Söndagen den 11 februari

Vi når söndagen den 11 februari och den ångest som kravlade upp i knät under måndagen har inte släppt sitt grepp om mig.
Tyngden över bröstet, andetaget som inte landar i magen och olusten som kryper som myror i blodet. Det är märkligt för det brukar inte hålla i sig så här länge…
En hel vecka utan glädje i kroppen är inte likt mig. Och nej – jag har inte jobbat för mycket om det nu är någon som känner att det är för mycket runt mig.
De kommer alltid – de ”omtänksamma” kommentarerna om att jag arbetar mycket.
Nej, så är inte fallet för jag har tagit mig igenom alla avsnitt av tre serier, städat garderober, tränat och suttit svettig i bastu flera timmar.

Jag har kanske jobbat för lite?

Sista säsongen av FARGO var otroligt spännande. Och serien En Dag på Netflix var så himla fin. Jag har fått fotkli, mjuka samtal runt matbordet och varma kramar. Så jag får nog vänta ut detta och läsa alla era tips i detta inlägg en gång till.

Idag var jag här och höll i en teprovning för några tjejer som hade workshop i lokalen. Blir så varm i magen av att platsen jag skapat används till denna sortens upplevelser. Det var en workshop som hette ”Inre boost” och deltagarna fick ta del av kunskap kring lera och andetaget. Verkade fantatiskt och tjejerna som var där var verkligen gulliga.

Känner mig tacksam och stolt – men också ledsen och tom. Så kan det vara. Allt blir bra. Det måste man tro.
Kram till er. Nu knäcker jag nog en säsong till – vilken serie rekommendera ni?

Sparat i inspirationsmappen

Sparat på Instagram det senaste – en salig blandning mellan kulörer, färg och form.
Ser på något sätt ett tema – gör ni?

Den här hyllan är ju galet fin. Både i kulör och stil. Sparade ner direkt och tänkte på detta ovanför bordet i Frankrike. Källa @nomobis

Sparade ner den här godingen. Visst är det otroligt vackert med bara axlar om sommaren. Brunbrända axlar och en karamell som den här! Tyvärr funkar inte min byst i den här sortens toppar så det blir pass för mig men det är nästan så man blir sugen på att skära bort en bit tutte för att kunna bära något liknande.
källa @shoprhode

Det lutar åt dem här kulören i vår matsal med en platsbyggd bokhylla. Sparade ner som inspiration. Noterade också vit hortensia ihop med hundkex (?). FINT!!
Bord och stolar är också otroliga. Mattan. Allt.
källa @houseandgardenuk

Ok. Så om jag tar upp leran igen så funderar jag på att måla ansikten så här på mina tallrikar. En bra idé, visst?
källa @gavin1966

Ett utomordentligt vackert moodboard med färg och form.  Här kan jag vila blicken länge.
källa @partnershipeditions

Detta tilltalar mig. Känner du detsamma?
Tror det är många som stannar för länge. Jag har gjort misstaget flera gånger i mitt liv men blivit ganska klok på vägen. Skulle säga att jag bockar av alla dessa ovan nuförtiden.
@spiritdaughter

Jag ska göra om vårt sovrum och samlar inspiration. Lite av ovan faller mig i smaken men mycket som går bort. Det är väl egentligen det randiga ihop med lampskärmen som tilltalar mig mest. Och den gula ramen.
källa @parisianvibe

Här är det randiga också det som tilltalar mig. Och kulörerna. Formen på lampfötterna. Men motiven på tavlorna och stilen på byrån känns bara fel och billigt. Svårt att förklara varför men känner det bara. Gör ni detsamma?  För mycket nyproduktion antar jag…
källa @alicepalmerco

Här är dock allt rätt. Snälla – jag svimmar. Tavlornas placering, de olika sänglamporna, den rosa kulören och bänken framför sängen. Detta är så himla fint.
@hannastefanssons är i Nice på Hôtel Amour Nice.

Lätt packning och på hotell

Jag åkte till Stockholm igår för att delta i en pressmiddag i Saltsjöbaden. Jag åkte direkt från stationen till middagen så jag tackade min lyckliga stjärna att jag hade packat lätt och bara hade en liten väska på axeln och datorn under armen.
Det blev en lång sittning så jag checkade inte in på mitt hotell förrän efter 24 på natten. Snark. Jag var så sjukt trött och orkade knappt krypa i pyjamasen men gladde mig åt att jag hade bokat min absoluta favorit – Miss Clara. Älskar deras rum, sängar, badrum och frukost. Känns tryggt också att alltid veta vad man får och alldeles lagom stort.

Hotellet ligger på Sveavägen och det är liksom bra avstånd till allt här.

Jag åkte upp i samma kläder som jag hade på middagen och de åkte på även denna morgon efter dusch.

Så smart – för jag hade endast med mig nya trosor, dator, pyjamas och extra klackar.

Lite smink, doft och hudvård var såklart också med. Men allt fick alltså plats i en liten väska och det var toppen.

Började morgonen med arbete och kaffe i sängen.

