Författare: Krickelins

Så. Ut i regn, kyla och lera efter vi hade samlat ihop våra kvitton från Bangkok och skrivit lysande små lappar med massa begripligheter. Vi fångade upp Karolina på vägen och grämde oss över att vi endast hade en chokladmuffins var i färdkost.

Det regnade våldsamt så vi gömde oss i ett litet fågelhus med små gluggar på. Och i ärlighetens namn vet jag inte ens om man får vara där… fast vi viskade och skrattade rakt ner i halsdukar så jag tror inte vi störde några fåglar. och de häckar ju inte nu ändå…

Hoppas ni har en fin kväll och att ni känner er sugna på att komma igång med arbetet imorgon igen. Och nu har jag inte sagt det på ett tag, men, jag är så väldigt glad över både mail och alla kommentarer som lämnas. Tusen tack. Som ni kanske märker så vacklar jag lite när det gäller bloggandet och vet inte på vilket ben jag ska stå och vart jag ska gå. Och då betyder ju peppen otroligt mycket såklart. 

Mer foton kommer upp på vår andra blogg för For Good Luck under kvällen.

lately. Han ritade en sommarstuga och blev som uppslukad.

Och den här killen hade verkligen koll på sina grejer.

Och han är alltid vädigt glad. eller skitarg. Hela december bjöd på bra surf och den där våtdräkten har flitigt används under ledigheten.

Vi fann en mus på vinden. Tyvärr efter han ätit på min favoritjacka.

Det hände att solen tittade in på kontoret. Men ytterst sällan vill jag påsta.

Vi hängde mycket i köket.

Och jag gav min man en övernattning på Dorsia i julklapp. Jag följde såklart med och drog runt i lila tofflor på rummet, drack bubbel, åt öringsrom på Mr P, traskade avenyn upp och ner i skyhöga klackar och åt lång frukost.

Och nu. Just nu har jag en välförtjänt glasspaus mitt i bokföringen efter en rejäl uppläxning om att det gäller att ha koll på sina papper och liksom samla kvitton på rätt ställe… Du anar inte på vilka ställen jag varit och letat efter små skrynkliga kvitton under denna afton…

Lillebror somnar med söt andedräkt mot min kind och en svettig arm lindad runt min hals. Bra så. Där kan jag ligga en evighet och lyssna på små andetag och höra tvättmaskinens avlägsna surr. Januari är min månad. men det känns inte så när jag möter blicken i badrumsspegeln.

Känner mig mer som ett junibarn faktiskt. Eller maj kanske. Är det inte då blå Iris blommar, tänker jag då. Det är min månad, i så fall, alltså.

Snart kommer Miranda Rebecca hem. Från landet där man äter friterat och dricker öl mest hela tiden, om man får tro säkra källor… Stort hjärta på det.

Min man kom hem från morgonens surf med glittrande ögon och var alldeles lyrisk över soluppgången nere vid havet. Livsnjutning, mumlade han i mitt öra och jag rullade ihop yogamattan, la clementin på barnens smörgåsar och cyklade sedan ner till torget för att köpa mig ett ordentligt knippe med eukalyptus och narcisser.

Jag har stora planer för 2014. Mycket handlar om min tid och mina prioriteringar. Mycket handlar också om min familj och min hälsa. 

Men först. Fira nyår med värme och skratt.

Önskar dig som kikar in på Krickelin ett fantastiskt Gott Nytt År!!

Sedan. När huset blev tomt och tyst. Då drev jag trött runt i mina raggsockar bland kaffedoft och lugna toner av Kodaline.

Blicken föll på julaftonens vissna bukett på matbordet.

Så. En vintermandala i kyligt växthus.