Den perfekta julklänningen

innehåller reklam för egen verksamhet 

Vi får regelbundet mejl och DM:s med frågan om vår populära Sonja-klänning, som lanserades inför julen för ett par år sedan.
En riktig klassiker som sålde slut på nolltid – och dessutom syntes i tv-rutan på självaste julafton, buren av en av våra mest älskade programledare.

Vår tanke med de röda plaggen inför jul är alltid densamma: att skapa tidlösa klassiker man vill plocka fram år efter år. En liten julgarderob att luta sig mot, så att man kan lägga energin på allt det andra som hör december till – istället för att jaga den perfekta juloutfiten.

Och ja, vi hör er! Vi förstår längtan efter Sonja. Kanske är vi inte riktigt redo att göra en exakt repris – men vi har verkligen tagit till oss av era önskemål och skapat något i samma anda. Kanske till och med ännu mer klassiskt och vackert.

Dessutom har vi gjort det smartare den här gången: plaggen kommer i två delar som kan kombineras på olika sätt – perfekt för den som vill kunna variera sin look under hela vintern.

Så här såg moodbord för vinter ut och ur den skapades olika designs av de tyger vi vävt ränder och tryckt mönster på. Jag ville ha ett småmönstrat tyg med buketter av vackra blomster på vinröd botten. Hanna Wendelbo satte min vision till liv och skapade de mest fantastiska Liberty liknade mönster som känns både klassiskt och juligt på ett behagligt vis.

Tyget är 100% europeisk lin och vi har sytt upp både blusar, klänningar, kjolar och västar.

Västen är vändbar och quiltad ö en helt ny design hos oss. Så fin!

Är så pepp på att fota alla plagg på vår vackra modell kommande vecka. Inom kort kommer jag ge er ett datum på vår första släpp. Lovar att ni kommer hinna få dem inför julens festliga tillfällen.

Här är den outfit jag skapat som liknar Sonja klänningen mest. Det går såklart att kombinera dessa plaggen hur som helst för det är en omlottkjol med volanger och en blus – men det kommer jättemånga andra blusar också i andra modeller som ni kan välja mellan.

Det är en klassisk röd kulör och en mer aprikosrosa kulör som bryter av. Kombinationen är verkligen vacker. Som vanligt har vi praktiska fickor på både våra kjolar och klänningar.
Återkommer med fler bilder och outfits.

Hoppas ni har en riktigt fin helg.

Återhämtning och njutning är viktigt för kreativiteten

Kära ni,

Jag har en riktig latdag idag. En lång promenad, lite planering inför nästa veckas fotografering  – och sedan soffläge med bok o serier resten av dagen. Efter två intensiva jobbdagar på resande fot känner jag mig helt dränerad. Så märkligt hur något som förr gav energi numera tar så mycket av den. Lite deppigt, faktiskt.

Samtidigt är det en lyx att kunna skjuta upp måsten och tillåta sig att ta det lugnt. Att prioritera återhämtning känns viktigare än någonsin, och så skönt.

Vad händer annars då?
Jo, den här helgen blir ganska fullspäckad ändå. På fredagen ska jag möta upp kollegorna för en AW, och på lördagen firar vi min systers födelsedag. Söndagen blir lite av en blanddag – kyrkan på förmiddagen, ett besök hos pappa och sedan hjälpa min son att hämta en soffa. Förhoppningsvis hinner jag också göra klart höströjningen i trädgården och få ner alla tulpanlökar i jorden.

Jag hoppas dessutom på ett par timmar till att fota mig själv i några av de nya plaggen inför vinterkollektionen AW25 – de är så otroligt fina!

Jag lyssnade nyligen på en podd med författaren Pascal Engman. Han berättade att han förr brukade sätta sig och bara låta berättelsen komma till honom, men att han numera tänker ut vad han vill skriva innan han sätter sig och skriver.

Jag känner igen mig så mycket i det. Det är ungefär så jag fungerar också – med allt det kreativa, texterna här, kollektionerna, bildidéerna, smyckena… Jag behöver rörelse och miljöombyte för att idéerna ska ta form. En promenad, måla om ett rum, en stund i bastun, eller till och med att städa – allt sådant sätter igång tankarna.

Att resa och få nya intryck är också viktigt för mig. Att vandra runt i inspirerande butiker eller på museum i Göteborg eller Stockholm. Eller bara gå en lång tur i skogen. En 90-minuters bindvävsmassage har dessutom visat sig vara rena mirakelkuren för kreativiteten på sistone.

Jag tänker att jag ska ge mig själv mer utrymme för den typen av upplevelser. För i längden skapar de mer produktivitet och kreativitet – något som verkligen gynnar mig i mitt företagande märker jag.

Smart återhämtning lönar sig verkligen i längden.

