Hundarna, ensamheten och arbetet

Jag har satt mig vid köksbordet med tända ljus och kofta i ull. Laddar in bilder i datorn medan tomater bakas i ugn.

Nästan så jag inte hann hem från min promenad innan mörkret föll över byn. Jag stannade utanför huset och vände blicken upp mot gatans julbelysning som hänger mellan husen. Mellan grannens och vårt.
De har två hundar nu. Grannen alltså. Båda stirrade dumt ner på mig från garagetaket. Jag var fientligt inställd och stirrade tillbaka.  Det känns som de skäller prick hela dagarna  –  börjar 05.30… Fattar inte varför inte ägaren släpper in dem eller vad det är frågan om. Jag mötte deras nyfikna blickar och sa med bestämd röst att nu får de bannemej sluta. I alla fall där på morgonen. Jag tror de lyssnade. Sedan föll blicken mot det högra fönstret på mitt egna hus och jag blev alldeles varm i magen. Det lyste varmt och hemtrevligt från fönstret.  Jag kilade snabbt upp för trappan i kylan, låste upp den tunga rosa dörren och in i värmen. Nu var det dags att tända hundra ljus, sätta på en bra spellista och göra middag.

Jag ska redigera bilderna jag tog under eftermiddagen och göra ett inlägg på Instagram. Vi har lansering denna söndag och jag vill visa plaggen vi skapat för vår vinterkollektion. Blir jag färdig i god tid ska jag måla dörren en gång till men blir det för sent så kryper jag nog i säng. Det är konstigt att bara ha sig själv att förhålla sig till. Ingen hund att kissa. Inga barn att vänta uppe på. Jag saknar dem. Barnen.

Tänker på när jag var i byn själv under en längre period och skrev en bok. Då var jag här sex veckor varav den mesta tiden helt själv. Svårt att dra mig till minnes hur jag skapade en vardag i all ensamhet och hur jag la upp mina rutiner. Jag tror inte jag skulle göra på samma sätt igen – det är fint att kunna var själv och vara kapabel men jag vill inte vara borta från min familj under så lång tid igen.

Jag har en del målning och fotografering kvar att göra innan jag åker hem. Försöker ta en sak i taget och anpassa mig efter dagsljuset. Läser i en bok för att komma till ro om kvällarna och sov absolut mina timmar i natt. Trots hundarna.
Önskar er en riktigt fin helg.

Väggen rykte – vi målade över

Hej där.
Idag åkte min man hem till Sverige och vardagen där hemma igen. Jag har däremot förlängt min vistelse för att hinna klart med allt arbete. Det var skönt att vila axlarna från målningen idag och ta tag i andra grejer. Jag har jobbat en del vid datorn, städat upp efter målningen, poddat och haft videmöten. När regnet slutade falla utanför och solen tittade fram så bestämde jag mig för att ta en promenad. Jag skulle bara….
Fram med penseln och skruvdragaren för att fixa lite.

Hux flux blev det mörkt så jag får skjuta på detta till imorgon istället. Jag känner mig otroligt trött så jag har bestämt mig för att lägga mig med en bok vid åtta.

Allt det här är nu målat och möblerna är tillbaka på sina platser. Jag har snickerier kvar och jag började faktiskt måla fönstret inne i kontoret idag.

Kontoret bakom den här dörren alltså. Här ser ni kulörskillnaden förresten – jag hade målat hallen och en bit av taket när jag knäppte detta foto.

När vi ändå höll på så sa min man att han tyckte vi skulle måla över den här skavda väggen. Det var den jag förälskade mig i vid mitt första besök i huset så det kändes minst sagt dubbelt. Jag ser ju att det inte riktigt är vår stil med en skavd vägg så här och att det skulle bli ett lugnare uttryck i rummet – men kändes lite jobbigt att måla över den röda symbolen.

Vi sov på saken och därefter var vi beslutsamma. Rullade ut papp, penslade och rollade.

När det torkat gick min man på med Lady Mineral som är Jotuns kalkfärg. Jag har skrivit ett inlägg om kulörerna här. Det tog några timmar för kalkfärgen att torka men sedan blev väggen identisk som de andra.

Så skönt för ögat. Nu får golvet och den öppna spisen ta mer plats och så blir det mer vilsamt runt om . Ett mycket klokt beslut, Nästa gång vi är här nere ska vi göra likadant med vår skavda vägg i köket – vi har levt med de båda nu ett tag och insett att vi inte gillar det. Det känns skavigt helt enkelt.

På återseende imorgon.

Men varför gör du allt själv?

Har fått en del frågor kring varför jag inte lejer ut arbetet med målandet på hantverkare och ägnar dagarna här åt vila, promenader och bokläsning istället. Bra fråga!
De finns en del olika komponenter till varför jag står här med rollern i högsta hugg.

Jag är här nere för att skapa inspirerande innehåll med kameran för en kund. Och då blir materialet såklart mycket bättre om jag själv utför arbetet än om jag fotar en fransk snubbe som står och målar mina rum – så tänker jag i alla fall. En annan poäng som är viktig är att jag vill spara varenda krona jag har för renoveringen av trädgården. Jag kan måla – men jag kan inte gräva och bygga pool. Så jag prioriterar med min budget helt enkelt. Jag har också planerat in en hel del annat arbete här nere för att göra resan möjlig. Jag fotar till ett ännu ej offentligt projekt och ska också ta inspirerande bilder på kommande kollektionssläpp i vackra miljöer.
Och faktum är – jag är ”content creator”, alltså jag lever på att skapa inspirerande innehåll till mina digitala kanaler. Självklart är det roligast att följa en bloggare som målar sina egna väggar, odlar i sin egna trädgård och lagar sin egna mat. Jag är kompetent och vill gärna inspirera till att göra själv, man klarar mer än man tror.

