Var går gränsen mellan hälsa och hets?

Jag läste en artikel om hur 90-talets mödrars bantning och kroppshets kan översättas till dagens trendiga ”hälsoresor”.  Att hälsosatsningar hit och dit, proteinintag och rörelse är inget annat än förtäckta ätstörningar och att dessa satsningar går att likna dåtidens hets kring bantning. Texten ifrågasatte redan smala kroppar som längtade efter att bli smalare. Det tåls att tänka på lite tycker jag. Vart står jag och hur påverkas jag? Hur bidrar jag i detta klimat?

Jag personligen tycker det är helt absurt att en uppenbart anorektisk, skönhetsopererad & 60-årig kropp går på röda mattan och sedan hyllas för att vara otroligt vacker och en förebild för både unga tjejer och kvinnor i liknande ålder. Tappar bokstavligen hakan över det snedvridna. Det blir lite som kejsarens nya kläder tycker jag.
Håller verkligen med om att vissa ideal av idag är rent skadliga för oss kvinnor.

Men är det verkligen skadligt att 50-åringar inspirerar med god näringsrik kost och berättar om sin träning? Vart går gränsen mellan ätstörd och bara genuint intresse av att optimera sin hälsa? Jag undrar och funderar mycket på hur jag själv bidrar till rådande klimat kring kroppens varande och utseende. På mitt varför.

Jag landar i att det ligger i betraktarens upplevelse och hur människor reagerar på vad de konsumerar online. Jag kan säkert trigga en och annan men jag vet också att jag inspirerar många. Och är jag just nu intresserad av hur jag kan må som bäst i detta skede av mitt liv så kommer jag absolut skriva om det. Det är ju mitt jobb.
Men bra att rannsaka sig själv då och då och se över vad man själv bidrar med på sociala medier.
Också bra att rensa och ta bort kreatörer som inte gynnar en på sociala medier.

Jag själv blir inte ett dugg intresserad av att räkna kolhydrater, proteinmängd och kaloriintag. Där går min personliga gräns när det har gått för långt för mig i ”hälsa” och det blir osunt i mitt huvud. Jag skulle aldrig i livet få för mig att väga mat för jag tror att det hade påverkat mig negativt. Jag är redan besatt över hur mycket sömntimmar jag får varje natt så att börja hålla på att räkna vad jag har på tallriken är ingen god idé.
Men däremot väljer jag i princip alltid det mest hälsosamma alternativet att stoppa i magen och därefter äter mig mätt. Inte för utseendet skull utan för att jag vet att det är det som får mig må absolut bäst både psykiskt och fysiskt.

Det är så lätt att dras med i vad andra gör och tänka att man måste haka på, även fast det skaver.

Vi lever i en dopad värld och vi måste påminna oss själva om vem vi vill vara och bestämma oss för hur vi själva ska agera och vart vi står tänker jag. Helt plötsligt är alla som kämpat med stor övervikt väldigt smala pga viktminskningsmedicin. Ansikten som borde ha skrattrynkor och fina linjer är lena som barnrumpor pga skönhetsingrepp. Alla kan skriva en spännande välformulerad caption i sin feed pga ChatGPT.
I en värld av detta är det lätt att tappa bort sig själv, känna sig omsprungen, kanske lite bitter och missunnsam rentav.
Vadå, ska alla kunna nu utan ansträngning?! Fy vad orättvist!!!
Hahaha…

Vi befinner oss i en oerhörd utvecklingskurva i världen och den är alltid svår att anpassa sig till. Många drar på för mycket och en del hänger inte med. Det gäller att hålla tungan rätt i mun för en motreaktion kommer följa och då gäller det att ha alla hästar i stallet. Lätt att känna sig korkad i det här tempot liksom. Man borde ta några djupa andetag och landa i sin kropp och i sitt varför.
Tror jag ska sluta scrolla i min telefon idag, sluta kolla på hur andra gör med sitt odlande i trädgården och hur många reps de gör på gymmet, vad de äter till lunch och istället gå ut och göra precis som jag själv vill och njuta av det jag har.
En promenad i solen, trädgårdsarbete, jobb vid datorn, en bastu, middag med familj och sedan en god natts sömn. Det bästa livet helt enkelt, behöver inget annat.

