Visionen – varför jag bloggar

Jag startade min blogg 2008 – det var en vän som introducerade mig för fenomenet blogg.

På den tiden hade jag varken dator, mail eller kamera och min man fick hjälpa mig komma igång. Jag fastnade direkt – äntligen fick jag en plats som var min egen och jag kunde uttrycka mig i text och utforska min kreativitet när det kom till färg, form och komposition.
Jag var småbarnsförälder, husägare, relativt nygift och jobbade ”obekväma” arbetstider på Varbergs Stadshotell. Det fanns inte jättemycket utrymme för andra hobbys men detta var något jag kunde pyssla med hemma – då barnen sov.
Under denna tid bar också runt på en trasig och obearbetad tonårstid full av våld och trauman i bagaget.
I bloggen fann jag min röst – jag blandade tipsiga och peppiga inlägg med poetiska texter om kustlivet och mörka men upplysande inlägg där jag lyfte stigmatiserande ämnet ”mäns våld mot kvinnor”.
Bloggen blev uppskattad och växte med tiden.

Det började som ett hobby, helt klart. Jag hade ingen vision och hade inte skapat några strategier med min närvaro på sociala medier då jag började.
Med tiden insåg jag dock att detta är en plats där jag har möjlighet att påverka och skapa förändring i världen – jag kan hjälpa, dela kunskap och inspirera. Samtidigt läka mig själv.
Jag insåg också att jag hade en möjlighet att försörja mig på bloggen genom att ta fotouppdrag och börja jobba med samarbeten. På det sättet kunde jag skapa ännu mer kvalitativt innehåll och utveckla mig mer i denna relativt nya branch.

Med åren har jag drivit olika projekt och verksamheter sprungna ur min egna digitala närvaro och jag har också jobbat med utbildningar och som föreläsare. Så roligt jobb! Känner mig väldigt lyckligt lottad.

Men – vad jag vill komma till – min vision och min drivkraft i allt jag gör har alltid varit att ha möjlighet att påverka samhället och de som följer mig till det bättre. Att lyfta viktiga samhällsfrågor i ett så här mjukt rum – bland dahlior, kalla bad och vackra tapeter – det tror jag är bland det bästa.

& Hela min nya verksamhet är uppbyggt som ett paraply över min vision – här har jag skapat en plats full av kreativitet och en plats att dela kunskap och mötas på. Mellan generationer, branscher och kulturer.

Vill inte att detta ska vara ett präktigt ”kolla vad bra jag är”- inlägg men ibland är det viktigt att komma ihåg sitt ”Varför”. Och också dela det med andra.
Det här är min vision, mitt Varför och vart jag kommer ifrån.

Jag uppskattar verkligen att ni följer mig här i detta forum. Och jag lovar att vårda det med omsorg och alltid dela det jag upplever relevant för er. En blandad kompott av inspiration, allvar, skratt, livsnjut och kunskap.

 

Om havet

Jag ska göra ett större arbete denna hösten med ett företag inför en kampanj 2021 och när jag hade ett möte med copywritern så frågade han vad havet betydde för mig och sedan om det alltid varit så.

Jag minns att den enda gång jag fått högsta betyg i svenska i högstadiet var då jag fick i uppgift att beskriva min smultronplats – där jag känner mig fri.
Min omedelbara tanke var en plats vid havet i Kärradal. Min bänk på klippan bakom björnbärsnåren, kaprifolen och den purpurfärgade ljungen.
I den ensamma viken där jag alltid ville vara själv – sitta och stirra ut över havet, känna mig fri och närvarande. Det har jag känt så länge jag kan minnas. Att jag vill vara vid havet.

Jag har alltså alltid återkommit till havskanten för att hitta ro i kropp och sinne. Med tiden har jag lärt mig vad kalla bad kan göra för min hälsa och nu lär jag mig också mer och mer om hur man kan använda tång på olika sätt.

