Författare: Kristin Krickelin

Entreprenörskap, K. LAGERQVIST, Vardag

Har man råd att inte vara med?

Jag sitter på tåget till Stockholm. Signalfel i Partille och vi blir stående i en timme såklart. Undrar om jag hinner upp… Ska på pressträff och är en av talarna.

Sällskapet bredvid pratar om Black Week och ställer sig själva frågan om vilka som kan få för sig att köpa en skjorta till fullpris innan eller efter denna vecka. Jag lyssnar uppmärksamt på deras resonemang.

Utvecklingen och köpbeteendet inom handeln gör mig uppgiven – jag driver själv en verksamhet som naturligtvis är beroende av försäljningen inför jul och den här veckan där alla går bananas med rea precis samtidigt som alla vinterns nyheter lanseras känns bra märklig. Det blir lite moment 22 i min skalle. Självklart kan jag inte dumpa priserna mitt i julhandeln. Men varför ska konsumenten köpa mina produkter när de kan köpa kraftigt rabatterat hos andra aktörer?
Kan jag göra min produkt tillräckligt intressant för att kunden ska välja mig trots att andra sänker sina priser?

Det blågula stora varuhuset utanför Varberg slår försäljningsrekord på försäljningsrekord varje månad samtidigt som fler och fler butiker i vår lilla stad dukar under och får stänga. Lokaler gapar tomma och handeln uteblir, det handlas på Black Week, Singles Day och på stora varuhus som lyckas driva verksamhet med vinst för de köper in mängder av samma och får då bättre marginaler.
För en mindre aktör kan det se ut så här:
Jag köpte in några böcker till min butik idag och jag funderade lite på logiken i ekonomin. Boken kostade 169kr ex moms för mig som inköpspris och en stor bokbutik på nätet säljer samma bok ut till kund för 199kr ink moms.
Lägger jag på moms och normalt påslag för att tjäna pengar på boken så landar mitt pris ut till kund på 350-400kr inkl moms. Det är stor skillnad. Varför ska en kund handla boken hos mig…?

Jag har en hel del produkter hos mig som jag knappt tjänar några pengar alls på och varenda gång jag säljer dem slås de in i papper med snöre runt, läggs i en påse och får ett kort med.  Ibland känns det nästan som man går back så man hoppas kunden vill köpa något från mitt egna varumärke också där jag har bättre marginaler och tjänar lite pengar på köpet.
Om ni undrar varför jag säljer saker jag knappt tjänar pengar på så är det för att de skapar ett bättre mervärde för destinationen och man väljer att besöka min butik även om man inte känner till mina linnekläder eller mig som influencer. Men det är också för att jag kan exponera mitt varumärke i en vacker miljö bland produkter som samsas fint med mitt egna. Det är en medveten inkastare för helheten alltså.

För vad som gynnar mig är att jag har egen produktion av teblandningar och kläder – det som jag skapar reas inte ut hos en annan verksamhet. Det är bra. Men ändå…
Alla andra klädbutiker deltar i Black Week – har jag verkligen råd att låta bli? Men å andra sidan. Hoppar jag på tåget så köper mina kunder sina klädesplagg under den svarta veckan och då förstör jag för min egen julförsäljning. Det är sannerligen en utveckling som gör mig helt matt och får mig fundera över om jag ens ska hålla på med det här.
Min leverantör väntar på siffror och jag ska bestämma hur mycket av varje vara jag ska fylla lagret med inför ss25. Jag känner mig osäker och försöker vara realist. Jag pratar med andra i branschen, bollar tankar, rädslor och pepp…

Kanske ska jag satsa mer på tjänster där man inte behöver bygga lager för en mer hållbar affärsmodell när man går in i framtiden?  Tänkte jag skulle minska arbetet som influencer och satsa mer på K LAGERQVIST men måste också hålla upp fingret och se vart vinden blåser.

En sak vet jag. Och det är att jag har ett fantastiskt varumärke med otroliga produkter – det gäller bara att vara så kreativ och synlig man bara kan och inte springa på rädsla utan på mod och stolthet. Ta kloka beslut som blir hållbara in i framtiden och inte bygga för stort lager. Jag kan det här – jag måste peppa mig själv och mina branschkollegor.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Black Week – jag har full förståelse för att handeln är som störst under dessa dagar och att man vill fynda sina julklappar.
Men det är en tråkig utveckling för mindre varumärken och handeln i stadskärnor – tyvärr kommer dessa inte längre kunna finnas kvar och det är såklart sorgligt för alla.

