Jag kom hem från Frankrike innan helgen och har landat fint här hemma – med mina killar runt middagsbordet och i tv-soffan.
När barnen blir stora får man plötsligt mycket egentid, och jag försöker verkligen fylla dagarna med sånt som gör mig glad. Tycker faktiskt att jag gör ett riktigt bra jobb i att njuta av vardagen och av den ensamtid jag har.
Jag har stulit till mig stunder med grabbarna, jobbat i butiken, gått långa promenader, badat i havet, lagat middagar, bakat banankaka och bastat länge. Jag älskar vardag – så mycket!
Det känns fint att ha sitt paradis där nere i Frankrike, men ändå kunna njuta så innerligt av livet här hemma. Jag känner mig lugn, grundad och tacksam.
Kanske har jag äntligen fått mitt klimakterium under kontroll – tacksamheten över det känner verkligen inga gränser. Den perioden var en mardröm att ta sig igenom.
En morgon gick jag ut i nattlinne och stövlar, med kaffekoppen i handen. Frosten hade lagt ett tunt, skimrande täcke över rosenskärorna – de glittrade i morgonsolen.
Dahliornas sista suck.
Jag tackar mina tagetes för denna säsong. Har inga planer på att ha dem nästa år utan kommer satsa på andra färgskalor.
Nu är frågan om jag ska bevara mina dahliaknölar eller ej. kanske struntar i dessa nästa år.
Rosenskäran kommer ju definitivt komma tillbaks nästa år också – den verkar vara helt invasiv hos mig då jag inte satt några frön de två senaste åren men hela trädgården är full av dem ändå.
Kolla!
Min man gjorde ett kraftjobb med att skörda alla druvor för några veckor sedan. Nu ska jag röja ut här inne.
Så vackra kulörer. Man blir alldeles pirrigt lycklig – inte sant?
Hoppas ni fått en fin start på veckan.
Tio veckor med en trasig rygg. Den här upplevelsen har gjort mig både ödmjuk och förlåtande mot min kropp. Stundtals har jag varit förbannad och ledsen, men det är ju som det är. Jag har försökt göra det bästa av situationen och hålla humöret uppe – men utan fysisk aktivitet blir min hjärna verkligen inte klar i tanken. Jag blir deppig och får ångest. Men. Ja ja…
Vad hände? Jag tog emot en tung wallball på fel sätt och drog till ländryggen. Först trodde jag att jag skadat diskarna, men röntgen visade att det var ett ligament som fått sig en rejäl smäll.
När ett ligament sträcks för långt eller delvis brister uppstår små vävnadsskador, ibland med blödning och svullnad. Inflammationen som följer är en del av läkningen, men musklerna runtom går ofta i kramp för att skydda området – kroppens eget sätt att stabilisera ryggen. Tyvärr tar en större bristning flera månader att läka, och vävnaden blir sällan lika stark som innan. Mitt planerade halvmarathon i november känns sådär…
Om läkningsprocessen går snett kan det leda till instabilitet i ländryggen, vilket i sin tur kan ge återkommande smärta. Ghaaa…
Hur jag löst det: Först var jag helt still i nästan två veckor – dumt, visade det sig. Sedan gick jag till läkare, fick röntgen och tog ett allvarligt snack med min PT om hur jag kunde röra mig utan att förvärra skadan. Efter det kom jag till en fantastisk fysioterapeut som gav mig övningar för att stärka området, plus akupunktur mot muskelkrampen.
Sedan dess har jag gått 10–15 000 steg om dagen, suttit på air assault bike för att hålla igång konditionen, och försökt hålla kroppen i rörelse utan att provocera ryggen. Överkroppen och bålen har fått lida – jag känner mig svagare, har sämre hållning och min gamla nacksmärta (och artros!) har smugit sig tillbaka.
Detta har verkligen varit en dyrköpt läxa. Jag kommer aldrig ta kroppen för given igen. Jag har fått träna psyket lika mycket som kroppen – att hitta nya vägar i stället för att bara deppa ihop. Det hade varit lätt att tappa rutiner och tycka synd om sig själv, men jag försöker hålla kursen.
Och för att peppa mig själv lite extra så jag beställde nya träningskläder. Efter två år i samma tröja och byxor kändes det rätt. Chokladbruna tights, nya strumpor och en tjock hoodie.
Det visade sig dock att tightsen går in mellan skinkorna sådär som jag sett de yngre tjejerna på gymmet eller på sociala medier. Min man blev ganska förvånad, och vi diskuterade runt om det är ”passande” i min ålder – men alltså, spelar det någon roll?
