Innan jag berättar om de senaste förändringarna i min livsstil så känner jag mig manad till triggervarning. Vet inte varför men det känns som om varje gång jag nämner något kring kropp, vikt och kost så vill andra kvinnor gärna tycka till. Men vi är ju olika – vad ni gör lägger jag ingen värdering i utan reflekterar bara över min egen situation.
2023 genomförde jag en stor hälsosatsning och började träna flera dagar i veckan. Det har verkligen gynnat mitt mentala mående och jag har samtidigt byggt en välmående stark kropp. Har gått upp en hel del i vikt eftersom muskler väger en hel del men mått så himla bra över att känna mig stark. Hållningen har blivit bättre, rumpa och lår större, ryggen och axlar bredare men samtidigt har midjemåttet minskat. Jag har varit tudelad till att kroppen förändrats eftersom jag inte kunnat ha vissa kläder längre – har känts lite jobbigt helt ärligt men i det stora hela har jag varit stolt och glad över denna prioritering. De största fördelarna har varit de mentala – att jag mått så otroligt bra och känt mig glad.
En bra kosthållning hade jag redan innan jag började träna – åt ren antiinflammatorisk mat, undvek socker, laktos och gluten. När jag började träna startade jag äta kött igen efter åtta års uppehåll och tillsatte mer protein till mina måltider.
I december märkte jag att jag hade svårt att få till mina rutiner med passen och jag mådde otroligt dåligt mentalt. Dålig kombination. Mycket både på jobbet och en hel del utmaningar i privatlivet. Tror det var här det verkligen gick upp för mig att jag var tvungen att söka hjälp för klimakteriet. Stod i köket med min mans armar om mig och grät över att jag inte ville leva mer. Känslan var att jag inte ville vara kvar och alla skulle må så mycket bättre om jag bara försvann. Jag skulle göra alla en tjänst.
”Nu bokar du tid hos läkare och får ordning på det här!” sa min man bestämt. Sagt och gjort. Fick tid för utredning i februari.
Livet fortsatte. Enormt hög arbetsbelastning i början av januari och många hotellnätter. Noll träning. Februari kom och jag prioriterade vila 100%. Började helt plötsligt bli sugen på semlor och hamburgare som dröp av smält ost och massa tillsatser. Öppnade inte ens min burk med fermenterad kål i kylen utan gick till skafferiet och hämtade åtta digestivekex med ost på istället. Åt chips och glass på vardagen på grund av otroligt sug. Mådde skit såklart och blev också strax liggande med influensa i över två veckor. Orimligt många mackor med marmelad inmundigades i sängen under denna tid… blev även matad med semlor givetvis. Märkte på mig själv att jag hällde upp ett glas äppelljuice istället för att dricka vatten på grund av sötsugen och törstig. Det har jag inte gjort på flera år – har alltid valt vatten.
En förändring i min livsstil helt klart den senaste tiden. Från att ha noll sockersug till att typ tänka på fika varje dag. Och fortfarande ingen träning på grund av en kropp som var för nedsatt.
I februari började jag också min hormonbehandling som visade sig inte passa mig alls. Nu har jag bytt och ska försöka få ordning på det.
Detta har verkligen fått mig må piss – magen är uppsvälld och orolig, hud och hår är livlöst, sömnen är skit och jag har helt gått vilse i mina rutiner. Jag är så negativ och letar fel i allt och alla. Kan känna mig osäker och rädd i mitt arbete där jag oftast har stenkoll på vart jag ska. Katastroftankarna jag känner för barnen är helt oproportionerliga. Jag känner mig förgiftad.
Vart vill jag komma med min lilla historia om att köra in på helt fel väg? Eller köra av vägen ut för ett stup snarare skulle jag kanske beskriva det som….
Jo. Jag är en beroendeperson och mår bäst av goda rutiner.
Om jag inte hade tappat det med kost och fysisk aktivitet hade jag förmodligen tagit mig igenom den här jobbiga perioden på ett bättre sätt.
