Om Matcha och livskvalitet

Innehåller information om egen verksamhet (reklam)

  

Häromdagen hade min kollega och jag fotodag på jobbet – dagsljuslampan åkte fram och det var full aktivitet. Här skulle det vispas matcha, bryggas te, poseras fint i olika blusar och spelas in små filmer till sociala medier.

Det är verkligen en fördel att jag också arbetar som influencer och kan använda mig själv i så många olika sammanhang. Både ekonomiskt, tidseffektivt och enkelt – och riktigt roligt också faktiskt.

Vårt matcha har blivit otroligt populärt – kanske inte så konstigt med tanke på den stora matcha-trenden som sveper över världen just nu. Min 15-åring dricker det varje dag, och jag har flera ungdomar som kommer in i butiken för att köpa sitt eget. Det är verkligen roligt att se hur många som har fått upp ögonen för matcha!

Matcha är ett fint, grönt tepulver gjort på teblad som fått växa i skugga. Det är känt för sin rika umamismak, sina hälsofördelar och sin starka koppling till japansk kultur. Vi har ett äkta, högkvalitativt japanskt matcha – tillverkat av de allra bästa tebladen. Resultatet är en frisk och len dryck med en perfekt balanserad smak, om du frågar mig.

Visste du att det är stor skillnad mellan matcha av bra och dålig kvalitet?
Matcha av sämre kvalitet har ofta en matt och gulaktig ton. Smaken blir besk och saknar den lena, naturliga sötman som finns i matcha av hög kvalitet.

Bra matcha däremot känns igen direkt – den har en klar, grön färg, är finmalen och len i konsistensen. Smaken är frisk, rund och utan beska, ofta med en lätt naturlig sötma.
Här finner ni vår matcha. 

Man bli smått besatt faktiskt! Jag dricker min med lite havremjölk och en sked honung. Den uppmärksamme ser att en ny blusdesign är på ingång…
Fin, eller hur?

Detta är en annan klassiker som finns i sortimentet just nu –  med traditionell krage och ärm. jag får ofta frågor om mina jeans och just dessa är från Sezane.

Samma blus – fast i denimblå. Jag älskar hur ljuset faller in i de här lokalerna. Flytten ner till hamnen har gjort så mycket för mitt välmående, och även för tjejerna som jobbar med mig. Den geografiska platsen och miljön man arbetar i ska verkligen inte underskattas – jag känner mig så mycket mer fri, lugn och trygg här vid havet.

När jag stämplar ut efter jobbet idag har jag handduken packad i väskan. Vi går längs strandpromenaden bort till bastun och tar ett dopp i havet. I morse tog jag en omväg över klipporna bara för att få njuta lite längre av promenaden längs vattnet – det är verkligen livskvalitet för mig.

Det här sättet att leva smittar också av sig på många beslut i vardagen. Jag stod precis och pratade med min kollega om hur viktigt det är att prioritera sin inre ro och sitt välmående. Det går alltid att justera det man gör – tacka nej till det som tar energi och tacka ja till det som faktiskt gör gott.

Vår fina te-hylla. Favoriten hos många just nu är vårt svart Pumpa Chai – 018. Jag dricker gärna vårt gröna Päron Ingefära – 025.

Våra plagg är döpta efter olika kvinnor som inspirerar. den här heter Ingeborg.

Efter hertiginnan Ingeborg – barnbruden som blev fru, änka och Hallands mäktiga härskarinna

Född 1301 som norsk prinsessa, blev Hertiginnan Ingeborg gift vid 12 års ålder med hertig Erik och bodde senare på Varbergs fästning.
Vid inte ens 17 år var hon änka med två små barn – men flyttade inte undan. Hon tog makten och styrde över delar av västra Sverige med styrka och beslutsamhet.

Hon har kallats för vår tids nordiska “Game of Thrones‑drottning” – en kvinna som agerade i en mansdominerad tid och formade sin egen historia. Coolt!