Generellt försätts hjärnan i ett “upptaget” tillstånd när vi arbetar, pratar eller tar hand om barn. Men havet förändrar detta tillstånd drastiskt och gör våra mentala processer avslappnade.

När vi är avslappnade aktiveras det neurala nätverket per automatik. I detta tillstånd av total fridfullhet – som väcks av havet – kommer de mest briljanta, kreativa, klara och originella idéerna till människan.
I verkligheten är denna process relativt enkel att förstå. Genom att försättas i ett avslappnat tillstånd försvinner vår oro. I det ögonblicket upphör den prefrontala loben i hjärnan att vara i kontroll, och därmed kan kreativitet, drömmande och nästan magi börja flöda fritt. Så våra tankar blir mycket mer originella, mindre kritiska och mer öppna. (källa)

Vad jag vet är att havet tar fram det bästa i mig och att jag alltid drar mig ner till havet när jag känner oro.

Detta är mobilbilder från Boris och min promenad denna fredag morgon. Jag hörde att det var 25 grader i vattnet – kan det stämma? Ja, varmt var det och jag simmade långt ut i bara trosor med Boris i hasorna. Skrubbade sedan kroppen med blåstång. Sedan torkade vi på klipporna innan vi promenerade hem igen. Helt ensamma nu när alla turister åkt hem och börjat jobba igen.

Älskar denna plats.

Världens bästa.

Denna dejt var väl värd att dokumenteras tyckte vi.

När vi gick upp över Hästhagaberget färgades himlen än mer mörk och ett stilla regn började falla.
Kände mig ren både inom och utan.

Träning och vila

Här kommer en lördagshälsning från mig. Hoppas ni har en mjuk helg och är bland människor ni älskar.

Jag har jobbat fram till tre och sedan har jag cyklat med familjen längs strandpromenaden i vinden och tittat på vågsurfare. Skäms lite över att jag inte surfat något i Varberg i år fast vi haft de bästa förutsättningarna. Jag har faktiskt inte tränat i huvudtaget sedan pandemin drog igång i Sverige… några få löprundor bara.
Jag tappade liksom rutinerna och har bara jobbat som tusan, tagit hand om trädgården och varit med familjen. Det känns i kroppen. Och i psyket.

Dags att komma igång med bra rutiner igen.

Hur går det för er? Förändrades era träningrutiner också i våras?

Så mycket äpplen i år. Ska nog investera i verktyg så jag kan musta här hemma i år. Har ni tips?

Blommor i stövlarna. Det har väl ni också då och då?

När Katrin Bååth var och besökte mig sist så hade hon med sig en gåva hon visste jag behövde. En supersnygg sekatör har hon tagit fram och paketerat i en fin ask. Ett tips på present till den trädgårdsintresserade.

Vet du – jag är så himla trött nu. Jag behöver semester tror jag.
Eller i alla fall några dagar då jag kan pilla mig i naveln och sträckglo på en serie eller sjunka ner i böcker. Jag ska i och för sig på en trip nu i veckan med kollegor och det blir ju skönt att komma bort från vanligt jobb några dagar men jag hade nog kanske behövt ligga still och vara lite själv också nu efter en intensiv sommar.

Ja, ja, det är inte synd om mig på något sätt. Allt är bra. Jag drog fjärilskortet och där stod det att jag ska ha extra tålamod och vara snäll mot mig själv –  & att dagliga rutiner skulle göra mig gott.

Boris. Min bästa vän.

Och så började jag fota med min polaroid igen. Eller det var ju faktiskt mellanbror som knäppte just detta fotot under äppelträdet.
Jag längtar efter att skriva längre blogginlägg med mer genomtänkt innehåll – mer personligt och mer analyserande. Och att intevjuerna ska ta fart igen här. Sådär ja, nu har jag sagt det högt (skrivit det) – då är det väl bara att avsätta tiden för att göra detta möjligt.

