Författare: Kristin Krickelin

Frankrike, K. LAGERQVIST, Vardag

Om kulören rosa, alkohol, renoveringspengar och redigering….

Graderna har krupit neråt och stormvindar har hållit mig vaken hela natten. Fönsterluckorna på byns gamla hus har slagits högljutt av vindens kraft och jag var väldigt tacksam då dagen grydde så  jag kunde fortsätta med mitt redigeringsarbete. Tvåtusen foton att gå igenom, välja ut och och redigera. Det är de tajta bilderna på smycken med mycket hud som är extra kluriga tycker jag. Svårt att få till rätt nyans på huden. I alla foton jag redigerar så har modellen mycket mer färg i ansiktet än på ben och händer så jag får pensla på bilderna manuellt var att det ska se naturligt ut.

Ja, det är ett pilligt jobb minst sagt men det går framåt.

Jag har beslutat mig för att stanna här nere i Frankrike och jobba ikapp tills min familj kommer för att fira påsk tillsammans. Det blir bara några dagar extra och det blir skönt att stanna och inte behöva lägga tid på resor.

Jag vet inte om jag skrivit på bloggen om den rosa kulören innan? Men vi har fått så mycket frågor om att skapa kläder i rosa genom åren men kulören är verkligen inte min favorit och jag har så svårt att skapa kläder jag själv inte vill bära eller tycker om.
Men de senaste sommarsläppen har varit väldigt ”knalliga” färger och det beslutade jag mig tidigt för att jag inte ville ha under 2026. Efter många om och men fram och tillbaka så föll valet på denna smutsrosa kulör – den känns vuxen, romantisk och vacker.

Så i år blir det rosa linnekläder! Jag är verkligen inte den som är den och kan absolut ändra mig. Är verkligen glad för detta beslut för har helt kärat ner mig i en rosa byxa och en kjol.

Köpte detta vin på matmarknaden för etikettens skull. Så fin på foton!

Tyvärr är det druvan Muscat och dessa viner är oftast halvtorra, alltså söta och det är inte min melodi. Jag gillar torrt vitt med hög syra. Det går att göra torra vita viner på Muscat-druvor, även om druvan ofta förknippas med söta, aromatiska viner. Det som gör att Muscat blir torrt är en tidigare skörd och full jäsning så allt socker omvandlas till alkohol. Precis så hade de tagit fram detta vin men tyvärr smakar den för ”spritigt” för att jag ska tycka om. Som tequila skulle jag säga…
Jag slutade dricka starksprit för väldigt många år sedan. Jag blir förändrad  och konfliktsökande av den substansen och det är väldigt obehagligt.

Har väldigt stor respekt för alkohol då vi har mycket beroenden i vår släkt och ogillar verkligen när människor blir förändrade då de dricker alkohol. Inklusive mig själv, givetvis. Obehagligt.
Vad har ni för relation till alkohol?

Ganska stigmatiserande ämne att prata om då alkoholkulturen och romantiseringen av alkohol är så bred i Sverige. Fast fler och fler väljer bort alkohol för hälsan skull och det glädjer mig verkligen.

Jag märker att min sömn blir väldigt påverkad och nu när man redan sover så dåligt i klimakteriet så bör man ju verkligen prioritera klokt.

Ok. Nog om det. Fin flaska, vacker tjej, klänning och vintage i alla fall. Otrolig vägg också måste jag säga!

Väggen är renoverad in till källaren då de satte in det stora glaspartiet förra året. Blev så bra och de renoverade den i den här äldre stilen från 1800-talet då huset är byggt.
Nu är typ alla renoveringspengar slut men vi måste lägga om taket efter det regnat in så mycket och så har vi en spricka i poolen efter den kalla vintern och toaletten har dessutom gått sönder. Sådant man får räkna med kanske med så gamla hus,  men det känns inget vidare att lägga pengar på just nu.

Önskar er en fin dag.

Entreprenörskap, Frankrike

Den ultimata lyxen: Frihet!

Göra allt själv i företaget?

Har funderat över det de senaste dagarna då jag tagit mig igenom årets största kampanjfotografering och nu sitter med redigeringen av bilderna.

Det finns stora fördelar med att alltid göra det mesta själv men även en hel del nackdelar.
Du blir lättfotad och snabb, är kostnadseffektiv, upplever en enorm frihet och du kan vara flexibel.

Friheten är enorm.

Men det finns en baksida.
Det är svårt att skala när allt hänger på dig. Svårt att bygga omsättning och kapital i den takt som krävs för att växa stort.
Och någonstans längs vägen smyger sig kontrollbehovet in. Ansvarstyngden. Risken att bränna ut sig.

