Vårsolen har lyst med sin närvaro de sista dagarna här hemma och jag drog fram kameran för att knäppa av några foton.
Bara ben och fötter – det är väl ett vårtecken om något?
Jag plockade ner den sista julstjärnan för två dagar sedan och är sugen på att möblera om här inne och vårstäda växthuset. Också säkra vårtecken.
Phu, vi tog oss igenom den, hela den långa mörka vintern. Kanske gick det lättare i år eftersom den var kall, krispig och vit? Kanske gick det svårare i år eftersom vi var isolerade, ensamma och oroliga?
Känner en stor ödmjukhet inför allt och tar inget för givet.
Vad är klassiska vårtecken för dig?
Blir ett snabbt hej från mig här inne denna förmiddag men kikar in igen senare med ett längre inlägg om hur det är att vara volontär på en kvinnojour.
Vill passa på att tacka för alla era kloka reflektioner både i inlägget om Kvinnokroppen och i Bokcirkeln. Ni är fantastiska!
Jag är så stolt som har så smarta och intressanta följare. Tack för er – den här bloggen är inget utan dialogen med er – ni gör mig klokare, ödmjukare och ger mig nya perspektiv på saker och ting. Jag utvecklas med er.
Är tacksam för att ni utmanar mig, får mig att vilja vara mitt bästa jag och fortsätta arbetet med att dela med mig av det jag tycker är relevant för er.
Tack.
Så himla roligt att se hur du ändrar i ditt hem. Fräscht
Här har det drällt av vårtecken hela helgen. Tur för min klimatvånda att det kallnar på igen framåt onsdag.
Men igår var vi till bäcken en bit bort, för att plocka bort pinnar som dämde upp vattnet. Jag förmanade 4-åringen att ”akta dig så du inte ramlar i”. Det slutade några timmar senare att hon satt i bäcken, överlycklig och plaskblöt. Vi gjorde repris idag, men då höll hon sig torr.
Och så sådde jag några frön efter att har inspirerats av Farbror Gröns instagram om vinterodling. Täckte över sådden av solhatt och prästkragar med löv och hoppas på att kommer att fungera.
Ha en god kommande vecka!
Tack för inspiration och värme ”i dessa tider”. Gick igång på klassiska vårtecken, mitt vårtecken är få ut penséer i krukor till mitten på mars varje år då mina tvillingar fyller år, numera 40+. Mycket symbolik, ett barn bor i Myanmar, inte världens roligaste plats just nu och en bor också en bit bort. Blir vår i år också, blir också penséer på gravarna i mitten på mars. Vi får göra det bästa av dom kort vi har.
Alltså hur många tackar sina följare för ens egen utveckling tack vare oss!? Så ödmjukande att får vara en del av ditt flöde och därmed vardag. Tack för att vi får!