Åh – nu skjuter jag upp igen.
Jag har en viktig sak att skicka in men vevar runt i prestationsångest och gör allt annat istället. Har målat ett rum, grejat i trädgården och fixat med massa andra arbetsuppgifter som inte alls är lika viktiga som just denna. Det är som om jag tar sats inom mig liksom.
Till slut drog jag till och med på träningskläderna och utövade ett riktigt svettigt träningspass för att bli klar i skallen.
Måste vara snäll mot mig – detta är faktiskt min arbetsprocess för att kunna prestera, så jag måste lita på vägen dit. Jag kommer skicka in dokumentet – jag är ju för böveln snart klar… men nu bloggar jag visst istället…
Igår var mitt första träningspass sedan jag blev sjuk i Covid. Jag ska inte trötta ut er med att prata om min träningsvärk idag men jag kan dock säga att denna fysiska aktivitet gjorde under för min energi. Jag var så pigg under kvällen så jag gick runt och funderade på om jag kanske hade druckit kaffe efter lunch…
I alla fall. Träning kommer inte naturligt för mig – så som det ofta gör för min man. Han längtar efter att cykla, simma, löpa, surfa och lyfta dygnet runt.
Medans jag är en sådan som gärna hittar en ursäkt för att slippa. Jag började träna regelbundet för några år sedan och jag kan inte nog hylla detta beslut om att börja ta hand om min kropp.
Men jag tycker det är lite svårt att skriva om det – jag vill så gärna att detta ska var en mjuk plats där man inte känner sig stressad och pressad. Det kanske blir ett kroppsfokus som triggar vissa om jag skriver om träning? Men jag uppskattar ju själv att ta del av till exempel Underbaraclaras inlägg om hennes hälsoresa.
Vill ni att jag delar mer om vardagsträning och vad som får mig motiverad?
Jag växte upp i en tid och i en familj som hade väldigt stort fokus på vikt och det var ganska så osunt faktiskt. Jag var förvirrad och väldigt destruktiv. Svälte mig själv vissa dagar, hetsåt andra och fick sedan dåligt samvete – jag byggde upp ett självhat.
Så skevt och sorgligt.
Jag tränade inte kroppen så mycket under min uppväxt – dansade i omgångar under tonåren i och för sig och där byggde jag viss styrka och flexibilitet. Här hade jag dock stor prestationsångest, hade ont i magen varje gång jag gick till träningen och avslutningarna var en mardröm då alla föräldrar skulle titta.
Jag skulle vilja haft med mig mer yoga och meditationsövningar från min uppväxt – jag tror detta är bra verktyg att ha med sig i livet. Där finns noll prestation – bara kärlek till kroppen.
Eller någon konditionsträning – allt utom lagsporter och och träning där någon dömer mig för min prestation. Får ont i magen bara jag tänker på det. Vill bara springa själv i skogen och inte låta någon se.
Jag försöker verkligen avdramatisera kroppen och vill bara att den ska vara stark, trygg och bära mig genom livet. Att hata på sin egna kropp är bland det mest destruktiva tänker jag. Är så himla glad över alla grymma kroppsaktivist-konton på sociala medier som hjälper oss alla och breddar normen, att vi får se olika sorters kroppar porträtteras i media är fantastiskt.
Nu ska jag gå tillbaka till mitt dokument men innan dess lämnar jag er med tips.
Ett vanligt träningspass kan se ut så här för mig –
– 20 minuter löpning
– övningar med kettleball för rygg, armar, höftparti, lår och bål
– övningar för mage, rygg och armar med boll, typ 6kg
– avslutar med några solhälsningar och yogapositioner för att dra ut musklerna.
Jag försöker få till minst fyra sådana här pass i veckan. Finns riktigt bra tutorials på Youtube.
Nu har jag ju inte tagit några bilder på detta men om ni är sugna så kan jag visa.
Jag tycker Alexandra Pizzoni är väldigt inspirerande och får väldigt många tips – kolla denna film.
Även Ebba von Sydow delar väldigt bra träningtips på Instagram.
Ha en bra dag.
Ja, ja ,ja ja!!!! Vill hemskt gärna följa din hälsa. Vad som motiverar, tips, tankar osv. För jag är liksom du expert på ursäkterna. Och vill inte att det tippar över i de destruktiva tankarna om min kropp. Suck. Så ja tack, skicka gärna hit lite tips:)
Ja, gärna träningstips! Gillar precis som du Underbara Claras inlägg. Det är klart vi vill ta del av detta, det är ju inte en träningsblogg men ni täcker ju in många dimensioner av livet, där träning är en beståndsdel. Ser fram emot fler tips framöver, kul! Är precis som du rätt svår att få igång, men älskar såklart kicken det ger efter ett bra pass. Och när man tränat tillräckligt frekvent en period så faller det sig ju naturligt. Så dock inte här hos mig just nu, haha.