I mitt bolag har jag en fast anställd och just nu är det exakt där jag vill vara.
Det ger mig frihet, samtidigt som jag slipper tyngden av att bära ett större team och fler löner.

Det jag lämnar över till andra är ekonomi, packning, butiksdrift, delar av inköp och kundtjänst.

Just nu jobbar jag från Frankrike i tre veckor, och en av dem är min närmsta kollega Theoni med mig. 
För mig är det den ultimata lyxen. Att kunna ta med sig jobbet till mitt paradis på jorden. 
Det slår omsättning, bekräftelse, nätverk och följarsiffror alla dagar i veckan.

När jag var runt tjugo så ville jag bara vara på en arbetsplats där människor var snälla mot mig, jag kunde arbeta med vad som helst egentligen bara jag var omgiven av människor som inte ville skada mig. Detta efter jag lämnat en våldsam relation och prioritering låg på att läka ihop och betala av alla skulder jag satt mig i under dessa åren. Det ultimata lyxen då var Frihet.

Det har varit år av revanschlust och en oerhörd drivkraft kring att bevisa något för mig själv och även kanske för andra. Att jag visst är kapabel. Att jag visst kan.

Jag närmar mig femtio och prioriteringarna har skiftat då mitt liv också går i nya riktningar.
Den ultimata lyxen för mig står stadig och det är fortfarande Frihet.
Fast nu förpackad i ett annat format.

Det finns fortfarande tid för att skala upp, gasa och bygga. Det här kanske bara är starten nu när jag tänker efter. 
Det finns många olika sätt att bygga företag på och det finns också många ”måsten och borden” som följer normer och ideal.

Åren har lärt mig att det bästa är att titta inåt och se till sina egna behov och drivkrafter, sluta jämföra sig med andra och ha förmågan att ändra sig. Lyssna inåt.
Det är alltid det bästa.

Men nu är det ju hästens år, eller hur?
Året då vi ska ta fart och satsa.

Men vad betyder det egentligen?
Betyder det att gasa? Eller kan det lika gärna handla om att ha modet att bromsa och bygga ett företag i ett hållbart tempo, som faktiskt passar livet man lever här och nu?

Frankrike, Vardag

All god fransk mat – tre olika sittningar

Hej på er. Jag sitter i min soffa med datorn i knät och ett häftigt regn bankar på de sköra fönsterrutorna. Har kastat in en plåt med tärnad pumpa i ugnen och dukat bordet för middag. Theoni tvättar håret och delar upp våra klädesplagg för för morgondagens fotografering i olika sektioner. Nästan hela dagen har jag suttit med moodboards, listor och planering inför vår kampanjfotografering.
Jag funderar hur det blir med språket. Modellen talar franska och jag är osäker på om jag kan ge tydliga instruktioner eller om vi kommer få utmaningar i kommunikationen.

Regnet kommer passera och det kommer bli vackert väder igen. Det utlovas arton grader och sol imorgon.
Känns så skönt att få lite sol på näsan.

Mycket kretsar kring god mat då jag reser hit ner. Jag har mina favoritställen och tar gärna med mina vänner dit. Denna crêperia ligger i Pezenas och du bör boka bord om du ska få plats. Jag beställer alltid en galette med lax, spenat emmentalost. Och så övertalar jag min kompis beställa galette med päron, timjan, gevre och honung. Så delar vi!
Smart va!

Visste du förresten skillnaden mellan crêpe och galette? Crêpe görs på vetemjöl och smakar milt och lite sött. Används oftast till söta toppingar.
Galette görs traditionellt på bovetemjöl och smakar nötigt och mer rustikt. Den har ofta salt och matig topping.

Från det ena matstället till det andra. Nere i Marsellian ligger ostronodlingarna på rad och dessa båtar åker ut för att hämta in godbitarna regelbundet.

Det är så mysigt för här ligger också hamnrestaurangerna på rad och de serverar ostron och musslor i olika varianter.

På den jag håller i handen är det en tunn skiva rödbeta, hackade pistagenötter och citron. På de andra är det grapefrukt och ingefära. På den tredje var det vodka, mynta och citron. Slurp sa det och så slank de ner i magen. Ostron är ju faktiskt väldigt näringsrika och här kan man frossa i dem för en rimlig peng. I Sverige är de ju svindyra och oftast inte så fräscha då de rest långt så det gäller att passa på när man är här.
Dock finns det en hel del svenska goda ostron men det är säsongsstyrt och småskaligt och mer hantverk då man plockar dem för hand från botten eller dyker efter dem. Därför kostar de ju en ordentlig peng, med all rätt.

