Sitter i min säng under tjockt täcke, filt och med två koftor på. Sov i jeans, stickade tröjor och scarfs i silke – har aldrig varit med om ett så nedkylt hus tidigare. Körde in i den lilla byn sent igår efter en tågfärd från Paris och upphämtning av hyrbil. En felkörning på motorvägen, noll batteri på telefonen och alla matbutiker stängda… Försökte hålla modet uppe när jag vred om nyckeln till huset och stora rökmoln bildades i min utandning. Försökte värma mig själv med nybryggt te och plädar. Chips och nötter till kvällsmat.
Men nu jag här.

Jag ska tömma huset på grejer och tänker börja uppifrån och arbeta mig neråt. Lägga allt i garaget och sedan köra den korta sträckan med bil fram och tillbaka till min vän Åsa som gulligt nog lånar ut sin källare till oss nu här mellan flyttar.

Min mamma ringde och frågade om det känns vemodigt och jobbigt,  svarade att det gör det faktiskt inte alls. Jag kanske borde tycka att det är mer sorgligt men vet också att jag är noll materiellt fast vid saker. Jag har relativt lätt för att gå vidare från platser och prylar. Även att gå vidare och släppa taget om människor – det kan vara både positivt och negativt. Antar att jag är bra på att stänga av det jobbiga efter många år i destruktivt leverne samt att när man har erfarenheter likt mina i bagaget så tycker man prylar inte är så viktiga egentligen.

Med det sagt så älskar jag ju dock vackra prylar och miljöer. Det vet ju ni!
Men jag vill verkligen inte att det ska definiera mig och är ödmjukt medveten om att materiella tillgångar kommer och går – hälsan och familjen är allt.

Så igår tände jag mitt lilla ljus jag köpte med mig från hotellet vid utcheckning från Hotel Monte Cristo och vred på alla element på max. Nu ska jag bege mig till Roujan för att köpa musslor, citron och bifftomater.

Kanske jag kan klämma in en promenad upp över berget.

Lite mer te och en varm dusch innan jag tar tag i dagen på allvar. Ses snart igen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Är och säger hejdå till lilla huset i Frankrike

  1. Ha ha är oproportionerligt nyfiken på ditt nya hus. Du gör allt så fint. Gamla och nya färgsättningen i ditt andra hus – magi. Stort lycka till med allt. I alla delar 💛

  2. Jag har samma inställning (går bra att lämna hus, lägenheter, platser, jobb, relationer) men då jag kom till stugan på ön kände jag: det här lämnar jag aldrig frivilligt.. men så här 17 år efteråt är jag inte så bestämd längre fast jag stortrivs ännu.

  3. Vill bara säga bra kört ju, ensam i bil och att hinna läsa skyltarna är ingen lek. Du inspirerar, tack.

  4. Vad bra att det inte blev sorgligt. Den där kaotiska planschen med huvudet var väl ändå något som fanns i Sverige på 1980-talet? Eller det kanske bara är stilen som känns igen från då…