Hej hej.
Jag använder Instagrams egna spara funktion väldigt flitigt. Det är ett bra sätt att hålla reda på inspiration för olika projekt och arbeten. Men också flyktiga grejer där blicken fastnar en stund och man vet att man vill komma tillbaka till det som fångade. Jag vet inte vad jag menar med det – men det känns nödvändigt att spara på en känsla som man kanske kan använda visuellt i något avseende i framtiden. Lite så.
Vi börjar med ett foto jag sparat ner idag. En hylla för tröjor i Sezanes butik i Paris. Egentligen blir det kanske omöjligt för mig att bygga något liknande för jag har inte utbudet av finstickat på samma sätt i mitt sortiment. Men kanske man kan lägga linneblusar så här?
Det är också något med disken framför och det runda bordet som lockar mig. Välordnat, färgkordinerat och vackert.
Jag började följa en konstnär som heter @CarolePueo denna veckan. Uttrycken i hennes målningar fängslade mig och jag sparade ner den här. Det var den vilande blicken och de röda läpparna. Eller den blå polon. Sen är hon ju fransk också – franska och danska kvinnor är ofta härliga att följa.
Tallrikar på vägg. Jag sparade ner den här för jag måste påminna mig själv om att försöka får tag på tallrikshängare i metall. Vet ni vart?
Har bara sett på loppis. Fint hur som. Allt.
Källa @masonandpainter
Det här hemmet tillhör @ateliervime.
Jag älskar allt med detta men sparade ner för det lilla bordets placering mot fönstret, randiga lakanet, det blå fönstret och böckerna under fönstret.
Lite så här ser mina och Theonis skisser ser ut just nu, Men trevligt om det hade varit på ett café med två espressos och rödvin i glasen. Källa
”Little bowl of nasturtiums in the studio this weekend 🧡”
Jag vill också arbeta i Sean A. Pritchard studio. Vad som fångade mig här var de röda detaljerna givetvis. Och att krasse heter nasturtiums på engelska. Hade ingen aning. Fint! Källa
Ni kan ju tro att jag gick igång på den gula passpartouten, inte sant?! Ni tror helt rätt. Den kreativa placeringen av tavlor gör mig också glad och varm. Väldigt oängsligt. Kul med tvättmaskin i köket också men kanske inte om man hade haft det själv. Bara charmigt på bild så här. Källa
Nu ska jag samla ihop dagen och krypa ner i sängen tidigt. Imorgon bloggar jag från ett tåg som korsar Sverige. Vi ses imorgon. Kram K
Klockan är 07.20 och det är fortfarande mörkt ute. Jag har redan arbetat en halv dag nästan för jag vaknade vid 04 och började fundera på planskisser och vart mitt pass var. Det gav mig sådan ångest så jag gick upp för att styra upp skallen och dämpa bruset där inne. Mina kaffebönor var slut så jag fick malt finkaffe. Ansiktsolja, pads till ögon från kylen, ett stort glas citronvatten medan kaffekokaren puttrade. Letade fram passet också. Phu. Allt är under kontroll.
Jag har en maxad vecka framför mig och jag känner mig lite nervös över att kunna hålla ihop. Ibland när det blir lite för mycket runt om så kan jag skifta fokus och dra på mig något annat som inte alls ligger på mitt bord och göra detta till det absolut viktigaste. Det är en märklig strategi och jag blir lika förbannad på mig själv varje gång. Därför måste jag göra tydliga listor att följa så jag inte ramlar in på villovägar.
First things first. Få klart alla mått inför byggmötet i Stockholm på onsdag. Prio Ett. Sedan ska jag skicka hundra mail och bygga upp ett system kring allt.
Nu är klockan 11.49 och mitt videomöte är precis avslutat. Kissa hund och sätta mig i bil. Samtidigt som en utställning ska ta form så ska en vinterkollektion lanseras och den måste fotas. Lite arbete inför och styra upp – klump i halsen över prover som inte verkar hinna komma och så fortsätter det så. Likadant varje gång och varje år även fast jag tycker jag har så bra framförhållning.
Tidigare i år skapades ett mönster som sedan har tryckts på linnetyg och sytts upp till blusar, kjolar och klänningar.
Det är min vän Jennie Blomkvist som är konstnären bakom uttrycket denna gång och jag ser fram emot att visa er. Självklart har vi skapat något rött för säsongen framför oss. Det blir en blommig jul i år.
12.42. Nu gjorde jag det där jag inte fick göra. Jag tappade helt fokus och har fortfarande inte kommit ut till bilen. Jag ställde mig i biblioteket och pillade ut små frön ur torkade tagetesblommor och la dem i kaffefilter. Därefter skrev jag namn på alla filter och markerade vilka jag skulle ge bort till vänner. Självklart filmade jag och fotade allt så det tog ännu längre tid. Sedan tittade jag upp, ut genom fönstret och insåg – ghaaaaa, jag är dum i huvudet på riktigt! Jag gjorde det ändå!