Sedan gick jag ner till frukosten. Här serverar de allt på små uppläggningsfat och med goda juicer.

Min frulle – gubbröra, lax, ägg och massa gott.

Rågbröd med färksost, lax, gurka, groddar och peppar. Så gott.

På rummet har de Byredos produkter. Älskar!

Så fint och klassiskt. Älskar prick allt och önskar jag hade kunnat ta en sen utcheckning för att ligga kvar i sängen med datorn i knät.

Men nej – redan vid 10 fick jag väldigt bråttom och sprang till tåget.
Hurra för lätt packning och bra hotell. Det gjorde den här snabbvisiten i Stockholm lite lättare helt klart.

Tack och ett minne från storstan

Tåget går mitt genom landet – från den grå västkusten, genom ett vinterlandskap och fram till stora stan.
Stockholm –  som ibland gör mig lite rädd. Vi är lite sena och jag sitter baklänges och kämpar med en molande åksjuka.

Ett gammalt minne dök upp i mitt medvetande. När jag var på Vattenfestivalen här på 90-talet. Var det 96…? Hette det förresten Vattenfestivalen?
Jag har var här med Nille och min nya kille. Jag var så kär.
Men också rädd. Den senaste tiden hade han varit så oberäknelig och det gjorde mig osäker. Jag försökte vara till lags och inte göra honom arg men hans ilska blossade upp utan anledning och jag hade svårt att parera i svängarna. Denna kväll tryckte han upp mig mot en stenvägg runt plattan, höll en kniv mot min hals och väste aggressivt något om att jag jag var en hora och att jag borde dö.  Varför hade han en kniv på sig ens?
Tänk att jag inte bara gick åt ett annat håll den kvällen…
Men jag visste ju ingenting om Stockholm och på den tiden hade man ju inte ens en mobiltelefon. Jag kunde hu inte kolla google maps eller någonting. Jag skämdes så – jag ville därför inte leta upp en telefonautomat för att ringa föräldrar utan förföljde honom på avstånd tills hans ilska mot mig ebbade ut. Tills han förlät mig. För det var alltid jag som gjort fel och som fick be om ursäkt.

Det fortsatte så. Flera år. Slagen och strypningarna blev bara värre och värre. Mina ursäkter över min egen existens blev bara mer och mer desperata.
Vilka jävla skitminnen man bär på va?

Tur man kommit vidare i livet och kan se tillbaka på den delen av livet med både sorg och empati. Jag gjorde så gott jag kunde.

Det var egentligen inte det jag skulle skriva om. Nu rullar tåget in förresten och jag måste rusa. Ska sminka mig på en toalett och möta upp kollegor. Vill säga tack för alla era fina avtryck i föregående inlägg. Än en gång får jag bevisat för mig att bloggformatet är ett av de bjussigaste platserna att befinna sig på digitalt  – i alla fall på den här bloggen. tack för er.

Hur hanterar ni ångest?

Jag har ett otroligt påslag av ångest idag – det trycker över hela bröstet.
Jag har svårt att dra djupa andetag och det är en rastlös oro som rider kroppen.  Jag får inget ur händerna och har ingen ro till att ta hjälp av alla redskap jag lagt i verktygslådan under åren. Det känns alldeles svart inom.
Jag gick dock ut på en lång promenad vid havet och har försökt arbeta. Jag har även ringt vänner för att prata av mig. Men inget känns bättre. Trycket är kvar.

Det hela började med ett mail som triggade mig så oerhört och satte igång känslor av både skam, skuld och värdelöshet. Jag har såklart burit runt på massa skit ett tag nu och alltid är det något som får en att vackla omkull då – det behöver inte ens vara en stor grej som utlöser det. Och om det är något jag är bra på när jag går ner i källaren så är det att känna mig värdelös. Jag är en otroligt dålig människa helt enkelt. Fan – att folk ens behöver ha med mig att göra.
Tack och lov har jag varit här så många gånger nu så jag vet att det går över och att jag endast kan göra mitt absolut bästa för att styra upp problem som kommer min väg. Jag måste bara rabbla det en gång till inom mig – ge mig mod att förändra det jag kan,  acceptera det jag inte kan förändra och förstånd att inse skillnaden. Ge mig sinnesro. Snälla. 

Så. Nu har jag skrivit en bloggpost om det hela och nu känns det faktiskt lite bättre. Ett kallbad hade gjort susen men jag pallar inte att ta mig till havet – det blir för meckigt. Men jag har bokat träning i eftermiddag och även svarat på mailet så lågaffektivt , trevligt och sympatiskt jag kunde förmå. Jag är vuxen och klarar detta bra. Jag är varken värdelös eller korkad. Jag tar ansvar och gör så gott jag kan med hela alltet. Snälla klappar på axeln till mig själv så kommer även detta passera.

Lider ni av ångest ibland? Sitter det i länge?
Vad är det som triggar fram det och hur brukar ni hantera det?

Jag hörde att man kan tappa upp en stor bunke med iskallt vatten och isbitar i och sänka ansiktet där i för att dämpa den värsta ångesten. Kallbad och träning brukar alltid hjälpa mig.