Jag har fler uppdrag som tur är och just nu så arbetar jag med utställningen för FORMEX. Är så galet utmanad och pirrig över detta. Får också lite hybris då jag blivit så vänligt bemött med både applåder och hurra – de gillar det här jag håller på att skapa och jag tycker själv att jag fått ihop något unikt, inspirerande och häftigt. Min tanke är att  livet ska få plats i miljön jag skapar – att det ska vara ett levande hem där de kreativa arbetet blir en del av inredningen. Ett projekt i varje rum som får ligga kvar på matbordet samtidigt som middagen dukas fram. Jag tänker på doften, musiken, kulörerna och känslan – vad ska man känna när man går genom utställningen?
Besökaren ska definitivt vilja komma tillbaka och titta en gång till innan hen lämnar mässan – för det ska vara så spännande att kika på allt så man bara vill ha mer.
Kanske lär man sig något av konstnärerna som kommer arbeta i mina rum…
Ja, för jag har väl berättat att jag har med mig vänner från Halland för att vara med mig och arbeta med olika konstobjekt live i min utställning?

Ska berätta mer om de sex kreatörer som följer med mig upp till FORMEX i januari.

Men nu först. Ja, jag tror vi hinner. För tåget rullar nu mot Stockholm och jag ska presenteras på pressträffen för journalister och influencers. Jag har med mig en analog presentation som jag har rullat ihop med ett senapsgult linneband och bär under armen med bestämda steg. Wish me luck!

I detta inlägget kan du läsa mer om marginaler och ekonomi och får förståelse för varför jag varken vill eller kan delta i Black Week.

Vardag

Serier jag tittar på

Man ser inte på detta foto men i väggen till vänster gömmer sig ett dolt skåp där vi har en tv. Inget är väl mysigare än att krypa ner här med en stor kanna te, mängder av tända ljus och kolla på några avsnitt av en serie.

Med stor glädje såg jag att Netflix nu har en ny säsong av Kejsarinnan. Älskar den!
Ett annat tips är såklart The Diplomat som också sänds på Netflix. Två säsonger av politisk spänning!
Territory på Netflix är också riktigt bra – det är en australiensk version av Yellowstone. Eller det är i alla fall familjer som jobbar med boskap, är snygga, otrogna och har cowboyhattar…

Vad kikar ni på just nu? Eller något extra som fastnat hos er den senaste tiden?

Vardag

Packar alla klänningar – funderar på tandkött och små tänder

Letar i min inspirationsmapp efter inredningsfoton ni kanske skulle uppskatta. Lite lagom tidsfördriv och härlighet i ert flöde. Men landar i att posta dessa bilder från sovrummet istället.

Jag har packat ner alla klänningar, bytt sängkläder och stängt fönsterluckorna. Det är alltid sorgligt att lämna men den här gången vill jag bara hem till min familj. Vill inte vara ensam en enda sekund till med alla mina katastroftankar surrandes i huvudet.

Fattar helt ärligt inte att jag klarade sex veckor här nere själv sist men befann mig helt klart på en annan plats mentalt då. Ska ha det i åtanke nästa gång jag ifrågasätter någon annans driv och mod – det är inte bara att göra när man inte mår så bra. Jag känner mig typ rädd för allt just nu.
Ska verkligen söka hjälp för det där med förklimakteriet när jag kommer hem.

Fick ett meddelande från en tjej som sa att hon tyckte det var roligt att träffa mig för att jag hade ett så fint leende som hon blev glad av. Så fint.
Hon trodde jag var mer allvarlig för det är väl så jag framstår på mina bilder och i mina texter tänker jag. Jag ler inte och jag är kanske inte så positiv i mina texter heller alltid…

Det är lite synd såklart men jag är lite emot det – vill inte göra mig till om det inte känns naturligt liksom. Måste man flina upp sig bara för man är med på bild? Måste man alltid krama människor när man ses? Det finns en mängd konstiga ”måsten” i det normsamhälle vi lever i.
Jag skrattar nästan aldrig på bild för jag har för små tänder och för mycket tandkött. Så nu vet ni det.
Jag tycker också bilderna blir mer spännande när det inte är stora leenden med massa tänder – jag blir personligen mer nyfiken och intresserad då.
men har också förståelse för om människor upplever mig mer distanserad och inte så inkluderande då. man är olika.