Väldigt dålig prioritering just nu.
Men nu ska jag publicera det här och ta mig till hallen. Just det, kissa hunden också ju…
Hej! Hur är er helg?
Min är rätt maxad med sociala grejer. Igår anordnade Marina och jag en heldag tillsammans med vårt kvinnonätverk vår hemstad. Det var riktigt trevligt!
Vi började med ostronprovning på en vinbar, fortsatte med rundpingis och en presentation om konst av vår vän Jennie och därefter avslutade vi kvällen med en otrolig middag hemma hos Marina. Vi hade hyrt in Linda Persson som är växtbaserad kock & matkreatör. Vi fick en riktigt fin dag tillsammans.
Söndagen blir också social då vi ska ut och äta middag med ett annat par.
Förmiddagen ska jag dock ägna i trädgården med en podd eller bok i öronen. Kom på att jag vill dela lite boktips med er.
Går man genom vardagsrum och matsal så stiger man in i vårt bibliotek. Där har jag min boksamling – mina skatter och minnen.
Jag gick in och ögnade igenom utbudet, plockade ner mina favoriter och insåg samtidigt att en del av dem faktiskt har flyttat både till Frankrike och var utlånade. Det är dumt att låna ut böcker som aldrig kommer tillbaka så därför brukar jag köpa dubletter av mina favoriter då jag ser dem på loppis. Då kan man bara ge bort och säga till vännen att de kan behålla med gott samvete.
Över näktergalens golv – minns boken som en fantastisk läsupplevelse även fast det säkert är sju år sedan jag läste den. Boken är första delen i trilogin ”Sagan om klanen Otori” . Det är en mäktig, episk berättelse om ära och lojalitet, hämnd och förräderi, skönhet och makt, och om den överväldigande kärlekens passion. Poetisk, vacker och underbar. Läsvärd.
Den vidunderliga kärlekens historia – Vinnare av Augustpriset som bästa svenska roman 2002. Det är inte bara hans kärlek som är vidunderlig utan också han själv – Hercule Barfuss. Alltsedan han föddes på ett glädjehus i Königsberg 1813 har han väckt människors fasa med sin vanställdhet. Han är också döv och dvärg, men han har fått en sällsynt gåva. Förmågan att läsa andras tankar. Den kommer att skänka honom ett våldsamt och märkligt öde, och farliga fiender…
Den här boken tog mig ut på spännande resa – minns den med värme. Otrolig bok!
Giganternas fall – den mest bildade roman jag någonsin läst. Grymt bra!
Giganternas fall är en ny magnifik historisk berättelse av Ken Follett. En skildring av fem olika familjer – från USA, Tyskland, Ryssland, England och Wales – och hur deras dramatiska livsöden länkas samman under det tidiga 1900-talets omvälvande händelser: första världskriget, ryska revolutionen, kampen för kvinnlig rösträtt… Handlingen rör sig från Washington till Sankt Petersburg, från kolgruvornas mörker och faror till palatsens glittrande ljuskronor, från diplomatins korridorer till de makthavandes sängkammare.
Som alltid hos Ken Follett förenas spänning, romantik och historisk autencitet i denna tätt sammanvävda historia om makt och vanmakt. Mycket läsvärt!
Bränn alla mina brev – Som vanligt är boken bättre än filmen. Med hjälp av autentiska brev och dagboksutdrag avtäcker författarens Alex Schulman inte bara århundradets triangeldrama mellan sin mormor Karin Stolpe, sin morfar Sven Stolpe och författaren Olof Lagercrantz, utan också dess oanade konsekvenser. Det är en gripande och djupt personlig skildring av passion och svartsjuka, och hur ett möte i det förflutna kan skapa svallvågor över årtionden. Spännande minst sagt.
Jag plockade fram ett par jag läst i närtid också.
Vargen – Jag älskar allt med Katarina Wennstam och har nog läst alla hennes böcker. I spänningsromanen Vargen berättar Katarina Wennstam om ett samhälle där rättvisan gör skillnad på män och kvinnor, och där den mediala cirkusen utnyttjar spektakulära brott för att skapa maximalt intresse. En dag kommer vargen, men lyssnar någon på varningarna? Mycket läsvärd!
Blir du ledsen om jag dör – Vad innebär det att ta sig an någon annans barn? I ett område där överlevnad inte är en självklarhet, där barn mördar och mördas?Nicolas arbetar med utsatta barn och är van att fånga upp dem, få dem att lita på honom. Men han har hamnat i ett svårt läge. En av ungarna från basketen, en charmig men bråkig pojke, har bitit sig fast, krupit under huden på honom. Och nu har Nicolas mot sin vilja låtit pojken flytta in hos sig. Ett beslut som ska komma att förändra allt för dem båda.Det här är berättelsen om två människor, deras möte och en skildring av den enorma kraften i att bli sedd av en annan. En berättelse om sorg, hopp och förvandling.