Imorgon får vi en ny solig dag igen. Bortskämda är vi.

När är det passande att vara sårbar som företagare?

Jag gör en satsning i forumet LinkedIn just nu. Har känt mig ganska udda och obekväm där inne. Inte för att jag saknar saker att säga, utan för att jag har funderat på hur jag ska säga dem.
Jag är en storyteller. Jag bygger mjuka värden, relationer och förtroende. Ingen företagare med massa högskolepoäng och stora investerare.

På LinkedIn verkar det mest pratas business, tillväxt och positionering. Eller har jag fel?
Kanske kan jag finna ett sätt av kombinera mina mjuka värden i min retorik? Jag kan ju bara vara jag och jag är ju företagare, så jag borde kunna finna en gemenskap och bra nätverk där inne. Vad tror ni, är ni aktiva på LinkedIn?

Häromdagen skrev jag:
När är det passande att vara sårbar som företagare? Och vad är egentligen vårt varför i så fall?
Jag sitter just nu och förbereder en presentation jag ska hålla kommande helg i min hemstad. Den skiljer sig från det jag vanligtvis arbetar med. färg, mode, form, inredning, varumärkesbyggande och storytelling. Det som till vardags är min profession.

Den här gången är jag inbjuden att stå på scen för att dela mina erfarenheter av mäns våld mot kvinnor. Politiker kommer att vara på plats och tillsammans ska vi fördjupa oss i vad vår stad gör och kan göra i det förebyggande arbetet.

Det är inte självklart att ställa sig upp och berätta om att ha levt med våld och hot under många år. Sårbarhet är inte alltid bekväm. Den är inte alltid strategisk. Och den är definitivt inte enkel.
Men jag landar i att om jag har en röst som människor vill lyssna till, då har jag också ett ansvar att använda den. Inte bara när det är inspirerande och vackert att dela utan också när det är svårt.

Vi har pratat mycket om detta hemma.
Kan det påverka mitt varumärke negativt att lyfta ett stigmatiserat ämne?
Mitt företag bygger ett hållbart och stabilt livsstilsvarumärke där kvinnor handlar sina kläder, smycken och teblandningar. Och jag arbetar med att fronta andras varumärken som influenser. Finns det en risk i att kliva utanför den förväntade ramen?

Eller är det kanske precis där varumärket blir som mest äkta?
Jag är nyfiken på hur ni ser på saken.
När är sårbarhet en styrka i företagandet och när är den inte det?

Jag ställer frågan även här till er på bloggen? Ska bli intressant att se om era svar skiljer sig mycket ifrån vad jag fick på LinkedIn.

Här kan du följa mig och skapa kontakt med mig 🙂

98 % recovery, Kennedy-drömmar och en envis to do

Hej på er. Ny vecka och nya möjligheter.

Jag är lite sugen på att plantera vårlökar och penséer i krukorna ute i trädgården och dra igång årets första försådder. Det är ett sant vårtecken. Kanske är det dags att bära upp de övervintrade pelargonerna från källaren också, ge dem ny jord och lite näring?

Here we go again. Allt börjar om. Vi får en ny chans.

Samtidigt borde mitt fulla fokus ligga på den kommande kollektionen. Jag har lovat mig själv att bli klar i god tid den här gången för att slippa stressen, pressen, sena leveranserna och kompromisserna som alltid smyger sig på. Jag blir fasen tokig på det. Allt känns dyrare, svårare, mer komplext. Ibland känner jag mig omsprungen flera gånger om dagen. Som att tåget har gått och jag står kvar på perrongen.

