”Konstiga tider är förändringens tider” skrev hon.
Jag hade en dialog med en kollega i dm idag. Hon går igenom stora förändringar och möjligheter i livet. Likaså jag.
Jag tror verkligen på ödet och att både utmaningar och möjligheter landar i knät när man är redo för det. Ibland känns det ju inte så.
Stundtals har jag gått genom livet och inte fattat hur jag kan drabbas av så mycket olycka på samma gång och krälat runt i skiten och känt att det är så förbannat oförtjänt alltihop. Men så har jag också gått med solen i ansiktet och inte trott mina ögon – vilken förbannad tur jag har och vilken lyckans ost jag är. Så mycket fint som korsar vägar och nyp mig i armen för tusan. Det är fint att få vara med i livets alla skeden. Allt är viktigt och ger något i slutändan. Även det som gör ont och när livet går sönder. Förhoppningsvis kan man laga.
Vill bara säga det. Denna långhelg ska jag få ner alla mina plantor i rabatterna. Krama min familj. Bada i havet. Och börja måla i mitt ritblock.