Önskar dig en fin helg.

Vi åkte till Smögen

Förra veckan var jag i Smögen och hade ett sjukt roligt dygn.

Faktum är att jag nästan aldrig tackar ja till pressresor längre men jag tyckte de andra deltagarna som skulle med verkade kul och så lockade ju en spännande matupplevelse. 13 rätter sill skulle serveras på Abbas pop-up restaurang på Smögenbryggan.

Jag lämnade kameran på hotellrummet och hade bara med mobilen till middagen men ni som följer mig på Instagram vet att vi hade en magisk dag ihop och att vi åt en fantastisk middag. Smakerna var otroliga!

Mina vänner Hannes och Diana var med på resan & resten av sällskapet var en blandning av matkreatörer och modebloggare. Andreas Wijk visade sig vara en riktigt rolig filur och det var också kul att snacka med Petra Tungården som jag följt under många år. Älskar hennes kläder på Adoore.se.
Årets Mästerkock Sofia Henriksson och jag har utmanat varandra att starta ett Tik-tok konto och i måndags satte vi igång ihop med @linneasskafferi och @hannesmauritzon också. Så roliga möten och människor.

Glad att jag följde med trots att jag egentligen borde lagt dygnet på att jobba ikapp denna intensiva sommar med Klco.

Dagen efter middagen var Hannes och jag nere och tog ett härligt morgondopp.

Älskar Smögen från och med nu. Lite mer brännmaneter än Varberg men annars får detta ställe 10 av 10 möjliga.

Hannes är vansinnigt rolig att hänga med. Tänk att han följt mig sedan han var sexton år och nu är vi goda vänner. Så det kan bli – livet är fantastiskt och det gäller att ha alla dörrar öppna så man inte missar något spännande.

 

En natt i tältet

Camping med familjen – javisst.
Finns det något härligare sätt att känna sig som ett med naturen och vara helt närvarande?

Vi slog läger en bit utanför Varberg – längs klipporna och havet.
På platser likt dessa får man tälta en natt. Vi hade med oss majskolvar och banan att grilla. Så gott att stoppa chokladbitar där i.

Mysigt att vara helt själva.

Vi hade fullt sjå med att bada och kika på vad som levde under vattenytan medan solen sänktes i horisonten.

En helt stilla och varm afton i augusti. Glad att vi tog oss iväg på detta.

Du anar inte hur länge de kan hålla sig sysselsätta vid en havskant eller kring en lägereld.

Vi fångade en krabba med handen och i brist på hink så fick han komma ner i en mugg. Det var inte så vänligt insåg alla rätt snart så vi släppte ut honom igen.

Så fin mugg förresten – den är från My Feldt och det är hon som målat alla de små vackra fjärilarna. Älskar den och är världens mest användbara emaljmugg. Tips på bra investering till picnic-ryggsäcken.

Boris och krabban.

Ser du så stilla vattnet ligger?

Solen  sjönk och färgade himlen i de vackraste kulörer…

… helt magiskt faktiskt.

Kolla liksom. Nyp mig i armen – tänk att vi bor så här fint.

När solen gått ner plockade vi iordning vår kvällsmat och sköljde ut faten i havet.

Vi packade ihop filtar och drog på oss myggmedel.

Sedan kröp vi in vårt tält och lyssnade på en P3 dokumentär ihop.

I arla morgonstund då solen gick upp dagen efter.

Herrejösses vilket härigt morgondopp. Detta sommarminne ska jag plocka fram och tänka på i november.

Kaffe och gröt på triangaköket.

Blåbär på gröten som åts ur en kåsa.

Sommarbarn. Igor har nog vuxit tio centimeter detta sommarlov och hans verbala förmågor är imponerande. Så stolt.

Vår fina, kloka, blonda och kreativa tonåring. Familjens konstnär.
Är så glad över att de båda fick ett så härligt sommarlov – det var de verkligen värda.