De sitter skönt och rumpan ser ut så här, punkt.
Hoodien däremot – älskar den. Stor logga på magen och krage med dragkedja. Känns härligt 90-tal.
Det är Aim’n från Halmstad som har dessa fina träningskläder. Brukar köpa ev dem eller Björn Borg som ju också har sina rötter i Varberg
Nu är jag inne på tredje månaden och ryggen gör fortfarande ont när jag legat still eller suttit för länge. Tänk om det aldrig läker helt? Tänk om jag aldrig kan göra situps eller marklyft igen? Så ledsamt.
Men jag har satt upp små mål fram till november:
Träna fyra dagar i veckan på air assault bike
Göra sjukgymnastiken
Power walks varje dag Om en vecka ska jag testa korta löppass och se hur ryggen reagerar. Jag har även bokat crossfitpass – med anpassade övningar.
Har ni skadat er någon gång? Hur påverkade det er?
Hej på er! Hoppas ni mår riktigt bra. Jag har sovit nästan nio timmar i natt – och mår som en prinsessa! ✨
Jag har funderat en del på det där med vad som egentligen känns lyxigt nuförtiden. För mig handlar det inte alls om dyra väskor, smycken eller flådiga inredningsdetaljer. Riktig lyx, som jag ser det, är en god natts sömn, en stund i bastun, bra och hälsosam mat, tid för återhämtning – och stunder i naturen som fyller en med lugn.
Vad är lyx för er?
Dessa dagar här nere har varit helt otroliga och jag är evinnerligt tacksam över att få landa här nere och också kunna erbjuda vänner och kollegor att uppleva njutet här nere i södra Frankrike.
Inom kort kommer stenläggningen bli klar i trädgården och även ett stort glasparti med vackra spröjs kommer sättas in i den stora öppningen in till källaren. Det växer så det knakar som ni ser och jag har både vattnat och gett näring under veckan jag varit här.
Fina Emily Slotte i mitt sovrum. Hon ser ut som en dröm!
Egentligen kände vi inte varandra så mycket innan vi drog iväg på detta äventyr. Men det visade sig att vi var i princip samma sorts person – på pricken faktiskt.
Samma små egenheter och energi. Kul!
Om jag är är en morgonmänniska är det inget mot Emily som var uppe rnt 05.30 varje morgon.
Måste hänga med denna tjejen mer.
Så många som frågar efter klänningen – den är från By Malene Birger men från en äldre kollektion dessvärre. Kolla Tradera eller Vinted.
Min paradfrukost. Smoothiebowl med bär, fikon, nötter och bipollen. Äter med ett kokt ägg så står jag mig många timmar.
Min nya New Balance visade sig vara en klok och bra investering – funkar till nästen hela min garderob och är väldigt bekväma. Ni som undrar när vöskorna kommer in i lager bör inte vänta för länge nu… Snart är det lansering.
Just nu jobbar jag för att få med mig familjen hit i mellandagarna. Är så sugen på att spendera vinterdagar här. Vi får se hur det går.
Spana in takhöjden – det blir extra tydligt när jag använder mitt 24 objektiv och fotar. Nästan en sakral känsla här i korridoren där det är 4,5 meter i takhöjd. Den observanta ser också att jag flyttat ett skåp från denna yta. Det har fått flyta in i lillebrors rum och målats i en persikobrun kulör.
Det är något alldeles speciellt med hur solen faller genom huset om dagarna. Jag följer ljuset med stort nöje och intresse. Det skiftar dessutom med årstiderna och nu när solen ligger lågt om hösten så är morgonsolen alldeles gyllene då den går upp och sakta värmer upp dagen.
Från tio på natten till tjugofem om dagarna. I min trädgård når solen knappt ner o, jag ska vara ärlig – den lurar bakom hustaken och vandrar snålt över väld valda delar under dagen. Det är skönast att sitta på terassen med en bok och sedan ta trappan ner för ett svalkande dopp i poolen.
Så här såg min morgon ut igår. Jag plockade upp kameran då solen steg bakom hustaken i öst. En fin stund i pyjamas och med andra koppen kaffe.
Det är vilsamt här nere. Jag önskar jag kunde stanna längre och börjar fundera på hur jag ska kunna var här hela oktober nästa år. Köra ner med min hund kanske. Stanna på vägen i en liten tysk by. Jag behöver ett bokprojekt – snälla något förlag… är ni sugna på att jobba med mig? Ska nog börja knåpa på ett synopsis och maila till alla jag känner till. Bra ide!
