Jag är iväg och jobbar ett par dagar i Danmark och mina mindre killar och min man är med på resan. Uppdraget är att inspirera till en härlig och julig trip över med färjan till Nordjylland nu inför jul. Här är verkligen fint och väldigt stämningsfullt och det gläder mig att ha visat barnen Grenen i Skagen och även Skagenmålarnas fantastiska verk på Skagenmuseet. Jag fick en fråga via Instagram då jag la ut ett filmklipp där vi spelade kort tillsammans och jag funderade lite på om det är fler som känner så?
I så fall vill jag ge en nyanserad bild av ”verkligheten”. Men som ni alla vet så får man inte hela verkligheten via den lilla rutan på skärmen.
”Vad kul att se att du gör något med dina barn! Jag har flera gånger undrat om du verkligen jobbar hela tiden – det intrycket kan man få via dina berättelser. Och jag har funderat, men hur uppnår man allt det där när hon också har barn och är mamma!? Jag åstadkommer inte så mycket, men jag prioriterar också tid med barnen. Skulle kunna vara SÅ intressant att du pratar om hur du organiserar och jonglerar med allt det där arbetet samtidigt med barn? Jag vet, de är stora, det är mina också, men det är fortfarande så mycket som måste redas ut och för att kunna följa dem i deras liv, man måste använda varje liten chans de ger dig för att prata med dem – och därför får man vara mycket tillgänglig.
Detta är bara välmenande – du verkar väldigt effektiv och hårt arbetande, väldigt kapabel!”
Jag svarade och skrev en förklaring till varför barnen inte är med på sociala medier och tackade för feedback – kanske det är fler som upplever att jag bara jobbar hela tiden och inte är så mycket med mina barn?
Gullig bild på oss va? Min yngsta Igor knäppte den på oss denna söndagen på en julmarknad.
Ja, i alla fall. Det där med barn på sociala medier och hur mycket jag jobbar. Svarar på en sak i taget.
Jag började blogga 2008 och då var mina barn med dagligen i mina digitala kanaler. De var absolut en del av mitt flöde och vardag i den kommunikation som lades ut. Vackra bilder på oss i trädgården, då vi bakade, stunder vid stranden, inne på deras rum etc.
Ju större de blev desto mer fasades detta ut – de ville inte längre vara med på foton och de ”ställde” bara upp när det var ett riktigt jobb och de fick en peng för det. Då vi hade ett betalt samarbete där barn skulle vara med i sammanhanget alltså. Så kan det fortfarande vara – att de hjälper mig ta bilder på mig till ett arbete eller som nu, då de följer med till Danmark på ett jobb för att vara med i ett sammanhang. Jag brukar ta bilder när deras ansikten är bortvända eller då de är i profil – de behöver inte vara med på samma sätt som jag utan de är med och skapar en känsla av att man kan med stor fördel uppleva detta som familj.
Att det ligger foton på ens barn som de själv inte kunnat vara med och påverka som små har visat sig vara ganska negativt. Bilder har använts av klasskamrater på ett elakt sätt och det har blivit dumt. Deras vänner följer också mig i mina kanaler och de vill helt enkelt inte vara med. De har hög integritet. Skulle jag börja blogga idag och haft denna kunskap och dess erfarenheter med mig skulle jag absolut inte ha fotat mina barn och lagt ut så mycket på dem tidigare. Jag är såklart väldigt stolt över deras utveckling, deras kloka hjärnor, varma hjärtan och livet de lever.
Men det är inte den sortens digitala kanaler jag driver längre – det har jag inte gjort på många år. Jag är en mamma och lever i en familj, ja, detta är mitt största fokusområde i livet och mina barn kommer alltid först i alla sammanhang. Nu är min äldsta snart 25 år och mellanbarnet blir myndig kommande vår. Vår minsta kille är också tonåring och håller på att växa om mig han också. Det roligaste jag vet är att vara med barnen och uppleva världen tillsammans med dem. Och eftersom jag arbetar hemifrån nästan dagligen så har jag väldigt mycket vardag ihop med dem – stunder i köket kring köksön, skjutsande fram och tillbaka osv.