Mina bästa tips just nu

Hej på er!
Idag tänkte jag dela med mig av några av mina bästa tips just nu. Varje morgon börjar jag med ett glas vatten med färskpressad citron och sätter på mig ögonpads under ögonen. Medan kaffebryggaren puttrar i köket gör jag några enkla rörelser för att väcka kroppen och få igång lymfsystemet. Det har blivit en daglig rutin som jag verkligen uppskattar – så skönt och energigivande!

Det får bli mitt första tips för dagen –kika här för inspiration.

Mitt andra tips är att titta på när Sanna Lundell intervjuas av Farah Abadi i tv-programmet Sverige. Sanna utbildar sig just nu till präst och är en av de personer jag beundrar allra mest. Hon är klok, modig och har en otrolig förmåga att prata om medberoende, psykisk ohälsa, tro och beroendesjukdomar på ett varmt och insiktsfullt sätt. En riktig förebild!

Mitt tredje tips är att läsa Mel Robbins bok Let Them, som nyligen kommit ut på svenska.

Det är en bok som verkligen påminner om kraften i att släppa kontrollen över andra och istället fokusera på det enda vi faktiskt kan påverka – oss själva. En enkel men livsförändrande idé: att låta människor vara som de är, och samtidigt ge sig själv friheten att må bra ändå.

Mel Robbins beskriver hur vi ofta fastnar i att försöka styra vad andra gör, tänker eller känner – något som bara dränerar oss på energi. Genom att flytta fokus till våra egna handlingar och känslor kan vi i stället hitta större inre frihet, bättre relationer och starkare självrespekt.

Efter bara några sidor i boken blev jag nyfiken på Mel Robbins och har nu lyssnat på fyra avsnitt av hennes populära podcast – riktigt inspirerande! Tips!

Jag lyssnade på Maja Ivarsson hos Hundåren, podden som drivs av Thomas Andersson Wij. Att leva nära beroendesjukdomen är något jag gjort hela mitt liv, och det är både frustrerande, sorgligt och tungt att stå vid sidan av. Man känner sig maktlös, arg, bitter, uppgiven och ledsen. Ibland hjälper det mig att höra andra som kämpar med sjukdomen och som har hittat vägar ur den. Det ger mig både ödmjukhet och större empati för hur kraftfull beroendesjukdomen verkligen är. Tips!

En sak jag ofta tagit upp med min man är att vi kvinnor är väldigt duktiga på att ta del av media skapat av män – musik, filmer, podcasts, konst, böcker med mera. Men faktum är att män inte alls är lika bra på att ta del av det som kvinnor skapar. Lite korkat, om ni frågar mig!

Överlag har män ofta mindre social kompetens och begränsade möjligheter att prata om känslor. Om de inte tar del av samtal mellan kvinnor, lär de sig heller inte riktigt hur vi resonerar – vare sig det gäller män, arbete, politik, föräldraskap eller vardagslivet i stort.

Personligen lyssnar jag med stor behållning på Johannes Hansen och Pascal Engman. Pascals inställning och hans sug efter frihet i livet påminner mycket om min egen strävan – verkligen inspirerande! Alex och Sigge är också två favoriter.

Här kommer ett mjukt tips. Byxorna är från Emmamalena och i en helt otrolig merinoull. Jag har small och de har töjt ut sig en del. Toppen är i merinoull och från ARKET. (reklamlänk)
Lever i dessa plagg mer eller mindre just nu.
Underbara båda två!

Tips om potatis också.

Cheyenne-potatis är en fransk, mellantidig potatissort med rött skal och fast, gulaktigt kött. Den har en mild och nötig smak och är mångsidig att använda till sallader, kokning, stekning och rostning. Så god och väldigt vacker.
Blå Kongo – Det är den mest kända blå potatisen i Sverige. Har ett mörkblått skal och blått, nästan lila kött. Smaken är mild och lite nötig, och färgen håller sig fint även efter kokning eller mosning. Jag köper lite olika sorters potatis på Frukt & Grönt i Varberg – oftast använder jag dock sötpotatis för den innehåller mer kostfibrer, vitamin A , C-vitamin och antioxidanter.
Men igår blev det biffar, rödbetor och Cheyanne till familjen. succé!

Så fint att hänga upp knippet med rödlök så här. Lika fint med en fläta av vitlök.
Det var dagens sista tips!.

Håll tillgodo och varsågod-

Tonårsförälder – någon mer som famlar ibland?

Nu är det inte många veckor kvar tills jag ska springa halvmaran i Lyon. Min bråkiga ryggskada har verkligen ställt till det för kroppen, och varje gång jag försökt gå till gymmet har jag fått ont igen. Det har mest blivit långa promenader och rehabövningar som fungerat. På morgnarna har jag gjort några rörelseövningar för lymfan också, men det hjälper ju knappast vare sig konditionen eller löpsteget.