Så jag menar – när jag säger att jag ska inte vara så hård mot sig själv och unna mig för att det är så jäkla jobbigt – så bör det vara tvärtom. I alla fall för mig.
Jag borde haft inställningen ”nu är det så jobbigt så det är ännu viktigare att du tar hand om din hälsa Kristin” – detta blir min note to self.
Men som sagt. Vad ni gör för att klara jobbiga perioder i livet är helt upp till er.
Nu är det i alla fall jag som ska masa mig tillbaks till gymmet och bli av med detta sötsug. Tillbaks till det som fungerar bäst för mig och förhoppningsvis bli mig själv igen. Orkar jag ens göra en armhävning? Får se.
Jag följer upp givetvis och berättar utvecklingen. Hoppas det kan inspirera andra som också är på villovägar och vill hitta tillbaks igen. stor kram
Hej K!
Jag, pensionerad man, blir berörd av hur du beskriver din situation. Du är en klok, kreativ och attraktiv person med en massa idéer, energi och empati. Men ibland krackelerar livet. Din klokhet (rutiner, familjen, läkarhjälp mm) kommer att hjälpa dig tillbaka på ’banan’ MEN blir snäll mot dig själv. Det kommer att ta tid. I know, I have been there.
Lycka till!
Själv en vane och rutin människa så jag förstår dig verkligen. Men ja man kör av vägen ibland och då får man masa sig tillbaka på vägen men med delmål så man inte sätter för höga krav med en gång.
Tycker inte att det behövdes en triggervarning på det här inlägget. Hur ofta hamnar man inte fel hälsomässigt?
När jag mår dåligt av någon anledning vare sig det är fysiskt eller psykiskt så vill jag alltid äta. Och då handlar det inte om grönsaker och nyttiga saker utan bara snask. Funderar ofta på vad det är som gör att kroppen vill ha det onyttiga. Jobbigt att du känner att hamnat så fel hälsomässigt. Jag tänker att du snart är tillbaka igen, du behöver ”bara” börja. Just att börja är dock det svåraste.
Tycker kanske inte det är så konstigt att folk vill dela med sig , med det som funkar för dem.. Man kan ta det som all välmening, och inget annat. Skriver man väldigt självutlämnande så klart att många vill försöka hjälpa till. Så tänker jag. ❤️🩹
Hej,
Jag förstår inte din reflektion eller resonemang. Vem hävdar att något är konstigt? Utveckla gärna.
Jag tycker också det är bra att dela med sig av kunskap och egna erfarenheter.
Det är oroligt skönt att läsa dina ord, att man inte är själv i dessa eländiga tankar.
Jag började styrketräna hårt i höstas och jag älskar det, men kroppen ändras och det känns knepigt ’ jag kommer inte i denna tröjan längre, det är nog musklerna’ – vill jag tänka och landa i, men istället tänker jag ’även om jag tränar så blir jag bara större’ och det blir det som sitter i huvudet. Har börjat lägga in mer protein i mina måltider, både pulver o mat och jag tycker att det hjälper kroppen att inte stanna upp och bli stilla o svullen. Även probiotika så magen är igång ordentligt varje dag hjälper mig. Sedan promenaderna. Jag går överallt, det är magi för mig. Hoppas du landar och hittar hem i måendet igen och tack för att du delar med dig 🩷
Tack för att du delar ~ känner igen mig 👋🏼
Tack för att du delar med dig. Stor igenkänning på allt du beskriver. Mvh en medsyster på snart 47 år och som troligtvis är i förklimakteriet..
Takk! Takk! Takk for at du bjudar på ditt liv. Takk for at du deler hverdagen. Og det å være kvinne. Bevisstgjøring rundt vår kvinnehelse. .. Tusen takk. Jeg blir inspirert av deg, Kristin Krickelin 💕
Tusen tack!