Vi, min man och jag, umgås dessutom väldigt lite med andra människor – ja, det kanske låter tokigt men vi båda får ganska mycket socialt via jobbet så helgerna är heliga för oss att hänga hemma med familjemiddagar, långa promenader och stunder i bastu. Ska jag vara helt ärlig så tror jag att jag tillbringar mer tid med mina barn än vad många andra föräldrar gör som har heltidsjobb utanför hemmet och sociala grejer med vuxna om helgerna.
Ska vi prata om arbetsbelastning och tid?
Jag tror vi människor har olika tempo beroende på vilken personlighet man är. Jag lägger ingen värdering i det utan kan bara konstatera att det tar olika lång tid för människor bara. Jag är väldigt snabb i princip allt jag gör – det är en ren självbevarelsedrift eftersom jag tröttnar väldigt fort och har dåligt tålamod. Jag tycker också om när det går fort – på det sättet kan jag uppleva mer och få mer gjort.
Jag tror inte jag jobbar så mycket mer än andra människor men jag delar mitt arbete online så det är möjligt man får den uppfattningen. Utåt vill jag prata om entreprenörskap och vägen till att vara en kvinnlig företagare, om kläderna jag skapar och bygga innehåll kring det. För mig ligger det närmre till hands och jag vill inte bygga storyn om mig själv som den ”bloggande mamman”. Jag vill att ni ska tycka jag är en grym företagare som bygger upp en otrolig destination på västkusten – en människa som har driv, drömmar, kompetens och kreativitet.
Men vill såklart inte att ni ska tro att det är på belastning av allt det andra viktiga i mitt liv.
Hade man funderat över det om jag var en man?
Nycklarna till att få livet att gå ihop som förälder och företagare enligt mig:
-Anpassa arbetslivet efter barnens behov. Det är pga barnen jag jobbar hemifrån så mycket.
-Alla barn är unika och det är bara dumt att jämföra situationer med andra familjer.
-Ta med barnen in i arbetet och var en förebild – visa att det lönar sig att arbeta och det är kul att jobba. Be dem om hjälp och få dem känna sig delaktiga.
-Tacka nej till tjejweekend, fester med kompisar, middagar och annat socialt till förmån för arbete och familj. (detta är såklart väldigt individuellt – jag hänger med mina vänner under arbetstid men fattar om detta inte funkar för andra. Men det är en stor nyckel för mig att inte vara så social då barnen är hemma från skolan)
-Släpp jobbet när barnen vill umgås. Bjud in deras vänner och ha alltid ett välkomnande hem där man får sova över eller vara med och äta. Skjutsa så mycket du kan – så värdefulla samtal sida vid sida.
– Gå upp 06.00 och börja jobba direkt innan huset vaknar.
-Var noga med återhämtning i form av sömn, träning och promenader samt att få i dig rätt sorts näring för att orka.
-Lev i en jämställd relation där båda tar ansvar för barn och hem.
– Kräv support från både partner och barn i ditt företagande.
-Sänk kraven på både dig själv och andra. Städa inte mer än nödvändigt.
– Stöd från far- och morföräldrar som bor nära. Ett otroligt privilegium.
Hur får ni familjelivet att gå ihop med ert arbete?
Blir verkligen förvånad över hur vuxna människor är och hur de resonerar…
Bra besvarat 👍🏼, människor är olika, har olika liv, har olika energinivå, etc etc , precis som du skriver.
Hur kan det vara så svårt att förstå det??
Nej, detta handlar om avundsjuka , eller någon som inte mår bra.. Finns gott om det i detta land.