Något om hur det är att köpa hus i Frankrike och om livet här? Är man intresserad av recept? Inredning? Vintage?
Ja, vad vill man läsa om tro? Ge mig era bästa bokuppslag och önskningar så affirmerar vi detta rakt ut i universum med en gång. Stor kram K
Oj oj, här blev det visst en ganska lång, ofrivillig paus i bloggandet. Förlåt för det!
Min ambition är alltid att skriva minst ett inlägg om dagen, men den senaste tiden har helt enkelt timmarna inte räckt till. Jag förstår verkligen de som tittar på mig med ett snett leende och undrar: “Hur hinner du med allt egentligen?”
Svaret är nog ganska enkelt – jag är inte särskilt social. Jag har inte så många människor omkring mig i vardagen och pratar inte särskilt mycket med folk, helt enkelt.
Jag beundrar verkligen min man, som jobbar på en arbetsplats full av människor han måste förhålla sig till – kollegor som avbryter, pratar, småsnackar… bara finns där. På vägen till toaletten eller kaffemaskinen blir det förstås några ord här och där, och plötsligt har en halvtimme försvunnit. Han påstår dock att han behöver sin arbetsgrupp omkring sig för att prestera som bäst – så ja, man är verkligen olika.
Själv är jag helt tvärtom. Om jag sitter vid datorn och försöker koncentrera mig så hör jag allt som sägs runt omkring mig, hela tiden. Tänk att sitta i ett öppet kontorslandskap och behöva lyssna på kollegors telefonsamtal, småprat om barn, väder och helgplaner – dag ut och dag in. Min hjärna hade fullkomligt exploderat. Allt mitt fokus skulle gå åt till att försöka stänga ute alla ljud och intryck.
Ja jösses.Tacka vet jag en mjuk säng och en kaffe på nattygsbordet, datorn i knät och fullt fokus på min arbetsuppgift.
Nu har tjejerna åkt hem och vi har haft fantastiska dagar här i huset tillsammans. Det har varit så mysigt att lära känna dessa kollegor lite mer på djupet. Smarta, roliga, kreativa och snälla. Känner mig otroligt tacksam.
Solen håller precis på att gå upp utanför fönstret här i den lilla byn, och jag sitter med min andra kopp kaffe.
Dagens to do-lista ser ut så här: – Vandra långt upp på berget – Blogga – Tvätta håret – Måla byrån – Göra klart kollektionen – Dammsuga köket – Vattna och ge näring till alla växter – Tvätta lakan
Och så ska jag försöka klämma in lite sol, ett dopp och kanske några kapitel vid poolkanten också – det ska bli runt 24 grader idag, så det vore ju synd att inte passa på.
Jag köpte med mig lite fina saker från årets antikmarknad – måste ju visa! Risken (eller kanske snarare chansen) är att det dyker upp fler inlägg under dagen, för jag har samlat på mig så mycket bildmaterial, vintagefynd och vackra minnen de här dagarna.
Just nu står tavlorna lutade mot väggen och väntar på att få komma upp, och den uppmärksamma ser kanske att jag flyttat in linneskåpet som stod här ute – det fick flytta in i ett av sovrummen i stället. Det öppnade verkligen upp rummet och gav en härlig känsla av rymd i korridoren.
Men titta så vacker tavla! Bredvid står dessutom tre skisser till som väntar på att få komma upp på väggen. Måste genast lägga till det på min lista – upphängning av tavlor!
Det blev faktiskt riktigt fint att ställa in en säng på kontoret – nu har vi plötsligt fyra sovrum! Den kanske får stå kvar ett tag ändå.
Här inne sov Malin. Innan jag skjutsade henne till flyget igår visade jag henne rummen uppe på vinden, och hon var helt tagen. Jag förstår henne – huset har verkligen fantastisk potential. Jag längtar så efter att få börja förverkliga alla idéer och se visionerna ta form.
Först väntar stenläggningen och glaspartiet i trädgården, och när det är på plats kanske det äntligen blir dags att prioritera övervåningen.
Ett annat av mina fina fynd – ett bäddtäcke till lillebrors rum.
Nä, vet ni vad jag ska unna mig nu? Jag tänker strunta i listan för en stund och bara sjunka ner i en Netflix-dokumentär. Så himla mysigt!