För mig blev crossfit och klimakteriet ett katastrofal kombination . Älskade wod’s men helt plötsligt så samlade jag vätska efter passagen och de slet mer än de gav och kroppen reagerade med sug efter osunt. Fick rådet av läkare att sluta med högintensiv träning under klimakteriet då det triggar kortisolet. Så körde tung stryketräning och promenad / cykel och avstod Wod och liknade under ett år och en sådan tydlig förändring
Jag vill gärna tipsa om en podcast på detta ämne: Dr Tyna show med Dr. Tyna Moore. Hon pratar mycket om just detta; crossfit är för högintensivt för någon som är i klimakteriet. Tung styrketräning, explosivitet (typ hoppa upp på en låda), promenader och yoga är mer lämpligt samt att äta ren mat (kött, smör, grönsaker).
Intressant! Jag pratade med både pt och andra kvinnor i liknande situation på gymmet idag och alla sa att det är högst i individuellt och man måste känna in kroppen hur man mår av högintensiv träning. Jag hoppas jag hittar en balans med promenader, lyft i källaren o ett par pass i boxen per vecka. Stor kram
Den där totala obalansen i för klimateriet… fruktansvärt! Så fint att du delar. Och klok insikt💯
Så djäklabra ” jag är en beroende person, behöver ha rutiner” Rakt in i huvudet på mig, yes yes yes. Finns inget annat, så fort jag släpper så rasar det. Kämpar. Tack för att du delar❤️
Tack för att du delar – så öppet och fint och svårt 🧡 Det är ett sluttande plan där en extra liten treat helt plötsligt blir så mycket mer – och det ironiska är att då mår vi inte bra av det längre; precis som du skriver. Små steg och kärleksfulla puffar på sig själv i rätt riktning. Vända den negativa spiralen till en positiv. Du hittar snart rätt igen.
Det som är begränsande och strikta regler för en person, innebär frihet och välmående för en annan. Vi kan bara försöka lära oss vad som passar oss själva bäst, och skapa rutinerna efter det – och du känner ju dig själv! Det vi själva väljer är inte kritik av någon annans val, och tvärtom. Ser fram emot att följa dig på vägen upp! 🧡
Stort tack för att du så modigt och öppet delar hur du mår och hur livet går i vågor! Att du vågar visa hur livet faktiskt är och inte duckar för det som är tufft. Du inspirerar!
Dina tydliga beskrivningar över just Ditt liv är öppensinniga och också igenkännande. Det är inspirerande att se det du skapar och avslutar ofta med att undra hur länge du kan ge så mycket energi. Blir lugnare när du skriver om återhämtning även om det är annat du vill göra. Det är också din försörjning.
Ska fatta mig kort… jag förhandlar fortfarande efter 10 år varje dag om mitt utmattningssyndrom ska vinna eller om jag ska kunna gå o lägga mig o känna mig nöjd m dagen utan att vara totalt dränerad. Har såklart, som du, höga krav och många önskningar vad man vill uppnå. I stort el smått. Äter nyttigt och är vältränad och det du skriver om rutiner är slående, måste va därför jag reser mig när jag kanske inte borde.
Har inga frånvarodagar fr jobb sedan 2015 (tack vare vila mitt på dagen som är helt avgörande för mer arbete än 4 timmar), har 40 år och 4 barn tillsammans med livets kärlek men bröts innan jul. Jag vakar hos min mamma som är på väg att lämna in och skriver stöttande sms till min cancersjuka vän. Saker som tillhör livet. Nog om livsavgörande rutiner och öppet mind-set. Det viktigaste kommer vi snart till, du.
Jag är 55år och klimakteriet har inte varit påtagligt men tillräckligt för östrogen. Saken är nog den att symptomen blandas starkt ihop med syndromet. Syndromet ett världsfarligt tillstånd som lätt låter allt du lever för bli kallt, orkeslöst och dränerande. Skrämmande när det ibland verkar osynligt men är som en hjärn-fraktur med alla dess symptom och konsekvenser där allt o alla blir lidande, inte minst du.
Hormoner spelar avgörande roll, och jag vill absolut inte antyda förminskande.
Jag vill bara väcka tanken om utmattningssymptom, de är komplexa och väljer att te sig på många olika sätt.