Vilken oförskämd kommentar du fick. Kanske skäms personen för att hon själv inte får så mycket gjort och tror att hon ska må bättre av att ”sätta dit” dig med de väldigt dåligt inlindande pikarna om att du skulle offra dina barns bästa för att typ tjäna pengar. Hon framställer sig som en trogen följare men har alltså ändå missat att du är en engagerad mamma som dessutom lever med att ett av dina barn har en beroendesjukdom. Det är direkt obehagligt att folk får för sig att de har rätt att ge sig på dig på det viset.
Rekommenderar denna missunnsamma följare, och övriga med samma tendens, att lyssna på avsnittet av psykologipodden Dumma människor som handlar om skadeglädje och hur den gör människor till psykopater i stunden. Finns även bra avsnitt om avundsjuka. Snälla alla som tror att ni ska må bättre av att en influencer ”misslyckas” med nåt i era ögon: Ta er samman. Ta tag i era liv. Vi är alla här en kort tid på jorden och att sprida missunnsamhet, misstankar och skitsnack kommer aldrig nånsin göra er lyckligare.
https://open.spotify.com/episode/73gXWrix93OKTGgHdAKX8M?si=FNaQcYYCSJCSkHJq02doMQ
Ps och jag tycker du nämner din familj och barn precis lika mkt som alla mina vänner och kollegor liksom. Ska man behöva visa foton på sina barn var femte minut i jobbet? I vilka andra sammanhang avkrävs nån det? Helt sjukt faktiskt. Det är inte dina barn som bloggar men fullständigt klart för alla följare att 1) du har barn, 2) du är en engagerad och omtänksam mamma och 3) du bryr dig om deras integritet.
tack för dina reflektioner – jag tror hon menar väl och att det verkligen inte var meningen att sätta dit mig och få mig känna mig sämre. Ibland är det bra för mig att få veta hur människor upplever miig så jag kan få en chans att förklara och vidka perspektiven.
Men det är sant med din reflektion kring influencers – att man kan tro man har en bild av helheten efter vad man ser på sociala medier. Det stämmer ju aldrig – inte ens kring dem som delar med sig av vardagen med man och barn.
”Jag åstadkommer inte så mycket, men jag prioriterar också tid med barnen”. ”Detta är bara välmenande”.
Jag är glad att du ser annorlunda på det men jag tror tyvärr inte att nån skriver så för att hon vill ha tips. Utan det är isf snarare nån som i all välmening vill lära dig nåt om livet.
Välmenande är ett adjektiv som används om tips, inte om frågor…
Jag tycker att raden om välmenande bidrar till intrycket att skribenten (kanske utan att mena illa) vill lära dig ett och annat.
”Jobbar du verkligen hela tiden”. Well, om du gjorde det så skulle du såklart inte vara en närvarande mamma. Så att ens ta upp det som ett alternativ. Hur kan folk överhuvudtaget få för sig att du jobbar ”hela tiden”. Du skriver om semestrar, om frukostar med familjen, om promenader och havsbad och umgänge med familj och vänner.
Och hon berättar hur även stora barn behöver mycket tid med sina föräldrar.
Mmm. Det är en hel del undervisande och som sen sammanfattas med ”välmenande”.
Med det sagt;
Tycker det är fint att hellre fria än fälla. Men blir förvånad att du tycker den där kommentaren var nice men (som jag förstått det) samtidigt tar lite illa vid dig av frågor om du jobbar för mkt.. (dels är det nåt som alla frilansare får höra av folk med kontorsjobb, men du skriver ju också regelbundet att du är helt slut, att just nu är det så mkt, eller att idag hann du inte alls allt du tänkt osv. Så.. Där kan jag mer förstå om vissa fattar fel och tror att du behöver liksom välmenande råd om återhämtning. Det är liksom inte svårt att se att där kan finnas just välmening i det. Vi vet ju hur många kvinnliga kreatörer som bränner ut sig. Samtidigt så vet också alla som följer dig att du tar pauser, att du tar hand om kroppen och att du är ledig med din familj regelbundet. Så jag tror tbh att de frågorna mest beror på att du själv uppger att oj oj vad mkt nu.
