Jag avslutade dagen här ute igår. Bland jord, små plantor, gödsel och krukor. Vilken dag som helst kommer träden slå ut i grönska och vissa tulpaner står redan i blom. Dags att plocka mig en bukett. Det är en röra här ute nu. Jag har fokuserat på att få klart altanen eftersom resultatet av laseringen ska publiceras på söndag. Ska bli spännande att se vad ni tycker.
Jag drog fram både solstolar, parasoll och kastade en badring i poolen för att få det sommarhärligt men det saknas ju helt klart grönska på träden för att göra bilderna bra. Men ja, ja, kan ju inte trolla med knäna. Kanske skulle man använt AI?
Mina små tomatplantor. Med en dröm om att det kommer krylla av fylliga röda bifftomater här under sensommaren.
Jag skulle vilja tacka för ert engagemang i föregående inlägg. Så spännande att läsa om alla era triggers – det är högt mänskligt att känna dessa men det är skillnad på att agera på dem och skaka av sig dem. Eller hur?
Så texten kanske behöver ett tillägg för en del av er som blev provocerade?
Ur mitt perspektiv finns det ingen anledning att flytta fokus här och ta hänsyn till sårade föräldrar – blir någon kränkt av min text så är det såklart inte meningen. Men fokuset ligger inte på nyblivna föräldrar eller på långsamma människor – det ligger på mig och mina irrationella triggers. Förstår ni vad jag menar?
Jag berättar att det triggar mig för att jag själv har sorg och lever med oläkta sår pga att jag levde på ett väldigt utsatt den tiden av livet.
Det har format min trigger och jag vet att den är fel – det är sårbart att berätta om sina fula sidor och jag valde att göra det för att jag tycker det är ett intressant ämne då i princip alla människor känner triggers av olika slag utan att kunna hjälpa det. Man kan jobba med dem givetvis och göra sitt absolut bästa att inte ge dem energi.
Jag är 45 år och har tre barn som förhoppningsvis blir föräldrar – de ska självklart få fullt utrymme att tycka att det är tungt, jobbigt, krävande och allt som hör till utan att få min dömande blick. Jag har även andra nyblivna föräldrar runt mig som har sina utmaningar utefter deras egna förmågor och erfarenheter . Självklart dömer jag inte dem – jag är inte en galen människa, jag förstår att vi har olika utmaningar i världen. Nu drog jag det till sin spets och berättade om ett skav jag har pga ett trauma för att andra skulle kunna känna igen sig och diskutera sina egna triggers som kanske även dem är skapade ur destruktiva livsöden.
Jag tror till exempel att många dömande kommentarer som passerar mitt kommentarsfält är skrivna drivna ur en trigger som formats under följarens liv. Vad tror ni?
I veckans poddavsnitt pratar Marina och jag om vad som provocerar oss och sticker ut hakan ordentligt. Vågar ni lyssna?
Ser fram emot en helg blandat med allt jag mår bra av. Häng med familj, trädgårdsarbete, jobb i butik, bastu, god mat, brädspel och träning. Ska avsluta helgen med en fotografering av våra herrkläder. Så spännande. Fick tag i en fransman att fota faktiskt.
Ha nu en riktigt fin helg och tack för att ni kikar in.
jag tror att elaka och dömande kommentarer, besserwisserism, ‘goda tipps’ osv säger ju mer om personen det kommer ifrån och är helt klart en reaktion från en gammal trauma och en oreflekterad ego. och egentligen självhat som man vill projicera på andra.
been there, done that. det är dock svårt att inte bli sårad av det längre och inte ta det personligt ibland, och framförallt inte bli triggad och provocerad ur ifrån gamla inrotade mönster innan man började att läka själv.