Det är lördag och jag är på jobbet. Stormen viner utanför, och här inne har vi bryggt varmt te och tänt mängder av ljus. Jag har dragit på mig handledsvärmare och en kofta över axlarna. Burr – nu är det verkligen höst på riktigt! Jag ringde precis hem och bad familjen dra igång bastun och ladda upp med filmer. Här ska det mysas!
(reklam) Denna helg lanserar vi det tredje släppet av vår höstkollektion, och jag tänkte passa på att visa er lite bilder på hur plaggen sitter – både på mig och på modellen hos K LAGERQVIST.
En av mina stora favoriter i det här släppet är vår denimblå Jennie, en oversized skjorta i perfekt snitt. Jag älskar också det randiga setet – så snyggt, klassiskt och tidlöst.
Byxorna kommer två längder och jag upplever att just dessa randiga satt lite tajtare än vad de egentligen skulle göra så jag gick upp en storlek – rekommenderar er detsamma.
Vi har sytt upp vår fina oversized skjorta i viskos nu också. Den har ett ljuvligt fall.
Väldigt snygg!
Här är den blå skjortan förresten.
Galet användbar året om. Det första jag drog på mig denna morgon.
Detta väcker sannerligen habegör – väldigt cool outfit tycker jag.
Ni finner våra nyheter i webbshopen kl 15.00 imorgon söndag 5/10. Men kika in redan nu vetja för att se befintligt utbud – vi har fått lite returer så de storlekar som varit slut tidigare finns nu åter i lager igen.
Jag lyssnar på en podcast som är helt briljant – Yada Yada Podcast. Tips!
Två smarta kvinnor i trettioårsåldern som har så skarpa tankar och reflektioner om vår samtid. Förra veckan pratade de om privatlivets kollaps, och jag funderar starkt på att lyssna om avsnittet – de sa precis allt det där jag själv inte lyckats formulera i varken text eller samtal. Jag ville bara ropa: “I will quote you on that!”
Denna vecka pratade de om stil, och jag märkte hur jag hummade med där i köket medan jag plockade ur diskmaskinen och fixade frukosten. De pratade om “TOTEME-tjejen” och tipsade om att använda Pinterest (eller inte!) för att bygga sin egen stil i kollage – för att skapa en egen garderob. I teorin låter det ju smart, men i verkligheten? Nja. Alla coola tjejer på Instagram, modeveckor i Köpenhamn och outfitbilder på Pinterest med klackskor och silkiga kjolar ihop med stickade tröjor… det blir ju sällan så enkelt och snyggt hemma i vardagen.
Jag går mest klädd så här numera – helt ärligt. Praktiskt och bekvämt. Är det snyggt?
Nej, inte direkt. Men det ger vibbarna av “här är en kvinna som tar på sig vad som helst och ändå känner sig bekväm” – och det kan ju alltid vara lite coolt. Samtidigt vill jag nog ha ett mer samlat intryck, men fortfarande bekvämt. Så jag ska ge min mer avslappnade stil ett nytt försök – kanske lite Toteme-inspirerat: klassiskt, svalt och bekvämt… även om det låter dyrt.
Podden är verkligen värd att lyssna på. Fanny, en av tjejerna, säger dessutom något jag tror vi alla känner just nu: ”Jag är så trött på att sitta på Pinterest och se en bild och tänka – är det här snyggt, eller är hon bara smal?”
Den här smalhetstrenden som pågår påverkar oss på ett orimligt sätt, tycker jag. Hur känns det att vara tjej i tonåren just nu med all kroppshets, tutorials kring hudvård och alla sminkritualer? Verkligen en mardröm. Jag är 46 år och känner att jag blir påverkad.
Men från det ena till det andra – jag bakade bananbröd i helgen och det blev SÅ gott! Receptet hittade jag hos Sofia Wood, men jag halverade sockret, tog bort rörsocker och tillsatte kardemumma och ingefära.