Men frågan om du jobbar jämt trots att du har barn känns för mig helt ur det blå.
Pjuuh, det är ett ständigt pusslande med min man för att få ihop det på något vänster. Inga mor- eller farföräldrar i närheten, dåligt utbygd barnomsorg i Österrike gör inte saken lättare.
Men åh, så jobbigt. Det är verkligen ett priviligeum att ha mor och farföräldrar som stöttar upp. Samt fungerande barnomsorg såklart. Stor kram till er.
”Vad roligt att se att du gör något med dina barn”. USCH vad ledsen jag hade blivit av en sådan kommentar. Jag tycker det framgår med all önskvärd tydlighet att du är en mycket närvarande mamma och att dina barn har olika utmaningar som ni får jobba med därhemma. Tycker ni verkar ha det jättefint.
Eftersom du frågar passar jag på att svara. Jag ”åstadkommer” också mycket och jobbar en hel del. Men jag är frilans, jobbar hemma, kan nästan alltid hämta och lämna barn. Åker typ aldrig iväg på något ”roligt”. Försöker träffa vänner på lunch eller möjligen promenader senare på kvällen efter allt vardagsstök. Jag Tränar hemma. Vilar hemma. Planerar oftast helgerna kring barnens aktiviteter och vad vår familj behöver. Sen reser jag bort i jobbet ibland, betydligt oftare än min partner, men i själva vardagen är jag alltid där. Vi har också ett barn med NPF som kräver mycket av oss föräldrar. Och så är vi båda två tränare i barnens idrotter, vilket vi har möjlighet till eftersom jag är frilans och min partner jobbar 80 %. Det är värdefullt och ger oss fina stunder med barnen (oftast…). Vi har i princip ingen avlastning i vardagen av släkten så vi har verkligen fått bygga vårt eget familjefort av rutiner, jobb och vardagslunk som funkar för oss.
Då har vi ju lite lika livssituation 🙂 stor kram och tack för ditt avtryck
Jag tycker du skriver så klokt och fint här om både föräldraskap och företagande! Jag blir alltid peppad och inspirerad av att det inte är en ”mammablogg” eller ”bossblogg” – det är en blogg av en hel kvinna i alla sina skepnader. Det är så ovanligt och viktigt! Jag vill se fler kvinnor som naturligt tar sin plats i alla rum.
Tusen tack – vad glad jag blir!
Intressanta tankar, tack för att du delar med dig! Jag tycker att det är skönt att du inte lägger ut eller skriver så mycket om dina barn.
Jag får det inte att gå ihop, eller iaf bara nästan! Är ofta trött och sliten, har inga ”hobbies”, läser sällan skönlitteratur eller tar del av nyheterna (stor skämskudde på det sistnämnda jag vet). Barnen får långa dagar på förskolan, för jag och min man behöver bägge jobba 100 % för att ekonomin ska gå ihop.. Obs det är inte synd om oss, vi är två och försöker dela på hem och hushåll. Hade dock varit så fint att få lite avlastning från våra föräldrar men det går tyvärr inte. Tänker att småbarnsåren kanske är den perioden i livet med minst fritid, och det får vara så. Tiden går så snabbt, kam vara både stressande och lite skönt! 😊
Jag högaktar dig och ditt beslut i att inte visa barnen! Tycker att det framkommer fint i dina texter att du prioriterar din familj och tillbringar mycket tid med dem.
Har aldri tenkt en tanke om at du ikke bruker tid og krefter på barna dine. Forstår ikke hvordan noen kan tenke det ut i fra bloggen du skriver. Du inspirerer og deler perfekt mengd av familiestoff.
Har tenkt av guttene dine er heldig som har en mamma som deg. Mvh Beate