Men det är klart. Tiden är emot mig denna gång. Det är ett flängande upp och ner för stegar på grund av den höga takhöjden och det tar mer tid än jag räknat med.

Men fint blir det! Denna vy mötte mig när jag skulle fixa frukost denna morgon – solen in genom ytterdörren. En dörr som jag förövrigt målade i en otrolig kulör denna afton.

Är så sugen på att visa er alla kläderna inför helgens släpp. Så nu måste jag snabba mig med målningen så jag kan fota linneplaggen därefter.

En kul sak är att gardiner kommit upp här. Och bli inte arga nu…
Men Jonas och  jag har precis beslutat att måla väggen. Sorry not sorry. Tycker det känns väldigt ”chabby chic” med den här…
Vi får se när vi vaknar imorgon om vi står fast vid vårt beslut. På återseende.

Ett litet franskt hej – Bonjour.

Jag slipar, river, rollar, penslar och funderar på vad fasen jag håller på med. Haha!
Det är helt otroligt att jag inte förstår omfattningen av alla projekt jag tar mig an. På gott och ont kan man säga för hade jag begripit så hade jag då varken köpt ett hus i Frankrike, drivit företag, skaffat tre barn eller tackat ja till alla spännande utmaningar jag får i mitt arbete. Äsch det gör jag på en eftermiddag tänker jag och så visar det sig vara jättekomplext och behöver minst en veckas arbete.

Samma här kan man säga. Att måla tre rum, dess tak och en hel korridor samt hall med över fyra meter i i takhöjd och alla snickerier. En baggis sa jag och åkte ner hit. Hinner säkert träna varje dag, redigera 100o foton, ha fyra videosamtal och fota hela kollektionen på mig själv samtidigt också.

Men så var det ju dessa ställen där elementen suttit som måste spacklas och slipas.

Mer än på ett ställa om man säger så – har skruvat ner så mycket konstiga grejer från väggarna nu.

Och tapet att riva ner. Massa hål i väggar, märkliga sladdar och där var det visst sprickor och är det inte helt fuktskadat här förresten…?

Här gäller det att ha ångan uppe, en riktigt bra bok i öronen och känna njutet med skapandet av vackra rum. Jag älskar detta!
Ska bara få lite flyt. Den här tapeten har ställt till det och slipdammet ligger tjockt över hemmet, vårt värmessystem verkar bara funka ibland och det går inte längre spola på toa.

Så jag måste nog ta tag i ett ett lätt projekt. I detta rum krävs knappast inget förarbete alls så jag borde rolla det och känna mig lite lyckad. Sedan kan jag ta tag i det tråkiga med spackel, hål och tapet igen. Eller vad tycker ni?

Hur är ni?
Som mig och ångar på med projekt som är övermäktiga för att man tror det är lättplätt ?
Eller svårt att får tummen ur för man tror man inte klarar projekt då de känns övermäktiga?

Kan inte bestämma mig för vad som är värst. Är dock lite tacksam över att jag bara gör och tänker sedan – får helt klart mer gjort än många andra.

Det gick bra – phu!

Hej på er. Hur är er söndag?

Vi åker genom Barcelona med spansk märklig disco dunkande i den lilla hyrbilen. Pratar om att vi ska laga musslor ikväll – ska vi ha bröd eller pommes är frågan…
Jag kollar vädret och det ska bli fint i byn. Ska fylla kylen med godsaker och stora fat med grönsaker. Tomaterna är nog det jag längtar mest efter men det är klart, det är väl inte säsong för dem här heller…
Vi är på väg till vårt franska hem och redan nu har ett lugn lagt sig över axlarna – pressen och känslan av kaos jag kände igår är ett minne blott. Jag har långt över 1000 bilder att sätta tänderna i och redigera under veckan. Fotograferingen gick helt ok och det är klart jag visste att jag skulle klara det. Men mitt mål är att vara lite bättre hela tiden än gott nog – det är viktigt för mig.

Kallt som tusan var det i alla fall och det är alltid en utmaning med kyla och vind. Men tur att vi hade uppehåll under hela dagen. Phu. Det tar så mycket energi så det är lätt att missa små detaljer eller glömma något. Jag var ju dessutom själv med modellen och hade mycket att hålla reda på.

När jag redigerade bilderna på denna blus märkte jag till exempel att jag inte stoppat in den så bra runt midjan. Men ja ja, jag ska vara nöjde efter att ha arbetat med rätt kassa förutsättningar. Bilderna blev kanon och det är mycket tack vare vår modell Moa. Lätt att arbeta med, positiv, klok och effektiv.
När jag kom hem kastade jag mig in i bastun, tankade ner alla bilder och började packa. I natt åkte vi och nu har jag bara någon timma kvar fram till mål.

Så nästa inlägg blir från Le Vigneron. Hoppas ni har en riktigt fin helg. kram från mig.