Hoppas ni har en riktigt fin helg. Jag är på jobbet just nu men ska som sagt gå och basta efter. Sedan hem till familj och ta en tur upp till kyrkogården för att tända ljus. Sedan blir det en mustig gryta. Undrar om jag kan få mina killar att välja bort en actionfilm till förmån för Idolfinalen…?

En sneak peak – tankar kring kollektioner och företagande

Jag sitter just nu och lägger sista handen vid nästa års kollektion. Livet som företagare är cykliskt – mycket upprepar sig, samtidigt som jag alltid försöker tänka nytt och överraska. På senare tid har jag dragits allt mer mot det klassiska, och jag märker att det är just det mina kunder också uppskattar mest. Jag ser det i min egen garderob – det som blir kvar år efter år är de randiga plaggen och de tidlösa färgerna.

Att väva upp lintyg med mönster är kostsamt, men ännu dyrare är det att producera kläder som inte efterfrågas eller håller över tid. Balansen är hårfin, och med varje lansering lär jag mig något nytt.

Snart anländer vinterns kollektion, och i år har vi haft den stora glädjen att samarbeta med Hanna Wendelbo, som tagit fram ett mönster i två färgställningar för oss. Tygerna trycks både på lin och viskos, och vi har dessutom vävt upp två olika ränder inför säsongen. Det är en rejäl investering – och jag håller tummarna för att den ska falla väl ut!

Processed with VSCO with a6 preset

Just nu bokas plats för fotograferingen, och mejltrådar går varma kring modell och datum. En liten broderidetalj i nacken på en väst har tillfälligt försenat provplaggen – det är alltid något nytt som dyker upp! Som när jag beställde vinröda knappar till hela kollektionen, men färgmatchningen mot tyget blev helt fel när mönstret väl trycktes. Vi hade kunnat skicka tillbaka allt för korrigering, men då hade plaggen inte varit klara förrän i januari. Så – våra vanliga pärlemorknappar fick det bli.

Sådant händer hela tiden, och det gäller bara att lösa problemen snabbt och hoppas att besluten blir rätt i längden. Jag har tagit snabba beslut som inte känts helt rätt i magen – och det har kostat och blivit dyrköpta läxor. Men drar man ut på besluten för länge, ja, då missar man tåget helt. I den här branschen gäller det att våga agera, även när allt inte är perfekt.

Nu står vi i alla fall snart här med en fantastisk vinterkollektion. Allt verkar till och med hinna fram i tid – vilket känns som en liten seger i sig!

Det enda som alltid grämer mig är Black Week. Den veckan ställer verkligen till det för så många små företagare. Jag har kämpat länge med att stå utanför hysterin med dumpade priser, men ibland känns det nästan omöjligt – för vem har egentligen råd att låta bli? En trist utveckling, minst sagt.

Men nu till något roligare! Här kommer en liten sneak peek på vinterns kollektion.
“Åh, Karin Larsson!” utbrast min vän Sofia när hon såg mig prova en omlottkjol med volang och en blus med stor, vacker ärmvidd. Just så vill jag att det ska kännas – julkläder som är klassiska, tidlösa och går att bära år efter år. Ni kanske minns vår randiga julklänning Sonja? Det där plagget man plockar fram varje december och alltid känner sig både bekväm och vacker i.

Jag hoppas att ni kommer hitta något i vinterns kollektion som ni tycker om. Snart börjar jag visa de färdiga plaggen – och jag kan knappt vänta!

Ovan ser du mitt moodboard för vinter aw25.

Bloggar från Bar Centro

Hej fina ni!
Här sitter jag på Bar Centro i Göteborg och bloggar från mobilen. Jag har bjudit ut min man på äventyr – men han fastnade i ett möte… hm. Inte direkt den mest romantiska starten på kvällen, om man säger så.  Jag måste absolut berätta för er om all planering och uppladdning inför detta, för det är faktiskt riktigt kul! Bra tips utlovas!

