göra för jag antar att det är ganska individuellt.
Mitt bästa råd är att skriva ner drömmar och sedan börja göra prioriteringslistor så man inte börjar sparka på för många bollar samtidigt och blir besviken på att man inte får ihop något alls.
Gör sedan kolumner eller fack där du placerar hur du faktiskt når din dröm praktiskt när det kommer till ekonomi, logistik, energi och allt annat som ett liv innehåller.
Ibland blir man förvirrad och distraherad av allt man konsumerar online och av sin omgivning – det kan hända att man får för sig att man har en dröm om något som kanske inte alls kommer sprunget ur ens eget inre utan man bara har sett så många andra springa åt detta håll och får för sig att man bör göra det samma.
Bli keramiker, ha sin egen dahliaodling där folk kommer och plockar blommor, bli matkreatör eller andra roliga saker. Jag tycker det är grymt att man testar olika saker och ser om det faller väl ut men det är också viktigt att inse att det är okej att inte fortsätta om det inte funkar. stor kram och lycka till
Tack snälla för era fina svar!