Med hela mitt hjärta önskar jag dig förmågan att bryta livshjulet innan det blir ödesdigra följder. Om östrogen, din återhämtning och det nyttiga botar ditt så ge dig o de dina varmaste kramen.
Många stärkande kramar t dig🩷och mycket förstående från din familj💜
Ursäktar detta långa…
Tack för att du delar med dig. Jag känner igen mig på flera punkter. Jag som alltid trott att tonårstiden var den jobbigaste i livet. Tills jag började närma mig femtioårsåldern….
Jag får inte heller till min träning som jag önskar av olika skäl. Men kalla bad, sömn och stickning är mitt bästa.
Hoppas du känner att världen ljusnar snart <3
Puberteten var ingenting mot klimakteriet! Mer protein hjelper mot søtsug, er min erfaring.
Tack för att du delar❤️ uppskattar så dina inlägg och som jag känner igen mig!❤️
Styrkekram! Jag HÖR dig. Just nu: ”Möblerar om med mig själv”… mentalt för att ta mig till 18-WODEN 💪🏽💁🏻♀️
Tack för att du delar motgångar och medgångar i den omfattning du tycker blir bäst för dig. Vi kan alla lära oss av detta, och såhär är ju livet. Upp och ner. Vi ser fram emot att höra dig må bättre snart, du fixar det!
Hoppas du vill dela hur du tar dig ur sötsuget. För mig hjälper träningen då brukar jag inte vilja äta så mycket dålig mat utan blir sugen på bra mat. Sker liksom automatiskt. Nu kan jag inte träna som jag brukar pga födde barn för några månader sedan och fått komplikationer. Tyvärr är sötsuget högt och jag tänker också på fika varje dag.
Det bästa av allt är insikten! När vi hittar vad som är fel 🙏♥️ Och jag tänker att vi är många många som fastnar i sockerklorna den tiden på året, alt när vi blir sjuka. Man tänker att man unnar sig, fast egentligen skiter man ju i sig själv på ett sätt. Båda grejerna är ok, för ett litet tag men vi behöver se det för vad det är istället. Att köra i diket och säga fuck it va tråkigt, jag orkar fan inte ta mig upp så jag skiter i det en stund…det är ju mer rimligt än : Oj, jag hamnade i diket, sabla osis, jag unnar mig tolv semlor och ett kilo glass.
Oavsett: Hejja dig! Ser fram emot att följa utvecklingen och hur du vänder tillbaka! Stor kram!
Hej! Så fint att du delar. Ibland undrar jag om det finns någon kvinna som mår bra? Är det inte det ena så är det det andra. 🥲 själv är jag sjukskriven i ett par veckor, pga nära väggen. Gamla skav 35 år tillbaka, ville jag en gång för alla, riva upp ordentligt för att NU bli frisk från min ätstörning och kontrollbehov över livsstil. Att på skarpen ta tag i detta, har gjort mig helt matt och totalt överkörd, men inser att det måste göra ont innan det vänder. Jag hjälper ju mig själv att bli helt fri från hjärnspöken och farligt kontrollbehov. Nu har jag mat och sovklocka kan man säga och hoppas utmattningssymptomen ger sig snart så jag kan gå tillbaka till jobbet.
Jag och min terapeut har valt att pausa min träning däremot eftersom jag kontrollerar den för mycket och triggar igång små jävlar. Lite hemmaträning är ok och mycket frisk luft men istället för PW går jag långsammare promenader och samspelar dem med härliga kallbad. Orken är sämre pga utmattningen så detta är fantastiskt, att ta det lite lugnare. Träning har för mig alltid varit ett krav och ett måste pga ångest och kontroll i så många många år, är så trött på att träna! 🙂↕️Och nu satsar jag på att göra en sak i taget. 😜 och äta! Hoppas du snart känner igen dig igen och ta hand om dig. 🌸
Tack för du delar❤️ känner igen mig, så sant det där med stt vara snäll mot sig själv💚
Tack för att du delar med dig! Tror vi är många som känner igen oss. Du kommer klara det! Ibland blir omvägen lite längre bara. Men du kommer hitta fram. Din förmåga att ta dig framåt är nog tydlig för de flesta av oss som följer dig! Men men det sagt hoppas jag inte att det gör att du känner extra press heller. Ibland är det ju just den där omvägen som gör det möjligt att fortsätta framåt så småningom. Och att du delar med dig av hela resan är just varför jag tycker att du är så inspirerande att följa, oavsett var du befinner dig <3
Stor klem til deg, Kristin. At du deler det som er vondt og vanskelig er med på å normalisere at livet går opp og ned. Jeg synes du reflekterer så klokt om dette. Heier masse på deg og håper du begynner å føle deg bedre snart.