Jag hann i alla fall stanna till på NK och köpa nytt smink och en handkräm. Smink är verkligen min svaghet. Jag är superduktig med hudvård, men när det kommer till smink känner jag mig helt lost. Så jag gör som jag brukar: kollar vad en influencer jag litar på använder och köper samma. Den här gången blev det Johanna Bradford som fick guida mig – och sedan marscherade jag rakt mot CAIA-butiken. Vi får se hur det blir… kanske vågar jag visa upp resultatet sen?

Nu ska jag passa på att svara på lite mejl och svepa en espresso.
Vi hörs imorgon!

Jag ska måla snickerier i sovrummet – mina kulörval är dessa!

Jag har länge funderat på att måla om köket, och nu börjar jag också snegla på snickerierna i sovrummet när det väl blir dags för ett besök till färgbutiken. Så roligt att få förnya hemma!

Min första tanke var en mörkare gul kulör som skulle möta de gyllengula väggarna där inne. Men… så blev jag inspirerad av @patriciarodi och nu lutar det istället åt en grön nyans tillsammans med det gula. Frågan är bara — vilken grön?

Här ser ni Patricias sovrum, fångat i den där drömmiga eftermiddagssolen.

Här i krispigt morgonljus. (?)

Ett rums kulörer förändras verkligen med ljuset som faller in. Samma färg kan upplevas helt olika beroende på väderstreck, takhöjd, hur mycket dagsljus som kommer in och vilka material och möbler som omger den. Golv, tak och rummets kompletterande färger spelar också stor roll för helhetskänslan.

Inget rum blir därför det andra likt – även om man målar med exakt samma kulör. Det är ju det som är så spännande med färg!

Så här ser mitt rum ut nu och jag har Gul Antik från Jotun på mina väggar.
Min plan ser ut så här:

Jag ska välja någon av de tre gröna kulörerna och eventuellt byta ut mina kritvita linnegardiner till randiga eller i mönstret Sweet Pea Senap, båda från Gotain. Det lutar åt att jag väljer Seaweed Green men jag tror Green Tea gör sig bättre under sommartider… Vilken hade ni valt?
Hm… funderar nu på att uppdatera bäddtextilier också. Vad tror ni om nedan?

Då väljer jag mellan bäddset i kulören Bosco….

…eller kulören Sorbetto. Båda från svenska märket Midnatt. Kanske man ska kombinera lite och blanda kulörerna på kuddar, påslakan och underlakan. Fint!

Lite naken hud och min man

Lite lustig rubrik kanske – för det är verkligen inte kombinationen jag syftar på.

Men jag tänker att rubriken i sig väcker lite nyfikenhet… och det skadar ju inte, eller hur?

Jag har funderat en del den senaste tiden. Egentligen är det ingen ny tanke i min värld eller bransch, men den slog mig extra starkt idag när jag tittade igenom min statistik för räckvidd på sociala medier de senaste 30 dagarna. Jag ligger på runt 7 miljoner visningar under den här perioden.

En hissnande siffra. En reflektion kring detta nu då.

Det gjorde mig nämligen nyfiken på vad som engagerat mest och hur jag kan fortsätta utvecklas och bli bättre. För i min värld är räckvidd absolut ett slags kapital – men långt ifrån allt.

Det finns gott om kreatörer där ute som når stor räckvidd men saknar trovärdighet. Och för mig är det just trovärdighet och genuinitet som väger allra tyngst i mitt arbete. Samtidigt är det såklart helt avgörande att nå ut när det är en del av ens jobb.

Jag blev faktiskt inte ett dugg förvånad när jag såg att det var en bikinibild som väckt mest nyfikenhet och nått längst. Det är ingen sexig posering, inga plutande läppar eller djupa urringningar – men det är en kropp. Och kroppar väcker nyfikenhet. Man kanske zoomar in,  stannar upp, kanske skickar vidare till en vän med en kommentar.

