Före och efter, så här gjorde vi – & status i början av februari!

Att lära känna en ny plats och följa hur ljuset rör sig genom dagarna är en fantastisk upplevelse för någon som arbetar med fotografi som sitt främsta verktyg. Jag hade en tydlig vision för det jag ville skapa, men det är alltid svårt att i förväg föreställa sig hur slutresultatet faktiskt kommer att kännas.

Därför är jag extra glad över att det blev bättre än jag vågat hoppas. För visst var det svårt att se allt detta framför sig för bara några veckor sedan

Vita, skavda väggar och tak. Kakelplattor längs väggarna vid fönstren och en lång elcentral uppsatt mitt på väggen. Beige klinkers över hela golvet. Helt ärligt kändes det som en stor tvättstuga som fått en snabb uppfräschning någon gång på 80-talet i ett hyreshus.

En tvättstuga  med ovanligt bra el – & nätuppkoppling och med bländande städbelysning.

Är det inte helt otroligt vad man kan skapa med ganska små medel och på så kort tid?

Här ser ni hur jag har målat väggarna, inklusive kaklet, och lagt in en sisalmatta. Alla tak är målade i samma kulör som väggarna och kompletterade med dämpad spotbelysning. Textilier och konst som harmonierar med uttrycket ger rummen den där extra känslan och knyter ihop helheten.

Med den här lösningen dolde vi kakel, eldosor och nätverksuppkopplingar längs väggarna. Eftersom vi inte fick ta bort elledningarna eller kaklet, hjälpte en snickare oss att bygga en panel längs samtliga väggar ut mot gatan.

Det gjorde utrymmena betydligt varmare och mer ombonade. Panelen målades i samma kulörer som resten av rummet för att skapa ett lugnt och sammanhållet uttryck.

Det blev bättre än väntat.

Att hitta rätt placering för mina ”hästar” till upphängning av kläder var en utmaning. Jag ville undvika att rummen kändes övermöblerade och tunga. Lösningen blev att använda endast tre stycken och att inte visa alla storlekar av varje design samtidigt.

På så sätt upplevs ytorna luftigare och det blir enklare att verkligen se och ta in plaggen.

Att inreda med vackra bord i mitten av rummen och hyllor längs väggarna var också klokt.

Jag placerade föremål som gifte sig med varandra i kulörer och material i olika grupperingar och jobbade med olika nivåer.

Det blev fint!

I det gula rummet fick aprikos, brunt och smutsrosa mer utrymme.

Jag ska fota entrén och vårt fina kök också, behöver bara samla ihop mig lite först och beta av mailkorgen. Om du väntar på svar från mig så är väntan över nu. Förlåt för sen återkoppling, men jag är på väg att få ordning på livet igen.

Det har dessutom trillat in så många spännande mail den senaste tiden. Förfrågningar om medverkan i podd, magasin, föreläsningar och tv, tillsammans med andra roliga jobbförslag. Nyp mig i armen… jag tror faktiskt att jag har världens mest varierande och roligaste jobb!

Puh. Januari var tuff på alla sätt, men nu ser jag fram emot februari och en annalkande vår.

Vem är jag nu?

Det är märkligt det där, hur man plötsligt kliver in i nya skeden av livet. Prioriteringar skiftar och en dag står man där som en annan version av sig själv och undrar vad var det egentligen som hände?

Jag har gått från att i flera år planera hela mitt liv efter träningspass till att tappa mina rutiner helt. Nu står jag här som ett stort frågetecken och undrar hur människor får ihop arbete, familj och träning. Hur gör de egentligen?
Det märkliga är ju att jag själv var en av dem  alldeles nyss.

Men i höstas föll jag ju ur mina rutiner på grund av en ryggskada, och sedan dess har det känts nästan omöjligt att ta sig upp på hästen igen. Inför januari köpte jag ett prova-på-medlemskap på ett gym, med ambitionen att lyfta där i kombination med reformer pilates. Igår var sista januari och gissa hur många gånger jag tog mig dit?
Noll.