Så gott så gott!. Vi satt i solen flera timmar och njöt av dessa delikatesser. Nästa som kom in var ett fat gratinerade ostron med ost och tryffel på.
Idag äter vi hemma och lägger oss tidigt. Det blir lax, pumpa, sparris, sriracha mayo med en vårig sallad av jordgubbar och tomat.

Frankrike

Jag är nattvandrare

Jag är en nattvandrare. När klockan närmar sig fem på lördagsnatten känner jag nästan tacksamhet, det betyder att jag snart kan gå upp och brygga dagens första kopp.

När jag kastade en sista blick på klockan den här natten såg jag i min Aurora-app att det kanske skulle vara norrsken ute. Här i vår lilla by släcks allmänbelysningen vid midnatt, och mörkret blir totalt. Så när man går upp vid fem är det bara en ensam lampa hos grannen som lyser i stillheten och ovanför breder en himmel ut sig, fylld av miljarder stjärnor.

Det utlovade norrskenet uteblev, men jag stod kvar en stund i mörkret ändå. Lyssnade på en tupp som verkade lika otålig som jag på att natten skulle ta slut.

“Hallå, hallå, nu har vi sovit klart! Kan inte alla gå upp så dagen kan börja?!” gol han rakt ut i stillheten. Han gapade högljutt rakt in i den sena natten och vidare in i gryningen tills han fick sällskap av alla tornseglare som stämde in med sång och fågelkvitter.

Det är värst på helgerna. Fredagar och lördagar. Då jag vet att hemska saker kan hända, barnen är stora nu och rör sig fritt i sina egna liv.

Min egen tonårstid var en mardröm, och kroppen minns. Den glömmer inte alla faror som lurar i den där sårbara tiden i livet. På nätterna växer katastroftankarna sig stora, där i mörkret när allt är stilla och man bara längtar efter att det ska bli morgon. Oro som sätter sig som ett tryck i magen.
Jag brukar räkna mina andetag. Ibland mediterar jag. Oftast sätter jag på en ljudbok med en insomningstimer på 15 minuter. Hur många timmar ljudbok har jag egentligen lyssnat på i natt?

Jag har ett armband på mig dygnet runt som mäter min hälsa. Det håller koll på min sömn, och just den här natten var jag vaken i en och en halv timme. Jag är så korkad som håller på så här. Inga katastrofer har ägt rum mer än i min hjärna.

Vid fem gick jag upp. Fotade den stjärnklara himlen, lyssnade på tuppen och tystnaden. Stirrade ut i den mörka natten och malde sedan bönor för en hel termos.

Idag ska jag gå över bergen och sedan ta mig vidare till matmarknaden. Jag älskar det där myllret, alla människor, dofterna och de fantastiska råvarorna.

Vi brukar beställa tolv ostron och äta dem på stående fot på torget, mitt i byn. Sedan strosar man vidare, låter sig dras med bland allt det vackra. Kanske svänger man ner på gatan med alla vintagebutiker och kikar runt en stund.

Dagstemperaturen smyger sig upp mot tjugo grader nu, så i eftermiddag ska jag försöka slumra en stund i en solstol i trädgården.

Tänk om jag skull kunna koppla av såpass bra så jag kan försvinna bland sidorna i denna bok. Har ni läst Testamente av Nina Wähä?

”Är man ansvarig för sin familjs synder? Kan man egentligen göra något för att förändra historien? Kan man kanske skriva om den? Det är frågor Nina Wähä ställer i sin roman Testamente.
I Testamente möter vi Annie, som när hon blir gravid motvilligt åker hem till platsen där hon växte upp. Bondgården ligger i Tornedalen, med sitt eget språk, sitt eget meänkieli. Inte svenska, inte finska, något tredje. Ingen blir särskilt glad över att se henne.
Det här är nämligen en familj där en stor hemlighet ständigt hänger över dem. Två föräldrar och tolv barn, fjorton beroende på hur man räknar, som aldrig kommit överens.
Testemente är en familjeroman som inte liknar något annat. Lite som om Thomas Vinterbergs film Festen släppts ner i ett Jonathan Safran Foerskt universum.”

Ha en fin dag nu. kram K

Frankrike

Vykort från Languedoc

Hej!

Jag har åkt till mitt franska hem och hittat lyckan i bröstet igen. Det är något med den franska våren, då graderna letar sig upp till tjugo, grönskan, den goda maten, allt det lätta och vackra…
Jag älskar mig själv här och föraktar mig själv där hemma i Sverige. Måste analysera detta noggrant och fundera över varför det är så….
Men nu är jag i alla fall här och jobbar i någon vecka så all good. Vi hörs vidare, givetvis.
Tack för ert engagemang i förra inlägget om kvinnligt entreprenörskap. kram och fin helg