3 mycket mogna bananer, mosade + 1 att toppa med
1 dl neutral olja
3 ägg
0,75 dl ljus muscovadosocker
1 tsk kanel
1 nypa flingsalt
1 tsk kardemumma
1 tsk ingefära
3,5 dl mandelmjöl
50 g mörk choklad
Vi har torghandel i vår lilla stad på onsdagar och lördagar. På helgerna kryllar torget av härliga stånd fyllda med grönsaker, blommor, ostar, hantverk och smycken. På onsdagar är det glesare mellan stånden – några trogna torghandlare som slår upp sina bord. Så här års dyker det också upp små tält med svampplockare som säljer sin skörd.
Eftersom jag blev nedröstad av familjen när jag föreslog en egen svamputflykt i helgen, fick jag istället köpa kantareller på torget. Frågan är bara – vad är egentligen godast till kantareller?
I skafferiet hittade jag linspasta, och efter en liten runda bland kylskåpshyllor och trädgårdsrabatter fick jag ihop några goda tillbehör.
Jag förvällde kantarellerna och tillsatte en rejäl klick smör. Sedan brynte jag dem tillsammans med en riven vitlöksklyfta och rörde ner en stor sked yoghurt i pannan. Därefter rev jag parmesan över, smakade av med salt och peppar och serverade allt på min linspasta.
För att bryta av lade jag till en sked surkål och lite hyvlad gurka. (Tips: skippa surkålen om du inte är van vid smaken – syran i rätten blir ganska hög med den.) Till sist dekorerade jag tallriken med tagetes, för annars hade hela måltiden blivit alldeles för beige och tråkig.
Jag har arbetat som entreprenör i många år, både inom retail och med tjänsteförsäljning, och under resans gång har jag lärt mig att anpassa mig till olika sociala sammanhang. Med tiden har jag också förstått hur jag bäst pratar om min verksamhet för att väcka intresse – oavsett om det är med män eller kvinnor. Generellt sett (allt är såklart individuellt) har jag märkt att kvinnor ofta tilltalas av samtal om frihet, kreativitet och relationer, medan män snarare går igång på siffror, strategier, målplaner och etablering.
Positionering och nätverkande är en viktig del av företagandet – men också något jag inte alltid har samma energi för längre. Att skapa workshops, bjuda in likasinnade till middagar, hålla föreläsningar eller anordna kundevent är fantastiskt roligt och ger mycket tillbaka. Men det är också viktigt att förstå både vad det kostar och vilket värde det faktiskt ger företaget på sikt. Jag är väldigt tacksam för alla de år jag ägnade åt att skapa sådana sammanhang – även om det inte alltid gav pengar direkt, byggde det en stark relevans för mitt varumärke.
För mig har det alltid varit avgörande att tänka dubbelt när jag lägger tid på saker som inte genererar intäkter direkt. Det betyder att jag inte bara gör det för dem som är på plats, utan även ser till att dokumentera, skapa innehåll och bygga storytelling kring det jag gör. På så vis blir det en win-win. Genom att dela mitt kreativa arbete i sociala medier når jag fler, stärker varumärket och öppnar dörrar för nya, betalande uppdrag. Jag tror att många kreatörer missar den här biten – att dokumentationen är minst lika viktig som själva mötet.
Många gånger har jag noterat himlande ögon när jag plockat fram kameran för att fota eller filma i olika sammanhang – som om jag borde vara mer ”närvarande” och inte hålla på med sådant. Men för mig är just dokumentationen central. Det är det som blir kvar, det som går att dela vidare, och som skapar ringar på vattnet i form av fler möjligheter och ökad medvetenhet kring mitt arbete.
Just nu rör jag mig lite långsammare som företagare – och det märker säkert ni som följer bloggen. Jag har till och med ställt in en del grejer, för det finns inte energi till just nu.