Det är egentligen inte konstigt att så många influencers väljer att klä av sig framför kameran. När räckvidd är kapital – och det är kroppen som ger räckvidd – ja, då är det lätt att förstå hur logiken ser ut. Och nej, det är inte för den manliga blicken. Det är andra kvinnor som tittar.

Personligen tycker jag inte att det är något fel med att visa lite hud. Särskilt när det handlar om att ge plats åt fler kroppar än den unga, smala normen. Fram med mer mångfald! Fler 50-pluskroppar, fler olika former, fler verkliga människor. Jag älskar känslan på kallis – att sitta i bastun, omgiven av nakna kroppar i alla storlekar. Det gör en helt obrydd om sin egen. Det skapar en sån naturlig trygghet att få vara kvinna bland kvinnor.

Vad väcker mer nyfikenhet för kreatörer på sociala medier då?
Familjen. De människor som står oss närmast – men som inte själva valt offentligheten. Barnen, partnern, kanske föräldrar eller syskon som sällan syns i flödet. Och jag förstår varför det lockar. Jag frågade min man igår om han ville vara med på bild, och det tog inte många timmar innan inlägget rusade iväg.

Mina barn däremot har för länge sedan slutat vara mitt kapital i det här arbetet – de vägrar helt enkelt vara med, och jag respekterar det fullt ut. Jag lägger ingen värdering i hur andra gör, men jag har själv fått ångra mig en hel del. Erfarenheter som kostat både oro och obehag.

Jag minns särskilt när min femtonåring en dag bad mig radera allt som fanns kvar på nätet från honom som fyraåring. Men eftersom jag inte längre har tillgång till den plattformen jag jobbade på då… så går det inte. De bilderna finns kvar där ute och det känns ju inte alls bra.

Det är något att tänka på när man delar ”roliga videos” där barn ramlar, gråter eller säger någonting tokigt. För även om barnen skrattar i stunden och vill vara med – är det inte alls säkert att samma barn klarar av att stå för det när de är tonåringar, i en helt ny miljö, inför en hel klass.

Jag säger inte vad som är rätt eller fel här. Jag talar bara utifrån egna erfarenheter.

Min gulliga man däremot har inget emot att dyka upp i mina sociala medier då och då. Och det känns faktiskt väldigt fint. För sanningen är ju att den största delen av mitt liv handlar om just familjen – om att vara mamma, och om vårt äktenskap och den vardag vi bygger tillsammans. Då blir det naturligt att även en glimt av det får synas här. Lite familjeliv gör bloggen mer äkta och mer som den faktiskt är: en del av mitt liv, på riktigt.

Jonas är en stor del av mitt företagande. Han korrläser ofta mina lite längre inlägg där jag har något viktigt jag vill förmedla på ett bra sätt.
Han är mitt ständiga bollplank när det gäller hur jag ska förmedla mig retoriskt för att nå ut med mitt budskap, min största support – men också min mest kritiska spegel. Ibland biter jag till lite hårt i kommentarsfältet när jag tycker det är förtjänt, och då ska ni veta att Jonas alltid ställer sig på läsarens sida. Han påminner mig om att jag kan vara större än så, att ha överseende även när jag inte tycker att jag blir rättvist bemött, och att försöka se mer ur andras perspektiv.

Ja, ja… jag håller kanske inte alltid med, men han har förstås en poäng. Jag är en känslomänniska, brinner till snabbt och sedan över på ett ögonblick. Jonas är tålmodig, rationell och stabil.

Samtidigt får jag ofta beröm av honom för att jag är känslomässigt intelligent – jag tror att det helt enkelt handlar om att jag är väldigt impulsiv och har svårt att inte visa exakt vad jag känner. Och ja, jag tycker faktiskt vi kvinnor ska säga ifrån mer och bita ihop mindre.

Nu ska jag knyta ihop säcken här för detta inlägg. Jag hoppas att ni har fått en riktigt fin start på veckan. Stor kram!