Yes, pls do. Because out of experience I can say that moving a lot makes me feel strong and confident. I get so much more out of running, walking, biking and swinging those kettlebells than strong legs, abs and arms. It makes me feel alive. Energetic. Gives me clarity. And so much more.
(I read your site via Google translate since I’m from The Netherlands)
Om du vill dela din vardagsträning så tror jag att det skulle vara inspirerande och kul att ta del av eftersom jag tror att det skulle vara på ett i mitt tycke behagligt och ärligt sätt, just för att det låter som att du tränar med fokuset att vara snäll och vänlig mot kropp och sinne. Det är väl för att jag är där själv just nu, där jag försöker ändra min egen inställning till träning. Försöker skifta från att träning är något som är lite projektigt med syfte att gå ner i vikt till att se träning som något jag gör för min kropp av tacksamhet och omtanke. Har slutat väga mig och märker att det gör att jag ser så mycket vänligare på min kropp. Istället för att tycka att den väger för mycket och inte har gått ner tillräckligt så tycker jag nu att den är bra och stark. Rumpan och formerna som finns känns fina och kvinnliga istället för att kännas som för mycket och som ett tecken på att jag inte lyckats tillräckligt bra. Träningen jag gör känns glad och lustfylld och jag känner mig nöjd istället för att känna att jag borde göra mer, träna hårdare. En nyckel för mig har varit att lyfta in yogan och meditationen i träningen och inte bara ha löpning och styrketräning. I yogan känner jag att jag bara är snäll och tacksam mot min kropp. Den känns som en fin present till mig själv.
Tack Kristin för en otroligt fin blogg där du generöst delar stort och smått och visar flera delar av att vara kvinna och människa <3
Tack Malin – då har vi samma inställning. Så fint att ta del av dina tankar kring träning.
Hej💖
Vill gärna att du delar med dig av skön tränings-inspiration
Kram Rita
Toppen – då kommer det mera!!
Tack för att du delar så generöst av sånt som vi ofta inte vågar/vill prata om. <3
Jag har levt med ett intensivt kroppshat sedan barnsben, och jag har jobbat aktivt med det sedan jag upptäckte det, för några år sen. Jag försöker se mig i spegeln och säga till mig själv att jag är fin och tänka varma tankar om min kropp och jag följer kroppspositiva konton på insta osv. Det tog emot att tänka snälla tankar om min kropp i början, men går lättare idag. Dock är jag inte helt frisk än.
Jag vill dela med mig lite kort av min historia. jag har levt med djup depression sedan 13 års ålder som kulminerade i en mycket grav utmattning 2010. Ingen pratade då om att utmattning har med nervsystemet att göra bla. Min läkare hade knapptnågon kunskap om utmattning alls. Det har jag lärt mig på senare år. Jag förstår nu att mitt nervsystem kraschade efter ett helt liv med depression och oprocessat trauma mm. Jag har sedan min krasch känt ett extremt motstånd mot att träna. Ja till och. med till att ens ta en enkel promenad eller gå utanför dörren. Jag har behövt tystnad, ensamhet, ibland mörker, vila, vila, vila. För ca ett år sedan läste jag till slut en text skriven av en traumaexpert som berättade att rörelse och träning aktiverar nervsystemet och kan vara direkt skadligt vid utmattning och akut trauma. Lättnaden jag kände då var helt obeskrivlig. Läkare och experter och väl menande vänner hde frågat om och om igen genom åren om jag inte borde träna för att det skulle vara det bästa. Äntligen fick jag ett kvitto på att jag gjort rätt som lyssnat på min kropp och avstått från att röra på mig.
Det finns så många olika vägar att gå här i livet. Lika många som det finns människor. Det är fint att vi alla öppnar upp och delar vår egen väg, då syns det tydligare hur olika vi är, och hur många olika vägar som finns, och att ingen väg är bättre än den andra. Liksom att det inte finns ett enda recept för oss alla. Vi behöver alla känna inåt och se vad som passar oss själva. Där tycker jag personligen att meditation och yoga har varit hjälpsamt att få syn på mig själv och vad som passar mig.
Tack för allt du delar Kristin!
<3
Tack för att du delade Eva.
visst finns det olika vägar att nå harmoni och välmående – viktigt att lyssna på kroppen. ha en fin dag
Säger jaaa till att du delar mer om träning. Älskar att få inspiration och tack för en härlig blogg. Kram
Kul att höra – tack!!!