Den som gör mest och springer fortast vinner.
Eller hur var det nu igen?
År 2016 gav mig några ordentliga käftsmällar som jag har svårt att hämta mig från. Under våren har jag jobbat på att hitta tillbaka till mig själv och för att känna meningsfullhet igen. Att bli mig själv igen.
Men uppförsbacken är så brant och jag inser nu att jag inte klarar av att komma upp på topp för att “high fiva” mig själv. Jag är för trött.
Kanske dags att gilla mitt nya jag och inse att jag är “good enough” – även om jag inte har samma glöd och sparkar på alla roliga bollar längre.
Det kanske rent av är att bli mitt vuxna jag. Lyssna mer och prata mindre. Inse mitt egna och andras värde.
Välja utmaningar med omsorg och sova mer. Umgås med människor som ger energi, fast mest med mig själv. Äta bra, träna och jobba mindre.
Jag har gått igenom kriser förr och inte haft några problem med att hantera det. Det har därför förbryllat mig att jag inte varit tillräckligt stark under dessa tider. Det har rent av gjort mig förbannat frustrerad att inte ha kontroll över mig själv.
Har du gått igenom någon kris som golvat dig ordentligt och förändrat den du är?
Och vad gjorde du för att hitta ut ur den mörka tunneln igen?
