Blomma eller gå vidare

I fönstren i matsalsrummet har jag haft fyra Mårbackapelargoner. Länge höll jag dem vid liv med omsorg: ny jord, näring, vatten och noggrann beskärning. Vi har varit goda vänner under åren. De övervintrade där i vinterljuset och stod sedan prunkande på vårkanten igen.  Men det senaste året har jag märkt att de liksom gett upp. De har blivit sura, fula, glesa och envisats med att blomma som om det vore en plikt snarare än ett nöje – trots all kärlek jag öst över dem.

Jag har försökt tänka att det är okej. Det är väl charmigt med spretiga grenar och ett visst förfall? Snart kommer sommaren, tänkte jag, då lever de säkert upp igen. Men nej – de blev bara surare.

Förra veckan var jag på en liten lanthandel och såg ett helt bord fullt med ljuvliga Mårbackor. Så där ska de ju se ut!
Glada, soliga, frodiga – fulla av liv. Så jag gjorde det enda rimliga: jag köpte fyra nya.

Och när jag kom hem slängde jag de gamla. Rakt på komposten. ”Nu räcker det”, sa jag högt.
”Jag är klar med er.”

Det är kanske inte bara pelargoner man kan applicera detta på. För visst är det så: ibland håller vi fast vid saker som inte längre ger något tillbaka. Som ett rum vi försöker få till med inredning men som aldrig känns riktigt bra, oavsett hur mycket vi pyntar. Nya kuddar och gardiner men ändå skaver det.
Kanske är det dags att börja om? Rensa ut, måla om, göra plats för något nytt och enklare?

Eller i relationer – man håller på och gullar, bjuder till och fixar men kanske inte får så mycket tillbaks? Kanske är det bättre att släppa taget och lägga energin på relationer som faktiskt blommar?

Allt håller inte för evigt, hur mycket vi än anstränger oss. Och det är nog precis så det ska vara. Vi växer ifrån, vidare – och det är okej.

Så – RIP mina älskade pelargoner. Tack för er tid. Men jag kommer faktiskt inte sakna er alls. Hahaha.