Jag har varit sjuk, flyttat verksamhet, öppnat ny butik och haft uppdrag i Åre. Livet har helt enkelt inte gått ihop den här månaden. Det känns både dåligt, ledsamt, korkat och en rätt så oekonomiskt. Jag vill typ krypa ur mitt eget skinn över min dåliga planering och otur.

Men idag är det första februari. En ny månad, ett nytt försök. Jag ska sätta en plan för hållbar rörelse. Stegen får jag fortfarande ihop, nu ska jag bara boka några pilatesklasser och börja lyfta lite igen. Upp på hästen utan att gråta över spilld mjölk.

Har ni tappat träningsglädjen någon gång och lyckats hitta tillbaka?
Jag är nämligen väldigt sugen på att vandra i Cotswolds, surfa i Portugal, springa maraton i Médoc, åka utför i Alperna och klättra via ferrata i Languedoc. För allt det där behövs en stark kropp så nu får jag ta mig i kragen.

Hoppas ni haft en fin helg. Ikväll är det fullmåne, så kom ihåg att komma i säng i tid om du, som jag, sover lite sämre under fullmånen. Kram K

 

Nu öppnar vi på Kungsgatan 3

Innan jag packade ihop mig denna fredag och hoppade på tåget mot Göteborg passade jag på att knäppa några bilder i vår nya butik på Kungsgatan 3. Kvällen bjöd på Thomas Stenströms konsert. Även om jag, helt ärligt, var mer sugen på bastu och säng efter en intensiv vecka och en seg sjukdomsperiod. Men Thomas är ju en legend, och det här ville jag inte missa.

Men först tänker jag att vi tar en titt på butiken. Jag vet att ni är nyfikna på hur det blev och nu börjar det äntligen falla på plats.

Vi får vänta med färgkoder och andra detaljer för jag ska hålla mig lite kort på grund av öppningen idag.

Energierna är något helt annat här än mina tidigare platser. De båda butikerna jag drivit på Brukstorget har varit stora med högt i tak och mycket yta och det är alltid en utmaning att skapa en mysig känsla då. Det har dessutom varit betonggolv och väggar från då det tidigare var industri.
Tullhuset som jag temporärt landat i de senaste månaderna hade en annan känsla. Ljuset var magiskt och likaså läget. Men känslan av att vara en passage var inte alltid så skön. Fint med samarbete med andra kreatörer såklart men jag uppskattar detta intima och personliga mer.

Här i vårt nya har vi lagt in en golvmatta och känslan blir verkligen som att man kommit till ett hem. Ja, ni ser ju!
Vi har till och med en mysig sovande hund i vårt nya högkvarter. Inget är väl mer rogivande?!

En liten gullig mamma kan man också råka på. Min mamma Lotta jobbar i butiken varannan lördag och hon har varit ett stort stöd under den här flytten. Likaså mina svärföräldrar som varit helt fantastiska.

Det sista dagsljuset silar in genom fönstren. Det blir extra mysigt här inne då.

”Rada upp er tjejer så tar vi ett foto!”

Mamma Lotta, svärmor Marianne och min fina Theoni. Ett riktigt bra team. Både svärfar Jan- Åke och Boris har såklart hjälpt till också.

Detta fotade jag fredag eftermiddag och nu när jag kom till arbetet på lördagen så badar butiken i sol. Underbart! Älskar hur ljuset faller genom rummen och på de vackra kulörerna.

Jag har försökt att färgkoordinera för en röd tråd och för rätta känslan.

Lite blått och bärnstensbruna detaljer till olika gyllene toner.

En mjuk bas för vårt sortiment.

Igår la jag sista handen vid det moodboard jag placerat i entrén. Det finaste jag knåpat ihop hittills om du frågar mig. Ja, nu är alla små rätta detaljer på plats. Det enda som saknas är ledbelysning bakom speglar i provrum och en hylla i ett av rummen. Men det är riktigt bra jobbat!
Nu välkomnar vi våra första gäster.

Kommer ni och hälsar på oss under våren?
Vi ligger granne med tågstationen så det blir extra smidigt att ta sig till oss nu och som vanligt så bjuder vi alltid på en god kopp te. Stor kram från mig och fin helg.

