Ett ägg till frukost och de där flingorna jag helst inte bjuder på. Vi pratar om dagen och jag känner mig mest matt. Vill läsa lite mer i boken som han påpekar aldrig tar slut.
Le Marais på bröstet och den starkaste kristallen av alla i vänster hand. Lördagen tar mig så långsamt. så långsamt. Tänker mycket på min väg nu för tiden. Att jag måste gå på den, rakryggad och ödmjuk med fjärilar i hjärtat.
Och jag tänker att vad fasiken. Ett halsband till bara. Om det är något jag gjort bra när höst möter vinter i år så är det att nosa upp de vackraste halsbanden, dricka citronvatten och spela memory.
Nu ska jag plocka av långkoket från spisen, lämna barnen hos grannen, ta min man i handen och traska ner till stan för lite eftermiddagsprat med mjuka röster och ett glas bubblande.