Men det jag kan göra är att hålla fast vid det jag faktiskt orkar: dokumentera, skriva och dela sådant jag tycker är relevant. Och tacka ja till det som känns bra i magen – som när Dagens Industri var hemma och intervjuade mig. Jag tackar oftast nej till Hemma Hos-reportage, men har en liten lista på tre–fyra tidningar jag gärna vill samarbeta med.
DI är en av dem, just för att de lyfter företagaren och skildrar min verksamhet på det sätt jag själv önskar. Såg ni reportaget i DI Weekend?
Jag tänkte extra på det igår när ännu en man stoppade mig på stan och gav cred för artikeln. För dem blev jag kanske inte längre bara ”influencern som fotar sig själv för Instagram”, utan mer entreprenören Kristin Lagerqvist då de tog del av mig i Sveriges största affärstidning . Jag behöver egentligen inte deras bekräftelse – de är inte min målgrupp – men jag kan ändå tycka att det är lite kul.
Lika kul som när min pappas ögon börjar glittra när jag pratar om omsättning, resultat och bokslut. Då är man som mest relevant – i alla fall i en gammal företagarpappas ögon.
Jag skickade texten ovan till min kollega för att få hennes syn på den innan publicering. Det brukar jag göra med lite längre texter – ibland skickar jag till min man, ibland till Hanna Wendelbo eller Theoni på jobbet. För mig är det viktigt att undvika missförstånd hos läsaren och att inte uppfattas som osympatisk. Går mitt budskap fram? Är det relevant? Och känns det balanserat?
Den här gången fick jag följande feedback:
”Väldigt relevant! Dokumentation och storytelling underskattas av många, så det är bra att du lyfter fram det som en win-win att dela det kreativa arbetet. Alla målgrupper uppskattar ju inte kameran i samma utsträckning, så det är värdefullt att höra ditt perspektiv. Dessutom är det en viktig påminnelse om att energi också är en resurs i företagandet!”
Jag sitter och jobbar med en text, men blir ständigt avbruten av mina egna ingivelser – att baka, städa ur garderoben och ta itu med alla andra små “måsten”. Och sedan finns det ju också andra människor och ärenden som pockar på uppmärksamhet. Nåja, det är i alla fall anledningen till att blogginlägget uteblev igår. Ibland är det skönt att fylla på med något vardagligt och lite ytligt när de mer genomarbetade texterna inte riktigt vill ta form.
Jag snubblar in i vecka 40 med en önskan om att oktober ska bli vilsam och njutbar. Just nu vill jag mest vandra i naturen, basta, simma i havet, läsa böcker och kolla på film med familjen. Alla beslut jag tar styrs av detta lilla mantra – haha, det blir lite tokigt eftersom det innebär att det inte blir så mycket gjort. Och ja, det får ju konsekvenser. Jag antar att flytten från vår gamla lokal har lagt sig som en blöt filt över axlarna på mig – jag prokrastinerar och hittar ständigt ursäkter för att slippa bära och städa det sista.
Det är lite som med bokföringen och kvittoredovisningen: det är först när jag egentligen borde jobba som jag hittar på allt möjligt annat, som att baka eller rensa garderoben. ADHD deluxe, på ett sätt.
Min vän och jag bastar vid havet på måndagar. Under sommaren tar vi paus eftersom vattnet är varmt och alla har fullt upp med annat, men nu är vi tillbaka i rutinerna – och det är så fint. Tänk att vi en gång har simmat i mareld här – vilken otrolig upplevelse! Just nu är vattnet ungefär fjorton grader, och jag promenerar dit och tillbaka med ryggsäcken för att få ihop mina steg. Igår blev det nästan 15 000 steg och över en mil totalt på en dag.
Nu ska jag ta sista turen bort till lokalen och städa ur, för att sedan lämna nycklarna. Sedan ska jag skriva klart den där texten, med en muta till mig själv – bastu och banankaka i halvlek. Wish me luck!