Den vackraste lampan

Under många år har jag haft denna svarta pendeln hängade från taket i vardagsrummet. Har dock känt att den varit lite maskulin och inte riktigt gjort sig i våra hemmamiljöer.

När december började närma sig så hängde jag därför upp en Moravia stjärna i taket och passade samtidigt på att beställa min drömlampa i kombinerad julklapp och födelsedagspresent till mig själv.

För många år sedan var jag på ett event i anrika Malmstensbutiken på Strandvägen i Stockholm. Där visades den mest fantastiska taklampa och jag fick även en pratstund med kreatören Vanja som står bakom verket. Det gav mig djup respekt för hantverket och och en omedelbar längtan efter att ha en i mitt eget hem. Prislappen är hög så det blev inget köp där och då men jag har såklart gått och grunnat på den vackra lampan…

När lampan senare började dyka upp i Emily Slottes flöden då väcktes ett ännu större habegär. Herregud så vackert det var hemma hos henne!

Det är Carl Malmstens barnbarnsbarn Vanja Sorbon Malmsten som tillverkar växtskärmarna för hand. Ett fantastiskt exempel på lokalt konsthantverk. Vanja har lärt sig hantverket av sin morfar Egil Malmsten och skärmarna finns i många olika former och storlekar och passar lika bra som solitär, som över Emilys bord här och även över ett soffbord eller i fönstret.
Jag tror detta är Pendel Pumpa ovan.

Jag har valt Pendeln Mandarin. Jag är helt övertygad om att med sina handplockade växter och dova ljus kommer den bli ett vackert smycke i vårt nuvarande hus. Jag kan även se mig ta med den här till nästa drömboende som ligger långt in i framtiden. Det är lång leveranstid på den här godbiten eftersom den skapas på beställning. Så jag har fortfarande inte fått hem den… men nu närmar det sig februari så jag ska faktiskt maila och fråga efter beräknat datum. Min lampa kommer med våren. Ett riktigt fint vårtecken om du frågar mig.

Andra klassiker jag har här hemma och som ska få leva vidare i mina hem är Waldemarsuddekrukan.
Tror jag ska gå och köpa massa fina vita krokusar och snödroppar idag och fylla dem med. Önskar er en fin dag.

Januari – tur du snart är över!

 

Men snälla ni. Jag har fått en riktigt tuff start på det nya året, med både privata prövningar, sjukdom och ett arbetsschema som inte lämnat mycket andrum. Jag kan knappt minnas när jag senast kände mig genuint glad.

Sedan torsdag kväll har jag legat däckad i en tung bihåleinflammation och, helt ärligt, vill jag ibland bara kliva av allt och slippa vara med just nu. This too shall pass, mantrat rullar inom mig och jag övar på acceptans. Jag, som har sinnesro som värdeord under 2026, kan inte låta bli att hånskratta åt ironin. För just nu känns det väldigt långt borta.

Så ja, det blir ett lite tråkigare bloggande just nu, med pauser och mindre inspiration. Det är inte så kul, varken för er eller för mig, men så ser livet ut ibland när det skaver. Men snart kommer det mer härlig inspiration igen, och förhoppningsvis också något klokt att skriva om.

Idag har jag i alla fall duschat, krupit i ett par jeans, satt håret i en knut och lagt lite rouge på kinderna. Nu ska jag hjälpa till med flytten. Mina fantastiska kollegor och familjemedlemmar har stöttat upp när jag varit sjuk, och jag känner mig oerhört tacksam och ödmjuk inför allt de gör.

Tusen tack för alla era tips på hur man tar sig igenom en bihåleinflammation. Jag sköljer med den här två gånger om dagen nu, men känner mig fortfarande helt tung i huvudet. Det känns som att ögonen ska ploppa ur skallen när som helst.

Jag hann dessutom fylla år mitt i allt detta elände. Ändå var det faktiskt mysigare än när jag fyllde 45,  då låg jag i rejäl magsjuka och familjen vågade knappt passera mitt rum. Januari alltså… ett riktigt helvete.

Tur att månaden snart är slut, redan till helgen, så att vi kan ta sats mot våren, ljuset och lite lättare dagar. Hoppas ni fått en bra start på veckan.