Jag tog den här skärmdumpen från en story idag. Den säger så mycket tycker jag.
Vad tycker du?
Man kämpar sig genom helgdagar i mängder. Kämpar låter kanske lite negativt och det är inte så jag menar. Vad jag menar är att jag är ganska dålig på att vara ledig och det är fullt av folk hemma mest hela tiden – känner mig en aning klaustrofobisk i mitt eget liv då jag inte hittar ensamma stunder och längtar efter vanlig vardag. Så jag verkligen kämpar med att ha en positiv inställning.
Är det bara jag?
Nu ska här packas och letas efter utväxta underställ och det väntas tjugotvå minus. Hade det varit upp till mig så hade jag gärna stannat hemma och fått ner alla tulpanlökar i rabatteb. Men nu lever man ju i en familj och då får man anpassa sig såklart och allt kommer bli bra. Jag ska basta, elda och läsa. Grädda våfflor med hjortron på och spela kort med mina killar. Allt blir bra.
Jag tror inte att det är ovanligt, när man försöker tillgodoses allas behov. Jag tror att man vill…. att folk ska ha det trevligt. Och har man barn hemma på lov vill man ju att de ska få ett bra sådant. Jag är inte klaustrofobisk, men jag är 34 år, gift sedan 10 år och vi har inga barn. Mamma och pappa är unga och friska och behöver oss inte, svärmor och svärfar är i ett annat land och vi rings på söndagar. Och jag är jävlart expert på att vara ledig, jag sitter just nu vid köksbordet och lyssnar på en podcast, inte ens med hörlurar utan rätt ut i rummet, med fötterna uppe på stolen mittemot. Men skulle INTE ha något emot en bastu, en bok och en våffla med hjortronsylt..!
Man går väl igenom de flesta känslor under en ledighet även om det mestadels är fint. Men när man längtar efter lite vardag så är väl det ett kvitto på att vardagen är bra? Och det är ett fint betyg tänker jag.
Ska ni till Sälen? Har funderat på om ni har kvar stugan☺️
Så fint!
The Boy, the Mole, the Fox and the Horse
https://www.youtube.com/watch?v=Fbdem4g_LEc