Jag försöker stanna upp och tänka:
“Är det verkligen sant, Kristin?”

Eller är det min egen energi och drivkraft som sinar lite just nu? Är det därför det känns tungt att få ihop allt? För ärligt, vissa dagar vill jag hellre börja bingea en serie än att grotta ner mig i design, kulörer och detaljer.

Men:
Kom igen nu, Kristin.
Sätt presentationen.
Kontakta kunden.
Gör klart upplägget.
Tacka ja till podden. Skärpning.

Förutsättningarna finns i alla fall idag. Jag kikade på min WHOOP i morse och har en recovery score på 98 %. Well done. Så energin finns egentligen där, det går inte att skylla på något annat.
Jag tänker fira med ett lunchpass reformer pilates och en lång promenad. Men först ska jag bocka av tre tydliga punkter på listan. Bara tre. Så jag slipper den där gnagande känslan av att vara oproduktiv.

Små steg. Tydlig riktning. Sedan rörelse och frisk luft.

En annan sak. Ni vet att jag skrev om serien Love Story i förra inlägget och sedan dess har jag såklart sett hela säsongen. Jag låg hela söndag förmiddag i sängen och tryckte alla avsnitt. Tog ett litet avbrott för att hämta yoghurt med granola och bar med mig tillbaka till sängen igen… hahaha.

Medan alla andra kollade Vasan antar jag.

Men alltså, kolla stilen på Carolyn. Otrolig. Och vilken kärlekshistoria sedan. Väldigt inspirerande och ett varmt tips om ni inte sett den.
Så sorgligt att de båda dog i en flygkrasch. Jag har googlat sönder mig om det här paret nu… Ja, ni fattar ju. Inte mycket vettigt blir gjort här.

Kanske jag också behöver uppdatera min garderob med några nyckelplagg för att få lite mer Carolyn-vibes i mitt liv. Jag hittade en del jag gillar hos Sézane, & Other Stories och Arket.
Sorry, ni får själva leta länkar om ni blir sugna, för nu måste jag lägga all fokus på den här kollektionen.

Kram och ha en fin dag!

Tips på serier och nattvandring

Hej på er.
Det är lördag morgon och jag har suttit i soffan och arbetat sedan jag vaknade. Egentligen skulle jag iväg på morgonträning innan jag öppnar butiken med med nattens vakna timmar så får kroppen ta det lite lugnare. Att ha stora barn som är ute och när man själv behöver sova är en riktigt dålig kombination. Jag sätter klockor, vaknar, skickar sms, väntar, oroar mig och ja…. fyfan. jag gillar verkligen inte helgerna i det här skedet av livet. Tonårstid ihop med förklimakteriet i en familj är ett jävla skämt. Spola fram sju år tack så mina axlar kan sjunka.

Deppig över att det inte blev träning men ska kanske ta mig iväg senare. Är det någon av er som sett serien Love Story än? Serien är en återberättelse av den välkända kärlekshistorien mellan John F. Kennedy Jr. och Carolyn Bessette-Kennedy, allt från deras första möte till deras giftermål och det intensiva medieintresset kring dem. Jag fattar inte vart jag ska streama den i Sverige, vet ni?

Kan passa på att tipsa om om en grym serie jag kollar just nu.
Drops of God är en internationell drama-serie, fransk-amerikansk-japansk. Så snygg och bra.  Serien kretsar kring en konflikt om arv och vin. När den berömde vinexperten Alexandre Léger dör lämnar han efter sig en enorm vinsamling, och hans dotter Camille måste tävla mot hans protégé Issei om rätten till arvet, en kamp som växer till något mycket större än bara vinprovning.  Sjukt spännande och lärorik. Streamas på Apple Tv+.

Ha nu en fin dag så hörs vi imorgon igen. kram K

Jag såg konkursen framför mig!