En bok alla bör läsa.
Jävla Karlar – blev handlöst förälskad i den här boken. Besatt och kunde inte sluta läsa. Sättet Andrev skriver på fängslade mig och det var stor njutning att ta sig genom den.
Andrev Walden romandebuterar med en vild berättelse om att växa upp i spillrorna av 68-rörelsen, om mammor som står under köksfläkten och säger jävla karlar, om hur kärlek börjar och slutar, om en skalperad hamster, om den långa skuggan av ett mirakel men framför allt om män. Wow – bör läsas.
Nu har jag plockat fram en bok av Hanna och Amanda – de första sidorna verkar lovande och jag har hört mycket om den. Jag lyssnar på deras podd varje vecka så kanske blir upplevelsen en annan eftersom jag känner att jag redan har en relation till kvinnorna. Kan återkomma med vad jag kände för boken.
Påven Johanna är också ett boktips jag måste lämna er med. Läs.
Ha det fint nu.
Det var nog ingen som missade att det var kladdkakans dag igår – eller hur?
Jag gjorde en egen variant och denm blev kanon så jag tänkte att ni är säkert många som uppskattar receptet. Nu är jag så kass på mått för jag har bara höftat lite. Men skriver vad jag tycker verkar lämpligt och så smakar nni av och kollar konsistens och så vidare själva, ok? Det är inte så noga faktiskt.
Börja med att sätta på ugnen på 175 grader och lägg smörpapper i en form. Plocka sedan fram detta från skafferiet.
Mixa och häll i formen. Hacka över några bitar mörk choklad och tryck ner dem en bit. Grädda i 25 minuter.
Dadlarna kom jag på efter jag mixat allt och smakade av. Smeten behövde mer sötma och en nypa extra salt. Så därför viktigt att ni testar själva tänker jag.
Till exempel, när vi lagar ramen här hemma så tar alltid min man dubbelt av allt i smaksättning för att få det vi gillar – mer ingefära, salt, vitlök, fond, chili osv…
Jag rörde ihop grekisk yoghurt med vanilj och honung att ha vid sidan av kladdkakan. Kan tänka mig att det är gott att riva lite citronzest över också.
Den blev verkligen supergod och barnen tyckte också om den. Väldigt saftig med mycket smak av choklad.
Såg förresten ett annat tips där de hade en mogen avokado, några matskedar kakao och honung som de mosade ihop i en vanlig påse. Sedan klippte de ena änden på påsen och spritsade ut en god chokladmousse som de la hallon och rostade nötter ovanpå. Gott!
Eller så gör du ostkaka med hallon. Ta keso, ett par ägg, saffran, lite salt och honung att grädda i ugnen. Mums! Ät med hallonkompott och rostade mandlar.
Mitt bästa snack är dock ett paket dadlar som jag kavlar ut mellan två smörpapper så det blir tunt. Bred på jordnötssmör med crunch. Häll på och bred ut smält mörk choklad. Toppa med flingsalt och rostade kokosflingor, Lägg in i frys ett par timmar och dela sedan i bitar med vass kniv. Förvara i frys mellan smörpapper i en burk. Godaste som finns.
Jag har arbetat hemma prick hela dagen och det har varit väldigt skönt. Paus för både serie, bak och promenad. Jag tog också lite bilder på mina nya loppisfynd.
Ja, jösses, jag har tydligen tagit upp detta intresse igen. Att leta fynd på loppisar.
Hoppas det går över fort för jag behöver inte en endaste pryl egentligen. Det var ju jag som skulle röja ut och rensa….eller hur?
Men så började jag leta grejer till både min son och till utställningen och så var det kört.
Men det lilla bordet. Kolla!
Så himla bra här i biblioteket!
När jag inte sitter här och arbetar så kan jag bara lägga en trave böcker och ställa dit en vas så blir det trevligt. Oj, så trevligt.
Fann en tavla som säkert har 150 år på nacken. Liknande finns i vårt hem från 1850 i Frankrike så jag köpte för att ta med mig dit ner.
Hängde upp den här på bokhyllan så länge. Detta är också trevligt, inte sant? Placera tavlor så här på hyllan. Inte tokigt alls.
Den här förstår jag att folk har svårt att finna attraktiv på hyllan hos en loppis bland allt skräp. Men kolla så fin, kulörerna är underbara. Den kanske också får följa med till vårt franska hem. Tänker så mycket på det nu för jag ska ner i november och måla en hel del rum. Längtar som en tok.
Inte klokt!
Förresten – Det var en kladdkaka jag svängde ihop.
Inte den traditionella varianten. Min hade zucchini, dadlar och kokosmjöl i sig… Nyfikna på recept?