Tack för att du delar denna erfarenhet Kristin! Intressant tycker jag att oavsett hur goda och väletablerade vanor man har så har vi alla samma kemi i kroppen som innebär att intag av sött leder till ökat sötsug och det kan vara supersvårt att argumentera med det suget. Jag kallar suget för sockerhäxan för i mig känns det som att det är en liten häxa som kryper fram och sätter sig på min axel och med varierande volym hejar på att jag ska äta mer socker. Först så viskar hon bara lite till mig men nu på senaste tiden, i semmeltider, har jag nästan sett framför mig hur häxan sitter som kung i baren och tycker att livet är toppen!
En ganska ny insikt för mig är att med goda vanor i ryggen och en större erfarenhet av hur jag mår av mat som får mitt blodsocker att hållas mer stabilt så är det lättare att faktiskt se vad som händer med mig och hur kroppen mår av ”fel” mat. Då blir det lättare att vilja ta tillbaka de goda vanorna och inte bara tänka att det är något jag borde eller måste göra.
Tack för reflektion Malin.
Jag känner mig så motiverad till att ta tillbaka ”goda vanor” när jag märker vad det andra alternativet gör för min kropp. Avundas människor som hittar en rimlig balans i deras intag av socker – jag är inte en av dem och har noll lust att går runt och kämpa med ett sug som tar massa energi av mig och som bara känns destruktivt. Stor kram
Usch Kristin! Jag lider med dig. Har samma behov av balans men försöker att inte se det som ett misslyckande när jag kör i diket. Livet är liksom ingen raksträcka. Det GÅR inte att hålla sig på banan jämt – utmaningen är att ta mig upp ur diket varje gång jag hamnar där. För det kommer jag att göra. Jag lever heller inte för att träna och äta nyttigt. Jag tränar och äter nyttigt för att leva. Och i det ingår perioder när rutinerna skiter sig på grund av att själva livet kommer mellan.
Det fina är att upptäcka hur bra jag trivs med mina vanor och hur de faktiskt hjälper mig. Innan jag hittade dem så kändes det som att bra mat och träning var ett straff. Något jag skulle behöva lida när jag ägnade mig åt. Men när jag är mitt i mina goda vanor så märker jag att det är otroligt vilsamt och hjälpsamt.
Själv har jag ALLTID en period i november och december – när mörket och kylan smyger sig på – då jag har ett enormt sug efter energität mat. Nu har jag lärt mig det så jag försöker vila i den vetskapen. Och så i januari när kroppen vant sig med klimatet så blir jag alltid sugen på lättare mat igen och får ett stort träningssug. Kroppen verkar ha sina årstider precis som naturen.
kram, jag hejar på dig!
Tack Clara – ja fy så kämpigt det kan vara ibland.
Klok reflektion! Tack för att du delar. Du har verkligen rätt i att kroppen verkar ha sina årstider och behöver olika saker genom dess skiftningar.
Håller också med dig i att jag är tacksam över insikten och känslan i att bra mat och träning inte är ett straff utan en gåva till mig själv för sinnesro och välmående. Skönt är vad det är.
Stor kram ❤
kram tillbaka!
Hur slutar jag dra in med vänster näsborre/blir täppt (min far gjorde likadant)Tacksam för svar från dej ingrid bengtsson722@gmaill.comom =07305082181