Nu vill jag vara transparent och helt ärlig. Det är viktigt att vara det ibland, särskilt när man har en stor plattform där man annars oftast delar inspiration, framgång och allt det härliga i livet.

I början av veckan fick jag förra årets bokslut och kan pusta ut. Känner mig både stolt och tacksam.
Det senaste året har jag varit enormt orolig för den ekonomiska utvecklingen i mitt företag. När jag fick kvartalsrapporten för första delen av 2025 trodde jag att jag skulle gå under av ångest. Ett rekordstort minusresultat. Varningsklockorna ringde. Jag såg konkursen framför mig. Och jag, som redan gick på knäna mentalt, efter att förklimakteriet totalt nockat mig, fick kämpa för att ens få luft.

Tack och lov har jag kloka ekonomer vid min sida. Annars hade jag nog kastat in handduken och gett upp där och då.

Men vad berodde det på?
Vad hade egentligen gått fel?

Sanningen är att det var många faktorer. Vi avslutade 2024 med en julkollektion som inte föll helt väl ut. I efterhand ser jag att jag skapade det svagaste kampanjmaterial jag någonsin satt mitt namn på. Jag tog fram ett mönster som inte var tillräckligt kommersiellt. Samtidigt hade konsumentbeteendet förändrats i lågkonjunkturen.

Mitt eget fokus låg dessutom på att bygga en utställning i Stockholm under december och januari. Jag hade helt enkelt inte kapacitet att räcka till för mitt eget bolags löpande drift.

Det är första året jag ställts inför ekonomiska utmaningar som faktiskt kan få förödande konsekvenser. Mitt bolag har stora fasta kostnader varje månad, löner, lokalhyra och annat. Det måste alltid finnas utrymme för att utveckla nya produkter och göra inköp.
Jag har alltid varit en rationell och försiktig företagare. Inga investerare. Inga lån. Bolaget har vuxit organiskt, i den takt jag själv velat och kunnat kontrollera. Vi har alltid gått med vinst och haft ökande omsättning. Så det här var nytt för mig.

Det har kostat mig dyrt, ekonomiskt. Men det har också varit en av de mest lärorika perioderna i mitt entreprenörskap.

Det är lätt att vara företagare när det går bra. Det är roligt. Det är bekräftande. Men när det går dåligt är det en bedrift att fortsätta lägga ner den energi och den tid som faktiskt krävs. Jag har inte bara tvingats skifta fokus och prioriteringar. Jag har fått en ny sorts ödmjukhet inför entreprenörskapet.

Alla kan vara starka i medvind. Men det är inte alla som står kvar när det blåser.

Det gäller i företagande, men också i föräldraskap, vänskap, kärleksrelationer. Och i mentala och fysiska prövningar. Jag kan knappt förstå att jag tog mig igenom ett år med stora utmaningar i bolaget, privata utmaningar i familjen och som grädde på moset: klimakteriet.

En liknelse –> Det är lätt att gå upp på en scen om man älskar rampljuset och tala inför folk. Men den verkliga bedriften är när den som är livrädd för detsamma sträcker på ryggen och gör det ändå. Det kräver mod. Planering. Träning. Och ett jävla pannben.
Det är ambition. Det är genomförandekraft.

Lite som när vi ser OS-medaljörerna nu, det är inte deras medgång som imponerar mest, utan deras prestationer i motgång. Tycker i alla fall jag, håller ni med?

Under försommarens lansering lyckades vi bryta den negativa trenden. Resten av året bar det uppåt och vi avslutade med den starkaste julkollektionen i bolagets historia. Känner mig tacksam och lite mör i kanterna.

Nu ska vi fira att jag har landat i en ny lokal där verksamheten ska utvecklas och blomstra. Jag kan känna medvinden i seglen nu efter vi tagit oss igenom 2025.
Därefter ska jag sätta mig med kommande kollektion som jag nu har på mitt skrivbord. Med nya insikter, skarpare blick och större respekt för resan.