Hur är er inställning till detta?

Frankrike, Hem & Inredning, K. LAGERQVIST

Söndagen – då jag knyter ihop säcken

Jag når söndagen och det är dags att plocka fram kameran för att fota alla ytor jag målat. Till min stora besvikelse så är det en mörk och regnig dag är i denna lilla franska byn. Vilken otur! Jag bunkrar upp med te, tänder ljus, tar en varm dusch och andas ner i magen. Allt är okej. Jag får göra det bästa av situationen och jobba med de förutsättningarna jag har.

Påminner mig själv om förra veckans viktiga fotografering för K LAGERQVIST – denna dag hade jag otur med det mesta men vi löste det på något sätt ändå.

Jag har en strykning kvar på ena dörren här och lite golvlister som ska möta penseln igen Annars helt klar och håller också på att sätta upp tavlor, skruvar upp hyllor och skapar skön stämning inför foton.

Vid tre idag har vi vår lansering för vinterkollektionen och dess produktfoton har jag redigerat klart från sängen här nere innan solen gått upp om morgonen. Jag lyckades också fota mig själv i lite av kläderna så här kommer lite reklam då jag tänkte berätta om dem inför släppet idag.

Här har jag på mig Dorthe kjol och Lily blus – jag tycker kjolen är så bra för den är omlott och formar sig efter kroppen. Dessutom är det en väldigt härlig kulör och praktiska fickor. En klassiker. Jag har small på mig i alla kläder på dessa foton.

Detta är Poppy kjol och Theoni blus. Kjolen är en ny modell som smiter runt vackert över midjan och skapar en spännande siluett med den snedskurna midjan. Blusen och kjolen är uppsydd av ett mönster min vän Jennie Blomkvist skapat – det är en vacker akvarell. Älskar det!
Känns både klassiskt och nytänkande på samma gång och inget man sett förr. Hur känner ni?
Den här modellen på blus kommer också i vitt.

Här ser ni hur kjolen sitter i midjan. En dragkedja på ena sidan. Handlar alla mina underkläder på Lindex och passade att bunkra upp med finheter nu när de hade ett erbjudande för sina medlemmar.

Detta är samma mönster och jag kan med stor stolthet berätta att detta är årets julklänning. Beatrice klänning kommer detta mönstret i men även i en klassisk grön rand. Fint med fickorna och att den formas efter kroppen. Mycket vidd i kjolstyget och faller perfekt över bysten.
Förra året sålde den slut på studs så snabba er idag. ’

Är ni också dåliga på att byta om innan ni börjar måla. När jag nålar snickerier behöver jag varken tejpa, täcka eller byta om i och för sig. Jag varken spiller eller kladdar så mycket och jag har alltid en blöt trasa bredvid ifall något hamnar fel.
Tips – allt går lite fortare och lättare då.

Den här dörren var dock ett evighetsprojekt som jag målat i många etapper. Fy farao.
Den förra ägaren hade målat den med en kritvit kulör och klabbat på alla svarta fina lås. Jag fick måla med svart hammarlack och liten pensel och försöka rädda situationen. Jag hade också väldigt svårt att nå upp med penseln och det var lite lurigt att stå här själv om kvällarna med kramp i armen vinglandes på en stege i byggbelysningen. Well, well, inga brutna ben eller hjärnskakningar och jag är klar. Anledningen till varför jag målade över vår röda dörr till kontoret var för att den skulle gifta sig med de andra dörrarna i hemmet och med väggkulören. Det är ingen fara att ändra sig, tänk på det.

Har du målat något som skaver så går det att göra om. Har du spikat upp en tavla som blir fel – gör om. Testa att möblera om och se om det blir bättre i ett rum. Byt tillbaka om det skaver. Det är det som är så fint med ett hem och inredning tänker jag. Allt är föränderligt och ett hem ska vara DIN  trygga, inspirerande, lugna och kreativa plats att vistas i. Här ska både goda middagar, skojig dans, skratt, skön musik, härliga samtal, lustfyllt arbete, återhämtning och vilsamma stunder med en bok får ta plats.

