
Hej på er,
Augusti, äntligen! Eller vad skriver jag..?
Juli var fantastisk på alla sätt men i augusti kommer jag förhoppningvis kunna landa lite och komma ikapp. Vi har haft några galna veckor här i Varberg men sinnesjukt mycket att göra hos KLco – vi har haft öppet fyra dagar i veckan under högsäsong och har mellan detta packat mängder av ordrar och fyllt på hyllorna.
Vi är så tacksamma för alla besök och jag känner mig mig verkligen ödmjuk inför responsen jag fått över mitt nya varumärke. Det var verkligen inget jag tog för givet så det värmer verkligen i magen när ni peppar och säger att jag är på helt rätt väg. Det har bara gått ett år men KLco känns etablerat, stadigt och väl emottaget. Stort Tack!!

Nästa vecka tar vi emot fjärde släppet av vår kollektion I Min Trädgård och jag ser verkligen fram emot att fota den.
På måndagen den 9e augusti har vi en livesändning med en spännande gäst – vi kommer prova kläderna och snacka lite och sedan så lanserar vi förhoppningvis vid 15. Återkommer med mer info.

Vi har tre workshops på gång. Växtfärgning, akvarell och inläggning av trädgårdens grönsaker. Ska verkligen se till att få ihop datum och info så ni kan börja boka er på detta.
Jag själv drar igång kommande säsong med en stor lansering på ett designsamarbete jag jobbat med under året – hoppas verkligen att detta blir varmt emottaget och uppskattat. Vi ska fota här hemma i augusti och sedan får jag berätta mer i september.

Har ni förresten sett mina pelargoner på jobbet? De är galna Jag svär att det är all tångnäring jag gett dem.
Funkar så bra!

Men min trädgård. Ja, vad ska man säga. Den är såklart jättefin på alla sätt men jag önskar att jag hade haft mer tid att gulla med den så som jag önskar. Det är väldigt svårt att kombinera en stor trädgård med högsäsong och ett extra projekt vid sidan. Allt är väldigt kul men det finns verkligen stunder då jag bara vill strunta i allt och krypa ner i sängen och glo på Netflix.
Trädgården har inte bara brottats med löss, sniglar och torka. De senaste dagarnas vind har fått mig att stå och snyfta vi köksfönstret med kaffet i handen. Allt det jobb som nu slits av och bryts i de kraftiga vindarna. Det kan tyckas märkligt att man lägger ner så mycket energi och tankar i en trädgård men det är ju mitt stora intresse och den plats som ger mig total närvaro.
Det är väl inte så konstigt att man blir ledsen om något man odlat och gett kärlek sedan mars helt plötsligt slits sönder innan den knappt hunnit blomma?

Ja, ja, det är bara att kämpa på med uppbindning och hoppas på det bästa. Snart mojnar det igen och har jag tur kanske jag också kan njuta lite av vinden på min bräda i viken imorgon bitti.
Vid 10.00 kör Hanna Wendelbo och jag en livseändning från trädgården. Jag kommer visa er min keramikverkstad och berätta vad jag pysslar med.
Förhoppningsvis kan jag passa på att fota lite där också och göra ett blogginlägg senare. Ses snart igen.























