Om havet

Jag ska göra ett större arbete denna hösten med ett företag inför en kampanj 2021 och när jag hade ett möte med copywritern så frågade han vad havet betydde för mig och sedan om det alltid varit så.

Jag minns att den enda gång jag fått högsta betyg i svenska i högstadiet var då jag fick i uppgift att beskriva min smultronplats – där jag känner mig fri.
Min omedelbara tanke var en plats vid havet i Kärradal. Min bänk på klippan bakom björnbärsnåren, kaprifolen och den purpurfärgade ljungen.
I den ensamma viken där jag alltid ville vara själv – sitta och stirra ut över havet, känna mig fri och närvarande. Det har jag känt så länge jag kan minnas. Att jag vill vara vid havet.

Jag har alltså alltid återkommit till havskanten för att hitta ro i kropp och sinne. Med tiden har jag lärt mig vad kalla bad kan göra för min hälsa och nu lär jag mig också mer och mer om hur man kan använda tång på olika sätt.

Generellt försätts hjärnan i ett “upptaget” tillstånd när vi arbetar, pratar eller tar hand om barn. Men havet förändrar detta tillstånd drastiskt och gör våra mentala processer avslappnade.

När vi är avslappnade aktiveras det neurala nätverket per automatik. I detta tillstånd av total fridfullhet – som väcks av havet – kommer de mest briljanta, kreativa, klara och originella idéerna till människan.
I verkligheten är denna process relativt enkel att förstå. Genom att försättas i ett avslappnat tillstånd försvinner vår oro. I det ögonblicket upphör den prefrontala loben i hjärnan att vara i kontroll, och därmed kan kreativitet, drömmande och nästan magi börja flöda fritt. Så våra tankar blir mycket mer originella, mindre kritiska och mer öppna. (källa)

Vad jag vet är att havet tar fram det bästa i mig och att jag alltid drar mig ner till havet när jag känner oro.

Detta är mobilbilder från Boris och min promenad denna fredag morgon. Jag hörde att det var 25 grader i vattnet – kan det stämma? Ja, varmt var det och jag simmade långt ut i bara trosor med Boris i hasorna. Skrubbade sedan kroppen med blåstång. Sedan torkade vi på klipporna innan vi promenerade hem igen. Helt ensamma nu när alla turister åkt hem och börjat jobba igen.

Älskar denna plats.

Världens bästa.

Denna dejt var väl värd att dokumenteras tyckte vi.

När vi gick upp över Hästhagaberget färgades himlen än mer mörk och ett stilla regn började falla.
Kände mig ren både inom och utan.