Kika in i vår wenshop idag efter klockan 15.00 för att ta del av alla nyheter. 

Okategoriserade

Rutiner vid resande

Jag älskar mina goda rutiner med mat, träning, återhämtning och sömn. Får jag tre till fyra pass i veckan, äter ren och antiinflammatorisk mat, några stunder i bastun, frisk luft, sol, natur och god sömn så mår jag som en prinsessa. Tänk att det är så lätt (svårt!) att få till bra mående med egna verktyg.

Det är faktiskt inte alls lätt och få till ovan när man är en helt vanlig människa med ett liv där man arbetar, har familj och en ekonomi att ta hänsyn till. Hade jag haft små barn så hade det nog varit en omöjlig ekvation för mig.

Goda rutiner är ett ständigt pågående arbete och ett val man väljer varje dag. Det gäller att prioritera.
Påminner mig själv om ett öppet NA möte jag var på en gång – där kontentan var att ”just idag väljer jag nykterhet” och så får vi se imorgon. Nya val varje dag. Inget kommer automatiskt och det är ett aktivt arbete att välja det som kroppen vet att den mår bra.
Därför är kan rutiner vara det viktigaste som finns. Det kan rädda liv. Börjar man rucka på dem så kan man vara inne i ett helvete igen…

Nu ska vi inte dra det till sin spets och jämföra beroendesjukdomar med vardagligt hälsotänk men ibland får jag faktiskt påminna mig själv. Varje dag ett val. I natt har jag sovit över åtta timmar och jag kommer välja att lägga jobbet åt sidan för att gå ut och njuta av solen på en lång flåsig promenad.

Jag har tränat med en pt de senaste veckorna för att nå mitt mål med att kunna göra rena pull ups. Vi har också övat att stå på händer och ”tose to bar”. Det är värdefulla timmar för mig – en stor investering i energi, tid och pengar men i slutändan gynnar den min hälsa och då tänker jag att det är värt. Ett oerhört privilegium känner jag – har ofta tänkt på hur svårt det hade varit för mig om jag inte hade haft råd med ett medlemskap på gymmet. Jag har otroligt svårt att träna på egen hand – ett motstånd som är för jävligt rent ut sagt.
Jag kan inte träna själv. Tro mig – jag har verkligen försökt.

Därför har jag så svårt att få till det här nere i Frankrike. Inte en enda situp liksom…

Sist jag satt med min pt och diskuterade mina rutiner när jag var bortrest så konstaterade vi båda att sinnesro kanske gynnar hälsan mer än stressen över att jag inte får till det hemifrån. Jag tränar som sagt tre till fyra pass i veckan i Varberg så om jag inte tränar på en hel vecka i Frankrike så ska jag inte slå på mig själv utan se det som välbehövlig vila för kroppen. Punkt. Varför ska jag varje dag gå med dåligt samvete över att jag inte tränar på egen hand då?
Onödigt att lägga energi på det och istället ägna mig åt rörelse som känns naturlig och skön på egen hand – en lång promenad. Det får duga.
Gymmet och träningskompisarna väntar ju på mig där hemma och de går ingenstans.

Men en sak jag dock inte vill tumma på när jag reser är god, näringsrik mat lagat från grunden. Jag vet inte hur det är med er men detta känns bäst för mig.
Jag pallar inte att äta onyttigt en vecka, sabba magen, humöret och allt för att jag ska ”unna” mig socker och massa skit jag inte mår bra av.

Till luncherna här nere har jag ätit tonfisk, kokt ägg, kikärtor och sallad nästan varje dag när jag varit själv. Men det här svängde jag ihop snabbt då min man var här.
Här kommer ett superbra tips där man kan fixa matlådor av det som blir över.

Ugnsbaka potatis och blomkål med olja och salt. Dela en avokado och en fetaost. Lättkokt sparris, olivolja, chili och flinsalt. Såsen mixade jag av en burk kokärtor, pressad citron, olivolja, lite riven vitlök och yoghurt. Lätt som en plätt och så gott!
Ta en bit fisk, en kyckling eller kokta ägg till om ni önskar mer protein.