I fredags sa min man: “Nu knyter vi på löparskorna och testar lite lugnt runt kvarteret.”
Sagt och gjort. Det slutade med 3,5 kilometer utan smärta, och igår vågade jag mig ut igen – den här gången sprang jag drygt en halvmil längs havet.

Men egentligen var det inte själva löpningen jag ville berätta om, utan en upplevelse jag hade längs vägen.

Jag sprang i lugnt tempo och blev omsprungen av en barnfamilj: föräldrar i funktionskläder med pannlampor, två små barn på cyklar, kanske fyra och sex år gamla., och en liten i sportvagn som pappan sköt framför sig. Först blev jag imponerad. Vilken fantastisk prioritering! Jag började tänka på vilka positiva konsekvenser det måste ha för familjen – vilken guldstjärna i föräldraskapet!

Men snart smög sig en annan känsla på. Jag började känna mig värdelös. En slags svartsjuka, nästan.
Jag har tänkt mycket på föräldraskap den senaste tiden, och självkänslan är inte direkt på topp. Att vara tonårsförälder ger ingen egoboost. Det är snarare som att gå sömnlös i ett brinnande hus emellanåt. Jag har aldrig sovit så lite, haft så många katastroftankar eller känt mig så maktlös som under den här perioden i livet.

När jag kom hem från löpturen berättade jag för min man om min ilska och avund mot de där ”perfekta” föräldrarna som var ute och motionerade med sina barn. Jag grämde mig över vårt eget föräldraskap och undrade varför inte vi gör så.

Han stoppade mig direkt.
Han sa att jag måste sluta säga att vi är dåliga föräldrar – att vi ju gjort allt det där som jag nu tror att vi saknar. Motion, naturupplevelser, bakning, måleri, kultur, resor, äventyr – allt. Vi har haft en fin, närvarande vardag. Vi har alltid varit där för våra barn och prioriterat dem.
Nu är de bara i en fas där de behöver hitta sig själva och bryta sig loss. Det är så det ska vara. Vi måste bara acceptera det. Punkt.

Jag vet att han har rätt. Jag vet. Jag har gjort så gott jag kunnat – men jag kan inte låta bli att vilja göra om och göra ännu bättre. Skärmtiderna. Idrotten. Rutinerna kring skolan. Ansvar för hemmet och ekonomin. Jag hade velat vara den där ännu lite smartare föräldern som lyckas bygga både trygghet och självständighet på samma gång.

Men innerst inne vet jag också att alla föräldrar gör så gott de kan, utifrån sina förutsättningar. Gudarna ska veta att jag inte alltid tyckt att mina egna föräldrar tagit de klokaste besluten – men jag vet att de älskar mig, tror på mig och har gjort sitt bästa.

Så nu ska jag försöka plocka fram alla minnen, bilder och glimtar från vår lyckliga, glada familj och luta mig mot dem.
För vi gör alla så gott vi kan.
Både vuxna och barn.
Och det är faktiskt nog.

Har ni också känt er vilsna och osäkra ibland, när barnen blivit tonåringar och unga vuxna?

Från gryning till njutning

Tiden med levande ljus, tända lampor i hörnen och det där ombonade mörkret är här. Och när solen väl visar sig – då är det ju helt underbart det också. Det gäller att njuta av alla dygnets timmar och verkligen omfamna den säsong vi är på väg in i.

Jag brukar ofta känna mig lite vemodig när hösten kommer och sommaren är helt förbi, men i år känns det annorlunda. Kanske fick man sin dos av varma dagar och sol, så att det faktiskt känns skönt att landa i något nytt.

Jag tror att jag har plockat årets sista trädgårdsbukett.
En solig fredag när ljuset silade in över matbordet och den fina vasen stod där och gapade tom

Jag sprang ut barfota i frostbiten trädgård och klippte dessa.

Lite senare passerade jag torghandeln och kunde inte låta bli att köpa ett knippe hortensior, som jag också tryckte ner i vasen – det blev så himla fint!
Samma matbord, men nu i morgonljuset en tidig lördag. Solen går upp, jag tassar runt i mjuka kläder, tänder ljus och dricker morgonkaffe. Det är min allra finaste stund på dagen.

Här sitter jag varje morgon när dagen gryr, med kaffet bredvid och arbetet i knät. Det är verkligen min bästa prioritering av dygnets timmar – då är hjärnan som skarpast, motivationen på topp och allt bara flyter. På det sättet kan jag låta resten av dagen fyllas av mer njutbara stunder och de där praktiska arbetsuppgifterna som inte kräver samma fokus.

Så fint så fint. Är det något med åldern? När solens strålar och gyllene höstlov ger pirr i magen?

Nu är det i alla fall söndag och jag ska öppna en ny bok här i soffan. Önskar er en riktigt fin dag,