Vi har väl alla råkat ut för människor som oavsett situation alltid vill berätta något elakt och fördomsfullt om någon annan? Skvallra lite, krydda på lite extra och pissa revir. Ett högst mänskligt och rätt oskönt sätt att föra dialog på och också ett sätt för människor att knyta band över – ”ja, du gillar ju inte henne heller så låt oss gegga ner oss i allt dåligt vi vet om henne och sprida lite mer dynga mellan oss så vi själva känner oss lite mer förträffliga”
Eller?
Hur är ni? Lever ni med mycket ilska bröstet och letar fel – tycker illa om både familjemedlemmar, kollegor, bekanta och andra människor som korsar er väg? Hon på tv? Den där familjen som tar så stor plats i media?
Har ni ett störigt skav inom er som kanske lättar lite när ni pyser ut negativa saker om andra? Är det skillnad på skvaller och skvaller? Vem drar gränsen i vad som är okej att prata om bakom ryggar?
Jag märker att min förmåga att leta fel hos andra, ha fördomar och ha en negativ inställning ökar då jag själv mår dåligt, känner mig stressad och är pressad. Jag har en himla tur som oftast är runt människor som tar ner den dåliga energin direkt istället för att elda på – om jag säger något taskigt, fördomsfullt och negativt så kan reaktionen vara ”ja, man vet ju så lite om folk, hen kanske mår jättedåligt” eller ”oj, det där måste vara tungt, stackars hen”.
Jag hade en bekant en gång som var superspännande, rolig och smart – men i varenda situation med hen så nämnde hen alltid något negativt om andra. Hen verkade ogilla och ha synpunkter om både den ena och den andra på ganska svaga eller obetydliga grunder. Efter ett tag så kände jag mig olustig till mods och började väga mina egna ord på tungan i oro för att jag själv var föremål för negativa samtal i andra rum. För det ska man veta, pratar någon mycket skit om andra så kommer de med stor garanti gör det om dig bakom din rygg också.
Det hela löste sig med att hen även började ogilla mig efter ett tag. Haha. Så kan det gå.
Att ha konflikter och fördömande åsikter levande inom är som att ha en mörk ridå framför sig i livet anser jag. Den man skadar mest är sig själv och det tar så oerhört mycket negativ energi att lägga kraft på. Jag tror också det mesta grundar sig i okunskap och missförstånd. Jag hade kunnat känna mycket ilska och bitterhet över våldet och missbruket jag levt under i många år – men nej, jag har behövt förlåta och gå vidare för att kunna njuta av livet. Ni som lyssnat på Kenza’s sommarprat vet exat vad jag menar.
Andra oförätter, missförstånd och konflikter med människor som passerat försöker jag också deala med på ett kärleksfullt sätt. Mest för min egen skull.
Ett knep för att bränna upp ilskan som brinner inom är att skriva ner namn och händelse på ett papper och helt enkelt bara elda upp skiten, släppa och går vidare. Så, bort. Lite cheezy sa min man när han korrläste min text men ibland funkar även dessa metoder riktigt bra.
Likadant med småsaker som pirrar inom. Att sprida vidare ett elakt skvaller eller prata ner någon man ogillar – testa att säga något snällt om hen varje gång istället och så hux flux så känner man inte skavet för hen längre. Det man vattnar växer ju som sagt. Jag ska verkligen leva som jag lär för när jag är som mest stressad och pressad så kan de mest galna och orättvisa saker slinka ur min mun. Men både min man och mina vänner är en grym motvikt här och tar ner mig direkt. I gengäld försöker jag vara samma positiva energi i motvikt när de famlar i det mörka. Vi får hjälpas åt att snälltolka helt enkelt.
För vad som händer när jag sprider skit är ju att jag mest bara drar ner byxorna på mig själv, blottar mig som en osympatisk människa och lämnar en oskön känsla i min egen kropp och hos andra. Det finns ju inga positiva aspekter i att sprida negativ energi, eller vad tycker ni?
Jag tror också en hel del på karma – att den energi du sänder ut i världen är också den som kommer tillbaka till dig. (tillägg, obs, möjligt detta behöver ett förtydligande – i så fall finner du den bland kommentarerna)
Vad är era egna erfarenheter i ämnet? Som vanligt handlar det ju inte om att vara bäst på något här utan att dela sina reflektioner och erfarenheter så vi kan bli lite klokare tillsammans. Att ta del av olika perspektiv är alltid lärorikt.
